Skoldebatten – åtminstone i Grönköping – har nu nått absolut toppnivå. Äntligen tar några till den nödvändiga storsläggan för att vrida sakernas tillstånd rätt för Grönköpings stackars försummade lärarkår och dess ännu mer uttråkade och söndertjatade skolelever.
Nymoderate fullmäktigeledamoten och vice ordföranden Lagerbladh och den minst lika nymoderaete rikstalespersonen i ecklesiastiska frågor, Bengtzone, presenterade häromdagen tillsammans ett pregnant aktstycke för ändamålet i Nya Dagsavisen.
De framhåller till att börja med att det ”ibland höjs röster för att politiken inte ska lägga sig i skolans vardag”, vilket de frankt avvisar, och slår istället fast att:
”När Grönköpings resultat rasar i nationella jämförelser behöver politiken styra mot det som, enligt den samlade kunskapen på området, ger högre resultat: lärarna ska ägna sig åt yrkets kärnverksamhet: kunskapsuppdraget. I samband med våra drygt 150 skolbesök har lärare, rektorer och övriga skolutvecklare efterfrågat just detta.”
Kan det sägas tydligare? Och en imponerande siffra, 150 skolbesök! Här har man verkligen försökt sig på politikerstyrning, med besked. Alltså mera av detta är förstås den enda framkomliga vägen att få skolans stora och små tennsoldater att gå i raka och fina led igen.
De pekar också med ovanligt rak och stadig hand på den nu så rikt förekommande ”digitaliseringen”. Det stora bekymret är att den både medför risker och möjligheter. Mot detta tar man också i med förnyade framstötar:
”Därför ska digitaliseringen styras utifrån gedigna ämneskunskaper. Saknas en kunskapsstrategi och gedigna ämnesinnehåll blir satsningen ineffektiv och i värsta fall kunskapsförstörande.”
Och här verkar man ha kommit på något… Kanske kan man utsåsa [från engelskans outsourcing]?
Eftersom valet nu stundar också i Grönköping, vill de nymoderata förstås ägna extra omsorg åt lärarna, denna nyckelgrupp i det Grönköpingska framtidsbygget. Alla lärare ska därför…
”…erbjudas fortbildning i ämnet [digitaliseringen – förf. tillägg] och i ett vetenskapligt förhållningssätt (evidens). Det måste vara möjligt för alla lärare att utvecklas i sitt yrke och göra karriär genom att undervisa. Satsningar på lärarnas ämneskunskaper, på kunskapsintensiva läromedel och på rigorös fortbildning i ämnet kan inte ersättas av ny teknik.”
Ännu några visdomsord i rättan tid.
Ur det sjupunktprogram, som de sedan presenterar, vill jag särskilt lyfta fram några höjdpunkter:
I punkt 2 framhåller Lagerbladh och Bengtzone – helt överraskande – vikten av att personalmöten ska vara effektiva. Man häpnar faktiskt vid läsningen. Kan det månne vara så att personalmöten i Grönköpings omfattande skolverksamhet slarvas bort på skvaller, kaffeslafs, bakverkskladd och annan ineffektivitet? Helt oacceptabelt! Sådant missbruk av dyrt förvärvade skatteslantar måste genast stävjas med mer handfast politikerstyrning. Därför kräver de ovillkorligen att ”…rektorerna och lärarna måste arbeta tillsammans för att göra arbetsveckan så effektiv som möjligt. På så vis frigörs tid till förberedelser och utveckling av undervisningen.”
Med detta kommer nu äntligen kaffeskvalpets och bakkladdets proselyter att tappa sin maktställning.
I punkt 5 kommer det kanske viktigaste av allt: Lärarnas bristande utbildning inom stora försummade nyckelområden ska nu också åtgärdas. Så här skriver man:
”Lärarna erbjuds gedigen fortbildning i ett vetenskapligt förhållningssätt, projektledning och hur skolans undervisningsmetoder kan evidenssäkras på samma sätt som inom sjukvården.”
För att få ordning och reda på allt det här ska man inrätta…
”en central analysenhet, [som] handleder all skolutveckling och säkerställer att all skolutveckling sker utifrån rigorös forskning.”
Här ska vi nu stanna upp en aning inför denna retoriska innovation; rigorös forskning. Att forskning bara ska vara vetenskaplig och evidensbaserad är med detta äntligen ifrågasatt. Det viktiga blir nu att forskningen också ska vara sträng, obeveklig, fordrande, hård, ytterst noggrann, principfast och strikt. Det är nämligen vad rigorös betyder om man kollar i synonymordboken. Strama tyglar alltså, bort med allt tidigare forskningsflum!
I punkt 7 kommer de så – i sin oändliga vishet – in på ”Rollfördelningen rektor–lärare–elev–vårdnadshavare” och slår så fast att den må ”tydliggöras av varje skola så att alla vet vad de kan förvänta sig av varandra. Exempelvis får vårdnadshavare information om hur de på bästa sätt kan stödja sina barns skolarbete.”
Tänk att ingen förstått detta tidigare! Att skolan kan informera föräldrar om att de till exempel kan hjälpa sina barn med läxorna? Det är som sagt genomgående och mycket glädjande nytänkande här.
Men, inte nog med det. Lagerbladh och Bengtzone slår även med kraft fast – helt utan darr på någon manschett – att på central Grönköpingsnivå ”behöver lärarutbildningarna reformeras så att innehållet bygger på rigorös forskning.”
Vi bugar inför denna kraftfullt respektingivande framstöt. Och med det nya begreppet ”rigorös forskning”, som förstås hädanefter kommer att genomsyra allt i och omkring Grönköpings centrala skolmyndigheter – om Lagerbladh och Bengtzone får bestämma – går Grönköping nu med säkerhet mot ljusare skoltider.
Men, herrarna har än mer framåtsyftande djärvheter att presentera:
”Nya lärare behöver en verktygslåda av undervisningsmetoder samt veta i vilken ordning som metoderna ska tillämpas.”
Och varför nu det? Jo…
”…för att så många elever som möjligt ska lära sig så mycket som möjligt (effektiv undervisning). Lärarna ska även utbildas i hur evidens säkerställs. Varje universitetsämne bör få större ansvar för ämnesdidaktiken.”
Och där lyfte nivån ännu några snäpp, kände ni det?
Med allt detta kan man även vänta sig ett uppsving för Grönköpings kombinerade undervisnings- och verktygsindustri. Aktiekurserna väntas stiga på Grönköpingsbörsen och Lagerbladh och Bengtzone förutspås en lysande framtid inom branschen.
Avslutningsvis slår de fast att redan i höst ska väljarna bestämma Grönköpings framtida ledarskap. De erbjuder därför…
”… ett ledarskap för höjda elevresultat och omfattande lärarsatsningar. Redan hösten 2018 kan lärarnas arbetsmiljö förbättras… Lärarna vill exempelvis veta vilka undervisningsmetoder som är mest effektiva vad gäller elevernas inlärning. Självfallet ska lärarna få stöd och hjälp i detta viktiga arbete!”
I dagens oroliga värld kan vi alltså ändå glädja oss åt att i Grönköping tas i alla fall krafttag för att råda bot på onödig lärarkompetens, elevintresse och andra dumheter.
