På väg mot en ny DC3-affär?

Bild: Försvarsmakten

För över ett år sedan rapporterade Aftonbladet att FRA:s spaningsplan SVF645 hade börjat patrullera längs Polens östgräns. En kontroll på sajten Flightradar visar att så ännu är fallet. I dag, 25 maj, har planet begett sig från Linköping och ned över Polen, österut längs gränsen mot Kaliningrad, söderut längs Vitrysslands och Ukrainas gränser, varpå det vänt och i skrivande stund tycks vara på väg hem igen längs samma rutt.

Det är svårt att tro att en sådan ihärdig underrättelseinhämtning motiveras av Sveriges eget försvarsbehov. Tanken ligger nära till hands att vår spaning utgör en del av USA:s underrättelsestöd till den ukrainska krigföringen. Vi deltar då mer direkt i kriget än bara genom våra vapensändningar och vår utbildning av ukrainska soldater.

För några månader sedan sänkte Ryssland en amerikansk spaningsdrönare över Svarta havet. Därutöver har man hittills dragit sig för direkta motangrepp mot sådana mål, trots att det rimligen vore legitimt att skjuta ned såväl drönare som bemannade plan om dessa hjälper Ukraina att döda ryska soldater på marken.

Sådan rysk försiktighet kan inte tas för given. 12 juni inleder Nato sin största flygövning över Europa någonsin. Den kan komma att sammanfalla med den utlovade ukrainska motoffensiven, om denna blir av. Och i ett sådant tillspetsat läge flyger FRA sannolikt farligt. Vi riskerar en upprepning av 1952 års DC3-affär, då FRA var ute på liknande uppdrag från västmakternas sida.

Många tycker säkert att den risken är befogad. Själv gör jag det inte, vilket framgår av mina tidigare artiklar här på lindelof.nu. Men även de som till skillnad från mig tagit ställning för Ukraina borde känna sig obekväma med bristen på öppen diskussion och demokratisk förankring av vårt eget deltagande i kriget. Kanske förmår de också balansera sin hjälpiver mot behovet att undvika en eskalering, vilket Natos ständiga styrkemarkeringar knappast är ägnade att göra.