Enligt den moderate politikern och publicisten Mats Johansson sitter det nu en ”minoritetsregim” och styr i Washington. Donald Trump vann visserligen presidentvalet i november enligt den uråldriga demokratiska författningens alla regler, men Johansson vill inte kalla hans administration, som han starkt ogillar, för en regering: ordet regim antyder illegitimitet. Någon statskupp i USA har förvisso inte förevarit. Däremot har man spekulerat i inskridanden mot landets folkvalde president, från den ”djupa statens sida”.
Denne Johanssons egen demokratiska legitimitet bör ifrågasättas!
Han har ofta tramsat med orden, herr Johansson. Det var han som kom på att kalla Sveriges militära alliansfrihet – den officiellt deklarerade säkerhetspolitiska doktrinen – för ”allianslöshet”. Som om det naturliga tillståndet för en stat skulle vara att gå i allians med en annan stat! De flesta av jordens stater gör inte det. Enligt Johansson et consortes bör ett land binda sig vid ett annat, eller en pakt av länder, och uppge sin handlingsfrihet. Det är en egendomlig uppfattning för att komma från en företrädare för en politisk riktning som annars säger sig värdera friheten högt. Hur har den inte slagits för friskolor, det fria vårdvalet, fri hyressättning och allt möjligt annat frihetligt?
Johansson och hans meningsfränder, som fortfarande har ett visst inflytande i det söndervittrande moderata samlingspartiet, bör betecknas som högerpopulister. De vill inte bara att Sverige ska ge upp sitt nationella oberoende, de önskar riva ned den institutionella ordningen på område efter område. De trotsar den professionella sakkunskapen (se Nya Slussen i Stockholm, se Nya Karolinska Sjukhuset!) med fasansfulla effekter för närmast berörda och även för skattebetalarna. De har raserat det svenska folkförsvaret och infört en yrkesarmé som svenska folket inte vill ha. Men det har sparat pengar åt skattesänkarna – som gett bort dem till onödiga lyxprojekt.
Inom denna krets finns också krigshetsarna. De anser att svenska folket, som inte har deltagit i något krig mellan 1814 (Norgefälttåget) och 2001 (Afghanistankriget), är ”fredsskadat”. Denna retorik påminner om nazisternas språkbruk, som den tyske lingvisten Victor Klemperer en gång ägnade en djupstudie. Motsatsen till ”fredsskadad” måste rimligen vara ”krigsfrisk”. Det vill säga: en nation som har drabbats av kriget är alltid sundare än en som har undgått det. Kriget blir på det sättet en välsignelse, en politisk helbrägdagörelse. Således: Om Donald Trump trots allt visar sig vara en krigspresident – som Hillary Clinton försökte bli och han angrep henne för att vilja – så kommer Johansson och hans följe inte mera att kalla hans administration för en ”minoritetsregim”. Ty då har Trump alla Johanssons vänner på sin sida! En sagolik lycka.
Mats Johansson himself är förstås en politisk nolla. Som riksdagsman var han inte förknippad med någon särskild fråga och blev inte heller anförtrodd några viktiga uppdrag. Men han har smutsat ned det politiska språket och gjort den jargong som är förhärskande på sociala medier publikt acceptabel. Johansson kom aldrig så långt här i världen som han hade trott och önskat. Det är en ressentimentets och revanschismens politiska kultur han nu torgför.
Sven Hofman
”Djupa staten” är ett jäkla nyord. Det är bara det vi kallar ”kapitalet”, det som klarsynta i alla tider sagt styr USA. Men jag antar att högerfolk måste uppfinna nya ord, de vill ju inte erkänna att vänstern haft rätt och de fel, i alla dessa år.
Men om moderater vill bekämpa kapitalet, så är de välkomna att ansluta sig till en över hundraårig kamp emot kapitalismen.
Efter Brexit hade Göran Rosenberg en krönika (1/7 2016) i Sveriges Radio, där han nämnde att man skulle folkomrösta tills det blir rätt. Precis som man gjorde på Irland och i Danmark.
Men är det inte en inskränkning av demokratin – ’du får gärna rösta men bara om du röstar som jag vill att du gör’? Och vad innebär ’rätt’? Att bara få lov att rösta om du röstar ’rätt’? Det är en farlig utveckling. Helt plötsligt kanske någon får för sig att du får rösta på ett kommunistiskt parti men att dessa röster inte räknas. Eller att det blir återkommande val när folk röstar ’fel’.
Enligt Mats Johansson vill han ha demokrati men bara en sådan demokrati som han vill ha det. Han vill inte ha en klumpig och kvinnofientlig amerikansk president eller någon annan som inte går hem bland högfärdsblåsorna i etablissemanget. Särskilt inte i det moderatförlovade landet USA som inte kan göra något fel.