Paris visade sig vara en blandning av prakt och misär. Jag hade ju sett de gamla gatorna och husen i Stockholms centrum före den stora rivningsvågen men här framträdde fattigdomen mycket tydligare. På kvällen kunde en clochard plötsligt ligga mitt på trottoaren på ventilationsgallret från Metron för att få lite värme.
En dag såg jag ett märkligt tältläger på Seines kajkant vid Pont de Sully, bron som passerar över östra udden av Île Saint-Louis. Det var skapat av prästen Abbé Pierre (1912–2007) som under andra världskriget tillhörde motståndsrörelsen och hjälpte till att rädda judar undan nazisterna. År 1949 grundade han organisationen Emmaus och 1955 tog han initiativet till detta tältläger vars ändamål framgår av följande text:
Entrén till Abbe Pierres tältläger på kajkanten vid Pont de Sully. 
Tälten och några av dess invånare vid kajkanten. 
Friluftsköket på kajen vid Pont de Sully.
EN STADS ÄRA OCH SKÖNHET FINNS EJ I DESS PALATS ELLER KONSTSKATTER MEN I ATT VARKEN HA FOLK SOM BOR I KYFFEN ELLER ÄR UTAN TAK ÖVER HUVUDET.
PONT SULLY HÄRBÄRGET. Grundat den 30 juli 1955 efter beslut av myndigheterna på begäran av rörelsen Emmaus.
INHYSTA VÄN, Om du vill att vi tillsammans skall bli kvitt denna plåga.
VAR NYKTER, REN, ÄRLIG, ARBETSAM och FREDLIG.
Vad kan vi göra av oförbätterliga fyllon, osnygga, tjuvar, latmaskar, bråkmakare …
Genom att kämpa, lyckas vi att för alla skapa ett liv som är värt att leva.
ABBÉ PIERRE
Som en kontrast till detta tog vi en titt på nöjeskvarteren kring Place Pigalle (vinjettbilden). En kväll promenerade vi i dessa kvarter och såg ljusreklamen i form av en jättestor väderkvarn vid teatern Moulin Rouge. Barer och spelhallar längst huvudgatan och reklam för diverse olika aktiviteter på smågatorna.
Kabarén Moulin Rouge är jämnårig med Eiffeltornet. Skapades år 1889 av Joseph Oller och Charles Zidler. År 1891 gjorde Henri Toulouse-Lautrec en känd affisch med kabaréns stora stjärna Louise Weber, kallad ”La Goulue”. Under tidernas lopp har en rad kända artister uppträtt på Molin Rouge.
För oss blev det bara en kort kvällspromenad. Dagen därpå var det dags att lämna Paris och fortsätta vår Europaresa.
En bil av förkrigsmodell fungerar som mötesplats. 
Några besökare tvekar om de skall ge sig in på ett av sidogatornas etablissemang i kvarteren kring Place Pigalle.
