Eagle S utanför finska Borgå. Fartyget är registrerat på Cook-öarna och besättningen rapporteras vara indier och georgier. Tidigare fartyg har varit kinesiska. Den så kallade ryska skuggflottan är nog inte särskilt rysk.
I Östersjön fortsätter kablar att gå av. Alltsedan den första incidenten med det Hongkongregistrerade kinesiska fartyget Newnew Polar Bear, så har det antagits att Ryssland på ett eller annat sätt ligger bakom. Den gången genom sina kinesiska vänner. Mina egna tankar gick dock genast till Storbritannien som ju fram till 1997 styrde just Hongkong, innan staden lämnades tillbaka som ett slags trojansk häst.
Att incidenten sammanföll med en Östersjö-övning inom det brittiskledda JEF, Joint Expeditionary Force, stärkte misstankarna. Och även de följande incidenterna har använts för att flytta fram just JEF:s eller rättare sagt Storbritanniens positioner i Östersjön. Den så kallade ryska skuggflottan ska nu övervakas av britterna genom ett AI-system som de kallar Nordic Warden. Så ska de kunna varna oss för nya sabotage, säger de.
Den senaste incidenten, med fartyget Eagle S, ägde rum på juldagen i Finska viken. Efter rådigt ingripande är fartyget nu i finskt förvar. Så här skriver Dagens Nyheters ledarskribent Isobel Hadley-Kamptz om händelsen:
”Hela operationen är ett exempel på hur västländerna allmänt borde hantera det ryska hybridkriget. För det första snabbheten: tack vare samarbete mellan dem som övervakar näten – och som först upptäckte fel på kabeln – och polisen kunde man omedelbart se vilka fartyg som fanns i närheten av kabelbrottet. Därför kunde man ingripa medan sabotaget fortfarande pågick och fartyget släpade ankaret mot havsbotten.
Insatsen därefter var också exemplarisk: från helikoptrar släpptes polis ner som tog kontroll över kommandobryggan och började genomsöka fartyget för bevis på sabotaget. Att man enligt den brittiska tidningen Lloyd’s List då också hittade övervakningsutrustning som enligt vittnen använts för att spionera på Nato-fartyg är förstås en bonus.”
Jag misstänker att hon omedvetet träffar rätt när hon kallar det just en operation. Alltså en planerad serie åtgärder, byggd på förhandskunskap om sabotaget.
Den där ”övervakningsutrustningen” har förresten förnekats av finsk polis. Att brittiska Lloyds List kryddar historien med ett sådant påstående, tyder inte det också på att det rör sig om en brittisk psyop?
Missförstå mig inte. Jag förnekar inte att de utpekade fartygen dragit ankare över havsbottenkablar, eller att det kan vara avsiktligt. Att Ryssland ligger bakom är kanske tänkbart. Men som hybridkrigföring ser de här tilltagen ganska menlösa ut, utan större skada för elförsörjning och internettrafik. Den enda uppenbara effekten är just att mobilisera oss mot Ryssland. Det pekar i motsatt riktning.
En uppenbar parallell är 1980-talets ubåtskränkningar som satte Sverige i knäet på Nato. Förmodligen var ubåtarna västliga, inte sovjetiska.
Hur går det i så fall till? Någon expert som uttalade sig i Dagens Nyheter i förra veckan antog att fartygsbesättningarna blir mutade, alltså får betalt för att släpa ankare över kablarna. Vem som betalar är i så fall en öppen fråga. Skulle det vara britterna så har de förmodligen maskerat det. Exempelvis genom att låta någon kollega ur de baltiska säkerhetstjänsterna spela ryss.
Själv tror jag att även svenska myndigheter kan vara villiga att medverka i en sådan här psyop riktad mot oss själva. Redan för sex år sedan, i Integrity initiative-affären, tog ju det svenska etablissemanget enhälligt ställning mot vårt nationella oberoende, med ursäkten att det var synd om Martin Kragh. Sådant är vårt land tyvärr.
Först bublicerat på Tobias Ljungvall Substack
Tack! Tobias Ljungvall!
Tobias L!
Vad gäller 1980-talets ubåtar på svenskt vatten är det så, att vi vanliga medborgare inte har tillgång till någon stark bevisning om ubåtars hemhörighet utom i fallet U-137 1981. Att hålla alla möjligheter öppna är rätt inställning. Men vad berättigar ordet ”förmodligen” i satsen ”Förmodligen var ubåtarna västliga, inte sovjetiska”? Att röra sig mot 100 procent sannolikhet (”förmodligen”) för den stora majoriteten ubåtar måste grundas på goda skäl. Vilka?
Denna artikel liksom föregående om ”Ta han först” synes ingå in en artikelserie som grundas på antagandet att alla fientliga och ovänliga saker som massmedia och statsledningar misstänker Ryska federationen för egentligen är västliga psyops. En intressant hypotes! Men inga fakta eller övertygande sannolikhetsanalyser presenteras. Allting grundas på denna nyckelformulering: ”Den enda uppenbara effekten är just att mobilisera oss mot Ryssland. DET PEKAR [min emfas] i motsatt riktning.”
Man kan översätta nyckelformuleringen så här: 1. Väst angriper på olika sätt Ryska federationen. 2. Ryska federationen bedriver i stort sett en försvarskamp, och kan inte antagas vilja begå något allvarligt fel mot någon Östersjöstat. 3. Därför kan varje konstig och beklaglig händelse utan bevisad gärningsman antagas vara en västlig psyop för att göra svenskar och andra folk fientliga mot Ryska federationen.
Så kan man tycka och tro! men som i fallet ”Ta han först” är det just en tro, utan någon redovisad saklig grund.
”Att brittiska Lloyds List kryddar historien med ett sådant påstående, tyder inte det också på att det rör sig om en brittisk psyop?” Nej, det visar på systemfelet att massmedia publicerar obekräftade uppgifter utan tillräckliga påpekanden om att uppgifterna är obekräftade.
Frågan är varför inte el och Internet blivit störda trots att ett ankare dragits en mil över kablarna. Och hur kan det gå så snabbt att reparera avslitna kablar? Tror fortfarande på möjligheten att inget hänt men att Finland noga granskat de lagliga möjligheterna att stoppa ”skuggflottan”, men funnit att det inte är möjligt. Ett påhittat sabotage skulle då lösa problemet åtminstone för den allmänna opinionen. Har ett brott skett så borde det tillsättas en oberoende internationell undersökning. Ryssland blir väl nu tvingade att skicka militär eskort när ”skuggflottan” skall passera Bälten, Öresund, Östersjön och Finska viken.
Jan Arvid G!
Visst är bevisningen ofullständig eller bristfällig.
Angående Lloyds List uppgift om spionutrustning så har jag först nu läst själva artikeln. Deras källa som av hänsyn till sin egen säkerhet vill vara anonym, men som för sju månader sedan påstås ha tillhandahållit något slags ”maritime services” åt fartyget, överlämnade redan då sextio dokument om fartyget till Lloyds List och berättar nu att spionerandet utfördes av en obehörig person som inte hörde till besättningen, som hotades till livet när den knystade om detta, och så vidare, och så vidare.
Det är alltså detaljerade och strukturerade uppgifter från någon som visat att den har god insyn och förstås inte alls förhastat av Lloyds List att publicera. Dock säger sig källan veta att spionutrustningen lastades av när fartyget låg i rysk hamn, vilket förstås gör det finska förnekandet irrelevant, men samtidigt även hela historien okontrollerbar. Huruvida en sådan källa kan vara någon annan än MI6 står väl var och en fritt att spekulera kring.
När det gäller 1980-talets ubåtskränkningar så uppfattar jag att Ola Tunander presenterar digra indicier mot västsidan men jag har ännu inte läst hans böcker i ämnet och vill inte uttala mig alltför kategoriskt.