Tre svenska kulturarbetare skrev till ETC:s redaktion, med kopia till bland andra lindelof.nu. De skriver med anledning ett tidigare mejl den 3 oktober (bifogas nedan), som vi skickade inför ETC:s kommande extranummer den 7 oktober om Hamas terrordåd. Se vidare i bifogad PDF.
Mail 3 oktober 2024:
Är det här verkligen opartisk journalistik?
Till Andreas Gustafsson och hela redaktionen på ETC
Kopia till ett antal svenska journalister, opinionsbildare och nyhetsredaktioner.
Hej Andreas!
Vi vill uttrycka vår uppskattning för att ETC tar sig an den viktiga frågan kring svenska mediers hantering av händelserna den 7 oktober 2023 i Israel och allt som hänt därefter i Gaza, Västbanken och Libanon.
Du gör följande efterlysning i mailet nedan: ”Det är mina åsikter. Nu vill jag höra dina”
Vi hoppas att ETC kommer att belysa Efrat Fenigsons synpunkter i detta 7 minuter långa inlägg på hennes podcast You’re The Voice, skapat samma dag som attacken ägde rum.
Efrat Fenigsons är israelisk undersökande journalist med egen erfarenhet av tjänstgöring inom IDF:s säkerhetsavdelning. Hon menar att det är fullständigt omöjligt att Israel var okunnigt om Hamas attack. . IDF genomför kontinuerligt övningar med just denna typ av scenario. För två år sedan utrustades gränsen med nergrävda sensorer för att kunna upptäcka terroristangrepp. Om det så bara är en katt som rör sig längs stängslet drar larmet igång
Efrat Fenigson ställer den retoriska frågan: Hur kan det komma sig att Israel som förfogar över en av världens mest avancerade högteknologiska krigsapparater inte omedelbart reagerade på detta intrång? Hur kan det komma sig att gränsen låg vidöppen för intrång?
Hon summerar: I mina ögon förefaller attacken den 7 oktober vara en planerad operation. På alla fronter. Detta är ett enormt misslyckande när det gäller försvaret av det israeliska folket, kanske det största sedan yom kippur-kriget för exakt femtio år sedan, kanske detta till och med är värre. För övrigt undrar jag om det kan vara ett rent sammanträffande att yom kippur-kriget inträffade nästan på dagen för femtio år sedan, den 6 oktober 1973.
Om jag vore en konspirationsteoretiker skulle jag kunna säga att detta ger intryck av att vara något som utförts av den Djupa Staten.
Det känns som om Israels och Palestinas folk har sålts, ännu en gång, till några högre makter.
Samtidigt är det så svårt att tro att det verkligen kan förhålla sig så.
Så långt Efrat Fenigson.
Vi har inte sett någon rapportering i svenska medier om de mycket viktiga frågeställningar som hennes inlägg väcker. Nu hoppas vi på ETC!
Vänligen,
Margareta Skantze, Dramatiker, regissör, kulturskribent
Max Lundqvist, Regissör, dramatiker, skådespelare, konstnärlig ledare
Karin Ekenberg, HR-specialist och samtalsterapeut.
Inte alls omöjligt! Israel är av allt att döma inne på finalen i att ta död på sin omgivning och går därmed mot sin egen förintelse som statsbildning. Men det kan ta tid, vi har ännu inte sett sista sidan i det manus som föreligger. Hur ska man få ihop slutscenen i denna tragedi? Hur begåvad är Netanyahu som regissör? Är han månde, inte lika överkänslig som Hitler, som ständigt hade problem med gaser och vädergivning i tid och otid, något som hans livmedikus Dr Morell kämpade med, oftast förgäves. Bibi verkar vara en robust typ. Skall han överglänsa Hitlers ofullbordade? Den som får se sin lever… ska vara: Den som inte lever slipper se.