Jag har bestämt mig för att nu avsluta min mångåriga prenumeration på Flamman. Främsta orsaken är ert förhållningssätt till Irakfrågan! I juli publicerade tidningen ett 6-sidigt reportage om läget i Irak! Jag väntade mig förstås en redogörelse för folkets kamp mot den korrupta regimen och dess uppbackare i andra länder. Men författaren (Tilda Kämmelein) verkar ha talat bara med vissa kurdiska röster. Hennes slutord är talande:
”Trots att utfallet inte blev vad någon inledningsvis hoppats på är Nisreen övertygad om att USA:s inblandning var nödvändig.
– Det hade kunnat göras annorlunda på så många sätt, men helt utan USA:s hjälp har jag svårt att se hur vi hade kunnat komma vidare, avslutar hon”.
Det var inte konstigt att många aktivister inom V fördömde dåtidens IKP (som Vänsterpartiet då försvarade) när de satte sig i ockupationsregeringen och accepterade den nya, av USA påtvingade, författningen. De var i gott sällskap med de 2 korrupta och sekteristiska kurdpartierna. När etnicitet är överordnat nationalitet leder det till förräderi. Det gällde även sekteristerna i ISIS som vill upphäva Irak som stat eller miliserna som vill splittra landet på religiösa grunder. Artikeln var ett skamlöst avståndstagande från de många vänsterpartister som protesterade, på gatorna och i riksdagen, mot invasionen och den efterföljande ockupationen.
Nu bekräftas bilden av partiets principlöshet i Irakfrågan. Flamman vägrar att ta in en betalannons för Peo Österholms nya bok Folkmordet i Irak. Den är inte ens recenserad än! Var det Saddam Hussein som var orsaken till kriget? Gäller folkrätten bara västerländska demokratier och i deras egen tolkning? Har tidningen överhuvudtaget kvar några antiimperialistiska principer?
Är det V:s politik nu att försvara USA:s invasion av Irak, det största brottet mot FN-stadgan sedan andra världskriget? Där går Flamman över en gräns för mig och många andra!
Mike Powers
Jag testade Flamman, ett halvår, för tio år sedan, 2013. Det som fick mig att surna till rejält var att tidningen i en stor artikel propagerade för att vi skulle köpa svenskt kött. Jag har inget emot svenskt kött, men i en så kallad vänstertidning förväntar jag mig en mer djupgående analys än bara en uppmaning att köpa extra, och onödigt, dyr mat. För faktum var – och kanske fortfarande är – att de svenska djuruppfödarna inte får mer för sina djur än vad uppfödare i EU får. Snarare tvärt om.
Lantbrukstidningen ATL har en marknadsbevakning – som på den tiden vara utan betalvägg – som har jämförande prisstatistik mellan svenskt- och EU-pris på slaktdjur. Även andra källor visade att svenskt kött inte borde vara dyrare än utländsk om inte mellanled och handlare hade ovanligt höga prispåslag på just svenskt kött. Här borde självklart en vänstertidning upplysa om detta, i stället för att enbart uppmana till att köpa det extra dyra köttet. Men Flamman propagerade på exakt samma sätt som LRF gör än idag.
Varför uppmana konsumenterna att köpa svenskt men inte uppmana mellanled och handlare att inte missgynna, genom extra höga prispåslag, svenskt kött?
Sedan blev jag sur för att Flamman hyllade Nelson Mandela. Jag förstår varför västvärldens etablissemang hyllar Mandela. Han svek ju sina vallöften efter att ANC kommit till makten. Dessutom vände Human Development Index-kurvan neråt 1994, efter ANC:s maktövertagande, från en stigande tendens. The Human Development Index (HDI) är ett sammanfattande mått på genomsnittliga resultat i viktiga dimensioner av mänsklig utveckling: ett långt och hälsosamt liv, utbildning och en anständig levnadsstandard. Den nedåtgående tendensen fortsatte i tio år under ANC:s styre. För detta borde inte Nelson Mandela hyllas utan klandras.
Efter dessa, i mina ögon, oacceptabla fadäser och journalistiska bottennapp avslutade jag min prenumeration på Flamman.
Mike Power har rätt! Men det är länge sedan Flamman, som dock har ett ärorikt förflutet, degenererade till dagens eländiga nivå. Själv minns jag såna som Kolar´n Henriksson, Hilding Hagberg, Edvin Berglund m fl som jag lärde känna i Luleå på sextiotalet. Idag säger jag: Allt stöd till Hamas!
Bra talat, Mike!
Det är verkligen dags nu att vi tar strid mot den reellt existerande imperialismen. Och slutar att tjafsa med de som genom att diddla om flera olika ”imperialismer” undervärdera den som nu officiellt ser alla som inte är med och stöttar deras världsherravälde som ”fiender”.
Roligt att läsa både artikeln och de tillhörande kommentarerna. Det finns säkert mycket att säga om respektive artikel som det hänvisas till. Men detta att säga upp sin prenumeration p g a enskilda artiklar som inte faller en i smaken låter som ett uttryck för, ska vi säga; intellektuell intolerans.
Nog är världen komplicerad, och den tidning som i allt från ledare till redaktionellt material och debattsidor försöker hålla en rak linje måste väl ändå vara definitionen av tristess. Och inte bara det. Det är ett sätt att förringa läsarens egen förmåga.
Givetvis finns det olika perspektiv även från vänster på Irakfrågan (från kurdiskt håll), men att påstå att Flamman försvarar USA:s invasion av Irak är lite väl magstarkt. När det sedan gäller artiklarna om den svenska köttproduktionen och ANC – blir det inte svårt att täcka in alla aspekter i en enskild artikel? Och att allt stöd, utan reservationer, ska ges till Hamas, kan väl aldrig bli en sekulär socialistisk ståndpunkt?
Det som emellertid blir trist är om tidningen (Flamman i detta fall) inte öppnar upp för diskussion. Då kan jag hålla med. Och visst finns det en ängslighet även hos Flamman att inte riktigt platsa i det offentliga samtalet. Det kan man kritisera. Liksom Proletärens sekterism och Internationalens litenhet. Ja, alla tidningar har väl sina brister men framförallt sina fördelar. Nog är det väl ändå bra att det finns en mångfald även inom vänstern? Att behöva deklarera att man säger upp en prenumeration för enskilda artiklar är lite pubertalt. Låt istället tusen blommor blomma. Det är faktiskt det jag också gillar med lindelöf.nu.
Dennis Z!
Vilka är ”de”?
”De” som talar om flera ”flera olika ’imperialismer’” vore väl troligen en liten skara vänsterfolk, eftersom de flesta medborgare icke nyttjar ordet ”imperialismer”?
Belägg på ordet ”imperialismer” i SvD:s och DN:s tidningsarkiv är nio stycken: år 1919, 1937, 1950, 1941, 1961, 1963, 1963 (1961 och 1963 publicerade båda tidningarna samma citat från Fidel Castro Ruz tre gånger), 1988 och 1995.
Hur kunde en tankeriktning ”officiellt” förklara hur de såge på andra? Bara stater och organisationer kan officiellt uttala något?
Från vem är ordet ”fiender” ett citat?
Jan Arvid G!
Vid en synnerligen enkel sökning på DN och rysk imperialism får jag direkt upp träffar från 2022 och 2023.
Att som Flamman och DN kalla Rysslands invasion av Ukraina för imperialistisk är direkt felaktigt. Invasionen måste fördömas ur mänsklig och laglig synvinkel, men att kalla den imperialism är att gå USA:s ärenden.
Nu är du lite väl okunnig, Jan Arvid G. Men jag inser att du egentligen bara låtsas. Och avslöjar dig själv. Men nu har Anders Å avtäckt vem som döljer sig bakom ”den”. Därmed kan säkert alla räkna ut vilka som är ”de” om detta inte blev klarlagt i min förra kommentar.
Anders Å!
Med anledning av din kommentar 2024-01-05 På 11:59. Du skriver:
”[M]en att kalla den [Rysslands invasion av Ukraina] imperialism är att gå USA:s ärenden.”
Formuleringen att ”gå USA:s ärenden” är en substanslös och emotionell floskel och den fungerar därför som ett bevis för att Rysslands invasion av Ukraina är ett exempel på rysk imperialism.
Drivkraften bakom rysk imperialism är ekonomisk, politisk och militära.
Anders Å!
Läs innantill. Jag talade specifikt om storleken på den grupp medborgare som analyserar världsläget som en kamp mellan rivaliserande ”imperialismer”, som behöver motarbetas av världens folk. Sådana arbetar ej på Dagens Nyheter.
”Intelleluktell stimulans” får inte krocka med en av världens huvudfrågor om imperialism, allt har en gräns.
Dennis Z!
Skriv klartext i stället för att skriva att ”säkert alla [kan] räkna ut” vad du menar.
Jan Arvid G!
Du har rätt, på DN finns nog ingen som kallar den helt uppenbara imperialismen i USA vid sitt rätta namn.
Ordet används av ärthjärnorna till journalister enbart som ett primitivt skällsord på Ryssland.
Urban Stoltz!
Det jag söker i olika medier är kunskap. Om ett medium visar sig vara okunniga inom några ämnen jag kan, så misstänker jag att de är okunniga även i ämnen som jag inte kan. Därmed litar jag inte på dem.
Av en vänstertidning förväntar jag mig också en vänstervinkel. Du menar på att jag skulle ha haft överseende med Flammans högervinkel, i de två fall jag nämner, eftersom man inte kan “täcka in alla aspekter i en enskild artikel”. Men som vänstertidning ska man väl inte göra valet att täcka in högervinkeln och utesluta vänstervinkeln, eller? LRF:s propaganda och hyllningskören till Nelson Mandela behöver man absolut inte vänstermedia för att ta del av. Däremot lyser en vänstervinkel på dessa frågor med sin totala frånvaro i media, därför borde Flamman gjort ett annat val.
Det var mycket längesedan Flamman spelade någon roll. När jag bodde i Norrbotten på sextiotalet fanns, trots tidningens felaktiga bedömning av Kinas utveckling, ännu en ambition att stå på arbetarklassens och folkets sida. Då fanns såna som ”Kolar´n” Henriksson som skrev regelbundet i tidningen. Känns MYCKET länge sen!