Jan Myrdal har förmågan att reta gallfeber på folk. Han gör nämligen saker efter sitt eget sinne utan att ta hänsyn till vad som för tillfället anses som comme-il-faut. Dessutom ger han sig förutsättningslöst och med öppet sinne in i nya verkligheter och utforskar dem med all den historiska och politiska kunskap han besitter. Vem utom Myrdal skulle således kunna klassa tidskriften Nya Tider som identiär och dessutom känna till och kunna förklara vad uttrycket betyder.
Det är nu omkring femtio år sedan jag började läsa Myrdal och då var tvungen att slå upp många ord han använde för att kunna förstå dem. Dessutom fick jag ofta gå till lexikon för att lära mig om någon författare han nämnde så där i förbigående eller någon historisk händelse som han ansåg väsentlig i sammanhanget. Många böcker har jag köpt och läst för att de nämnts i någon av hans skriftställningar och det har i sin tur lett vidare mot nya böcker och nya läsupplevelser. Vilket lett fram till min övertygelse att man för att bli trovärdig måste vara påläst.
När Myrdal nu fått anledning att intressera sig för Nya Tider gör han det genom att värdera varje artikel för sig och inte efter någon förutbestämt mall. Vissa finner han felaktiga, andra intressanta och faktiskt svåra att finna i den officiella pressen. Han väljer att jämföra med Dagens Nyheter, som jag inte håller, och finner att jämförelsen utfaller till DNs nackdel.
Jag kan å min sida referera till Strengnäs Tidning, lokalupplagan av Eskilstuna-Kuriren, som i en undersökning klassats som Europas mest ryssfientliga tidning. Enligt dess politiske redaktör Alex Voronov emanerar allt ont här i världen från president Putin vilket han aldrig missar ett tillfälle att påpeka. Jag har en misstanke, utan att närmare känna till Nya Tider, att en läsare som enbart håller Eskilstuna-Kuriren skulle få en mer nyanserad bild av världspolitiken om han också bläddrade i den tidskriften.
Debatten kring att Myrdal publicerar en text i Nya Tider har helt förbigått vad han har skrivit. Därför är det viktigt att påpeka att artikeln handlar om antiimperialism och kampen mot krig. Frågor av en helt annan dignitet än käbblet om var man har rätt att publicera en text.
Javisst, det är ju det vi har Myrdal till. Han är ju inte politiker. Och inte ett parti heller. Och det roliga är ju att han lever och arbetar. Men å andra sidan, detta som händer nu är ju inget nytt, utan tvärt om det han just skrivit om hela tiden. Hoppas inte Myrdalsällskapet utesluter honom. Om det sker kan de ta in honom postumt, när han svalnat.
Leif S!
JM är inte medlem I Myrdalsällskapet och kan alltså åtminstone i den meningen inte uteslutas ur detta sällskap.
Vem som helst som har varit intresserad av fascism och rasism de senaste 30 åren vet vad identitär betyder och vad det handlar om. Att det för många är ett ”nytt” ord, om jag ska tro debattören, visar på det sorgliga i den svenska politiska utvecklingen.
Debattören har också 100% fel. Det relevanta i diskussionen är inte vad Myrdal har skrivit utan var han har publicerat det. Hade han haft omdömet att inte publicera i en fascistisk (eller identitär) tidning hade ingen öht reagerat på artikeln.
Det relevanta är att med en publicering av Myrdal så erkänns Nya Tider som ”en tidning bland andra” och får ett kulturellt kapital som kommer bidra till ökad normalisering av de identitära (fascistiska) idéerna och spridningen av dessa.
Myrdal som person är faktiskt helt irrelevant i diskussionen egentligen. Hans personliga kvalitéer är något man inte bör ha åsikter om. Bara agerandet.
Henrik L!
När JM karaktäriserar SD som identitärt tänker jag på att de är mer intresserade av den kulturella/etniska tillhörigheten än av medborgarskapet och i den meningen är det ju inte så stor skillnad mellan deras monokulturalism och etablissemangets mångkulturalism. I alla fall inte större än mellan två grenar på samma träd. I båda fallen etnifieras politiken.
Var det bra att Jan Myrdal medverkade i Nya Tider? Absolut! Med detta provocerade han fram en debatt om tolerans och åsiktsfrihet i Sverige.
Men Nya Tider har ju nazistiska rötter? Det är möjligt, men det hade också den socialdemokratiske ecklesiastikministern Ragnar Edenman och historiepopulisatorn Alf Åberg – och Ingemar Bergman.
Men deras åsikter idag? På den frågan, liksom en liknande om SD, brukar jag svara att reser ni ut i Europa finner ni betydligt mer konservativa, reaktionära eller rasistiska uppfattningar inom etablissemanget hos de ”rumsrena” konservativa partierna, t ex Tory i England.
Min enda reservation till Jans Myrdals artikel i Nya Tider är att när han nu hade detta gyllene tillfälle att nå ut till nya grupper och dessutom väcka allmän uppståndelse, så borde han ha lagt ner mer arbete på texten. Vilka är huvudläsarna? Vad är deras möjligheter att förstå olika historiska paralleller? Bör stilen vara densamma som i ett inlägg till Clarté eller FiB/K?
Dessutom borde Jan Myrdal skaffa en korrekturläsare. Ett ”dess” i början av artikeln vet man inte om den syftar på DN eller NT.
Är inte följande anonyma kommentar (inkom 11:20 idag) ett bevis på att näthatet har många ansikten:
”Du började läsa Myrdal för 50 (!) år sedan, satirbilden du publicerar har 32 år på nacken…. Kanske dags att gå vidare i livet? Världen har förändrats vettu, gubbe.”
Det ryktas att Proletären tagit avstånd från Jan Myrdal.
”Jan Myrdal försvarar sin medverkan med att tidningen Nya Tider inte sluter upp i imperialismens krigslarm och att de ger en mer nyanserad bild än krigspropagandans flaggskepp Dagens Nyheter.”
Detta att Nya Tider ”inte sluter upp i imperialismens krigslarm” är en mycket, mycket viktig punkt. Under 2:a världskriget hade det varit fel att medverka i någon nassetidning som skrev sakligt och bra om brittisk imperialism – ty tidningen gick i den ledande imperialistmaktens ledband.
Åter till Proletären vars hållning visavi JM är baserad på gammal r-politik, vilket de också medger:
”Det må vara sant, men det ändrar inte deras [NT och DN] ställning i de svenska klassmotsättningarna och för kommunister och socialister måste de sociala motsättningarna i vårt land vara utgångspunkten.
Här skiljer sig vårt och Jan Myrdals synsätt. Vilket inte är någon nyhet. Vi delar inte den maoistiska traditionens svartvita syn som låter geopolitiska motsättningar osynliggöra de svenska klassmotsättningarna. En syn som allt för ofta förvandlar fiendens fiende till vän.”
Så Proletären verkar inte ha ”tagit avstånd” från JM mer är de gjort i alla år. För övrigt var den ”maoistiska synen” också Kominterns 1935-39 och grunden till att kommunisterna segrade i Kina, både mot Japan 1937-45 och Kuomintang 1945-49.
Anders P!
Onekligen en bra sammanfattning av vad den pågående fejden handlar om. Alltså är kampen mot imperialismen överordnad motsättningen mellan arbete och kapital eller är denna motsättning överordnad kampen mot imperialismen?
Kom att tänka på ett gammalt fint svenskt ordspråk som KP kunde ta upp som sin främsta kampparoll framöver: Borta bra, men hemma bäst!
Det är intressant att konstatera att Mikael Nyberg i sin polemik mot Jan Myrdal och Stefan Lindgren på Clartébloggen inte vill göra den distinktion, som jag uppmärksammade i min föregående kommentar. Alltså, att enhetsfronter mot klassförtryck/kapitalismen är en sak och enhetsfronter mot imperialismen/krigen är en annan. Ja, det är inte bara intressant. Det är avgörande.
Jag trodde vi redde ut detta redan under Vietnamkrigets tid. Men Mikael Nyberg var kanske inte med då.