I dag försöker vissa göra Ville till någon slags nyliberal och anför då, som argument för det, hans fejder mot rättsröta och korruption under en tid då socialdemokratin regerade. Det är mycket ohistoriskt.
Under nästan hela Mobergs yrkesverksamma liv var det Socialdemokratin som förvaltade det kapitalistiska samhället. Men den gjorde det i kraft av en klasskompromiss som gav utrymme för byggandet av ett, visserligen ofullkomligt, solidariskt välfärdssystem. Reformismen lät halshugga kapitalismens skugga, brukar Jan Myrdal säga.
Men i folkhemmet fanns rester av det gamla kungliga överhets- och tjuvsamhället och det fanns en ny byråkrati präglad av det länge regerande partiet samt många bestående orättvisor. Det var ingen idyll.
Men vad skulle Moberg sagt om det samhälle vi har idag? Där finanskapitalet nästan utan begränsningar härskar och till sitt förfogande har åtta partier som med små variationer verkställer dess politik? Ett samhälle utan framtidsvisioner, där klyftorna ökar, med tilltagande social upplösning och där kommersialism ersätter den på folklig solidaritet byggda välfärden och sammanhållningen?
Vad skulle han sagt om EU, denna byråkratiska koloss som inskränker såväl nationellt oberoende som demokrati? Och om att svenska soldater i sold hos USA och Nato krigar på andra sidan jordklotet?
Det kan vi bara gissa. Men han kom ur det arbetande folket och förblev det troget och han hyste den djupaste misstro mot överheten. Hans förebild var den blekingske socialistagitatorn och autodidakten Fabian Månsson. Både Fabian och Ville skulle behövts i dag med deras stora rättvisepatos och sanningslidelse.
Moberg fann tron på evigt liv oförenlig med förnuftet. Vi har bara vår stund på jorden och det gäller att fylla den med meningsfullt arbete. När han inte längre tyade (som det heter på småländska) fullfölja sitt verk om svenska folkets historia och överhetens förljugna historieskrivning valde han att gå ut i vattnet vid sommarbostaden på Väddö och avsluta sitt liv.
2019 års första månad kan vi se fram emot två viktiga offentliga möten om Vilhelm Moberg. Båda är på Karlskrona stadsbibliotek. 14 januari presenterar Jens Liljestrand sin Moberg-biografi. 26 januari talar Moberg-kännaren och guiden i Moberg-land Ulf Nilsson om arvet efter Moberg och vad han har att säga oss i dag.
Artiklen först publicerad i Blekinge läns tidning
Hoppas dessa viktiga möten om Moberg får riktigt många besökare! Jag förstår inte varför den senaste biografin om Moberg håller fram att han skulle vara antisemit och sakna respekt för kvinnor. Men det är väl för att boken måste vara politiskt korrekt.
Vilhelm Mobergs ideologi var varken nyliberal eller socialdemokratisk utan snarare inspirerad av den ”amerikanska drömmen”, den radikalism som emanerar från den amerikanska revolutionens ideal. Jag tror man får bäst bäring på hans invandrarserie om man drar sig till minnes att samtliga böcker skrevs i självvald exil, i Kalifornien, vid Stilla Havskusten.
En svaghet hos de senare invandrarböckerna lär vara att de inte tillräckligt låter huvudpersonerna konfronteras med det omgivande amerikanska samhället. Isolerade ute i skogen i Minnesota var det lättare att uppehålla de amerikanska idealen.
Jag tycker Leif överdriver Liljestrands biografi, som jag läste med stor behållning. Att Moberg generellt skulle ha varit antisemit och saknat respekt för kvinnor påstår Liljestrand inte, bara att han ibland uttryckte sig klumpigt, sett utifrån dagens tidsanda. Och enstaka antisemitiskt färgade förlöpningar kan ursäktas på grund av hans brinnande antinazism.
Däremot är väl Moberg kontroversiell för flera av de debattörer som då och då skriver på den här bloggen – fast inte för mig. Jag tänker då på hans brinnande antikommunism, som bland annat gjorde honom starkt kritisk mot ”tredje-ståndpunktarna”, vilket jag påpekat i en tidigare artikel här.
Kommenterar Anders Perssons och Benkt Lundgrens inlägg med att citera Sven Delblanc ur hans nekrolog över Vilhelm Moberg i FiB nr 20/73. Han skriver där att Moberg efter rättsröteskandalerna var hjärtligt trött på ”det kungliga svenska överhetssamhället” och ”möjligen var han böjd att se alltför ljust på USA:s ganska tvivelaktiga fri- och rättigheter. Första delen av utvandrarserien är storslagen, biblisk i sin enkelhet och kraft, men i fortsättningen händer det ibland att greppet slinter för honom. I första delen framstår USA som det förlovade landet, men verkligheten skulle te sig annorlunda: guldfeber, ekonomisk spekulation, slaveri, folkmord på indianer… Det var ofrånkomligt att Vilhelm Moberg skulle sluta i besvikelse över USA:s politiska institutioner och i djup avsky mot dess utrikespolitik.” Jag rekommenderar Sven Delblancs nekrolog till läsning där han påvisar att Moberg var en folkets författare. Den finns återutgiven i ”Broder Ville, Kära snälle Sven”, 2006.
Här kommer ett exempel på hur V Moberg blev behandlad.
OBS 1967-05-22 Vilhelm Moberg 3:41 min – mån 22 maj 1967.
Regissören och dramatikern Pi Linds pjäs Medan Sverige sover har stoppats från att gå på Stockholms stadsteater efter ett beslut av styrelsen. Fem år tidigare råkade författaren Vilhelm Moberg ut för en liknande händelse på samma teater när hans lustspel Sagoprinsen höll på att stoppas. Mobergs pjäs räddades dock den gången, men nu anser han att det återigen är dags att rycka ut till den fria teaterns försvar.
Vilhelm Moberg kommenterar den aktuella händelsen och påpekar att det kan bli farliga konsekvenser om en teaterstyrelse tillsatt av representanter för politiska partier i stadsfullmäktige får bestämma en teaters repertoar.