Pia Ingström fortsätter att beskriva sin egen släkthistoria som är sammanvävd med finsk nutidshistoria. Mamman var fördriven karelare och pappan finlandssvensk med barndomserfarenheter som krigsbarn i Sverige. Psykisk ohälsa, depressioner i familjen skildras öppet i boken Min farmors nerver.
Beställ här
Ingström skriver på något ställe att hon haft ”ett naturligt intresse för mammor som planerat självmord med hushållsgas”. Precis som författarfavoriten Sylvia Plath. Farmodern vårdades för sina depressioner med elchockbehandlingar. Dessutom alla dessa traumatiserade kvinnor i Finland som blev krigsbarns mammor och andra som fick vårda sina krigsskadade män.
Det är ingen ovanlig uppväxt i Finland. Författarkollegan till Pia Ingström Kjell Westös farmor och mormor blev krigsänkor vid 28 respektive 26 års ålder. Ingen av dem gifte om sig. Kjell Westös mamma vårdades periodvis på mentalsjukhus. Det finns ett depressivt stråk i många finländska familjer.
Innan Pia Ingström blev kulturredaktör på Hufvudstadsbladet gick hennes bildningsresa bland annat via studier av den svenska kulturen med sommarjobb som toalettstädning och kronikervård på Beckomberga sjukhus.
Hon fascinerades tidigt av Istanbul och har skrivet flera böcker om staden.
I Min farmors nerver utvecklar hon alltså sitt intresse för psykisk ohälsa men också om svårigheten som mamma att känna sig bortvald av sina egna vuxna barn.
Hon konfronteras också med utmaningar att ta hand om sin åldrande pappa i ett som hon beskriver ”gubbharmagedon” d v s pappans insikter om dödens närhet. Många känner igen bilden av en omsorg om en åldrig förälder i Pia Ingströms fall ”en gammal dotter till en gammal pappa”. Allt ifrån daglig omsorg till datasamhällets utmaningar.
Min farmors nerver är alltså en bok om relationer i allmänhet men framförallt mellan mödrar och barn.
Men Pia Ingström reser också tillbaka till Gårdsbacka i östra Helsingfors där hon växte upp. Här blir författaren ett slags upptäcktsresande som med sociologens nyfikna och vetgiriga blick studerar kvarteren och bakgårdarna som under många år var hela hennes värld. Med journalistens frågvishet närmar hon sig människorna som lever här i dag – vad är det som får folk att trivas i en stadsdel som av många beskrivs som ett problemområde med inslag av droger, marginalisering och fattigdom.
Pia Ingström sammanfattar sina livserfarenheter med det finlandssvenska uttrycket ”råddigt” d v s livet är rörigt/tilltrasslat.
Nej, en kommer aldrig undan.
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.
Skrev som bekant Gunnar Ekelöf.
Och erfarenheter från 1900-talets Finland går icke spårlöst förbi. Jag är imponerad över hur bra det gått – trots allt. Jag skrev om denna min beundran härförleden.
Tack för boktips. Och kul att hastigt mötas i Sörfjärden, Hälsingland.