Jonathan Leman granskade 2016 Nya Tiders profilpersoner och deras politiska rötter i tidningen Expo. Han slog bland annat fast:
”Tidningen är djupt förankrad i den rasideologiska miljön och har kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen.”
Denna artikel har sedan blivit tongivande. I den hämtas informationen om Nya Tider och därmed är saken klar för många; Nya Tider ska hållas utanför/borta!
Innan jag går vidare vill jag bara klargöra att en tidnings allmänna karaktär, politiska inriktning eller dess medarbetares eventuella tidigare politiska eller andra försyndelser är helt ovidkommande för om denna tidning ska åtnjuta yttrande- och tryckfrihet. Den saken avgörs endast av vad som står i lagen (TF och YGL).
Nå, eftersom ändå tonläget nu blivit så till den grad uppskruvat blir jag ändå nyfiken. Vad kan det vara för avgrundsdjup som kolporteras på denna tidnings sidor, som gör att så många verkar tappa huvudet och rent av samtycker till att Bok&Bibliotek, Göteborgs kommun och Göteborgspolisen ska ta ifrån Nya Tider deras yttrande- och tryckfrihet?
Några exempel: På Facebook skriver kommunisten Benny Åsman t ex följande apropå att jag försvarade att FiB lät Vávra Suk låna mikrofonen i FiB/K:s monter på årets bokmässa:
”… När det dessutom går så långt att FiB/K lånar ut sin högtalarutrustning till en mycket extrem ledare för Nya Tider då sprängs alla gränser. Om FiB/K anser att försvaret av yttrandefriheten inbegriper att ge en hjälpande hand till nyfascister är vägen öppen för allt.”
På Föreningen Arbetarskrivares Facebooksida skriver författaren Kjell Eriksson:
”Spiken i kistan, FiB/K! Har följt tidningen sedan starten, sålt den, medverkat och suttit i dess styrelse. Nu är det fan nog! Patrask! Detta svammel om yttrandefrihet… Avgå alla! Ni har sänkt tidningen. […]
… och Jan Evert Strömbäck:
”Ja, yttrandefriheten måste försvaras men som vi vet är varken den eller andra medborgerliga rättigheter absoluta. Den har begränsningar, till exempel förbud mot hets mot folkgrupp. Det var inte utan anledning mässan till slut portade Nya tider. Desto märkligare att då provocera genom att bjuda in Suk bakvägen.”
Det finns också de som manar till eftertanke, vilket i ärlighetens namn hör till bilden. En del tycker att smutskastningen och bojkottidéerna mot FiB/K ändå bör tas med en nypa salt. Tack för dem!
Nya Tiders karaktär och innehåll
Alltså, vad skriver man om i Nya Tider, vilka är det som skriver och vad kan man säga att tidningen har för grundhållning? Är den kanske rent av en produkt som genast borde förbjudas?
För att få svar på det här skickade jag ett mejl till tidningens kontaktadress och bad om de tre senaste utgåvorna för recension. Javisst, svarade Vávra Suk (chefredaktören) och efter två dagar hade jag tidningarna för vecka 43, 44 och 45 i brevlådan.
Jag bläddrade och läste, räknade artiklar, kategoriserade, kollade tendenser och fick fram resultat. Dessa tre – 16 sidor tunna – tidningar innehåller sammanlagt 48 artiklar av olika slag från kvartssidor till 3-sidorsreportage (plus tre plocksidor med korta insändare och matrecept) och en artikel om bilsalongen i Paris utan politisk tendens. Proportionerna mellan text och är jämfört med t ex min morgontidning UNT, mer text och mindre bild. Redigeringen är mycket traditionell och ganska amatörmässig. Hemsidan är relativt avancerad med betalvägg för att främja papperstidningen. Prenumerationerna är billiga och därför lätta att värva och svåra att behålla.
Chefredaktören Vávra Suk skriver en artikel i varje nummer, alltså sammanlagt tre; ”EU:s sista strid, När slutar ett etablissemang att vara etablerat?, Situationen allt mer tillspetsad”. De innehåller traditionell etablissemangskritik, EU-kritik och lite om hot mot yttrandefriheten. Sanna Hill den andra lite namnkunniga skribenten skriver artikeln ”Splittra inte motståndet”, som handlar om invandrarfrågan och om högerframgångarna runt om i Europa. Den tredje med ett känt namn, Katarina Janouch, skrev artikeln ”Vad krävs för att svensken ska få nog?” handlar om samma sak som alla partier och tidningar diskuterat det senaste året; laglösheten som breder ut sig i förorterna. Inte någon av dessa fem artiklar är varken uppseendeväckande eller förvånande, snarare synnerligen förutsägbara med tanke på tidningens deklarerade grundhållning.
Jag delade in artiklarna i tio olika klasser och räknade utrymmet för respektive klass. Det kan ses som ett mått på vad tidningen vill förmedla. Följande tabell illustrerar detta.
Etablissemangskritik är det bärande. Texterna som jag klassat som identitära behandlar diverse olika ämnen som t ex: västvärlden är skapelsens krona, rasistiska reflektioner, mycket om kulturarv och arkeologiska fynd, förestående raskrig i USA, migrations- och HBTQ-noja, hokuspokus-vetenskap och en hel del kristen etik. Alltså det mesta ligger långt utanför min tankevärld. Not my cup of tea, om man säger så.
Samtidigt är det så att många artiklar är sakliga och pekar ut problem i Sverige och världen idag, sådant vi har all anledning att diskutera offentligt. De många och omfattande hoten mot yttrandefriheten t ex. Jag har plöjt tre nummer, ett litet urval, säkert finns det saker som glidit mig förbi, Rysslandsbevakningen t ex. Men det ger ändå en bild av att Nya Tider med sin blygsamma upplaga, kanske i nivå med Gnistan under sina mest framgångsrika år, inte utgör något större hot mot samhällsordningen. Tvärt om faktiskt. Den ger röst åt en hel del människor som är både missnöjda och oroliga om sådant som aktivt förtigs eller vinklas i mer etablerade medier. Men, jag kommer inte att lägga pengar på en prenumeration eller tid på att läsa denna tidning. Jag vet nu ganska väl vad de står för.
En liten utvikning
Häromdagen gick jag till närmaste tomma frisersalong för att hyfsa till min alltför vildvuxna kalufs. En vänlig kvinna i 50-årsåldern, med rötter i Peru, berättade om sitt livs stora engagemang ”nu när barnen blivit stora”; healing byggd på Inka-indianernas djupa visdom. Detta är precis vad vi stressade västerlänningar behöver, menade hon. Och det låg en del i vad hon sa om hur man kan skapa harmoni och balans i tillvaron med mycket enkla medel – precis som Inka-indianerna. Hon hade nyligen tillbringat 11 månader hos Inkas i Peru och lärt sig mycket. Nu sprider hon sina nya insikter via sin nystartade Salong Inka i Gimo och jobbar lite extra i Uppsala i sitt gamla frisöryrke för att inte svälta ihjäl. Hon var mycket bra på svenska och bra på att klippa hår.
Politiker i Västvärlden har förlorat mycket av sitt förtroende hos de som vill ha lön för den möda och det slit de lagt ner på att försörja sig och sina barn. Därför är jordmånen god för alla sorters strömningar utanför etablissemangets kontroll. Därför bör man inte förvåna sig över att många söker och fiskar i de vatten där ockultism, religion, elitism, gammal antidemokratisk konservatism och kanske längtan efter en stark ledare som ska ställa allt till rätta… simmar omkring under ytan. Det finns uppenbart många sätt att försöka frälsa världen på. Och det blir så när många söker förklaringar och sammanhang i allt det skrämmande som översvämmar dem i medierna. Denna kvinna hade funnit sin något udda väg.
Här och nu
Det är i denna värld vi lever och verkar. Vi som håller kvar vid att idéerna bäst formas i en laglig demokratisk offentlighet måste inse att alla inte tänker och tycker som vi. Vår enda möjlighet är att tålmodigt resonera och argumentera för det vi tror på. Yttrandefriheten är vårt enda skydd för att inte idékampen ska leda samhället över styr. Därmed tror jag att jag slipper förklara mer om varför jag tar Nya Tiders existens och aktiviteter med ro. Jag kommer att efter bästa förmåga argumentera emot vad jag tycker är fel i det de framför, men fortsätta stödja deras kamp för att få framföra sina idéer inom lagens ramar.
Vi måste också påminna oss var vår demokrati har sina rötter för att inte gå vilse i dagens dimma. I Henrik Arnstads nya bok Hatade demokrati skriver Ola Larsmo ett intressant förord, där han bland annat betonar att inkludering av människor och grupper är demokratins essens. Jag citerar:
”En av de svenska författare som tidigare skrivit mycket om demokratins idéhistoria är Anders Enmark*. På nittiotalet gav han ut sin uppmärksammade svit om några av demokratins tänkare, som Gramsci, de Tocqueville och Erik Gustaf Geijer. Boken om den sistnämnde, Minnets hemlighet, tecknar bilden av demokratidebatten i svenskt artonhundratal där Geijer, efter en ungdom som konservativ, åren fram till sin död 1847 tvärtom var en omstridd radikal. Enligt Ehnmark försökte Geijer definiera demokratin som ”dygdig oenighet” – det vill säga: vi måste vara överens om att det inte är nödvändigt att hela tiden vara överens – och att det till och med är viktigt att vi inte är det. ”Dygdigheten” ligger i detta, att jag måste gå med på att du tycker annorlunda och att vi erkänner spelregler som släpper fram andra åsikter och erfarenheter än de just jag tycker är ”rätt”. Det låter snällt och vänligt, lite gentlemen’s agreement och fair play. Men i själva verket rymmer denna ”dygdighet” något omstörtande och livsfarligt. Nämligen det som i andra sammanhang kallas ”pandoraparadoxen”: öppnar man frihetens och demokratins låda vet man aldrig vad som kommer ut och som inte går att stoppa ner i den igen och stänga locket kring.
…
Det är också en del av spelets regler, av den odygdiga oenigheten – att man ska lyssna på det man inte håller med om. Och ofta bli skyldig ett svar … inkluderingen är demokratins ideologiska kärna.”
Som avslutning vill jag bara hänvisa till två mycket klarsynta texter av författaren Lena Andersson om dessa ting. Dels ett kort stick den 25/4 2017 i DN där hon reagerade mot det så kallade författaruppropet 2017 för att bojkotta Bok&Bibliotek, samt en krönika i samband med årets bokmässa i DN, där hon fullföljer sitt resonemang från förra året.
…
* Anders Ehnmark är en av FiB/K:s grundare.
Tack! Äntligen en konkret analys av ett konkret förhållande. Ditt tillvägagångssätt är föredömligt, tycker jag. Jag tror kampen för yttrandefriheten går in i en ny fas nu. Den som håller fast vid yttrande- och tryckfrihet kommer att hudflängas med de mest förfinade och nobla argument. Man noterar ju sedan länge att all kritik av t ex Israel av dess ledare stämplas som antisemitism. De som vill införa den nya globala ordningen har allt att lära av Israels propagandateknik. Den är framgångsrik. Jag väntar på att kritik av EU också stämplas som antisemitism. Gamla fina Guilt by Association fungerar finfint. Allt stöd till FiB-parollerna!
Jag höll på att kissa på mig av skratt häromdagen när jag hörde att Jonas Sjöstedt ville att hans parti skulle sluta kritisera EU: fortsatte de med detta hamnade de ju på samma sida som SD.
Någon gång i början på 70-talet, kanske vid valet 1973, hade Svenska Ord en sketch där Tage D. spelade journalist och frågade ”mannen på gatan”, d v s Hasse A om vad som var den viktigaste politiska frågan:
– Att man ska ta bort momsen på maten!
– Jo, men det är ju vad kommunisterna kräver!
– Jasså, gör dom? Ja då måste vi absolut behålla den!
Först tyckte jag som många andra att det här med att ge en plattform till Vávra Suk var både korkat och naivt, men jag tror att du har övertygat mig om motsatsen Knut.
Att stå upp för yttrandefriheten även för sådana som Vávra Suk är sannolikt både demokratiskt och taktiskt/propagandamässigt rätt. Demokratin är satt under hård press från globalister och överhetstrogna mediemegafoner och den behöver försvaras av oss som är beroende av den.
Dom gamla anklagelserna mot vänstern att vilja avskaffa demokratin och införa enpartistat lever fortfarande, trots att bara ett fåtal på vänstersidan hävdar sådant längre, men dom är svåra att värja sig emot i den rådande mediesituationen. Det här med Vávra Suk blev dock uppmärksammat och satte lampan på vem som verkligen står för demokrati och yttrandefrihet.
Kanske var det t o m i själva verket så att Vávra Suk här omedvetet skapade en större plattform för vänstern än vad vänstern skapade för Vávra Suk.
Anders Å!
Jag blir både stolt, rörd och lite förlägen av att min argumentation haft betydelse för någon (dig i det här fallet). Du visar mod när du vågar ändra åsikt i denna sak, ett föredöme faktiskt. Och din slutkläm är intressant som tål att upprepas: ”Kanske var det t o m i själva verket så att Vávra Suk här omedvetet skapade en större plattform för vänstern än vad vänstern skapade för Vávra Suk.”
Knut L!
Om du vill göra anspråk på att bli tagen på allvar får du förklara kategoriseringen i din undersökning bättre. ”Invandrarfientlighet” får en väldigt liten stapel, men samtidigt innefattar den uppenbarligen enormt vida kategorin ”material med identitär tendens” enligt din egen utsago ”migrations- …-noja”. Vad är skillnaden? Samma kategori innefattar också ”rasistiska reflexioner”, vilket synes ligga i linje med Expos påstående om djup förankring i den rasbiologiska miljön.
Jag tror att man bäst förstår grupper som de bakom Nya tider som fascister i kostym, dvs. de tonar medvetet ned sitt språkbruk för att hålla sig på den legala sidan och litar på att sympatisörerna kan läsa mellan raderna.
Ola I!
Du har rätt i att denna min lilla kartläggning är helt ovetenskaplig, det framgår dessutom klart. Dessutom tycker jag som du att NT-materialet innehåller mycket hokuspokus och mytbildning. Men mycket liknar det jag läser i min morgontidning UNT och en del är sakligt och bra, bl a om medierna, och hoten mot yttrandefriheten. Och visst har chefredaktören och några till rötter i vitmaktmiljön. Men poängen är att det inte spelar någon roll så länge de inte bryter mot lagen. Att det ska vara så f-bannat svårt att förstå.
Jag kan inte se vad det ”ovetenskapliga”, som Knut gör avbön för, består i. Den här typen av subjektiva klassificeringar är aldrig 100% entydiga, någon annan skulle komma upp med lite andra, men bara lite andra värden. Denna osäkerhet hade inte varit aktuell om han gjort statistik på antalet flick- eller pojknamn som nämndes i texterna. Men osäkerheten gör inte Knuts undersökning ”ovetenskaplig”.
Jag kan inte heller se att han drar några generella slutsatser; det vore emellertid ovetenskapligt med tanke på att han bara tittat i tre tidningar, dessutom tre tidningar efter varandra. Då kan den s k ”autokorrelationen” inte försummas, d v s att innehållet i ett nummer är delvis beroende av innehållet i det föregående.
Knut L!
Inte en på min direkta fråga vill du klargöra vad du menar med uppdelningen på ämnen i din ”undersökning”. Märkligt, varför gjorde du den då alls? Om det enda intressanta är om de bryter mot lagen eller ej, varför inte explicit undersöka den saken i stället för uppdelningen av artiklarna enligt denna nonsenstaxonomi? Min spekulation: På något sätt måste du känna på dig att det inte räcker att motivera FiB/K:s skamliga kollaboration med högerradikaler med det ”rena” yttrandefrihetsargumentet. Därför försöket att jämställa med UNT etc., som kanske inte skulle vara trovärdigt om stapel nr 1 delas m a p rasism, migrationsfobi osv.
Ola I!
Tänk att man måste svara på saker som uppenbarligen finns svar på i texten. Du söker konfrontation med ljus och lykta. Jag upprepar: ”Nå, eftersom ändå tonläget nu blivit så till den grad uppskruvat blir jag ändå nyfiken. Vad kan det vara för avgrundsdjup som kolporteras på denna tidnings sidor, som gör att så många verkar tappa huvudet och rent av samtycker till att Bok&Bibliotek, Göteborgs kommun och Göteborgspolisen ska ta ifrån Nya Tider deras yttrande- och tryckfrihet?” Därför tog jag mig en titt.
Anders P och Knut L!
Att det är ett större moment av subjektivitet i klassificering av artiklars tematiska innehåll än i deras innehåll av pojk- eller flicknamn är väl inget skäl att avstå från att explicit definiera sina kategorier så gott det går. Att Knut inte ens efter min anmodan redovisar hur han definierat sina kategorier tyder på att han inte ens försökt detta – ja, inte ens i efterhand förmår rationellt rekonstruera hur har tänkte när han t ex skiljde ut artiklar med invandrarfientlighet från artiklar artiklar med migrationsnoja. Det redovisade datat blir därigenom för en utomstående läsare helt värdelöst för att svara på frågan om Nya Tider innehåller avgrundsdjupt dåliga/motbjudande saker eller ej. Klart är att Knut själv inte betraktar explicit rasism och migrantnoja som något avgrundsdjupt dåligt, eftersom han inte ens försöker att i sina kategorier göra en tydlig avgränsning mellan detta och t.ex. kristen etik. Där skiljs våra vägar.
Nu chansar jag, det eftersom jag är portad från den här bloggen, att min kommentar blir publicerad.
Knut L!
Jag håller med Ola Inghe. Och sedan är det högst besynnerligt att du värnar om Vavra Suks yttrandefrihet när du förnekar mig att diskutera demokrati och diktatur här på din blogg (det var därför jag blev portad).
Ola I!
Skönt för dig att du funnit din skiljeväg. Det är ju den du söker. Och, det märkliga är att du inte kan förstå vad min artikel handlar om.
Knut L!
Din text är föredömlig både beträffande innehåll och utformning. Till jämförelse kan man ta den av många åberopade undersökningen, som en hel hoper (i varje fall 4 st) tjänstehjonande ”journalister” på kulturredaktionen i den svenska regimtelevisionen gjorde förra året. Där försöker man ”bevisa” Ola Inghes förutfattade meningar genom att gå igenom Nya Tiders material för ett helt kvartal (IV/2016). Artikelns ”vetenskaplighet” är ett grovt skämt. Flera exempel hämtas från andra tidsperioder, intervjuades åsikter beskrivs som hävdvunna ”sanningar” och t ex använder man debattinlägg (givetvis utan angivande av skribent) i tidningen som exempel på dess hållning.
Knut L har tagit sig ”en titt” på Nya Tider. Inte mer än så. Efter den titten har han listat vad han fann och ingenstans finns det listat ”hets mot folkgrupp” eller några andra direkta olagligheter.
Än så länge är Sverige ett relativt demokratiskt land och existerande lagstiftning ger stort utrymme för tryckfrihet och yttrandefrihet.
Starka krafter i världen visar en önskan att begränsa sådana rättigheter och även här är yttrandefriheten i praktiken begränsad av överhetens kontroll och ägande av alla större media. Därför är det rimligt att försvara den lagstiftning som ändå finns och som jag ser det så var det just det som skedde på bokmässan.
Och Kerstin, nu verkar du ju inte vara blockad längre. Hoppas det förblir så, för även om jag tycker att du ibland är lite väl sekteristisk, eller kanske snarare ”partihävdande” för min smak, så tycker jag ändå att du ofta har kloka åsikter som behövs i debatten.
En gång berättade min frus gamla moster om ett minne från tiden under andra världskriget. I fiskebyar nära kusten i Hudiksvall räddade många gånger lokalbefolkningen flyktingar som kom österifrån från att drunkna i havet. ”Var de fascister från Baltikum?” sa jag. ”Vad spelade det för roll!” sa hon. ”Man kan bara diskutera politik med folk som lever”.
Det påminner mig om FiB:s respons till Nya Tiders nödrop när deras yttrandefrihet hotades dagen innan bokmässan i Göteborg. FiB hade inte bjudit in någon att tala, en röst från de nödtystade begärde att få hävda sin rätt att tala om att den hade förbjudits (men inte för att diskutera politik i sakfrågor).
Ska det vara så svårt att begripa att yttrandefrihet är lika viktigt att försvara som asylrätt även för folk vi inte är överens med? Jag behöver ingen klassificering för att inse att Nya Tider är invandrarfientlig och ibland öppet rasistisk och inget som jag vill ha att göra med.
Kritisera som FiB gör systemet med presstöd.
Tack Anders Åberg!
Det var faktiskt jag som efterlyste dig på Anders Romelsjös blogg. Du hade inte kommenterat på länge så jag undrade om du hade tröttnat. Jag tycker om att diskutera med dig och andra (men andra tycks inte göra det :-)). De vill ha mig tystad. Romelsjö har mailat mig att det finns kommentarer som vill att han ska stänga av mig.
På tal om Nya Tider gjorde jag själv en undersökning på nätet för ett antal år sedan. Eftersom det var och en betalvägg så kunde jag bara gå på rubrikerna och början av texterna, och det var nedslående resultat. Mycket om hur vita förtrycktes i Sydafrika, och liknande.
Vavra Suk (men även nazismen) har mer yttrandefrihet än till exempel en kommunist har. Han har förekommit på SVT Opinion (webben), i olika tidningsartiklar, etc. Ingen kommunist kan stoltsera med det – varken Mathiasson eller vår egen Andreas Sörensen. Om kommunismen överhuvud taget nämns blir det i negativa former.
Kerstin S!
Så här skrev jag till dig efter en lång mejlväxling 27 maj 2017 om den värdet av att älta den ”sanna bilden av Lenin” och hur alla inom vänstern missförstått Irlandsfrågan. Har refuserat kommentarer av detta slag om ajg minns rätt:
”Dina kommentarer är ointressanta för alla utom möjligen för några enstaka marx-engels-lenin-exegeter. Och de finns inte på bloggen. Att Lenin skrivit något bevisar varken det ena eller det andra. Jag kommer inte att publicera dina kommentarer i fortsättningen.
Du får ursäkta…
/Knut”
Det kan uppfattas som ”blockering”, det medges. Men håller du dig till saken kommer jag att publicera.
Yttrandefriheten gäller lika för alla, även för Vávra S och Robert M således. Har de stoppats i strid med lagen ska det påtalas. KP har nekats hyra kommunala lokaler t ex, vilket är brott som måste anmälas. Hur rättssamhället sedan dömer är en kampfråga. Finns en stark opinion till försvar för yttrandefriheten är chansen att upprätthålla den större. När en stor del av kultureliten (inkl. Clarté och SKP) nu vacklar i frågan om t ex Nya Tider, minskar förstås t o m möjligheten till små delsegrar.
Mike P!
Jag avvisar din (och Knuts och majoriteten av övriga kommentatorers) påstående att Nya Tider-gängets yttrandefrihet hotas av portande från icke statliga bokmässor. (Polisens motiv för att avvisa deras eget alternativ-event kan jag inte bedöma.) Din sentimentaliserande liknelse mellan en nödropande Vavra Suk och (då eventuellt fascistiska, nu eventuellt extremislamistiska) flyktingar med asylbehov finner jag direkt stötande. Vad då nödrop? Suk ger ut en tidning (samt har webbplats) som inte på något vis har fått sin yttrandefrihet begränsad av ovannämnda åtgärder. Han har inte behov av någon ”dygdig inkludering” (med referens till Larsmocitatet i Knuts inlägg); han är redan så inkluderad som han kan begära men verkar från den positionen för en politisk linje som till själva sin kärnideologi bygger på exkludering efter etniska linjer.
Tjatigare än tjatig är du, Ola Inghe!
Bokmässa (icke-statlig eller inte) är bara en del i det hela. Det verkligt hårda dråpslaget kom tre (3) dagar före att den alternativa bokmässa Nya Tider i samarbete med en rad andra utställare skulle anordna p s s som anhängarna av förra årets politiska mässbojkott hade gjort. Då meddelade Göteborgs stad att det inte längre gick för sig att något alternativ fick hyra utrymme för att framföra sina åsikter. Dessa var nämligen så förhatliga att det kunde befaras att ”vänster”-aktiva skulle gå till attack och då skulle kommunen antagligen tvingas ställa in några knattegruppers fotbollsträning.
Det är detta som är grunden i den yttrandefrihetskamp som FiB/K:s Väst-avdelning förtjänstfullt initierade under själva bokmässan. Monopolpolitiker ska hålla tassarna ifrån yttrandefriheten!
Ola Inghe!
Räcker det inte med att inkvisitoriskt rensa Clarté från sådana som Myrdal?! En skam! Låt lindelof.nu sajt få vara det den är, en oas för icke-sekteristisk vänsterdiskussion, ett forum utan dessa ständiga PK-pekfingrar som förgiftar mycket av dagens samtalsklimat på andra fora.
Tack, Knut!
Men jag (sannolikt inte heller SKP) har inte vacklat om Vávra Suk eller Nya Tider. Vi tänker absolut inte upplåta någon som Vávra Suk publicera sig i vår tidning eller webbplats. Dom är fiender till oss. Precis som Bolsonaro eller Pinochet är fiender till oss. Pinochet har mördat så många socialister så det skulle vara rena rama självmordet att ge Bolsonaro eller Suk en plats där de med hatretorik hetsar folket mot socialister. Syns på alla kommentarer som finns på dessa webbplatser. Hatet mot oss socialister (och andra) är skrämmande.
Borgarna försöker göra Suk (och Åkesson och andra) ’rumsrena’ genom att publicera honom och andra. De menar att ’de är väl inte så farliga’. Gränsen till hets mot folkgrupp har hela tiden flyttats till det normala, trots att det inte är normalt att hata andra grupper som man inte känner, enbart för att de har en human åsikt eller en annan religion. Helt plötsligt har det onormala blivit normalt.
Lennart P!
Du har förmodligen rätt. Varför inte lämna er (och FiB/K) att ruttna i fred? Eller som en Clartékamrat uttryckte saken Clartés FB-grupp: ”Det går inte att debattera med dessa farbröder. De gillar uppenbarligen att försvara Nya Tider. Antagligen har de politisk tourettes (de gillar att säga fula ord).”
Typiskt denna Stigsson!
Eftersom en person mördat ett antal socialister måste två helt andra (från ett annat tidevarv dessutom) portas från något, lite oklart vad och på vilket sätt, men det spelar mindre roll, bara Stigsson får fortsätta veva på.
Dessutom kvarstår frågan vem/vilka tycker att det ”är normalt att hata andra grupper som man inte känner, enbart för att de har en human åsikt eller en annan religion”? Här vore det bra med några exempel! Annars är det ånyo enbart ett exempel på Stigssonskt vevande, som inte tillför diskussionen något av värde.
Svar på Ola Inghes kommentar till Mike Powers och mig ovan kommer i ett särskilt inlägg.
Tonen bland ”Clartékamraterna” på Facebook verkar också minst sagt obehaglig (”lämna er att ruttna i fred” t ex). Denna debattstil förlorar vi alla på. Men det är ett känt fenomen att när argumenten tryter höjer man rösten (eller övergår till smutskastning).
Citatet ”Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det” kommer inte från Voltaire, utan från en skrift av Evelyn Beatrice Hall från 1906, som en sammanfattning av den franske filosofens inställning.
Att kraften i parollen inte beror på om den ordagrant formulerats så av Voltaire visade sig vid tjeckoslovakiska författarförbundets fjärde kongress i slutet av juni 1967 då den användes (av Milan Kundera) som en av de brandfacklor som initierade ”Pragvåren”:
”Detta är den grundläggande moraliska principen för modern civilisation. Att gå tillbaka i historien bortom denna princip är att ta ett steg mot medeltiden. Allt undertryckande av åsikter, inklusive felaktiga åsikter, är fientligt mot sanningen. För sanningen kan endast nås genom en dialog mellan fria åsikter som åtnjuter lika rättigheter […] En sak är absolut obestridlig. Om vår konst har blommat, beror det på att den intellektuella friheten har ökat.”
Är vi på väg mot Medeltiden?
Knut L!
Du hade chansen att i din sista kommentar även kritisera Lennart Palm som mycket tydligt gör klart att inlägg med en linje av PK-karaktär, där jag tydligt är inkluderad, inte är önskvärda här. Du tog inte den chansen. Detta blir därför mitt sista inlägg på denna blogg. Adjö, Knut Lindelöf.
Ola I!
Jag förstår att det nu bränns under fötterna, eller under ändan om du sitter ner. Dina argument är ytterst svaga. Imorgon kommer ett längre svar (inlägg) som riktar sig mot dig, men även mot alla andra ”salongskommunister” som har svårt att se klart idag. Jag tror jag känner igen denna tendens för att jag känner den intellektuella medelklassen ganska väl, jag är ju sedan barnsben en del av den.
[…] med å lese noen utgaver av avisa for å se hva slags stoff den presenterer. Denne lille analysen publiserte han her. Denne artikkelen fikk blant annet motbør av skribenten Ola Inghe (i kommentarfeltet under […]