Otrygghet och osäkerhet är bara förnamnet

1. Knut L!
   Jag håller med dig hela tiden… tills du kommer till ”ljusningen”. Din ljusning är att Europa (inklusive Sverige) och USA går under! Med den parollen kommer du att kunna samla en handfull flagellanter som drar fram på gatorna i en gammal Bergmanfilm.

   Min paroll: Upprustning av det svenska försvaret, ökade resurser till gränserna, allmän värnplikt och krigsmans erinran.

   Och detta oavsett om vi nu kommer in i Nato eller inte.

   ”Håll gränsen”, sa Fälldin. Och det säger jag å.

2. Ja, vi fortsätter diskutera.

   Den första kilen in i världsordningen slogs när Ryssland gick in i Ukraina. Nästa kil blir när BRICS snart öppnar en egen valuta för världshandeln.

   Kil nummer tre blir om Robert F Kennedy Jr blir Demokraternas presidentkandidat. Då lär Djupa Staten tvingas bli öppet synlig.

   Kil nummer fyra blir när Big Pharma inte längre kan försöka värja sig mot flodvågen av avslöjanden och kritik mot de så kallade vaccinerna.

   Då har så kallade AltMedia hävt sig upp och kanske till och med här och där har ett övertag. Att de får ett övertag är bara en tidsfråga.

   Kommande KAOS blir det sammanfattande ordet, och då blir vägar synliga, som inte syntes förut. Alldeles utmärkt med stor oreda under himlen lär visst någon känd kines ha sagt en gång.

3. Nu går vi in i Nato som Douglas Macgregor så målande beskrev ”Nato är ett sjunkande skepp som har gått på ett isberg i form av Ukraina”.

4. Det är lätt att vara efterklok, men faktum är att när man kommer till en ”limit situation” blir sakernas tillstånd liksom naket. Sverige har varit ett undantag i Västvärlden, en hybrid. När jag kom hit som flykting från Uruguay i slutet av 1970-talet undrade jag, fast jag förstod det orimliga i tanken, om det kunde vara så att ”man” (Väst? USA?) tillät Sverige vara en full-skaligt laboratorium för att se hur mycket socialism kunde det bli utan att rubba kapitalismens grundläggande regler – privat äganderätt, marknadsekonomi, rättsstaten, fri opinions- och organisationsrätt, flerpartival och maktdelningsprincip. Såklart var det inte någon konspiration utan resultatet av specifika förhållanden och hur sociala krafter hade agerat i avgörande ögonblick, särskilt 1917–18, efter skotten i Ådalen och vid krigsutbrottet 1939.

   Gott så, men Sverige har egentligen aldrig varit något annat än en del av Väst när det kommer till väsentligheterna, det vill säga, ekonomin. Mer solidariskt, mänskligt om man vill, smartare och vaknare till tidens signaler, fritt som landet var från ett tungt kolonialarv som tvingade de flesta andra västeuropeiska staterna att agera mer ”realistiskt”, d v s försvara sina intressen i ”det globala Syd” med diplomati, handel och vapen.

   Flera analytiker förutspår att Väst närmar sig vägs ände. Alfred McCoy vågar sig på ett datum: 2030 kommer det amerikanska århundradet, och därmed Västs halva-millenium, att ta slut, våldsamt, fredligt, omärkligt eller kaosartat. Är detta bara en flykt, en korkad tröst när man inser att man är maktlös, att man inte kan påverka händelseutvecklingen?

   Det svåra är att inse att det viktigaste händer inte här i Europa eller i Västvärlden. Det mest avgörande som händer idag är att dollarns ställning som enda erkända internationella valuta är hotad. Det är ju det som har gjort det möjligt för USA att tvinga hela världen att finansiera sitt handelsbalansunderskott, eller mer naket, att finansiera det enorma, oavbrutet och alltid växande militära monstret.

   Ukraina ligger bara några hundra mil från Sverige och Ryssland ännu närmare. Men vi måste ändå försöka bryta (vår omedvetna) eurocentrismen. Om vi lyckas se världen från en annan utsiktspunkt, med andra ögon, kommer vi möjligen att se andra möjligheter.

5. Knut L!
   Följande mening av dig vänder jag mig emot ”För oss Nato-motståndare är nu kampen förlorad”. Detta är fel, kampen för ett fritt Sverige ska föras så banden till Förenta staternas Nato-organisation slutligen bryts. Vägen kan bli både krokig och lång men vi har en historia att vårda, hedra minnet av tidigare generationers kamp och deras slit för det land vi har lyckan att bebo idag. Och vi har också ett ansvar för våra barn och kommande generationer så dessa inte ärver något som vi inte tvingades ta över.

   Ansökningsprocessen till Nato var inte något annat än en Nato-stödd kupp där svenska folket var totalt frånvarande. Inga kritiska röster fick höras, i samband med valrörelsen 2022 var ansökan om medlemskap en total ickefråga – TV och massmedia teg som muren. Föredrag och debatter lyste med sin frånvaro och statsministern, Nato-jäntan Andersson, hade den makalösa fräckheten att avvisa folkomröstning i frågan som olämplig för svenska folket. Grunden för vår demokrati är att all offentlig ska makt ska utgå från folket. Men i fråga om Nato-anslutningen har demokratin trampats under klackarna av samarbetsmän med främmande makt, av quislingar. Arbetet mot den Nato-stödda anslutningskuppen har bara börjat och ska ske i Sverige och söka sin näring hos vårt lands befolkning.

   Alla förhoppningar på Turkiets president Erdogan är bara passiviserande, han utnyttjar situationen för att få tillgång till de nordamerikanska F16-planen, bli EU-medlem och få allehanda grupper och folk terrorstämplade. Om Sverige blir Nato-medlem eller ej har i sammanhanget föga betydelse för Erdogan.

   Vår frihet och demokrati är en fråga för Sveriges folk, den dagen då motståndet vuxit mot underordningen, då trälmentaliteten undanträngts, den dagen meddelar en svensksinnad regering Nato att vårt medlemskap tillkom genom en kupp, tillkom utan folkets medverkan och att vårt land därför med omedelbar verkan lämnar organisationen.

   Fram till dess ska motstånd byggas där var och en efter förmåga ger sitt bidrag. Som det heter: ingen kan göra allting men alla kan göra något. Sträck din förmåga, syna dina möjligheter till aktivitet på orten – egna A4-afficher, uttalande från föreningar, insändare, medborgarförslag, hyr stånd på marknader, vid Nato-partiernas möten – ta debatten och så vidare. Stundtals blir motståndet för starkt, spelar ingen roll, budkavlen löper och frihetsbudskapet får allt fler anhängare. Lycka till, du är inte ensam, banden knyts och vi ses på barrikaderna.

6. Agent Zelensky
   Video del 1, 36 minuter, av Scott Ritter.

7. Curt L!
   Tack för den! En klar och tydlig beskrivning av sakernas tillstånd, därtill med efterföljande optimism att allt är inte förlorat.

   För visad respekt mot dom som gick före oss måste det gå att vända denna koloss på lerfötter.
   Inte enbart för freden utan även i fråga om det överhängande klimathotet.

8. I opinionsundersökningar är ändå 40 procent fortfarande emot Nato. Inom s och v finns motsättningar i frågan som inte släpps fram i ljuset. Ute i förorterna där vi i nätverket Nej till Nato finns varje vecka får vi stöd och peppning av både unga och äldre. Vi måste oförtrutet kämpa vidare för att formera opinionen oavsett om vi kommer in i Nato. Hämta kraft på förortstorgen där finns ett motstånd som ger ett litet hopp ändå. Bloggar och diskussioner i all ära, men det räcker inte.

9. Igår i Helsingfors sa Joe Biden att Ryssland redan har förlorat kriget! Orsaken till detta skulle vara att Ryssland gjort slut på resurser som vapen och därmed inte längre kommer kunna försvara sig mot Ukraina.

   Varför då detta stora intresse för USA och Nato, att gå in i Ryssland som kan ödelägga länder i området? Sverige skulle kunna slappna av vad det gäller Erdogan och Nato går väl att tycka. Kriget är ju som sagt avgjort enligt sleeppy Joe?

10. Videon ”Agent Zelensky – Part 1”

    Scott Ritter skriver:

    ”Som före detta underrättelseofficer har jag undrat varför ingen har gjort en utredning om Volodymyr Zelensky, Ukrainas president? Hans uppgång till makten representerar enligt min mening en otrolig manipulation av världsopinionen som kommer att gå till historien som en klassisk fallstudie i socialpsykologisk teknik…”

    Efter att jag sett videon hos YouTube, 36 minuter, har den utsatts för åldersbegränsning. Mina försök att visa min ålder med hjälp av bankkort misslyckades.

    Men försök här i stället.

11. Nej , några 40 procent emot är det inte. Aftonbladet-Demoskop redovisar i en sen undersökning 65 procent ja, 15 procent nej och 20 procent vet ej. Vilket på ett ungefär stämmer med tidigare opinionsundersökningar. Vet ej/ingen åsikt ska naturligtvis inte tolkas som nej oreserverat.

12. Jag har tidigare föreslagit att vi som ”Nej till Nato” skulle formera ett parti för deltagande i valet till Europaparlamentet i vår. Det är någon gång i maj.

    Eftersom det svenska parlamentet vägrar oss den nödvändig folkomröstningen kring ett medlemskap i anfallsalliansen Nato, borde vi göra valdagen till en manifestation mot Nato och där söka visa att opinionen är betydligt starkare än de två partier (av åtta) som röstade mot anslutningsansökans inlämnande. Även med hänsyn till kvardröjande partilojalitet är det min fasta tro att det inte vore omöjligt att nå upp till 15-20 procent av röstande bara vi ger vad vi är kapabla att göra.

13. Hej Karin R!

    Trevligt att du börjar kommentera. Jag vill ge dig och övriga ett ord på vägen. Har börjat läsa ”Dumhetsparadoxen – Den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar” av Mats Alvesson. Den får man läsa i korta avsnitt och begrunda.

    Dagens citat: ”I Moby Dick säger kapten Ahab: alla mina medel är sunda, men mitt motiv och uppsåt är galna”. S. 27

    Detta är den funktionellt dumma personen i ett nötskal.

    Du får inte uppfatta detta som riktad till din person utan mer som en allmän uppmaning. Om Nato-processen t ex.

14. Jag begriper inte hur folk kan vara så lätta att lura med uppenbara lögner. Ryssarna har inte slut på resurser och kommer inte att få det heller. De har en enorm krigsindustri som producerat och lagt på lager inför kommande konflikter med det uppenbart krigssugna USA-imperiet. Det har sagts och skrivits, ända sedan strax efter att Ryssland gick in för att stoppa inbördeskriget i Ukraina, att Ryssland nu har slut eller nästan slut på det ena och det andra, och lik förbenat fortsätter Ryssland att trolla fram(?) mer vilket de använder och därmed drar ner brallorna på experterna och journalisterna i väst som bensäkert vetat att ”nu är det slut”.

    JAS-plan i all ära, de är säkert tekniska vidunder, och vårt luftförsvar är säkert prima, men det kommer inte att hjälpa ett färn NÄR det smäller. Det har Ryssland visat med all tydlighet i Ukraina, där de i princip har utraderat Ukrainas luftvapen och luftförsvar. Det Ukraina använder nu är sånt de fått från andra länder, precis som med stridsvagnar o s v. Nej, våra flygplan och baser och luftförsvar kommer att förstöras mycket snabbt och enkelt om Ryssland vill. Vi har inga motmedel mot t ex. Kinzhal, det har inte ”ens” USA, även om Ukrainas propagandaapparat hävdar att de skjutit ner flera.

    Och hur är det med de svenska Leopard II? Har de levererats? Har de också slagits ut på nolltid? Många verkar tro att om Ukraina får slut på t ex sina pansarvagnar så är det bara för Nato/väst att skicka diverse pansarvagnar ur Nato-förråden, sätta (de kvarvarande) besättningarna i dem och skicka ut dem i strid, eventuellt efter en liten kurs i skillnaderna mellan maskinen de kunde utan och innan och den nya helt annorlunda maskinen. Inser de inte att det tar LÅNG tid att träna en besättning till att fungera effektivt i ett nytt fordon? Och då pratar jag bara om DEN besättningen i SIN pansarvagn. Men sedan ska de träna i att fungera i större och större grupper också, det tar LÅNG tid. Det räcker inte med några veckor på P4 i Skövde t ex. Om det nu var det som var Skövdes roll i utbildning av ukrainska styrkor.

    Sedan har vi logistiken, som är en jätteapparat för varje sorts maskin som skickas till Ukraina och som de inte redan hade. Franska lätta vagnar, tyska pansarvagnar, amerikanska stridsfordon, minst tre logistikapparater där.

    All heder till de som kämpat förut och som fortfarande kämpar för att hålla Sverige utanför Nato. Men jag är dyster. För de flesta omkring mig är desinformerade idi… okunniga. Men tror att de är väldigt pålästa för de läser rapporter från tankesmedjor, som får finansiering från militärindustriella komplexet och västregimer… Och jag orkar inte försöka prata förstånd med någon mer. Förlåt.

15. Jag försöker med en ny kommentar i ämnet.

    Det här är bara så oerhört. Videon ”Agent Zelensky – Part 1”, 36 minuter, av Scott Ritter.

    1. ANGÅENDE TIDIGARE LÄNK

    Tidigare gav jag en länk till videon. Efter att jag sett den hos YouTube har den utsatts för åldersbegränsning. Mina försök att visa min ålder med hjälp av bankkort misslyckades.

    Men försök här i stället.

    2. MER OM SAKEN

    Nu presenterar NewsVoice videon ”Agent Zelensky – Part 1”.

    ”Zelensky är en västagent rekryterad av brittiska MI6 och NATO … produkten av särskild operation iscensatt av USA och NATO.”

    Här är länk till NewsVoice med lite kommentarer och där kan du komma vidare till videon.

16. Tack Curt L för dina ord. Att ge upp kampen finns inte på kartan. Den är solidarisk, bygger på det gemensamma intresset mellan det globala syd, svenska folket och alla folk: Att bli kvitt imperialismen, dess krig, kaos och utsugning. Den gäller framtiden för kommande generationer och det stora arvet efter de som kämpat före oss. Konkret här och nu är det Nato och risken för storkrig som är vårt fokus. Så ut på gator och torg med banderoller, flygblad och Nej till Nato-tidningar!

17. Bra uppmaning, Ulf! Vad säger du om en satsning på EU-valet för Nej till Nato. Det kan bli både en uppryckning i kampanjen och en opinionsmässig framgång med goda röstetal.

18. Curt Linderholm 14 juli 0:13 och Ulf Bjerén 14 juli 22:37!

    I denna långa artikel om läget finns bara kort uppfattningen att kampen mot svensk Nato-anslutning har förlorats. Det måste man kunna säga i en diskussion. Men mot det blåser nu Curt Linderholm och Ulf Bjerén på så mycket de orkar.

    Allt är inte avgjort om medlemskapet. Oväntade saker kan hända fram till oktober eller senare, det har vi hört i dag på morgonen 15 juli. Därför fortsätter opinionsarbete mot medlemskap, det är en självklarhet.

    Men om några månader kanske opinionsarbete tvingas övergå till att Sverige ska lämna Nato. I så fall hamnar vi i gott sällskap. Den 7 april 2019 träffades i staden Florens i Nato-landet Italien mer än 600 deltagare från hela Italien och EU till en konferens. De lämnade efter sig Florens-deklarationen för en internationell front att lämna Nato. Nato kommer att upplösas, med Sverige utanför eller i.

    Nuvarande opinionsarbete behövs även som ett frö till ett omfattande politiskt arbete för att folket och landet ska klara sig så bra som möjligt i det kaos som är att vänta i Väst.

    Curt Linderholm och Ulf Bjerén bör ta det lite lugnare.

19. ”Vilken rörig soppa” och spännande värre, på gränsen till det outhärdliga. Först nu vaknar alla upp och börjar förstå allvaret i det hela om Nato. ”To be or not to be that’s the question”…”när det gäller Nato”!?

20. I dagens upplaga av P1-programmet God Morgon Världen innehåller en diskussion mellan Maria Leissner och Pierre Schori om Sverige och Nato. 1 timme och 34 minuter in i programmet.

21. Jag är varken för eller emot Nato.

    Det finns åtskilligt mer att kritisera Nato för än att berömma.

    Nato-fördraget ger varje medlemsland en vetorätt mot alla beslut som måste vara enhälliga. Sverige kan således inte tvingas till något mot din vilja – i vart fall inte med hjälp av fördraget. Det kan bara ske genom politiskt tvång och en ovilja att hävda sin egen politiska vilja, så som t ex Frankrike gjorde under de Gaulle 1967 som drog tillbaka landet ur Natos försvarsorganisation, men kvarstod som medlem. Denna självständiga rätt har också Sverige.

    Problemet är således inte Nato-fördraget eller Nato självt för Sveriges vidkommande, utan snarare de ledande svenska politikernas görande och låtande. Det är därför det större hotet för Sveriges säkerhet än Nato-medlemskapet i sig. Se t ex de ledande politikernas agerande hittills i den ännu pågående processen att bli medlem. Det bådar inte gott för ett rakryggat och internationellt respekterat agerande.

    Några här har påstått att ansökningen om ett Nato-medlemskap var en statskupp. Andra mer sakliga, har kritiserat hur det tillkom och att det alls genomfördes. Åsikter som ska respekteras. I sak var den politiska ansökan om medlemskap inte i juridisk mening i strid med grundlagen eller olagligt på annat sätt – lika lite som det politiska beslutet att införa högertrafik trots folkomröstningens resultat. Den representativa parlamentarismen har regler i vårt land som inte överskridits. Den som hävdar motsatsen är skyldig att åberopa tillämpliga lagrum.

    Några vill initiera ett slags folkkampanj för ett utträde ur Nato om nu det skamliga svenska agerandet mot Turkiet resulterar i ett beviljat medlemskap. Det är en demokratisk rättighet och kanske en skyldighet för de som varit emot ett medlemskap.

    Men med också det sagt finns ett lika akut behov att hävda en fredlig och sansad svensk utrikes-, försvars- och säkerhetspolitisk linje. Jag är förvånad att den aspekten förefaller ointressant, trots att det är en Nato-medlemskapet helt överordnad fråga.

    Och apropå uttåg i vår tid:
    RYSSLAND UT UR UKRAINA

22. Peter P!
    Du har lanserat en paroll i slutet på din kommentar, som visserligen är föredömligt klatschig men otillräcklig i dagens politiska värld.

    Ryssland finns redan i Ukraina i form av rysktalande medborgare, vilka hårt diskrimineras för sitt eget språk, som Ukrainska statsledningen gör allt för att trycka bort ur sitt samhälle. Och därutöver finns sedan snart tio år ett tidigare Ukrainskt territorium som nu, sedan lika länge, är en integrerad delstat i Ryska Federationen. Och vidare finns, vilket ”alla” känner till, fyra ukrainska delrepubliker till, vilka nyligen annekterats av Ryssland även om delar av dessa är skådeplatser för krigshandlingar och inte kan sägas vara under total rysk kontroll. Så är det faktiska läget på marken (i luften råder ryskt kommando) och det borde väl i första läget vara korrekt att kräva ett vapenstillestånd och förhandlingar för att få slut på den livsspillan, som i både den närmaste och även fleråriga framtiden, drabbar ukrainska och ryska människor.

    Men, med detta sagt, håller jag till stor del med om din kloka och genomgående analys av det politiskt konstitutionella läget, vilket i första hand beror på att de två riksdagspartier, vilka inte biträdde Natoansökan, vägrade utnyttja sina parlamentariska möjligheter till obstruktion inom de konstitutionellt möjliga ramarna. Kanske sonderade de terrängen och fann att den vägen inte var framkomlig, vad vet jag? Det här utreddes, vad jag känner till, av socialdemokratisk ledamot i riksdagens konstitutionsutskott förra våren. Men han kanske inte sitter kvar?

23. Kanske kan den svenska omorienteringen ses som ofrånkomlig. Men det krävs då att man ser Ryssland som ett direkt hot mot Sverige.

    Att som P O Käll, karaktärisera Putin som en gambler är förstås fullt möjligt, men vilka världspolitiska ledare tvingas inte ibland ta risker och därmed kunna framställas som gamblers? I mina ögon är Joe Biden med sitt nära anhang än värre gamblers.

    Frågan jag ställer mig är om Sverige blir mer eller mindre säkert som Natomedlem? Jag har mycket svårt att se det som att det ökar vår säkerhet, tvärtom, vilket jag försökte beskriva ovan. Steget in i Nato ökar spänningarna i Norden, vilket knappast gör Sverige säkrare mitt emellan kärnvapenmakterna.

    Men man kanske inte heller ska överdriva riskerna (för vår del). Det påverkar kanske inte den stora maktförskjutningen i världen så mycket just nu. Allt talar dessutom för att Ukraina inte blir Natomedlem. Det verkar helt uppenbart efter Vilnius. Detta gjordes helt klart från USA:s sida. Allt uppsköts på lång och mycket obestämd framtid. Natomedlemskap för Ukraina är en tydlig ”red Line” för Ryssland. Den verkar hålla. I praktiken blev president Zelensky mycket illa behandlad av USA. Det finns goda skäl att vid det här laget se honom som förbrukad. USA inser nu att kriget i Ukraina mot Ryssland är ovinnbart och därför måste man finna en ny linje som innebär att man kan dra sig ur Ukrinakriget, helst på ett mindre förödmjukande sätt än i Vietnam, Irak och Afghanistan. Istället kommer man att rikta in sig mot Kina, som ju är det dominerande hotet mot USA ekonomiskt och militärt i världen. Och, flyttar USA (Nato) sitt fokus till fjärran östern, vilket ju inte ligger så långt från USA från andra hållet, minskar kanske krigsrisken för oss. Men krig blir det med stor sannolikhet ändå.

    Det ser alltså ut som att USA måste välja antingen krig mot Ryssland eller mot Kina. Man kan omöjligen föra ett tvåfrontskrig. De måste undvika att hamna i samma situation som Nazityskland 1941. I alla fall är risken för kärnvapenanvändning överhängande i båda fallen, vilket kommer att även påverka oss i Norden. Kanske behöver vi bara gå under i storkrigets sekundäreffekter.

    Låt mig säga det igen. Det svenska Natomedlemskapet är till stor del ett resultat av demoniseringen av Ryssland/Putin. Rysslands folkrättsligt förkastliga aggression går att förklara på annat sätt än som görs i våra stormedier. För att lösa konflikten måste man förstå varför, vilket är fullt möjligt. Ryssland är inte så nyckfullt och opålitligt som mediebilden säger.

    Många i väst förstod och varnade för att krig skulle bli oundvikligt om USA-världen agerade som den gjorde från mitten av 1990-talet. Varför man inte lyssnat till dessa varningar är faktiskt gåtfullt. John F Kennedy gjorde upp med den rivaliserande supermakten i samband med Kubakrisen 1963, för att undvika kärnvapenkriget. Varför är detta så omöjligt idag?

    Så en sak till. En vän tycker sig inte förstå vad en ”multipolär världsordning” skulle innebära, annat än att USA och västvärldens dominans skulle brytas och ersättas med något annat. I frågan finner jag en farhåga att den nuvarande USA-dominansen bara skulle ersättas av Ryssland/Kina-dominans. Kanske finns en sådan risk. Men Indien t ex är idag folkrikare än Kina och kommer att vara en stor motkraft. Och Afrika, Mellanöstern och Latinamerika har enorma utvecklingspotentialer om de befrias från dollarsystemets dominans. Detta enorma ”globala syd”, bestående av helt olika länder och kulturer är väl den del av världen som varit den mest exploaterade under den 200-åriga koloniala epoken, och som har allt att vinna på att äntligen kunna handla fritt i världen. I FN-systemet har varje erkänt land en röst oavsett statsskick. Det är emot en sådan ”multipolär världsordning” vi i bästa fall är på väg.

    I en sådan mer fredlig värld skulle det finnas mycket bättre förutsättningar att i varje land för sig – och i samklang med sin egen historia och kultur – utveckla folkinflytande, yttrandefrihet och medborgerligt demokratiska fri- och rättigheter.

    Som jag ser det är det här motsatsen till USA:s ”Rules Based International Order”.

24. Vad somliga här glömmer eller inte vill låtsas om är att ett medlemskap i Nato inte behöver vara en fientlighet mot Ryssland eller hindra ett fredligt umgänge. Tyskland var ett exempel på det i många år innan det ryska kriget mot Ukraina, också om länderna hade meningsskiljaktigheter av olika grad och slag.

    Avgörande är således inte medlemskapet i sig utan hur t ex Sverige – och Ryssland – väljer att agera. Det förhållningssätt som förmodligen många Nato-kritiker och motståndare förespråkar gentemot Ryssland av ett fortsatt ”alliansfritt” Sverige kan mycket väl tillämpas som medlem i Nato, ungefär på samma ”fredliga samexistens” som tidigare förekom mellan Tyskland och Ryssland.

    Det förtjänar också att påpekas att Tyskland fortsatt håller en delvis egen politisk kurs. Vad skulle hindra Sverige från det samma som Nato-medlem eller om ni så vill: vad säger att ledande svenska politiker skulle välja den vägen som alliansfri? Problemet går tillbaka till vårt lands, Nato övergripande, försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik – i eller utanför Nato.

    Vänstern och fredsrörelsen motsätter sig miljardrullningen till det militära försvaret. Det är dock en minoritetsuppfattning, som jag för övrigt är en del av. Men det svenska folket vill ha ett militärt försvar av ett betydande format och det får en demokrat tycka illa om och motarbeta, men måste acceptera tills att medborgarna fattar beslut om en annan ordning.

    Det är att göra det lätt för sig att bara proklamera Nej-till-Nato och Ja-till-Alliansfrihet. Det säger ingenting om vad slags försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik Sverige ska bedriva. Förklaringen förefaller ibland vara att det antingen inte finns några sådana tankar eller att det finns så många olika tankar att det inte finns ett samlat trovärdigt alternativ.

25. Mina tidigare inlägg och även andras är otydliga på en punkt när det gäller Nato och kräver en komplettering:

    Jag tänker då inte på somligas karaktäristisk av Nato som en krigsmaskin utan på det politiska ansvar som tillskrivs och utkrävs av försvarsorganisationen Nato.

    Nato har inga militära styrkor. Det har enbart enskilda medlemsländer som kan uppträda under Nato-flagg och således kunna sägas utgöra ett slags Nato-trupp. Men ändå inte då i fråga om Afghanistan (51) och Irak (35) åtskilligt fler nationer än medlemmar i Nato deltog med militär personal (även Sverige och Finland).

    I fråga om Afghanistan fanns ingen uttrycklig FN-sanktion, men säkerhetsrådet antog ett flertal resolutioner (t ex 1386) som sanktionerade närvaron av främmande militära styrkor i landet. Sedermera också resolutionerna 1510, 1563, 1623, 1659, 1707, 1776, och 1833.

    Irak-kriget 2003 var en USA-ledd och initierad militär aktion utan motsvarande direkt FN-stöd. USA hävdade att resolution 1441, enhälligt antagen av säkerhetsrådet 8 november 2002 motiverade den militära aktionen. Ryssland och Kina, men också Nato-landet Frankrike ifrågasatte den amerikanska och engelska tolkningen av FN-resolutionen. Frankrike deltog sedan inte i de militära aktionerna, Av Natos 20 medlemsländer 2003 deltog 11 st, 9 avstod.

    Det kan tyckas vara formella påpekanden, men det är fakta om Nato och det politiska ansvaret för militära aktioner där Nato-länder medverkat. Det politiska ansvaret vilar uteslutande på de Nato-länder som tillsammans med andra länder deltat i operationer. Det finns således en också utnyttjad rätt att avstå att delta i militära aktioner under Nato-flagg.

26. Peter Pettersson 16 juli 13:12!

    Peter Pettersson skriver:

    ”I sak var den politiska ansökan om medlemskap inte i juridisk mening i strid med grundlagen…”

    Den var visst i strid med grundlagen.

    Regeringsformen kapitel 10 paragraf 7 säger att ”I andra fall … kan beslutanderätt … i begränsad omfattning överlåtas till en mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller ska bli anslutet …”

    ”Organisation för fredligt samarbete”!

    Men nu innebär inträde i Nato ett så stort steg att det kräver att bli grundlag. Alltså två riksdagsbeslut och ett riksdagsval däremellan. Se Regeringsformen, följande:
    Kapitel 8, paragraferna 14 och 16;
    Kapitel 10, paragraferna 1, 3 och 7.

    Läs hos Nyhetsbanken 24 mars 2023 ”Grundlagsfifflet”

27. Peter Pettersson, om det vore fredligt att upprätta militärbaser nära ett land som man demoniserar och provocerar samt genom sitt medlemskap i pakten erbjuda kanonmat och vapen till andra regioner som inte längre kan kallas för att försvara sitt eget territorium, är det fredligt? Vad tycker Förenta staterna om tanken på kinesisk militär på Kuba? Är det också att uttrycka sig fredligt?

28. Peter P!
    Rent semantiskt och teoretiskt kan en naturligtvis resonera som du. Men i praktiken kommer inte detta att kunna ske. Problemet är att Nato som militär- och krigsallians saknar fiender. I stället blir man ett redskap för att försvara den ledande alliansbildaren, som även betalar det mesta av kalaset, och deras politik, t ex skapandet av den av många stater icke erkända statsbildningen i Kosovo där USA har sin största externa militärbas.

    En trovärdig alliansfri linje kan inte drivas utan ett gott, av den alliansfrie själv skapat, försvar mot en i vart fall tänkt fiende. Reinfeldtregeringen misslyckades i sin politik att betrakta vårt försvar som ett ”särintresse” och skära ner än mer än vad tidigare socialdemokratiskt styre gjort på många år för att i stället satsa på s k ”fredsfrämjande” insatser runtom i världen, helst så långt som möjligt från den svenska territoriet. Det blev som det blev och sen blev det Nato.

    Jag ger dig rätt i att tidigare svensk säkerhetspolitik haft just en sådan inriktning mot att skapa fred runt omkring oss för att undgå angrepp. Den politiken ser, med tanke på nuvarande läge i världen med kraftigt ökade motsättningar och kommande konflikter om FN:s makt och organisation m m, föga hoppfull ut. Och du har helt rätt att vi bör diskutera detta. Helst igår och definitivt nu och framåt i tiden.

29. Knut Lindelöf skriver 16 juli 17:16: ”Kanske kan den svenska omorienteringen ses som ofrånkomlig. Men det krävs då att man ser Ryssland som ett direkt hot mot Sverige.”

    Det var PROPAGANDA som skapade hotet från Ryssland. Kriget i Ukraina medförde inget nytt hot mot Sverige, men Nato-förespråkarna utnyttjade Ukraina maximalt. Tänk om förespråkare för neutralitet hade haft samma massmediala resurser.

    Sedan ledde detta till tre kupper dit vi är i dag.

30. Knut L!
    Jodå, jag förstår nog (hjälpligt) vad en multipolär världsordning skulle kunna vara. Och en bra ordning vore den. I en sådan ordning måste förstås Europa inklusive Sverige vara en fullvärdig aktör – trots allt.

    Det går ju inte att skapa en folkrörelse i Sverige för en världsordning som pläderar för alla andra, men inte vi. Då blir vi flagellanter. Och jag vidhåller vad Sonnevi skrev: ”Vi är inte skit!”

    Världen är inte och har aldrig varit svart-vit. Ett delar sig i två, som kineserna sa.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.