Obs! Denna text handlar inte om den svenska coronastrategin

Vi har nu i ett massivt mediepådrag upplysts om att det finns forskare, experter och opinionsbildare som är kritiska mot Sveriges coronastrategi, ja som till och med på dolda möten smider lömska planer och försöker påverka beslutsfattare utanför vårt lands gränser om detta. Opinionsbildaren Mattias Lindberg – krönikör i nättidningen Bulletin, utbildad civilingenjör i teknisk fysik och arbetar som programmerare samt är borgerlig debattör i Expressen och GP – skriver i Bulletin den 10 februari att kritik av den svenska coronastrategin är ett allvarligt hot mot demokratin. Jag citerar artikelns slutkläm:

”Frågan är vad som kan göras för att hindra privatpersoner från att uttala sig negativt om den svenska regeringen, om public service och om annan media? En viktig sak torde vara att sätta ökad press på Facebook att ta bort inlägg som innehåller kritik mot den svenska vänsterregeringen, svenska myndigheter och svenska medier […] Frågan är dock om detta räcker. Gruppens medlemmar skickar nämligen även privata meddelanden inbördes och utbyter sålunda information med varandra. Det kan behövas långtgående övervakningsåtgärder för att helt komma åt det här allvarliga problemet. Risken måste dessutom anses överhängande att systemkritiker möts och utbyter information även fysiskt, trots de restriktioner av mötes- och föreningsfriheten som redan har implementerats. Det är inte omöjligt att vi behöver snegla på metoder tidigare använda i östblocket för att helt stoppa all privat spridning av kritik mot landets myndigheter och statligt finansierade medier.”

Förmodligen är krönikan satirisk, ett illa dolt skämt. Men, den som inte fattar galoppen måste fråga sig vad som håller på att hända, hur en skribent kan vara så komplett tondöv att han inte hör ekot från historien i sina egna ord? Och, sådant kan alltså skrivas idag utan att någon av demokratins alla officiella tennsoldater ens reagerar. Men jag väljer att se det som en smaklös satirtext. Nå, att det finns kritiker till svensk coronastrategi är en självklarhet, som måste kunna hanteras inom demokratins ramar. Men för vissa verkar det allt annat än självklart, därför blir krönikan så konstig.

Det hela kompliceras och kanske orsakas av problemet Facebook. Där finns möjligheten att starta ”slutna” grupper, som om man samlades hemma i någons vardagsrum för slutna samtal. När en sådan grupp får 100-tals medlemmar är det självklart att den börjar läcka tills dörrar och fönster till slut står på vid gavel.

Initiativtagaren till gruppen Media Watchdog of Sweden (Mewa) Keith Begg skriver i ett mejl till SR att ”syftet med Facebookgruppen är att skapa ett tryggt sammanhang för medlemmarna att ägna sig åt opinionsbildning”. Han vill alltså skapa en mötesplats för sina meningsfränder, vilket är fullständigt legalt. Vad som sägs i deras slutna rum är inte ägnat för offentligheten, de diskuterar tillsammans om vilka mått och steg de ska ta för att främja sin sak. Man kan tycka att det är naivt att inte inse att ingenting är privat och slutet på Facebook, men det är ju så de flesta uppfattar det och så Facebook presenterar sina tjänster.

Att i nästa steg de stora medierna – SR i det här fallet – inte respekterar en sluten Facebookgrupps integritet, utan infiltrerar är inte konstigt, det är faktiskt deras jobb. Men att i det här fallet blåsa upp det de finner som de gjort och trigga andra skribenter som Mattias Lindberg och Patrik Oksanen att skruva upp ren STASI-stämning är minst sagt ansvarslöst. Tonen i Vetenskapsradions och Ekots reportage är obehaglig. De sprider faktiskt en huvudlös konspirationsteori.

Gränserna mellan privat och offentligt upplöses
Det här aktualiserar de sociala mediernas dysfunktionella roll i medielandskapet, särskilt Facebook med alla sina olika inställningar och varianter av personliga, officiella och slutna samlingsplatser. De är alla en slags halvoffentlighet som avslöjar sådant som enskilda medborgare inte menar är ägnat åt offentligheten. Facebook suddar ut gränsen mellan privat och offentligt och invaggar folk i att man kan se utan att synas. Det blir till sist ett hot mot medborgerlig integritet i vårt samhälle, vilken måste kunna upprätthållas i en demokrati.

Att vi har både yttrandefrihet, mötesfrihet, rätt till personlig integritet och skydd mot avlyssning är något vi brukar hålla hårt på. Vi lever i föreställningen att det finns en distinkt gräns mellan privatliv och offentlighet och att man själv har kontroll på när man rör sig i den privata och offentliga sfären. Men så är det inte längre. Facebook (och andra IT-plattformar) har suddat ut den gränsen. Så kan det inte fortsätta. De måste vingklippas med svensk lagstiftning. Och, våra ledande medier måste bedriva hederlig journalistik och sluta sprida skräck med konspirationsteorier!