Det är hösten år 1946, jag är tio år gammal och går i fjärde klass i Klockargårdens folkskola. En dag i veckan har jag mycket bråttom hem från skolan. Det gäller att passa tiden när radioprogrammet Pelle Krikonkvist på äventyr börjar. Varje tidigare avsnitt hade slutat med vad man i dag kallar en cliffhanger och hur skall Pelle – spelad av den med mig jämnårige Lasse Sarri – och hela familjen Krikonkvist klara sig ur den besvärliga situation de på nytt hamnat i.
Hur kan det komma sig att jag idag fortfarande kommer ihåg det märkliga ordet Redopoiden, namnet på den robot som finns med i radioserien, och minns att spännande situationer ofta ackompanjerades av märkliga ljudeffekter. Medan jag har glömt i stort sett vad som hände i serien.
Men nu har jag fått tag på två böcker med handlingen i radioserien som sändes hösten 1946, Pelle Krikonkvist på äventyr, och våren 1947, Pelle Krikonkvist på ny planetfärd. Böckernas författare har det något kryptiska namnet Gubben Noak men det visar sig vara en pseudonym för Georg ”Tuppen” Eliasson (1905–1973). En mångsysslare i underhållningsbranschen som tillsammans med skolkamraten Nils Perne bildade teamet Nils-Georg och skrev en mängd schlagertexter på 1920-talet. Ni kommer säkert ihåg Min vår är din vår som ofta sjöngs av Ernst Rolf.
Åren 1957–1961 var Eliasson programchef på Skansen och blev sedan programchef för Sveriges Radios underhållningsavdelning under åren 1962–1971. Som författare eller producent gjorde han över 700 radioprogram. Han skrev ensam ett 80-tal texter, varav 33 till filmmelodier, dessutom många revytexter.
Radioserien om Pelle Krikonkvist tillhör inte den mest kända av hans produktioner men den har satt tydliga spår i mitt minne. När jag nu läser berättelserna om Pelles rymdäventyr ser jag att de var tidstypiska. Jag läste ju tidningen Teknik för Alla och i den fanns serien Buck Rogers som flög omkring i olika rymdskepp utan att jag riktigt förstod mig på handlingen i serien.
Teknik för Alla var tidningen för modellbyggare. Den presenterade ibland innehållsförteckningar för tidigare nummer och dessa fanns att köpa. De låg på hyllor i en stor lagerlokal på Sveavägen, där jag ibland var och letade fram ritningar på hus till modelljärnvägar i skala HO. Jag fick aldrig råd att köpa vara sig lok eller vagnar men byggde ett hus för påfyllning av kol och en röd liten stuga till en drömd modelljärnväg.
År 1948 kom också tidningen Teknikens värld som jag prenumererade på under många år. Efterkrigstiden var full av framtidstro på teknikens möjligheter och tidningen innehöll populärvetenskapliga artiklar inom många ämnen. En av de vildare idéerna, inspirerad av Nederländernas poldrar, var att genom frysta vallar av is skapa nya landområden i Nordsjön. Klokt nog igångsattes aldrig projektet. En annan vision var att man snart skulle kunna förflytta sig med små behändiga flygfarkoster och slippa alla bilköer. Tankar som nu börjar dyka upp igen.
Böckerna om Pelle Krikonkvist visar sig vara en trevlig och underhållande läsning om de problem som möter hela familjen Krikonkvist och ofta löses av den snabbtänkte sonen Pelle. Det är högt tempo i serien och jag förstår att det för mig och mina syskon var helt nödvändigt att inte missa nästa avsnitt.
Tuppen Eliasson skrev även barn(slig)sci-fi under eget namn. Jag har hans Rymdpirater under en hög andra böcker i garderoben.
Henrik L!
Det märks att det skiljer ett tiotal år mellan oss. Denne Krikonkvist gick mig helt förbi (eftersom jag inte ens var född när serien sändes). Tio år senare kom dock Nicke Lilltroll till tals i radion: ”Mossa mossa på er alla människobarn.” Då spetsade jag öronen!
Jag är också för ung för Pelle Krikonkvist trots att jag blir 76 snart, men jag minns Lasse Sarri mycket väl från många radioföreställningar för barn på 50-talet. Numer är han väl mest känd som Olle Sarris far. Släkten Sarri är annars mest känd som Nikkaluoktas urinvånare, då Nils (Nikko) Sarri slog sig ner där och fick platsen uppkallad efter sig. Nikkaluokta betyder Nilsviken på nordsamiska.
Att göra förutsägelser om framtiden är inte lätt. Jag kunde aldrig föreställa mig så sent som för 15 år sedan att jag skulle använda telefonen för att betala det mesta med och inte behöver ha några kontanter längre. Jag minns ett radioprogram från slutet av 50-talet med Lennart Hyland som bjudit in någon s k expert som skulle beskriva livet i Sverige vid nästa sekelskifte år 2000. Om jag minns rätt sa han att många av oss kommer att flyga omkring i helikopter och bilarna skulle vara så billiga och bensinen så dyr att det nästan var enklare att köpa en ny fulltankad bil än att åka till en mack. Jag vet inte om han skämtade men han sa också en sak som faktiskt har slagit in. Han sa nämligen att hembiträden kommer att bli så dyra att ingen har råd med några längre. Han kunde naturligtvis inte i sin vildaste fantasi föreställa sig att något som rutavdraget skulle göra det möjligt för överklassen att ändå få sina hem städade för en subventionerad kostnad.