Det var olyckor, inte ryskt sabotage, som låg bakom kabelbrotten i Östersjön. Det hävdar nu ett antal anonyma amerikanska och europeiska tjänstemän i Washington Post. Det senaste av de tre fartyg som har stått i fokus, det av Finland beslagtagna Eagle S, visade sig vara så rörigt och slitet att den tillsynes osannolika olyckshändelsen nog ändå är sannolik.
En bekant påpekade också för mig att Eagle S ju lydde den finska kustbevakningens uppmaning att komma in på finskt territorialvatten, vilket möjliggjorde polisens tillslag. Varför skulle de göra så om de inte hade rent mjöl i påsen?
Dessutom — uppger en av Washington Posts källor — finns det ”counter evidence”, d v s motbevis, som visar att Ryssland inte alls har beordrat något sabotage. Vad det är för bevis vet vi inte, men säkert finns det.
Och med detta kan man ju låta sig nöja, om man är en av de som inte vill skruva upp säkerhetsläget i Östersjön och Europa ytterligare. Hur det än ligger till med alla andra anklagelser om ryska hybridattacker så var vi denna gång ute i ogjort väder.
Kanske borde även jag släppa den hypotes jag lade fram för två veckor sedan? Alltså att det inte är Ryssland utan i själva verket Storbritannien som har mutat folk inom ”skuggflottan” att släpa ankare över viktiga ledningar. Jag har nu varnat för just brittiska psyops så många gånger att det börjar kännas tjatigt. Det vore skönt att någon gång få veta att jag har fel.
Min huvudsakliga utgångspunkt var ett enkelt ”vem-tjänar-på-detta”-resonemang, utifrån att de påstådda sabotagen nyttjats till att stärka brittisk-ledda JEF:s närvaro i Östersjön. Sådana resonemang bevisar aldrig ensamt vad som hänt. Man måste såklart även hålla öppet för möjligheten att olyckor sker. Eller att Ryssland verkligen begår hybridattacker. Motiv saknar de inte.
Men som jag sa i efterhand i min förra text – jag gjorde ett kort tillägg under den – så stärktes min misstanke mot britterna efter att ha läst Lloyds List. Det var deras källa som hävdade att Eagle S hade spionerat på Nato-fartyg, underbyggt av en lång rad smaskiga detaljer. Sin trovärdighet hade källan etablerat i somras genom att tillhandahålla en mängd autentiska dokument om Eagle S dåliga skick. Redan då skrev alltså Lloyds List om fartyget.
Vad det var för en källa vill Lloyds List hålla hemligt, men uppger samtidigt att den eller rättare sagt ”de” (alltså ett företag) utförde sjöfartstjänster åt Eagle S i Danmark i juni förra året. Två saker är konstiga här. Dels borde det vara ganska lätt att identifiera källan om detta stämmer. Dels är det svårt att förstå hur ett danskt servicebolag vet så mycket om vad som har hänt under fartygets resor.
Alltså tycker jag det ligger nära till hands att källan inte alls är något danskt servicebolag, utan i själva verket MI6. De har länge pumpat ut liknande snaskigheter om verkliga eller påstådda ryska operationer, inte minst genom Bellingcat.
Mot denna bakgrund tycker jag också att det känns osannolikt att just Eagle S, av alla fartyg, skulle ha råkat släpa sitt ankare över den viktiga elledningen av ren olyckshändelse. Det må vara vanligt med oavsiktliga kabelbrott men av det följer inte att just det fartyg som i förväg misstänkliggjorts kan väntas begå ett av de värsta.
Detta om Lloyds List-publiceringarna. Mer finns också att säga om ”vem-tjänar-på-detta”-resonemanget. Min förra text tog bara kort upp stärkandet av brittisk-ledda JEF. Men i en artikel på lindelof.nu nämns Stoltenbergs tillkännagivande av ett nytt Nato-centrum för bevakning av undervattenskablar redan sommaren 2023; en svensk marinövning i augusti förra året och en mycket större Nato-övning i november; olika utspel från höga militärer och politiker; samt förstås Östersjöledarnas toppmöte med Nato-chefen Mark Rutte för en vecka sedan. Där aviserades att fregatter och flygplan nu ska hålla kolla på våra vatten genom ett initiativ de kallar ”Baltic Sentry”.
Allt detta för att skydda Östersjön mot ryskt sabotage. Så nog fanns ett intresse av konkreta exempel att peka på.
Därför lutar jag alltjämt åt att britterna mutade besättningsmän på Newnew Polar Bear, Yi Peng 3 och Eagle S att släpa ankare över ledningar. När det gäller omständigheter som sägs tala för att det var olyckshändelser, såsom att det var dålig ordning på Eagle S och att de finska utredarna ska ha fått tillfredsställande förklaringar (samt att fartyget frivilligt gick in på finskt vatten) så har vi ju mycket begränsad insyn i detaljerna. Det är därför svårt att ta ställning till dem.
Dock vill jag påpeka att mutade besättningsmän har ett uppenbart egenintresse av att få sabotage att se ut som just olyckor. De är ju trots allt sjömän, inte sjörövare.
Varför de anonyma tjänstemännen nu säger samma sak till Washington Post är förstås en annan femma. Kanske har det att göra med de motbevis, ”counter evidence”, som en av dem nämner. Låg inte Ryssland bakom måste man ju förklara det på annat vis. Själv skulle jag dock gissa att den avgörande omständigheten är Trumps tillträde som president. Mycket talar för att han inte skulle gilla en sådan här falsk flagg-operation mot Ryssland. Britternas kumpaner i USA kan därför ha propsat på att avveckla den innan han fick nys om saken – särskilt om de själva var insyltade.
Vi vet ju vad Trump är känd för. Att sparka folk.
Även de som inte är insyltade eller ens har kännedom om en eventuell falsk flagg-operation känner förstås av vindriktningen. En proaktiv förskjutning av narrativet — som faciliterar Trumps förväntade förhandlingsförsök — skadar säkert inte karriären.
