Diskussionen om Ukrainakriget har hårdnat betydligt i sommar här på lindelof.nu. Man kan fundera på varför. Jag hyser visserligen inga stora illusioner om att detta går att reda ut, för det är nog så att situationen i propagandakriget är så till den grad uppskruvat idag att det är närmast omöjligt för ena sidan att nå fram till den andra med argument. Jag ska ändå försöka. För förhandlingar kommer att följa i någon form. Och då måste parterna lyssna till varandra.
De tre mest aktiva kritikerna av mina (och andras) Ukrainatexter (namnen oväsentliga) är alla överens om att jag (och andra) förvanskar och förnekar fakta, förmedlar i huvudsak rysk propaganda, hatar USA och att vi ägnar oss åt konspirationsidéer rörande ledande västmediers samstämmighet i Ukrainafrågan.
Inget av detta är emellertid sant. I själva verket är det så att de beskyller oss för precis det som är deras egen akilleshäl – fast tvärt om. Alltså att endast lyssna på ena sidans argument.
Så, den stora skillnaden mellan oss som förordar stopp för vapenleveranser till Ukraina, vapenvila och förhandlingar och de tre ovan nämnda, är att vi informerar oss från båda sidor. Jag följer båda sidors mer eller mindre propagandapräglade rapporter och väger ihop dem till samlade bedömningar så gott det nu går. Jag utgår alltså från att ett propagandakrig pågår, vilket jag inte heller tror att de tre kritikerna skulle förneka. Ändå märker jag aldrig av detta i deras argumentation.
Kanaler på nätet som jag anser som mycket välinformerade och seriösa avfärdas nedsättande som ”några bloggar på nätet”. Istället framförs gång på gång som argument att ”en samlad världspress, akademier och experter” (NYT, The Guardian, Washington Post…) menar att etc. Medan jag menar att just här döljer sig det stora problemet.
Vem kan man egentligen lita på? Det är frågan vi alla måste ställa oss. Jag lutar mig gärna mot t ex Noam Chomsky härvidlag, och vad han hävdar om detta borde vara känt för de flesta.
Känslor och ideologi
Ett annat problem är att västmedias argument i detta krig är så känslomässiga eller strängt ideologiska; rätt/fel, goda/onda, falska/sanna.
Men alla krig är obeskrivligt hemska. När någon som berättar om personer de känner som flytt undan krigets hemskheter – eller ännu värre om barn och kvinnor som de sett lemlästas och dödas – som argument för att Putin till varje pris måste stoppas, blir jag förstås svarslös. Diskussionen avstannar omedelbart. Försöker jag ta ner detta samtal på en saknivå blir jag endast en cyniker som försvarar Putin. Det gör att diskussioner antingen tystnar eller urartat i meningslösa gräl.
Det är på detta sätt som propagandan fungerar för fortsatt krig. SVT och västvärldens alla stora TV-kanaler lyfter fram ena sidans lidande, vilket demoniserar den andra sidan (Ryssland).
– För det var ju Ryssland som startade kriget!
– Javisst var det det. Men varför gjorde de det?
Och där tar diskussionen slut igen.
Alla vet att båda sidor i krig begår övergrepp mot sina motståndare. Alla vet att alla framställer sig själva som goda och motståndarna som onda. Därför måste man försöka lyfta diskussionerna ur detta känslosamma och ideologiska perspektiv.
Enligt mitt sätt att se det är det just här mina kritiker och västvärldens samlade politiska eliter kört fast. De förmår inte distansera sig så att situationen kan betraktas ur ett aningen större perspektiv. De ser (lyfter fram) bara ena sidans lidande.
Krigsbrott, övergrepp och terror
Ännu ett tema som hela tiden återkommer i diskussionerna är stora övergrepp/terrorbrott som är outredda; Bukha, Nordstream och bombning/beskjutning av kärnkraftverket Z. Mina kritiker framhärdar i linje med Västmedia som ser dem som självklara dåd av Ryssland, medan Ryssland förnekar och skyller på motståndaren.
Det viktiga här är att ingen faktiskt vet vad som hänt, några oberoende undersökningar har inte genomförts. Det finns dock starka indicier för att USA sprängt Nordstream och emot att ryssarna är den största boven. Men som sagt, ingen vet. Därför är diskussion om dessa dåd tills vidare meningslös. Ryssland kräver oberoende utredningar. Varför motsätter sig väst det?
Några exempel
Några tydliga exempel på ideologisk (moralsik) låsning läste vi häromdagen i ett kommentarfält. Oviktigt att nämna namnet här:
”Men om det nu råder brist på gubbar och kärringar med civilkurage, så finns det enligt min mening desto fler motvallskärringar. Tack vare internet frodas nu ’skeptiker’ som ’vågar gå mot strömmen’ och hävda att jorden är platt, klimatförändringar är ett påhitt, förintelsen aldrig ägt rum osv… Detta är enligt min mening ett betydligt större problem.”
Så tilldelas lindelof.nu följande nedsättande omdöme:
”Slutligen ifrågasätter jag huruvida lindelof.nu verkligen är en plattform för personer med civilkurage. Jag ser snarare att det blivit en frizon för ’årsrika’ personer som lider av just kognitiv dissonans. En gång i tiden var det väldigt viktigt för er att kämpa mot USA och imperialismen. Jag vet hur det var för jag var där; mina föräldrar sålde FiB/K utanför Domus i Lund och som liten kille gick jag i otaliga demonstrationståg och skanderade ’Krossa USA-imperialismen!’ och ’Vapen-pengar-na till mat!’. Det var nog en härlig tid för flera här i kommentarsfälten. Men att idag vara så fylld av USA-hat att man inte ens kan förmå sig att förbehållslöst fördöma folkmordet i Ukraina, utan istället envist sprida rysk propaganda, det är inget annat än rent självbedrägeri. […]
Krigsbrott och folkmord beskrivs som renoveringsprojekt. Detta är snurrigt, på gränsen till perverst. […]
Du raljerar med det faktum att jag i allt väsentligt delar uppfattning med den svenska regeringen, USA, EU och Nato när det gäller Rysslands invasion av Ukraina. Men du kommenterar inte att denna uppfattning även stöttas av den europeiska akademin och den samlade internationella presskåren. Du kan såklart heller inte försvara att du hellre hänvisar till Tass, RT och enstaka bloggar du hittat på nätet. Möjligen anser du att vi behöver ’bredda perspektiv’ eller ’nyansera debatten’ men du måste väl ändå kunna se skillnad på propaganda och journalistik?”
Som om inte journalistik kan vara propaganda?
En sista sak jag vill ta upp är tvivlet på att vi står inför ett kärnvapenhot, som konsekvent hävdas av Jan Arvid Götesson. Jag menar att vi självklart till viss del kan utgå ifrån att ledarna i respektive kärnvapenmakt resonerar rationellt – ingen kan ju överleva ett fullskaligt kärnvapenkrig. Men saker och ting kan ske av misstag. Och USA hävdar själva att de kan tänka sig att i vissa lägen vara den som trycker på knappen först. Och Ryssland har tydliggjort sin röda linje för när de kan tänkas trycka på knappen. Att inte ta hänsyn till dessa omständigheter i sin bedömning av detta Ukrainakrig är en gåta för mig. Kanske han har rätt Jan Arvid G, men bara kanske…
Mycket klok artikel, Knut L! Det förvånar mig att sådana som vår australiske exilier, fårbonden på Gotland och Svante Svenssons kollega biter sig fast i sina ensidiga startblock. Men det finns argumentation av samma typ även på ”motståndarsidan”.
Läs denna öppna och förnuftiga ledarartikel av Adam Cwejman i GP:
Den fick naturligtvis inte vara oemotsagd. Ridderlighetens anförare, ökände Patrik Oksanen, gillar inte sakdiskussion utan förespråkar ren och tydlig propaganda utan sidoblickar, som skulle kunna skymma målet; Putins och Rysslands förgörande. Lyssna på denna radiodebatt mellan Cwejman och Oksanen.
Gud skapade människan till sin egen avbild! Se så mycket gott ”denna människa” har åstadkommit sedan skapelseberättelsen – här på jorden! Det går att undra om det är början på slutet eller slutet på början av vår civilisation? Nästan så man frestas att sätta högsta varningstecknet med siffran ”5” – att ”avgrunden” tycks komma allt närmare?
Stora och små förståsigpåare, har genom tiderna fört människosläktet bakom ljuset. ”Fast det ordnar sig alltid – om man bara tar det som det kommer” … Eller?
En person som man luta sig mot är Jeffrey Sachs som ingen kan anklaga för Amerikahatare eller putinist. Hans synpunkter är nyktra och tydliga. Läs honom.
En av de vanliga knep som representanter för den dominerande åsikter använder är att skriva ”enig internationell opinion” eller journalister, akademiker, etc när man syftar på västliga opinion, journalister och akademiker. ”Resten av världen”, där sisådär 80 procent av världens människor lever, räknas inte. Syns inte. Deras akademiker, journalister, opinion och synpunkter är inte värda att ta hänsyn till.
Det påminner mig om chefredaktören på Dagen som, när Sverige hade erkänt Palestina som stat sa att ”det är bara några diktaturer” som har erkänt Palestina – när det i själva verket hade nästan hela världens länder gjort det, utom väst – Europa, USA, Kanada och några små stater som var köpta av USA eftersom man villkorat bistånd till att inte erkänna Palestina och/eller etablera diplomatiska förbindelser med Taiwan.
Yttrandefrihet används idag för att försvara rätten för de starka att trycka ner verkliga eller föreställda fiender. Muslimen som är idag i mångas föreställningsvärld ”fienden” (bestämd form) till Väst, det fria ordet, etc., är inte nödvändigtvis din verkliga granne, på samma sätt som i Tyskland under nazismen första år var ”juden” och än mer ”judebolsjevismen” – Hitlers favorit hatobjekt — en föreställning om fienden, idén om juden och bolsjevikerna. (När hatet sedan sätts i rullningen i samhället går det inte att stoppa – se Harald Ofstads bok ”Vår förakt för svagheten”)
På samma sätt kan det, om det vill sig illa, bli det med ”ryssen”. Hitler försökte göra Europa judenfrei, nu försöker man göra Europa ryssenfrei, sa Sven Hirdman.
Att radera ut Ryssland som nation med sin historia vill jag mena är en övermäktig uppgift även för dem som äger världens mest kraftfulla vapensystem.
Landet ligger där det ligger och vad man än anser om ett sådant verkligt förhållande måste även den största ovännen inse nödvändigheten att försöka förstå sin fiendes bevekelsegrunder.
Alltför mycket står på spel, nära en total katastrof om inte den bilden finns med, ifall parterna önskar en fredlig överenskommelse.
Vad jag också stör mig på i den offentliga debatten är att vi allmänt alltför enkelt låter oss förledas av enbart svarta rubriksättningar. Rubriker som med frenesi indirekt driver ännu mera vapen och därmed krig som medel för att nå fred.
Om nu Ukraina skulle bryta igenom Rysslands linjer och nå fram till Krim, vad blir då plan B?
Och det svaret vill jag inte att någon militär expert lämnar. Ty deras svar innehåller sannolikt inte freden för folket som bästa alternativ.
Jag hade önskat att alla länders fredsorganisation FN bidragit med en kraftfull och modig röst. Enkelt att säga men desto svårare att åstadkomma.
Knut L!
Jag tvivlar inte på ditt ärliga uppsåt och att du tar del av både rysk och västerländsk propaganda/information. Avgörande är hur ens referensram ser ut. Hur man värderar olika fakta. Som jag ser det gör du två felaktiga bedömningar.
Du ser inte att Ryska Federation bedriver stormaktspolitik, en imperialistisk poltik, mot Ukraina. När du försöker förstå bakgrunden till kriget blir det en övergång från att FÖRSTÅ till att ha FÖRSTÅELSE för, en legitimering av, Ryska Federationens politik mot Ukraina.
Dessutom får jag intryck av att du ser USA-imperialismen som en huvudfiende i världsmåttstock och detta medför att allt som försvagar huvudfienden är av godo. En rysk seger i Ukraina försvagar USA.
Olle Pålsson!
Varför skulle Ukraina bryta igenom Rysslands linjer och inta Krim? Inte finns det någon plan B, det behövs inte. När förlorade Ryssland ett krig senast? Snarare skulle jag vilja ställa frågan vad som kommer att hända med USA och dess allierade – när de inser det omöjliga att besegra Ryssland. Vad gäller FN – ”så verkar det som de tappat talförmågan”?
Knut L!
Tack för ditt försök att sammanfatta en viktig diskussion som tyvärr gått i stå. Men särskilt bra blev det inte. Men jag ska ge dig att du fick till en hygglig disposition, så låt oss följa den.
1. Källor
Du debatterar inte ärligt. När jag anförde att ni står ensamma mot ”den europeiska akademin och den samlade internationella presskåren” så hänvisade jag tydligt till AllEA respektive IPI. Mina källor är inte alls begränsade till NYT, Guardian och Washington Post som du ger sken av. Om du bemödar dig att klicka på länkarna ser du att jag hänvisar till 50 ledande universitet i och utanför Europa, samt de största digitala, print- och etermediakanalerna i över 100 länder. Det är inte kattskit precis.
Du ställer den relevanta frågan ”vem kan man egentligen lita på”? Men därefter rullar du fram en ensam Noam Chomsky och tycker att saken är klar… Vilket självmål!
Slutligen frågar du retoriskt ”Som om inte journalistik kan vara propaganda?” Men det är ju just det som är min explicita poäng – vi måste skilja på journalistik och propaganda, vilket du inte verkar göra. Du hävdar att du informerar dig från båda sidor, men dina texter avviker ju aldrig från den ryska propagandan.
2. Känslor
Du har en amoralisk (inte omoralisk) inställning till kriget. Du skriver ”vi ska distansera oss från känslorna, inte fastna i rätt/fel, gott/ont, sant/falskt” … ”för då blir jag såklart svarslös”. Just detta är så frustrerande för oss utanför din bubbla – att du inte inser att du kört fast och måste byta åsikt för att komma vidare. Som jag skrivit i en annan tråd är juridik, politik och moral intimt sammankopplat. Det är genom att reda ut moralfrågorna som vi även löser politiken och juridiken.
Vidare skriver du att ”vi inte bara ska se den ena sidans lidande.” Här undrar jag om du verkligen menar vad du skriver. Medan moskvaborna mest verkar knalla runt och fundera på vad de egentligen ska tycka om kriget, så terroriseras Kievs invånare dag och natt av drönare och kryssningsmissiler. Och är det de ryska soldaterna du syftar på, då är det som att sympatisera med bödeln för hans blodiga knogar. Om du uppfattar detta som ett jämförbart lidande, då har du tappat din moraliska kompass.
3. Krigsbrott
Du har fel när du skriver ”ingen vet vad som hänt, några oberoende undersökningar har inte genomförts”. Men eftersom du struntar i alla mina källor så släpper jag frågan. Förhoppningsvis kan Internationella domstolen i Haag reda ut detta på ett sätt som även du finner övertygande.
4. Låsningar
Slutligen anklagar du mig för ”ideologisk och moralisk låsning” men det framgår aldrig vari ”låsningen” skulle bestå. Desto tydligare är däremot att du och dina kompisar fastnat i ekokammaren lindelöf.nu. Min slutsats är att det i grunden handlar om självbedrägeri för att rädda er självbild (jag är vänster och därför är jag alltid mot USA/Nato) och er självuppskattning (jag och min härliga grupp är de enda som begriper hur det egentligen ligger till). Jag börjar därför tvivla på att ni verkligen önskar en konstruktiv debatt på lindelof.nu. Kanske ska jag, likt andra oliktänkande, lämna er ifred.
Olle P!
Hur vore det att tänka själv? Det har du ju visat att du kan. Tro inte på det nuvarande FN utan på det kommande när världens största land befolkningsmässigt måhända tagit plats i det viktigaste organet, säkerhetsrådet – FN är nog så modigt det kan (eller tillåts) vara!
Ska försöka vara någorlunda lapidarisk här. Den ukrainska motoffensiven har kört fast. Ryssarna har sedan 8 månader grävt ned sig i tre försvarslinjer med artilleri- och flygunderstöd samt mineringar. De ukrainska styrkorna tycks ha valt offensiv längs nästan hela den långa fronten påminnande om 1:a världskriget. Detta med alltför klent artilleri och luftvärn. Därav de obetydliga terrängvinsterna. Med stora förluster i manskap och materiel som följd. Även om de ryska förlusterna nog ej varit små, är de dock någorlunda nedgrävda. Den gamla doktrinen är att anfallande styrkor mot befäst motståndare förlorar ca 3:1 i manskap. Den håller nog på det hela streck ännu. Denna taktik torde inte lyckas enligt min mening. Hur F-n tänkte de här, med begränsade resurser därtill?
Som jag ser det, hade ukrainarna vunnit på (1) en diversonsattack i riktning Krim och (2) ett överraskande, samlat anfall i någon av de ryska flankerna. Detta för att skära av ryska styrkor från frontlinjen i och för eliminering. Detta var ju något min generation i grönkläder fick gnuggat in i oss för 50 år sedan efter Vinterkriget 1939-40 (Raate, Tailpala, Soumussalmi osv.). Då ryssarna – ehuru efter svåra förluster – har större resurser att tillgå har de stora chanser att mala ned den ukrainska offensiven. För någon vecka sedan mumlades det om att ryska enheter om ca 100.000 man samlas för en motstöt. Om detta stämmer är det dåliga nyheter för Ukraina. I så fall kan det bli en utbrytnings- och omfattningsmanöver i likhet med Kursk 1943. Även om ryskt pansar troligen är underlägset t.ex. Abrams och Leopard 2 lär troligen numerären avgöra. Plus övertaget i luften.
Så, även om Zelenskij och hans generaler någon gång i höst får de där F-16 som utlovats (eller våra förrådsställda 30 överblivna Gripen 39 – Ebba Busch’ våta dröm), lär det enligt min mening vara såväl för lite som för sent. I likhet med Dig, Knut, tror jag det bästa Ukraina kan uppnå är ett vapenstillestånd någon gäng i höst eller vinter. Ett ”stando” således. Möjligen mäklat av ett allt mer oroat Kina som har egna problem att hantera. Du har i mina ögon helt rätt; Rysslands invasion är och förblir totalt folkrättsvidrig. Dock efter diverse västliga (NATO/USA) provokationer och etablerande av diverse baser. Vilket som sagt inte på något sätt rättfärdigar Putins agerande.
Dagens polariserade debattklimat leder också tankarna till Orwell.
Under den amerikanska valrörelsen 2016 betecknades Hillary Clinton som ”vänster” – trots att hon hade lierat sig med finanskapitalet på Wall Street – medan Donald Trump betecknades som ”höger”, trots att han hade lierat sig med arbetarklassen i kampen mot globaliseringen och avsåg att ta hem soldaterna från Afghanistan samt inleda förhandlingar med Ryssland.
Krig är fred och vänster har blivit höger!
Rysslands president Vladimir Putin har sagt att: ”Det viktigaste är kärleken till barnen, familjen och fosterlandet.”
Jag undrar hur många svenskar som sympatiserar med den tanken?
I varje fall går det inte att ta miste på att vapenskramlet i den svenska debatten mest tycks handla om att försvara Pride, Pussy Riot och de homosexuellas rätt att sprida sin propaganda också till barn.
Om du, Mattias Wikner, hämtar din kunskap från ”den europeiska akademin och den samlade internationella presskåren” så blir resultatet därefter med tanke på de lögner de spridits i andra sammanhang. Exempelvis Expressen är ett propagandaalster för den ukrainska regimen som bitvis är direkt pinsamt.
Dennis Z!
Om att tro på FN som en medlande kraft i detta meningslösa krig. Jo jag vet att det är som att ropa efter hjälp i en öken.
Samtidigt tänker jag; att inte försöka påverka, hjälper inte. Som att greppa den sista livbojen på ett stormigt hav, mänskligheten aldrig tidigare upplevt.
Två kärnvapenbärande krigsmakter på var sin sida om fronten. Känns dessvärre något ödesmättat om jag säger så. Nog kunde framtiden sett ljusare ut för kommande släkten.
Debatten om Ukraina i Sverige är ett dåligt skämt. Överhetens media ljuger konsekvent och censurerar alla som säger emot. Förebilden verkar vara gamla Pravda i Sovjetunionen.
Senast när jag var inne och bråkade med företaget Ifrågasätt, som modererar, läs censurerar, kommentarsfältet på GP, så fick jag min dator hackad.
Kritiska röster skall tystas, lyder ordern från Washington!
Vi är inte vana vid sådana fascistiska tendenser i Sverige, men nu befinner vi oss mitt uppe i yttrandefrihetens avveckling.
Det slående är att inte ens nyanserade röster tillåts. Vad jag vet så fördömer nästan alla Rysslands invasion, även vi som belyser hur USA provocerade fram den.
Fredens röster tystas och krigets krafter tar över och även i dessa spalter härjar överhetens och krigshetsarnas springpojkar.
Anders Å!
Ja, jag tror också att vi ”befinner vi oss mitt uppe i yttrandefrihetens avveckling”. Men yttrandefriheten har också starka försvarare. Du ser ju vilka problem regeringen har att ens tillsätta en utredning om en skärpt ordningslag. Här på lilla lindelof.nu tillåts debatt och olika åsikter även i Ukrainafrågan, inte för att redaktören vacklar och velar i sakfrågan, utan för att redaktören tror på att diskussion och olika meningar måste få brytas mot varandra i en demokrati. Men det är jag som sätter de nödvändiga ramarna. Det är dessutom min skyldighet som ansvarig utgivare.
Ekokammaren!
Kul att ni är på hugget. Jag får helt enkelt ta er i tur och ordning…
Hans M G!
Möjligen underskattar du Ukrainas förmåga. Framstötarna mot Tokmak och Melitopol fortsätter och idag bekräftades att även Robotyne är befriat. Därmed är man halvvägs igenom de ryska värnen och därefter är det betydligt enklare att ta sig till Azovska sjön och skära av försörjningen till Krimhalvön.
Ditt sista påpekande är viktigt, Putins agerande är orättfärdigt. Och slutligen är det såklart Ukraina som själva avgör när de önskar förhandla.
Håkan S!
Till skillnad från dig kände jag ingen värme från Putins kärleksförklaring. Särskilt inte idag när Ryssland terrorbombade dramatiska teatern i Chernihiv vid lunchtid. Enligt preliminära uppgifter dödades 7 och 90 är skadade. 11 av offren ska vara barn, inklusive en sexårig flicka som dödades.
Även tråkigt att du inte kan sympatisera mer med homosexuellas rättigheter.
Sven-Eric H!
Till skillnad från dig läser jag inte Expressen.
Roger S!
Jag tror du utelämnade en del viktiga saker i din sammanfattning och analys av andra världskriget, men jag förstår att du hyser stor misstro mot USA. I dagsläget är jag dock betydligt mer orolig för Ryssland.
Anders Å!
Du möter tydligen mycket motstånd i debatten utanför lindelöf.nu. Jag tror dock inte du ska tolka det som censur eller ”tystande”. Det är nog bara så att väldigt få delar din analys. Och det måste du tåla.
När du talar om ”yttrandefrihetens avvecklande”, att din dator ”hackas” eller att CIA hindrar dig från att publiceras i DN… Då tror jag att du överdriver din betydelse.
Jag läser heller inte Expressen, Mattias Wikner. Men det är omöjligt att undgå deras rubriker.
Nu tror inte jag att sansade röster kan nå fram till faktaresistenta USA-fundamentalister, varken här eller i andra medier. Allt vi sett hittills tyder på att det är omöjligt. Sanningen verkar fantastiskt nog vara fullständigt ointressant för dom. Att tvätta rent eller förringa den amerikanska imperialismens bloddrypande historia tycks vara det enda som gäller.
För oss andra däremot är säkert den här videon med bl a Jeffrey Sachs väldigt klargörande.
Mattias W:
Bara en liten upplysning. Ukraina har redan förhandlat fram en uppgörelse våren 2022. Den stoppades av USA, som skickade ut brittiske (!) premiärministern Boris Johnson att stoppa uppgörelsen som måhända lett till åtminstone ett omedelbart eld upphör. Att efter sådana oomkullrunkeliga fakta påstå att ”det såklart /är/ Ukraina som själva avgör när de önskar förhandla” ökar inte vår uppfattning om dina baskunskaper i frågan.
Anders Å visar på hur svensk s k ”yttrandefrihet” tillämpas av tidningar som stöder aktuella regeringspartier i Sverige, även om de hakar på ”oberoende” i sin reklam. Det är viktigt att ej glömma bort när vi skriver till varandra här på den HELT fria sidan lindelof.nu.
Mattias Wikner!
I detta tidiga skede kan du omöjligen veta vem som ligger bakom händelsen i Chernihiv vid lunchtid igår.
Jag har inga problem med homosexuellas mänskliga rättigheter. Däremot brukar gayrörelsens radikalfeminister påstå att vita heterosexuella män saknar människovärde.
Håkan S!
Trogna tillbedjare av det heliga USA vet allt!
Skämt åsido så säger oss den mer än dramatiska skillnaden i antalet döda civila mellan USA:s krig i Irak och Rysslands krig i Ukraina (100 gånger fler i Irak enligt tillgängliga uppgifter) att Ryssland verkligen försöker undvika civila offer.
Att Ryssland då medvetet skulle tillämpa terrorbombning mot civila är ett idiotiskt påstående. USA-fundamentalisterna älskar att sprida sådana ologiska påhitt omkring sig. Dom måste ju banka in tesen om den ryska ondskan som orsak till kriget när dom inte kan prata om USA:s provokationer. Jag tror att vi lugnt kan utgå ifrån att alla påståenden som dessa figurer sprider är lögn tills motsatsen är bevisad.
Att det alltid blir civila offer i ett krig visste dock Putin om när han invaderade och bara det borde ha fått honom att avstå. Trots provokationerna, så var han naturligtvis inte tvingad att anfalla ett grannland.
Roger S!
Det var Sovjetunionen, inte Ryssland, som besegrade Hitlertyskland. Sovjet-Ukraina förlorade flera soldater än USA, Storbritannien och Frankrike sammantaget.
På dagen för exakt 79 år sedan inledde Röda arméns andra ukrainska front, på order av Stavkan, den stora Jassy-Kishinev-operationen. Min frus far deltog i den andra ukrainska frontens mycket lyckade operation, som genomfördes tillsammans med den tredje ukrainska fronten. Hitlers oljeleverantör Rumänien slogs ut i vad som anses vara en av de mest avgörande militära kampanjerna under andra världskriget.
Det var f ö ingen mindre är Stalin som hårt drev att hans allierade skulle öppna en andra front. Han var helt inställd på att underlätta för sina allierade när väl de öppnat den andra fronten, ett löfte han höll (Stalin höll som regel sina löften) med Operation Bagration, där de tre vitryska fronterna krossade Hitlertysklands centrala armégrupp i befrielsen av Vitryssland.
Dennis Z!
Jag har läst dina ofta upprepade uttalanden om strandade fredsförhandlingar. Eftersom Serhii Plokhy ger en helt annan version i sin bok om det ryska-ukrainska kriget så efterlyser jag en trovärdig referens.
Om jag, hypotetiskt, skulle få frågan om jag kan ställa upp i en lågnivådelegation på den ukrainska sidan för fredssonderingar med en lågnivådelegation på den ryska sidan skulle jag givetvis göra det. Det kommer naturligtvis inte att hända, men min fru åker till Ukraina om ett par dagar och kommer att träffa presidenten i den ukrainska vetenskapsakademien, som hon känner väl och brukar prata ryska med. Mitt eget besök till Kiev är planerat till november, då jag får tillgång till akademiens lokaler för ett föredrag för ukrainska skolungdomar.
Knut L!
Vad som bekymrar mig är inte ett kärnvapenkrig utan hur alla kontakter med Ryssland håller på att upphöra. En rysk rubel är nu värd en amerikansk penny, vilket alla som rest i USA närmast uppfattar som en värdelös plåga. Jag har flera ryska vänner i olika västländer, inklusive Sverige naturligtvis, som inte längre åker till Ryssland, detta trots att de inte längre är ryska medborgare och har äldre släktingar i landet. Ryssland är mer isolerat än vad jag kan påminna mig Sovjetunionen någonsin var. Jag har kolleger som arbetat långa tider i Sovjetunionen, är utländsk ledamot av den ryska vetenskapsakademien, eller mottagare av Rysslands högsta vetenskapliga pris.
Kina ser Ryssland som en leverantör av billig gas och olja och bryr sig inte om Rysslands isolering. Tvärtom, de ser det närmast som en fördel om kriget drar ut på tiden. Rysslands glest befolkade (inte minst med ukrainare) Fjärran Östern måste utgöra en stor frestelse för Kina.
Ibland önskar jag att Hitler inte hade hunnit starta Operation Barbarossa innan Stalin satte Icebreaker i rullning. Tänk så annorlunda Europa hade sett ut då. Tänk så annorlunda diskussionerna här hade varit då. Kanske inte ens på svenska…
Oj. Var jag politiskt inkorrekt nu? Förlåt, jag läser för mycket. Det som nuförtiden nedlåtande kallas att göra sin egen forskning.
Ett PS till min senaste kommentar:
Jag har under de senaste 6-7 åren regelbundet träffat Sveriges främsta nestor och expert inom rymdteknologi. Han är antagligen en av världens främsta experter på Sovjetisk rymdverksamhet. Jag brurkar då och då fråga honom om Rysslands rymdteknologi. Vissa områden av rysk vetenskap känner jag väl, men inte rymdteknologion. Hans svar är att Ryssland inte hänger med.
I dagarna fick vi facit. Ett så monumentalt fiasko som att kraschlanda en sond till månen är karakterisktiskt för Putins Ryssland. Går hand i hand med Putins fiasko i Ukraina.
Icebreaker är en myt och ett påhitt från början till slut.
Mats L!
Du reagerar på ”strandade fredsförhandlingar” ser jag. Men om just det har jag absolut inte sagt något. Jag talade om de FRAMGÅNGSRIKA förhandlingarna våren 2022, som alldeles före signeringen fick kastas i papperskorgen efter Boris Johnsons blixtutryckning till Kiev i juni 2022 (tror jag det var) för att ”elda på” den ukrainska stridsmoralen med vapenleveranser och annat (som den misslyckade brittiska kommandorattacken mot det av ryssarna ockuperade kärnkraftverket, kan man tänka).
Plokhy ligger sedan i maj i en nyinköpt bokhög jag tyvärr missade att gå igenom innan vi tog ett raskt beslut att via en vecka i Stockholm ta en underbar junisemester på lantstället (inte vårt alldeles eget men inom familjen) i södra Östergötland. Närmaste tätort Ulrika på knappa milens avstånd. Jag inser efter din referens att jag borde tagit med den för studium men det blev Gustaf Fröding, Ernst Wigforss och Viktor Rydberg i stället, Kunde packat om när vi var hemma en vecka i mitten av juli men missade det då. Jag har inte aktuell referens om dessa lyckade fredsförhandlingar, vilka torpederades av den ”atlantiska länken” i huvudet.
Med tanke på vikten att hålla ordning på fakta och inte minst skilja på företeelserna Ryssland och Sovjetunionen, vilket jag tycker du gör bra i den senaste kommentaren, undrar jag dock vilka landområden du menar ingår i ”Rysslands Fjärran Östern” utöver de i Sibirien?
Dennis Z!
Fjärran österns federala distrikt är väldefinierat.
Det till ytan största federala distriktet i Ryssland, men med bara 6.5 miljoner invånare. Rysslands sydligaste stad, Vladivostok, är huvudort i Primorje Kraj. Eftersom ryska Fjärran östern annekterades från ett försvagat Kina 1860 förutsätter jag att kineserna, som tänker långsiktigt, inte glömt detta.
När ryska stillahavsflottan lämnade Russky Island ville den lokala guvernören göra ön till ett slags Las Vegas för spelsugna kineser. Det ville inte Putin, utan istället blev det ett nytt campus för Far Eastern Federal University.
Frågan är om Ryssland ska kunna hålla ihop i framtiden, eller om det kommer att falla ihop som Sovjetunionen. För första gången sedan inbördeskriget marscherade ryska militära styrkor mot Moskva utan order från Moskva. Det gick visserligen över snabbt, men är ändå ett tecken. Rymdfiaskot ser jag som ytterligare ett symtom. Jag är medveten om de kritiska rösterna om Anna-Lena Laurén, men det blir svårare och svårare att få någon som helst information inifrån Ryssland. Jag hade gärna fortsatt att läsa henne.
Sovjetunionen var ju faktiskt världsledande inom rymdområdet på 1950-talet. Nu tillhör Ryssland gärdgårdsserien.
Mats L!
Vilket fiasko i Ukraina pratar du om? Ah, du kanske syftar på de mål med den ryska interventionen som ”experter” i VÄST har försökt pådyvla oss i MSM? Det kan ju inte vara så att de ryska målen är precis vad Putin SADE att de var i sitt tal 24 februari 2022, nämligen avmilitarisering och avnazifiering av Ukraina?
D v s Ryssland slåss inte i Ukraina för att erövra landområden (att införliva i ett nytt Sovjet eller andra fånigheter), utan för att slå sönder Ukrainas militära förmåga och eliminera extremisterna i Ukraina, de som strävar efter ett ”rent vitt Europa”, deras ”Nationella Idé” och ett Ukraina fritt från ”icke-ukrainare” såsom ryssar, judar och andra, antagligen polacker också om man läser vad Stepan Bandera gjorde. Han som sedan 2014 upphöjts till nationalhjälte. Och om Rysslands mål är vad de sade att det var, inte vad ”experter” i väst påstår att de är för stunden, så ser jag inte annat än att de lyckas mycket väl med de målen.
Ukrainas styrkor är så hårt decimerade att rekryteringen nu går ut på att kidnappa män, unga som gamla, från gatorna, klä dem i uniform, sätta ett vapen i händerna på dem och köra ut dem till fronten och peka ”FRAMÅT”. Videor av dessa kriminella handlingar dyker upp i högt tempo trots västcensuren på sociala medier. Ukrainas militära kapacitet kan sägas vara eliminerad. Det de slåss med nu är taget från vasallstater som råkat ha kvar saker som ukrainarna är tränade på att använda (de som finns kvar) eller sinande lager i Nato-länder med materiel som ukrainarna INTE är tränade på att använda med följande självklara resultat. Väldigt dyrt metallskrot på slagfältet. Eller på väg TILL slagfältet. Den så högt lovade motoffensiven (tidigare kallad våroffensiv) har här och där tagit tillbaka någon liten by, ofta till högt pris i form av män som ukrainarna inte har råd att förlora men som de uppenbarligen villigt (hittills) offrar på Natos altare, men har inte ens nått ryssarnas första försvarslinje.
Det är tråkigt och sorgligt detta krig. Och det är tråkigt och sorgligt att så många kommentarer här kommer från känslor och ideologi istället för fakta och verklighet. Anekdoter från släktingar och bekanta kan absolut väcka empati och sympati, men de är lika mycket offer för konflikten som den stora etniskt ryska befolkningen i Ukraina. En konflikt som planerats och strävats efter i mer än ett decennium av USA.
Sven-Eric Holmström!
Jag förstår att man kan tro det om man växt upp i västvärlden, gått i skola i västvärlden och läst våra historieböcker som effektivt ignorerat allt som på något sätt allvarligt ifrågasätter västvärldens status som ”the good side”. Eller om man söker på det på internet och landar på Wikipedia.
Jag är dessvärre/dessbättre(?) inte intresserad av argument för någon förutfattad mening; när jag blir intresserad av något så läser jag ALLT jag kan hitta om ämnet. Från ALLA sidor jag hittar. Och sedan följer jag bevisen, vart de än leder. Jag bryr mig inte om vad som är politiskt korrekt, vad man inte ”får” tycka eller tänka.
Har du ens läst Viktor Suvorovs (pseudonym) bok? Hade du hört talas om Icebreaker förut och läst på om det och på så sätt bildat dig din uppfattning? Syftar du på David M. Glantz bok Stumbling Colossus, som inte tar upp mer än ett minimum av Suvorovs bärande argument men antyder att just att Suvorovs bok ignorerats i den angloamerikanska världen är skäl att strunta i den(!). För strunta i den har de flesta gjort, undrar varför?
Eller har du bara läst på Wikipedia? Vad tycker DU är en rimlig förklaring till att tyskarna så snabbt och effektivt slog en sådan övermäktig styrka, särskilt som Röda Armén enligt dig(?) grävt ner sig i försvarslinje? Gud/djävulen/mirakel/magi? Varför tror DU att miljontals rysk-tyska frasböcker/parlörer delades ut till de sovjetiska styrkorna vid tyska gränsen i början av 1941, väntade de sig en våg av tyska immigranter? Eller behövde de kunna kommunicera hjälpligt med befolkningen i nyerövrade områden?
Jag kan räkna upp så många indicier som, utan Suvorovs bok, starkt pekar på en förestående attack av Röda Armén, men jag stannar här. Men som en del säger; om det går som en anka, ser ut som en anka och låter som en anka så är det antagligen en anka.
Till alla som läser lindelof.nu och tycker och tänker saker i kommentarerna!
Tror ni att Japans attack av Pearl Harbor kom som en överraskning för FDR, så som det ofta porträtteras av Hollywood? T ex i filmen med titeln just ”Pearl Harbor”, med Jon Voight som Roosevelt.
Eller att Bashar al-Assad gasade sin egen befolkning, just när Obama deklarerat att det vore USA:s ”röda linje” som skulle utlösa en amerikansk militär respons och när rebellerna fick stryk?
Eller att Muammar Gaddafi mördade sin egen befolkning?
Eller att Saddam Hussein hade ”massförstörelsevapen”?
Tror ni på Tonkinincidenten?
Eller att Spanien sänkte USS Maine?
Jag är nyfiken på vilka historier ni tror är lögner för att starta krig och vilka som ni tror är sanna.
Det tycks mig att många är benägna att hålla med om att USA ljugit sig blåa i ansiktet om än det ena, än det andra, genom hela sin historia, men att vid varje tillfälle de kommer med en ny historia så säger nästan alla i kör: den HÄR gången ljuger de inte…
Det må komma som en överraskning för dig, Niclas Hallander, men Wikipedia kan jag lova är den absolut sista källa jag skulle välja gällande sovjetisk historia.
Nej, jag har inte läst Suvorovs bok. Jag ser ingen som helst anledning till det med tanke på vad som kommit fram om den. Om vi tittar på vem Suvorov är så är hans egentliga namn Vladimir Rezun. Han är en gammal GRU-officer som hoppade av till väst 1978 och skrev den här boken 1990. Det gör att boken inte innehåller några av den flod av primärkällor som sett dagens ljus efter Sovjetunionens upplösning. Bokens vetenskapliga värde skall avfärdas enbart av den anledningen.
Rezun hävdar bland annat att Ivanov-planen skulle användas i det sovjetiska anfallet. Dessa flygplan hade ännu inte kommit i produktion och de befanns vara oanvändbara. I mitten av 1990-talet offentliggjordes de sovjetiska gränsdistriktens krigsplaner. De är samtliga av defensiv karaktär och undertecknade i maj 1941.
Den israeliske historikern Gabriel Gorodetzky har mer noga gått igenom Rezuns alster och dömt ut den fullständigt. Han är långt ifrån ensam om det. Anledningen till att Rezuns bok ignorerats till stor del är helt enkelt därför att den är avslöjad som det värdelösa skräp den är och för magstark även för de anti-stalinistiska historikerna i väst.
Sedan pratar du om en ”övermäktig styrka”. Sanningen är den att den tyska invasionsstyrkan med vasallstaterna vid krigsutbrottet uppgick till 3,5 miljoner man mot Sovjetunionens 2,8 miljoner. Du har en märklig definition på vad som är en ”övermäktig styrka”.