På djupt vatten – Försvarsmakten och mord på kollaboratörer

BIld: Klippt ur Aftonbladet

De ukrainska lönnmorden på ryskkontrollerat territorium är ingen hemlighet. Och jag tvivlar på att särskilt många ”Ukrainavänner” är helt bekväma med dem. Men när Dagens Nyheter 10 december publicerade en artikel om detta och lät majoren och läraren vid Försvarshögskolan Roger Djupsjö kommentera, så stod det så här:

Målet är att undanröja personer som har ett administrativt eller militärt ledarskap på ockuperad mark och avskräcka andra från att samarbeta med fienden, eftersom det underlättar för Kreml att behålla områdena.
– De räknas som motståndare. När de deltar i motståndarens ockupation så blir de ju kombattanter, vilket innebär att man har rätt att slå till mot de här individerna enligt folkrätten.

Roger Djupsjö var tidigare utsänd instruktör i Ukraina, i den så kallade Operation Unifier som i praktiken skulle förbereda landet på att ta tillbaka Donbass med våld. Han var en av de sista utländska instruktörerna att lämna landet inför det stora krigsutbrottet 2022. Ibland dyker han upp i media. Jag har då rynkat pannan åt hur reservationslöst han verkar omfamna ukrainsk nationalistisk historieskrivning. Men att han skulle försvara lönnmord på civila tjänstemän var mer än jag hade väntat mig.

Jag tog upp detta i ett längre appelltal jag höll här i Uppsala, på en manifestation ordnad av Nätverket för fred och alliansfrihet, någon dag efter artikelns publicering.

Samtidigt drog jag mig också till minnes en tidigare debattartikel i DN, skriven av Krister Wedin som företräder Försvarsmaktens utbildning i folkrätt. Något som enligt Wedin är eftersatt. Rubriken var “Visst kommer även svenska soldater att begå krigsbrott”. Debattartikeln publicerades för ett drygt år sedan.

Där stod bland annat:
Skrämmande är också hur flera svenska officerare resonerar. Återkommande hörs kommentarer från yrkesofficerare som under olika utbildningar inom Försvarsmakten eller vid Försvarshögskolan säger att om Sverige blir anfallet så behöver vi inte följa krigets lagar. Kommentarer som uttalas av yrkesofficerare som utbildas mot en chefsbefattning och som kommer att ha ansvar för olika beslut. // Samma resonemang har hörts från Ukraina – eftersom Ukraina är attacke­rat och offer i konflikten så gäller inte krigets lagar för dem. Ingenting är mer fel.

Djupsjö måste vara en av de officerare som Krister Wedin hade i åtanke. Så jag skrev till Markstridsskolan där Wedin jobbar och uppmärksammade honom på DN-kommentarerna där Djupsjö ju alltså rättfärdigade mord på civila. Efter en påminnelse häromdagen har jag faktiskt fått svar. Jag återger hela mejlväxlingen här nedanför.

Som framgår har Wedin funderat på Djupsjös kommentarer och till och med diskuterat dem med Högkvarterets juridiska avdelning. Men båda har valt att inte agera. Betyder detta kanske att folkrättsförespråkarna i dag är i underläge inom Försvarsmakten och att Djupsjö och hans likasinnade ges fritt spelrum?

Intressant är också att Djupsjös uppfattning om vem som får mördas — om jag förstår Wedin riktigt — kan beskrivas som amerikansk.

Men läs gärna själva.

Tobias Ljungvall 12 december

Hej,
I Dagens Nyheter häromdagen kunde man läsa om ukrainska lönnmord på ”kolloboratörer” på ockuperat/annekterat territorium, både militära och civila befattningshavare. I ett av de fem fall tidningen nämner (det finns många fler) hävdar Ukraina att mordoffret hade begått krigsbrott. Annars är det bara deras tjänstemannaroll och proryska åsikter som läggs dem till last.

Så här står det i artikeln:
Målet är att undanröja personer som har ett administrativt eller militärt ledarskap på ockuperad mark och avskräcka andra från att samarbeta med fienden, eftersom det underlättar för Kreml att behålla områdena.
– De räknas som motståndare. När de deltar i motståndarens ockupation så blir de ju kombattanter, vilket innebär att man har rätt att slå till mot de här individerna enligt folkrätten.

Kommentaren kommer från Försvarshögskolans Roger Djupsjö, som själv varit instruktör i Ukraina. Djupsjö jämför också med danska motståndsrörelsens mord på nazikolloboratörer under andra världskriget. Jag vet inte om det är en relevant jämförelse, med tanke på att den stora majoriteten människor i de ockuperade/annekterade områdena delar ”kolloboratörernas” proryska inställning. (Det är väl just därför det brukar dimpa ned artillerigranater i centrala Donetsk.) Men jag har svårt att föreställa mig att folkrätten tillåter lönnmord på civila ”ockupationstjänstemän”. Gör den det?

Om inte, kan du tänka dig att följa upp detta uttalande med Försvarshögskolan och kanske återkomma till mig med resultatet?

Med vänliga hälsningar,
Tobias Ljungvall

Uppsala (Tobias Ljungvall 2 mars)

Hej igen,
Nu har det gått ett par månader sedan min förfrågan. Jag skulle uppskatta återkoppling från Krister Wedin.

Vänliga hälsningar,
Tobias Ljungvall

Uppsala (Krister Wedin 4 mars)

Hej Tobias!
Jag har valt att inte följa upp denna artikel med någon kommentar, vare sig i DN eller med Försvarshögskolan. Det är också ett beslut jag har dialogiserat med Högkvarterets Juridiska avdelning. Inte heller den Juridiska avdelningen har valt att kommentera artikeln.

Men i stort kan sägas att folkrätten gör en åtskillnad mellan kombattanter och civila. Kombattanter är legitima militära mål och får anfallas så länge den väpnade konflikten pågår. Civila är i grunden skyddade och får inte anfallas, så länge som de avhåller sig från att ta aktiv del i fientligheterna. Civila som tar del i fientligheterna blir dock bekämpningsbara mål under den tid som de utför dessa aktiviteter (civilans direct participating in hostilities/DHP) men de får ändå inte status som kombattant. Men att enbart ha sympatier för den ena eller andra sidan utan att på annat sätt direkt delta i stridigheterna innebär inte att den civila personen får bekämpas som ett militärt mål. Den som utövar militärt ledarskap i en militär organisation är kombattant, medan en person som ”bara” utför administrativa uppgifter i samhället och som inte har direkt påverkan på de militära operationerna är civil och därmed inte bekämpningsbar.

Civila personer omfattas av rätten till liv, som framgår i såväl de fyra Genévekonventionerna, i Tilläggsprotokoll I till Genévekonventionerna som i de mänskliga rättigheterna. En civil person som har begått krigsbrott får därmed inte avrättas, utan ska ställas till svars för sina brott i en opartisk domstol.

Detta är den breda uppfattningen internationellt men det finns undantag, t ex USA som inte har ratificerat Tilläggsprotokoll I till Genévekonventionerna har en betydligt bredare tolkning av vad som är legitimt att bekämpa och som mer motsvarar den bild som artikeln beskriver.

Vänliga hälsningar
/Krister Wedin

Publicerad på Substack 4 mars.