Det var i ett tal till en facklig kongress, fem dagar före krigsutbrottet den 1 september 1939, statsminister Per Albin Hansson yttrade orden ”Vår beredskap är god” som sedan kom att citeras i åtskilliga sammanhang. Yttrandet kan väl närmast karakteriseras som en vit lögn som fyllde sin uppgift i en orostid. En form av psykologisk krigföring skulle vi kunna säga idag. När det gällde vår militära beredskap var påståendet uppenbart oriktigt vilket alla någorlunda insatta visste. Sverige skulle inte bättre än Danmark och Norge kunnat avvärja en invasion den 9 april 1940.
Erfarenheterna från kriget skulle emellertid i grunden påverka och förändra vår försvarspolitik. Redan i en order från försvarshögkvarteret till de militära cheferna den 20 november 1942 formulerades en målsättning som skulle bli vägledande för vårt försvar ett antal år framåt: ”Varje meddelande av innebörd, att motståndet skall nedläggas, är falskt”. Under efterkrigstiden skedde sedan en avsevärd modernisering och utbyggnad av våra försvarskrafter.
Men minnet är kort och idag skulle väl ingen statsminister våga sig på att hävda att vår beredskap är god. De ansvariga får i stället nöja sig med påståenden som att ingen aktuell hotbild finns. Men hotbilder kan snabbt ändra sig och ett effektivt försvar bygger man inte upp i en handvändning vilket erfarenheterna från trettiotalet och andra världskriget visar.
På 1950-talet var minnet av kriget ännu starkt och år 1952 kom den första broschyren med titeln Om kriget kommer. Utarbetad av Civilförsvarsstyrelsen och utsänd till alla svenska hushåll. På broschyrens baksida fanns en sammanfattning av de viktigaste punkterna: ”Varje angrepp mot rikets frihet och självständighet skall mötas med vapen. Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt. Sverige vill försvara sig, kan försvara sig och skall försvara sig”. I övrigt innehöll broschyren en rad praktiska upplysningar om hur medborgarna skulle agera för att skydda sig mot krigets verkningar och delta i totalförsvaret.
Redan år 1961 kom en ny upplaga där de viktigaste punkterna flyttats fram till sidan tre under rubriken Totalt krig – totalt försvar och utökats med: ”Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen. Det är på dig det beror – Din insats, Din beslutsamhet, Din vilja att överleva. Vi ger aldrig upp!”
Som ny punkt hade tillkommit Det fria kriget:
Folkrätten tillåter fritt krig under förutsättning att deltagarna står under ansvarig ledning, att de har uniform, armbindel eller annat kännetecken och att de bär sina vapen fullt synliga. Militära förband och andra väpnade grupper, som finns kvar på område, som besatts av fienden, skall övergå till det fria kriget. Det fria kriget gynnar oss genom vår lokalkännedom och vår terrängvana. Fienden får aldrig lämnas ifred utan skall ständigt oroas genom överfall mot staber, fordonskolonner, förläggningar, förråd m.m. Fienden skall tvingas att splittra sina krafter. Det ger våra huvudstyrkor större utsikter till framgång. Det fria kriget förbereder och påskyndar den slutliga befrielsen.
En annan punkt som tillkommit var Motståndsrörelse:
I ockuperade länder uppstod under andra världskriget motståndsrörelser. De ökade i styrka och betydelse ju hårdare ockupationsmakten for fram. Att aktivt deltaga i motståndsrörelsen kräver mod och goda nerver. Folkrätten skyddar inte den som arbetar i den aktiva motståndsrörelsen. De kämpar med livet som insats, men tänk då på att soldaterna vid fronten och i det fria kriget gör detsamma! Ge inte fienden något som helst bistånd utöver humanitär hjälp. Avstå från personligt umgänge med honom. Lämna inte upplysningar om det svenska totalförsvaret. Delta inte i propaganda mot Sverige. Motarbeta den i stället. Det är landsförräderi att gå fienden tillhanda!
Ytterligare en upplaga av broschyren Om kriget kommer skulle ges ut hösten 1983. Men nu hade den helt ändrat karaktär och var den här gången producerad av Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Den var nu främst inriktad på att ge råd om hur man skall klara livhanken i en krigssituation. Först på sidorna 24 och 25 kom rubriker om Mobilisering och Tjänsteplikt. Och först på sidan 32 återfanns vad som tidigare varit huvudpunkter. Nu nedkortat till: ”Varje meddelande om att mobiliseringen och motståndet skall avbrytas är falskt”. Ytterligare ett par sidor framåt hittades några korta meningar om det fria kriget och motståndsrörelse.
I telefonkatalogen fanns under en följd av år ett par sidor med rubriken: Om kriget kommer... Så småningom skulle dessa sidor försvinna men år 1980 fanns de fortfarande kvar. I några korta meningar nämndes fortfarande det fria kriget och motståndsrörelse men den stolta devisen från den 20 november 1942 hade reducerats till: ”Varje meddelande att mobiliseringen skall avbrytas är falskt”.
Men inledningen är ju fel! Per Albin talade på en konferens om folkförsörjning på Skansen i Stockholm, och det visade sig att han hade rätt: det blev ingen matbrist i samma stil som under första världskriget. Ransoneringar infördes och folkförsörjningen fungerade!
Björn Nilsson!
Det här är en text som jag skrev för många år sedan. Jag bad Knut Lindelöf att innan han lade ut texten ersätta andra meningen som lyder så här:
Yttrandet kan väl närmast karakteriseras som en vit lögn som fyllde sin uppgift i en orostid.
Med följande två meningar:
I talet lägger Per Albin Hansson tyngdpunkten på vår försörjningsberedskap. Men orden kom senare att främst ses som gällande vårt militära försvar vilket väl närmast kan karakteriseras som en vit lögn som fyllde sin uppgift i en orostid.
Tyvärr missade han att införa den ändringen.
Det är bara för redaktören att be om överseende med denna miss 🙁
Henrik, jag tittade nyss i Svenska Dagbladet måndag 28/8 1939. De historiker (?) som senare förvanskade vad Hansson sa har inte följt Myrdals uppmaning om att ”gå till läggen”. Eller också var det medvetet, och ett försök att komma åt Socialdemokraterna. Referatet visar dock klart vad det handlar om, bl a att Sverige hade spannmålslager för två år framåt.
Ett återkommande tjafs har varit hur ”maoisterna” i allmänhet och Jan Myrdal i synnerhet i slutet av 70-talet och början av 80-talet sägs ha våldsamt överdrivit krigsrisken och i synnerhet möjligheten av en sovjetisk invasion.
I mitt bibliotek har jag en 45-sidig promemoria från Försvarsdepartementet från augusti 1978 ”Regler för myndigheters verksamhet vid ockupation, Ds Fö 1978:7” som redde ut hur vi skulle civilrättsligt förhålla oss under ett främmande lands militära ockupation, d v s hur regering, riksdag, domstolar och polis skulle samarbeta med en eventuell ockupationsmakt – och då gällde det i första hand inte trupper från Portugal eller Uruguay.
Detta fullständigt unika dokument i Sveriges historia förorsakade ingen debatt och ingen kritik, utom från ”maoister”. Bl a lät SKP i början av 1979 ge ut en motskrift Motstånd eller ockupation?
På den tiden, efter Nixon, Vietnam, Watergate och med Jimmy Carter i Vita Huset kunde Sverige inte vara säker på hjälp från Nato och började ty sig österut.
Meteorologer, varav jag är en, har stor erfarenhet av ”varningar” i vetenskaplig och psykologisk mening. Traditionellt har kåren haft en vana att varna för lite, bara när man varit ”säker”. Därav de många felprognoserna.
Nu varnar vi, och det kan ske vid 20-30% sannolikheter, beroende på konsekvenserna. Men redan vid 50% kommer ju hälften av varningarna att uppfattas som ”onödiga”.
Men vi har, i nästan kristlig anda, valt att offra vårt anseende mot att rädda liv. Brittiska vädertjänsten, Met Office, har dålig statistik för sina väderprognoser för de skotska fjällen, omtyckta av vandrare och bergsbestigare. Met Office varnar för ”dåligt fjällväder” redan vid 40% risk, men kallar det för ”80% risk”.
Så Jan Guillou och andra gjorde helt rätt som på 70-talet slut varnade för krig, men gör fel idag när de ursäktar sig och förlöjligar vad de sa då. Eller hade det varit bättre med ett krig så att en svårt sårad JG i sin sista suck kunnat utandas:
– Vad var det jag sade?
Min gamle kompanichef, kapten Syren, alias kapar’n, meddelade på sin föredragning om ”fria kriget” att det verkade så roligt att han skulle kunna hålla på med det utan lön. Men som pensionär blev han fastighetsmäklare på Öland. Hans son Håkan, däremot, blev överbefälhavare för Sveriges försvar efter tusenårsskiftet.
På den tiden minns jag också ett skämt som krävde att myndigheterna skulle ge ut en broschyr om det mer sannolika fallet ”Om kriget inte kommer”.
Tanken slår mig (lite väl sent kanske) att Sida borde översätta ”Om kriget kommer” till diverse språk och erbjuda den som u-hjälp till en mängd länder i Mellanöstern, Afrika osv.
Igår, på en loppisrunda till Norrsundet, strax norr om Gävle, fyndade jag Sverige i vapen – En skildring i ord och bild av vår samling för frihet och fred.
Den utgavs sommaren 1940. Skriften inleds av kungen GV och hans kronprins GA. Sedan presenteras vårt land under rubriken Sverige, Sverige, Sverige fosterland vår längtans bygd, vårt hem på jorden. Därefter talar Per Albin Hansson på Gärdet för Sveriges frihet och oberoende och att samla svensk kraft kring den uppgiften. Sedan kliver respektive försvarsgren in i skriften; det är kavalleri, pansar, infanteri, marinen, flyget, hemmafronten; soldater och civila, arbetare och bönder, unga och gamla, kvinnor och män. Alla är där (utom de landsförrädiska kommunisterna förstås). Det är fantastiska bilder och texter: ”Orygglig står vår folkarmé.”
Det är som att bläddra i Bildtidningen Kina under kulturrevolutionen. Men allt är inte riktigt frid och fröjd. I kapitlet om flyget skrivs den långa och entusiastiska texten av S. Wennerström!