Svensk skola blir vad vi gör den till. Just nu söker man skapa ordning i en ända, medan man skapar en ännu större oordning i en annan.
Ordningsbetyg kan sättas på elever eftersom de är just elever. Alla vet i grova drag vad som är oordning i skolan. Oordning handlar om klandervärda beteenden, som man förväntar sig att elever enkelt kan ändra av egen fri vilja. Lärare kan självklart ges det fulla ansvaret att subjektivt (obs!) bedöma elevers ordning. Subjektiviteten är viktig i den meningen att det är läraren som avgör, precis som en fotbollsdomare. Domslut kan alltid diskuteras i efterhand, men domaren dömer. Så kan det också funka i skolan. Ingen djuppsykologi alltså. Snabba beslut, snart är saken ur världen. Sånt klarar barn. Det är vuxna som har problem med att formulera principerna runt det här. Inget är så lätt som att ge sig på en som argumenterar impulsivt och en smula känslomässigt i betygsfrågan eller om uppfostran i allmänhet. Jag kommer inte att protestera mot införande av ordningsbetyg bara för att det är en borgerlig regering som nu styr. Det vore att fullständigt strunta i sakfrågan.
När nu ovanstående enkla insikt till slut nått höga kommunledningar och till och med regeringen, har en annan del av den politiska eliten tvingat den historieintresserad dataläraren Jan Bernhoff att låta sig köpas ut, för att han har lite ovanliga uppfattningar i för hans arbete helt ovidkommande frågor. Han skrev en historieuppsats om mytbildning runt nazisternas folkmord under andra världskriget. Ämnet var inte förbjudet och uppsatsen blev godkänd. Bland annat fann han att siffran 6 miljoner avrättade judar vara en överdrift. Om detta berättade han på en konferens i Iran i höstas, där flera ”allmänt illa sedda” personer framträdde.
Frågan är nu om det han skrivit, sagt och gjort är tillräcklig grund för Stockholms kommun att för en stor summa skattepengar köpa ut honom från tjänsten. Många bryr sig inte om att tänka sig in i det principiella, det kan ju bli pinsamt i salongerna. Här måste väl ändå ett rejält underbetyg i uppförande kunna delas ut utan bråk.
Men för höge farao! Demokrati och yttrandefrihet bygger på principer. När de principerna ersätts av allmänt välmenande frasering är snart yttrandefriheten endast en frihet för de ”väl sedda”. Att det blivit så svårt att skriva det här, att bli tagen på allvar och kanske nå utanför bloggosfären, skapar obehag och känsla av utanförskap – inte bara hos mig, utan hos många. Det blir en farligt återhållenhet. ”Ärlig skattebetalare” får vatten på sin kvarn när Stockholms kommunen nu slänger pengar i sjön. Och när man samtidigt i bästa ”välmening” vill hindra lärare och skolor att sätta ordningsbetyg för att få elever, som struntar i att respektera en anständig ordning, på bättre tankar, då gror föraktet mot de ”väl sedda”.
