Har först nu upptäckt Knut Lindelöfs tidning lindelof.nu. Har med stigande förskräckelse läst det mesta som skrivits här om Ukrainakriget. Många av de namn som skriver här är jag väl bekant med som tidigare och nuvarande fibbare.
Min bakgrund och politiska historia liknar i mångt och mycket den som Knut beskriver i sin serie Mitt politiska liv. När FiB startades var det lycka, ”det här vill jag jobba med”. Parollerna var klockrena, organisationsmodellen perfekt. Direkt -71 blev det medlemskap och arbete. Medlemskapet har jag kvar än. Så småningom styrelseledamot flera år. Har suttit ordförande på många stämmor. För ett par dagar sedan hade vi möte i min bokcirkel: 9 gamla Stockholmsfibbare, däribland några f d styrelsemedlemmar. Min fru har varit revisor, det har jag också senare varit. Min mamma arbetade i en lokalgrupp, bägge bröderna medlemmar och prenumeranter. Min personliga utveckling, privat och i jobbet har formats av detta jobb, jag har rätt mycket en produkt av FiB. Och så tidningen såklart!
Men nu tvekar jag. Tidningen vacklar i Ukrainafrågan. Det blev en halvårsprenumeration för första gången. Hur är det med andra invasioner, interventioner, angrepp? Här kommer ett urval, många fler finns som jag antingen har glömt eller inte behärskar. FiB/K:s program är en bra utgångspunkt.
Antiimperialism
Alla folk har rätt att utforma sin egen framtid. FiB/K tar ställning mot alla former av imperialistiskt och kolonialt förtryck. Vi gör det av solidaritet med de folk som kämpar mot imperialismen, och därför att Sveriges folk har gemensamma intressen med dessa folk. Vi gör det, därför att historien visar att imperialismen leder till krig. Kampen mot imperialismen är en kamp för freden.
Mot imperialismen hävdar vi ovillkorligen rätten till nationellt självbestämmande. Varje stat skall ha fullständig kontroll över sina naturtillgångar. Ingen stat har rätt att blanda sig i en annan stats inre angelägenheter.
Vinterkriget: Sovjet försökte få till landavträdelser mm i förhandlingar/hot före kriget. Ingen vet hur det hade slutat om Finland gått med på detta. Men den felande parten var naturligtvis Sovjet.
Sovjets invasion i Ungern -56: Solklart ingrepp i annan stats inre angelägenheter
Sovjets invasion av Tjeckoslovakien -68: Solklart ingrepp i annan stats inre angelägenheter (var själv på
Sergels torg och demonstrerade den kvällen, min första demonstration)
Kinas angrepp på Vietnam 1979: Har aldrig fattat vad Kina var ute efter. Men fel var det.
USA intervention i Grenada 1983: Solklart ingrepp i annan stats inre angelägenheter.
Iraks anfall på Iran 1980: Anfallskrig enligt FN-stadgan.
Iraks invasion av Kuwait 1990: Anfallskrig enligt FN-stadgan. OM det nu var som Irak hävdade att Kuwait snodde olja på fel sidan gränsen var det naturligtvis inte ett skäl för angreppskrig.
USA m fl invasion av Irak 2003: Anfallskrig enligt FN-stadgan. Demonstrerade den gången också, då med 85-åriga antiimperialistiska mamma.
Vad är det för skillnad mellan dessa exempel och Ukrainakriget? Vi har en angripare som enligt egen utsago försöker ändra en annan stats styre. Att Ryssland skulle känna sig inträngt av Nato är inte ett skäl. Och jag förstår inte vad Ryssland militärt är rädda för, man har kärnvapen. Att man är rädda för annan påverkan är en annan sak, men inte en orsak till att skapa den katastrof man nu skapat.
Vietnamkriget är ett intressant jämförelseobjekt. Sovjet var på den tiden en imperialistisk diktatur som förtyckte sina grannländer. MEN, man skickade stora mängder (militär) hjälp till Vietnam. Bra! I egen sak, men rätt!
Precis samma sak nu. Imperialisten USA gör för en gång skull rätt. I egen sak, men rätt! Sovjets angrepp 1979 på Afghanistan är ett annat intressant exempel. USA skickar vapen till motståndet. I egen sak, men rätt! Den gode blir den onde, och tvärtom.
En fundering om användning av begreppet imperialism. När jag läser många Ukrainainlägg i lindelof.nu låter det i mina öron som att det bara är västvärldens stormakter som förtjänar stämpeln. Det förstår jag i så fall inte. Rysslands angrepp på Afghanistan var imperialistiskt. Jag menar att delar av Kinas utrikespolitik i t ex Asien och Afrika i är imperialistisk. Dock (ännu) med andra medel.
Jämförelser med Vietnamkriget
- Song My – Butcha, Irpin
- B52-or över Hanoi – terrorbombning av ukrainska städer
- Då ropade vi ”Vapenhjälp till FNL”, hjälp till den utsatte för ett angrepp. – Nu applåderar ja när riksdag/regering skickar vapen till Ukraina.
- Kommer ni ihåg hur mycket vi hånade Svenska Kommittén för Vietnams paroll Fred i Vietnam? – Mot den ställde vi ”Vapenhjälp till FNL” och ”Stöd Vietnams folk på dess egna villkor”. Byt ut Vietnam mot Ukraina.
- På 70-talet brukade min fru och jag varje månad skicka 50-100 kr till Vietnaminsamlingen (och lika mycket till FiB). – Nu skickade jag en del av mitt morsarv till stöd för Ukrainas militär.
Några strödda funderingar
- I den svenska stödet för Ukraina finns en hel del mycket obehagligt rysshat. Det bådar inte gott för framtiden.
- Är allt Ukraina gör rätt? NEJ. Landet är svårt korrumperat. Det finns höger som inte är särskilt trevlig. Rysshat finns. ”Ukrainiseringen” av rysktalande delar var inte klok, samma problem återfinns i Baltikum. MEN, detta är inget argument mot att stödja en rättfärdig sak.
- FiB/K-Stockholm ordnar möte med Svensk-Ryska föreningen där en ledande företrädare skrivit: ”Jag hoppas
- att de ryska styrkorna stannar kvar och gör jobbet så att landet blir denazifierat och neutralt”. Alltså ett starkt stöd för ett angreppskrig. I FiB-sammanhang!
- Knut L:s sajt lindelof.nu har tydligen funktionen som FiB/K:s internbulletin. När jag läser Ukrainadelen här ser jag föreningen spricka och tidningens död framför mig. Ledsamt.
De flesta (för att inte säga alla) som tycker som Lindeberg hoppar helt över förföljelsen av den rysktalande befolkningen på olika sätt, beskjutningen av Donbass i 8 år och statskuppen 2014, som förde in högerextremister/banderister/nazister (välj själv beteckning) till regeringsmakten. Med påföljande beslut enligt ovan.
Man hoppar också över det faktum att Ukraina var en intern konstruktion inom Sovjetunionen som skapades utan att befolkningen tillfrågades.
Likaså hoppar man över det faktum, att om amerikanska kärnvapen skulle avfyras så nära den ryska gränsen som fallet kan bli med USA-baser i Ukraina (och kanske Finland), utlöses Perimeter och misstag hinner inte korrigeras och kan bli ödesdigra.
Man väljer också att bortse från att det ryska angreppet inte är oprovocerat (som alla USA:s i Lindebergs uppräkning) och att Ryssland verkligen ansträngt sig för att få till stånd en fredlig lösning, som först Minsk-avtalet, som torpederades av Merkel/Hollande och nästa gång Istanbul, av Boris Johnson.
Man väljer också att helt bortse från att en folkrätt förutsätter att alla ställer upp på den, vilket inte är fallet. Om lag och rätt inte gäller alla och ingen svarar när man ringer polisen, lär medborgarna ta lagen i egna händer. Realpolitik eller nödvärnsrätt?
Mats L skriver att ”Knut L:s sajt lindelof.nu har tydligen funktionen som FiB/K:s internbulletin”. På det vill jag – som redaktör – svara att så inte är fallet. Här på lindelof.nu förs en debatt som inte finns möjlighet att föra inom FiB/K p g a en massa speciella omständigheter. Att jag råkar vara en urgammal fibbare samtidigt som jag nu drivit denna sajt (sedan mer än tio år) gör att en del diskussioner även kan vara av intresse för FiB/K:s medlemmar.
Min övertygelse är att FiB/K inte kan överleva utan dessa diskussioner – var än de förs. Att dessa diskussioner om Ukraina skulle leda till att föreningen spricker och till tidningens död håller jag inte med om.
Alltså, öppen diskussion är enda vägen framåt.
Om folkets (Luhansk, Donetsk, Krim, Odessa, Zaporizhzhia) rätt till självbestämmande kolliderar med landets (Ukrainas) gränser får man gå till omständigheterna och granska alla olika faktorer inblandade, såsom historiska gränser och tillhörigheter, etnicitet, religion, förföljelse av minoriteter, utländsk inblandning etc. Kanske också tillfoga en moralisk värdering.
När jag gjort detta har jag landat i ett stöd för Rysslands SMO. Ukraina har faktiskt haft alla möjligheter att lösa detta inom landets gränser, men avböjt, eftersom den imperialistiska makten (USA) har det avgörande inflytandet och tydligt uttalat sitt intresse av att åstadkomma försvagning av, regimförändring i, och slutligen en uppdelning och balkanisering av Ryssland, vars legitima säkerhetsintressen helt nonchalerats av USA och EU. Allt detta måste man rimligen väga in i sin bedömning. Dessutom möjliggörs en multipolär, antiimperialistisk och förhoppningsvis fredlig värld, som en förlängning av det som satts igång med proxykriget i Ukraina, förutsatt att Ryssland vinner kriget och inga kärnvapen kommer till användning.
Nej Mats Lindesberg, lindelof.nu är inte en ”intern tidning för FiB”. Jag känner Knut L mkt väl och pratade med Knut L om bloggen långt före Ukrainakriget. Bloggen är helt frikopplad från FiB. Det enda sambandet är att Knut L är medlem i FiB. Anklagelsen är så dum att jag skriver några rader om saken. Fibbare är inte förbjudna att driva egna bloggar. Det måste vara slutsatsen. Förövrigt har FiB tagit ställning mot invasionen av Ukraina i mars 2022.
Nja, Rolf N!
Så där att ”Ukraina…haft alla möjligheter att lösa detta inom landets gränser” var det ju inte. Redan 2014 stod det helt klart att Krim återgick till Ryska Republiken efter ett kort gästspel (60 år) i Ukraina. Dessförinnan hade halvön tillhört Ryssland under sisådär två sekler, liksom för övrigt även resten av Ukraina. Fram till slutet på första världskriget alltså, men sedan ingick hela området i dåvarande Sovjetunionen fram till 1991. Och det vet vi ju vilka som bestämde där. Så under enbart 23 futtiga år var Krim i någon egentlig mening ”ukrainskt” territorium med en sovjetisk, sedermera rysk viktig flottbas. På hyreskontrakt ungefär som en känd amerikansk ”bas” på Kuba.
Historien talar alltså sitt tydliga språk, till skillnad från Nato-papegojorna!
Jo, historien är vi helt överens om. Det jag avsåg var att det var statskuppen som ledde fram till folkomröstningen på Krim (den andra om jag minns rätt) och därefter annekteringen, liksom till att Luhansk och Donetsk förklarade sig som självständiga.
Utan statskuppen och med ett neutralt och mot väst självständigt Ukraina hade nog Krim stannat kvar och Ryssland hade ju ett långt hyresavtal för sin flottbas.
Det här är uppenbart ett spännande forum med många alternativ.
Kan väl bara konstatera att den verklighet som Mats Lindeberg beskriver stämmer nästan helt med den verklighet som jag uppfattat.
Men inget av Rolf Nilssons beskrivna verklighet.
En verklighet som ingen nämnt hittills är det helt enastående presidentpalats som Janukovytj låtit uppföra för sig och som väl bekräftade de omfattande korruptionsmisstankarna som ledde till folkets Maidandemonstrationer.
Men avsättningen av J skedde ju efter beslut av det folkvalda parlamentet, på något sätt måste man väl kunna avsätta en gravt korrupt politiker.
Men tycks ha haft en spännande historia dömd för rån och misshandel på Sovjettiden.
Krimhalvön fördes ju över till Ukraina på ett lite märkligt sätt men de facto var det ju en del av Ukrainas erkända gränser.
Efter (!!) att ha ockuperat Krim så ordnar Ryssland en folkomröstning, en del av innevånarna har då flytt och av de kvarvarande deltar 52 procent i omröstningen. En sådan omröstning kan knappast kallas legitim.
Hej igen, Dan K!
Lustigt, men jag har i likhet med dig varit medlem och aktiv i FiB/K ganska länge och under flera perioder. Ändå står jag helt främmande för ditt påstående om att Mats’ ”anklagelse är så dum”.
Låt mig ta ett exempel: För ett par år sedan var frågan om Gui Minhai högaktuell. Då publicerade både Knut L här på bloggen och Torbjörn Wikland i FiB/K samtidigt stora angrepp på dennes trovärdighet. Utan tillstymmelse av fakta i saken!
Detta påtalades i stort sett omgående av flera debattörer både här och i FiB/Ks dåvarande välredigerade (av Knut L själv) nätupplaga-hemsida. Så småningom blev båda Wiklands ärekränkande artiklar, och hela den vidhängande debatten, helt och hållet avpublicerad p g a risken för tryckfrihetsåtal. Knut L bad hedervärt om ursäkt för publiceringsmisstaget, men lät det avslöjande meningsutbytet vara kvar.
Till saken hör att Torbjörn W och Knut L satt i FiB/Ks redaktionskommitté (utsedd av FiB/Ks stämmovalda styrelse) vid tillfället och diskuterade hela upplägget!
Så egentligen begriper jag inte vad du låter så upprörd över. Båda tidningarna har tagit sitt publiceringsansvar och naturligtvis finns ett personsamband, som faktiskt är betydligt fastare än vad du vill påskina. Men naturligtvis är både lindelof.nu och FiB/K separata publikationer med eget ansvar för innehållet.
Att sedan FiB/K sedan mer än året tillbaka helt tappat intresset för intern debatt och att ha en aktiv, intressant och upplysande nätupplaga (hemsida) är beklagligt, men kanske mer ett tecken i tiden än något att vara upprörd över.
Något av historien och uppföljning av diskussionen kan följas i artikeln ”Om Sverige, Kina och fri åsiktsbildning” av Jan Arvid Götesson från sommaren 2020. Söker du på Torbjörn Wikland här på bloggen kommer detta inlägg upp, men ingenting av den ursprungliga debatten ett halvår tidigare.
Min kommentar om interntidning ska ni inte ta så allvarligt, den var skriven med glimten i ögat. Misslyckat.
Tror nog att tidningen kommer att finnas p g a att framställa en tidning behövs väl inte så många människor som vill bli publicerade.
Värre är det med föreningen och dess lokalavdelningar, samma namn årtionde efter årtionde. Misstänker att det bara finns EN kontaktperson. Urbaniseringen gör väl sig påmind.
Mats Lindeberg gör en utmärkt beskrivning av det skygglappsperspektiv som större delen av vänstern anammat. Han ser varje enskild konflikt som en isolerad företeelse, skild från historien och de händelser som lett fram till den. Att USA är en maffiastat som inte kan acceptera något annat än världsherravälde borde vara känt för alla som är det minsta politiskt intresserade. Sen är det förvisso många som tycker att detta är bra, som gärna lever under USA:s stövlar och som gärna ställer upp som hantlangare åt den mäktigaste skurken. Det kan säkert resultera i en och annan belöning och om Ryssland faller blir det ett rikt krigsbyte som det svenska kapitalet kanske kan få en del av. Det perspektivet menar jag är anledningen till att den svenska regeringen är så angelägna om att snabbast möjligt komma in i Nato.
USA har alltsedan slutet på andra världskriget tagit sig friheten att invadera och störta regeringar varhelst de finner det lämpligt. De har ett finger med i spelet i de flesta konflikter i världen. Om möjligt agerar de genom ombud, och Zelenskyregimen tycks vara ett sällsynt bra ombud i detta avseende. Att Ryssland förr eller senare skulle angripas har jag varit övertygad om åtminstone de senaste femton åren. Vi vet ju hur USA agerat i Irak, Libyen, Afghanistan och Syrien m fl ställen. Varför skulle USA nöja sig med att förstöra dessa småstater när de verkliga hoten finns i Ryssland och Kina? Att sen Ryssland kunde provoceras till att starta kriget och invadera Ukraina måste betraktas som en oerhörd framgång för USA:s politik. I nuvarande läge kan Gudfadern i lugn och ro sitta i Vita Huset, rycka i trådarna och till och med låtsas vara välgörare, medan Ukraina förblöder och de europeiska staterna betalar massakern.
Dock är det ingen hemlighet att det inte är Ryssland som USA ser som huvudfiende utan Kina. Erövringen av Ryssland är bara ett förspel till den konflikt med Kina som man ser som oundviklig. Om Ryssland faller skulle det emellertid försvaga Kinas position något oerhört. Därför vore det märkligt om inte Kina ställer upp på Rysslands sida om det visar sig att Ryssland inte klarar att ensamt stå emot de Natos styrkor. Risken för ett nytt världskrig är överhängenade.
Att i detta läge inte se helheten utan snöa in på varje enskild konflikt och var striderna för tillfället står leder till helt fel slutsatser. Det är att låta sig luras av den krigspropaganda som serveras av all media och som ingen vågar ifrågasätta med risk för att bli utfrusen ur varje social gemenskap. Von Clausewitz tes att kriget är politikens fortsättning med andra medel gäller fortfarande.
Våra makthavare har emellertid långsiktiga perspektiv även om de oftast döljs bakom simpel krigspropaganda och inskränkt moralism. Att USA:s mål är A New American Century då USA dominerar världen och att Kina är huvudfienden som måste knäckas är ingen hemlighet. Vår egen regering räknar uppenbarligen med att USA och Nato ska vinna detta krig och i synnerhet kriget mot Ryssland. Annars hade man inte varit så nällade på att ansluta Sverige till Nato, helst igår. Vore de rädda för krig hade neutralitet varit det självklara valet. Ryssland skulle aldrig slösa bomber på ett neutralt land när de har starka fiender runt omkring sig.
Hej Dennis, jag vänder mig mot Mats Lindebergs åsikt att lindelof.nu ”är en FiB i kapprock”. Så är det bevisligen inte. Den fungerar som ett debattforum med en mängd olika åsikter som framträder. Och debatten som inte finns, som du påstår, finns i här om inte annat, och
det är redaktörens förtjänst.
Tack för ditt inlägg, Lennart P!
Beklagligt nog förefaller dina tankar, som du presenterar dem, att styras av ett helt ensidigt ”västligt” perspektiv. T ex dina idéer om att Ukrainas ”erkända” gränser innefattade bl a halvön Krim. Vem skulle ha ”erkänt” den gränsdragningen och när? Var ”gåvan” från den sovjetiska republiken Ryssland till den lika sovjetiska republiken Ukraina, förmedlad av Chrustjov 1954, legitim? Vilka beslut förelåg av statsledningen om detta?
Det är ju naturligtvis annorlunda med de nyss av Ryssland anslutna oblasterna i sydöstra Ukraina; Luhansk, Donetsk, Zaporizhia och Kherson. Där är det också en tveksam ”annektering” då ryska trupper inte kontrollerar hela oblasternas landyta. Men sådant kommer att lösas med tiden genom någon form av bilateralt avtal när kanoner och kulsprutor mullrat färdigt. Om detta sedan blir en bestående lösning vet vi lika lite om nu som om hur avtalet kommer att se ut.
Sedan frågan om Viktor Janukovytj. På vad sätt har han någon betydelse i dagens ukrainsk-ryska verklighet? Förklara gärna det om du vill ha en diskussion kring Natos (läs USA:s) påverkansoperationer med diverse färgrevolutioner och annat! Annars blir det bara meningslösa slirigheter utan intellektuell betydelse.
Men nu påstod jag inte att avsättningen av Janukovytj har någon större betydelse för dagens situation. Men det framförs ju här att det skulle ha varit någon statskupp helt oberättigad. Men faktum är ju att han blev avsatt av det folkvalda parlamentet och är nu även efterlyst i Ukraina anklagad för ett och annat…
Och det helt enastående presidentpalatset öppnades ju för besökare som med egna ögon kunde se vad man nu demonstrerat för på Maidan. Och vad jag vet är det fortfarande öppet för besök om någon nu tar sig till Kyiv.
Sen får jag väl leva med att det jag skriver är ”idéer” och ”meningslösa slirigheter utan intellektuell betydelse”.
Dennis Z.
2023-04-13 På 15:27 skriver du:
”Vem skulle ha ’erkänt’ den gränsdragningen och när?” Här ifrågasätter du om Krim är en del av Ukraina.
Fram till december 1991 var Krim en del av Sovjetunionen närmare bestämt ingick Krim som en del av Ukraina som i sin tur var en delrepublik inom Sovjetunionen. I samband med att Sovjetunionen upplöstes i december 1991 blev Ukraina en självständig stat där Krim var en del. Denna gränsdragning var i sin tur grundad på en överenskommelse mellan ledarna för de ryska och ukrainska sovjetrepublikerna. I samband med att Ukraina 1994 gick med på att avveckla sina kärnvapen lämnad bland annat Ryssland följande säkerhetsgaranti: ”Ryska federationen … bekräftar sitt åtagande gentemot Ukraina … att respektera Ukrainas oberoende och suveränitet och befintliga gränser”. Fram till februari 2014 godtog den ryska statsledningen att Krim var en del av Ukraina. Därefter anföll, ockuperade och annekterade Ryssland i strid med folkrätten Krim.
Lennart P!
Att man anordnar demonstrationer för eller emot något innebär inte statskupp. Man har i Frankrike demonstrerat länge och väl utan att storma parlamentet och hota Macron till livet. Inte heller USA:s historia med den s k stormningen av Capitolium ledde till att presidenten tvingades att fly för sitt liv.
Du verkar omedveten om USA:s delaktighet i detta, redan från 2004 med den orangea revolutionen man sannolikt var inblandade i. Att det fanns och finns korruption i Ukraina är förstås illa, men den var förmodligen inte värre då än idag och ev palats saknar bäring i den här diskussionen.
Du verkar också helt omedveten om att ett ganska stort antal fick sätta livet till på Maidan 2014, av krypskyttar utplacerade i byggnader runt torget. Ingen vanlig demonstration. Banderister/nazister/fascister dominerade och tog över den kanske från början fredliga demonstrationen, med mål att störta den ryskvänlige presidenten. Vilket lyckades.
Och här blir jag två gånger beskylld för att vara ”omedveten” om det ena och det andra.
Men det kan mycket väl vara så att jag uppfattar verkligheten och historien på ett helt annat sätt än vad en del framför här.
Exempel Krim så ockuperades halvön först av ryska trupper, sedan följde en folkomröstning som kan ha varit riggad av ockupanterna och där 52 procent av den kvarvarande befolkningen deltog. Därefter följde den olagliga formella annekteringen till Ryssland.
För den ”bortjagade” presidenten så skedde detta efter beslut av Ukrainas parlament och han är nu dessutom efterlyst i Ukraina för brott.
Det enastående palatset, byggt av skattebetalarnas pengar, har sin betydelse när folket med egna ögon kunde konstatera hur de hade blivit lurade.
Och palats har sin betydelse, kejsar Nero lät bygga sitt enastående palats mitt i Rom till allmänt beskådande och så gick det åt h-e. Senare kejsare var mer försiktiga och byggde sina palats på långt avstånd från Rom.
Kul, Lennart P!
Men varför begränsa den Krimska historien till de senaste knappt tio åren? Annars hämtar du glatt och frejdigt exempel från Romarriket för att belysa en och annan av Janukovytj’ irrvägar.
En enkel titt i Wikipedia går ytterligare drygt ett halvt millenium tillbaka i tiden: ”Grekiska kolonier grundades på 600-talet f.Kr. på halvöns sydkust och blev grunden för det bosporanska rike som kom att bestå genom antiken. Under medeltiden behärskades norra Krim av olika nomadiska folkslag, medan Bysans av och till var i besittning av kuststäderna. Efter mongolernas ankomst till halvön på 1200-talet upprättades Krimkhanatet, som senare blev en vasallstat under Osmanska riket. De krimska khanerna besegrades på 1700-talet av ryssarna, som tog halvön i besittning. Mellan 1854 och 1856 utkämpades Krimkriget mellan Ryssland och en koalition bestående av Storbritannien, Frankrike och Osmanska riket.”
Sedan kan vi naturligtvis gå vidare framåt och den allsovjetiska satsningen på att skapa Kachovkaresorvaren och Norra Krimkanalen som bas för ett industriellt uppbygge i södra Ukraina och Ryssland. Vi ska inte (låtsas?) vara ”omedvetna” om historien före 2014 i området!
Men du kan väl ändå försöka förklara hur du ser på vilken betydelse Janukovytj har för det som sker i dag i Ukraina? Hur hänger din historiebild ihop?
Mats L!
Roligt att du skrev om FiB/Ks ”interntidning” med ”glimten i ögat”. Jag uppfattade det också på det sättet. Men som du ser finns andra som har stora bjälkar i ögonen och inte plats för en enda liten glimt.
Och så ryas det ständigt om att vi är för få och inte får några nya medlemmar eller läsare! Vissa tycks ha glömt att vi är en enhetsfront och inte någon enighetsfront!
Vore det inte för att vi om en vecka har föreningsstämma där styrelsen föreslår att en liten grupp på sex (6!) personer ska få mandat att stänga ner den regelbundna utgivningen av FiB/K:s tryckta upplaga skulle jag uppmana dig att omgående ta en helårsprenumeration på tidningen om du anser att FiB/K:s treparollersplattform är omistlig i dagens Sverige.
Sedan kan vi (eller borde vi i alla fall kunna) fortsätta diskussionen!
Lennart P!
Det förefaller som om du vilseletts om händelserna 2014. Sant är att Janukovitj var korrupt, men däri skiljer han sig inte från andra ukrainska makthavare. Minns turerna kring Julia Timoshenko, t ex som till skillnad från Janukovitj var en favorit hos EU:s politiker. Han utmålades som en ryssarnas man, men det är fel. Misstaget han gjorde var att i det längsta försöka spela ut Ryssland och EU mot varandra för att få till ett fördelaktigt avtal, men det spelet blev förödande. Man bör påminna om att Putin ville ha trepartsförhandlingar för att lösa konflikten, men Barroso vägrade.
De ryska trupperna på Krim fanns på plats sedan tidigare enligt avtal. Numerärt var det ukrainska förbanden överlägsna, men huvuddelen av trupperna valde att gå över till den ryska sidan. Det gör naturligtvis inte övertagandet lagligt, men det blir helt missvisande att beskriva det som en militär erövring.
Mats Danielsson!
Har jag vilseletts? Det känns lite som att få en snäll klapp på huvudet: ”lille vän”. Men kanske litar vi på olika källor som divergerar. För Janukovytj så är det faktum att förvisso har fler presidenter och premiärministrar ägnat sig åt korruption men det rättfärdigar knappast Janukovytjs enastående palats byggt för Ukrainafolkets pengar.
Han är nu efterlyst i Ukraina anklagad för ett och annat.
För Krim så var det ju förvisso så att Ryssland fanns på halvön nämligen på flottbasen Sevastopol som hyrdes enligt ett legitimt avtal.
Men plötsligt fann man att Krim började infiltreras av mystiska soldater utan nationalitetsbeteckningar som vägrade svara på tilltal. Så småningom ockuperade Ryssland hela Krim i strid med avtal om Ukrainas gränser och folkrätt.
Förvisso tycks ockupationen skett utan blodspillan, men det skedde ändå med vapenmakt av ockupanten. Många flydde eller flyttade och för de kvarvarande ordnades en folkomröstning, oklart hur riggad den var, men enligt uppgift deltog bara 52 procent. Sedan följde en fullständig annektering av Krim varefter Kreml anser det vara ryskt territorium, många i världen utanför har en annan åsikt.
Sådan är just min information.