SÅ ÄR DÅ SAS-strejken slut. Efter sega, utdragna förhandlingar med massmedia på plats utanför Näringslivets hus i Stockholm. Reportage från Arlanda, ilskna passagerare på grund av alla inställda avgångar.
Jag tycker att piloternas företrädare varit dåliga på att informera allmänheten om vad strejken handlade om. Hur viktig den var.
Jag skulle vilja detaljgranska avtalet i sömmarna. För enligt mitt förmenande så äger det som sker på SAS principiell, vidsträckt betydelse. Det handlar inte om högavlönade piloter, utan om hela arbetsmarknaden. Den anställningsotrygghet som hotas generellt. Och med en ännu mer urholkad LAS.
Enligt statstelevisionens skattefinansierade journalister – vem hävdar att dessa arbetsköparvänliga är vänstervridna, förresten? – så krävde SAS hårresande nog att piloterna skulle gå med på att skriva in 8 (!) års strejkförbud i avtalet. Rena 1800-talsfasonerna.
Nu blev det ett femårsavtal med fredsplikt.
Strejkvapnet är det enda vapen en fackförening har. Och det kan man aldrig avhända sig. Då kan man lika gärna lägga ned facket.
Långa avtal är aldrig bra ur facklig synvinkel. Definitivt inte i en turbulent värld.
Och hur påverkas medlemsrekryteringen av om facket i praktiken bakbundit sig med ett flerårigt strejkmoratorium? Varför överhuvudtaget vara med i ett tandlöst fack?
En dylik uppgörelse – ”deal” säger de i statstelevisionen – hotar den svenska förhandlingsmodellen. Det liknar korporativism, en uppifrån påbjuden struktur som avväpnar de anställdas organisationer och avskaffar den fria förhandlingsrätten.
Piloternas kamp är allas. Kampen för anställningstrygghet och mot luriga försök att genom olika företagskonstruktioner avskaffa denna. En nödvändig kamp som piloterna tog, i solidaritet med kolleger som riskerade att hamna i lösa förbindelser med arbetsköparen.
Inte bara gigekonomins mopedbud är utsatta, även högavlönade grupper. Ingen går säker.
Vore jag medlem i pilotfacket, och mina företrädare accepterade ett strejkförbud, rättare sagt frivilligt ålade sig en så lång fredsplikt, skulle jag fundera på om jag skulle förbli medlem. Är det längre en fackförening värd namnet? Snarare en arbetsköparvänlig intresseorganisation.
Nå, fortsättning lär följa. Den norske pilotföreträdaren uttryckte genast missnöje med avtalet. ”Känslomässig reaktion”, ansåg den omdömeslöse vd:n för SAS, tjänar 1 miljon i månaden. Piloterna har vad dem beträffar gått med på en femprocentig lönesänkning.
Frågan är hur länge vd:n tillåts sitta kvar. En man i avsaknad av all ledarskapsförmåga. Strejkens kanske viktigaste resultat att han sparkas.
Lasse Ekstrand är tidigare lokal SACO-ordförande, doktorerade på en avhandling om facket.
Viktigaste frågan om återanställning av 450 piloter har tydligen gått igenom strejkens huvudkrav. Den frågan strejkade man för. Dessutom ska avtalet ut och godkännas av de olika facken i Norge, Sverige och Danmark.
Dan Kotka!
Det stämmer att det var en solidaritetsaktion. Därför har också, som jag varit inne på, konflikten vidsträckt och generell betydelse. Ytterst handlar det om föreningsrätten. Och vi skall inte vrida klockan minst hundra år tillbaka. Jag säger det igen: pilotfacket har varit dåliga på att kommunicera vad strejken handlade om. Resenärer har p g a inställda avgångar förstås varit mycket irriterade. Bilden av privilegierade, högavlönade piloter som ”lyxstrejkar” har etsat sig fast. Människor vägrar inse att anställningstryggheten på svensk arbetsmarknad är utsatt för ett allvarligt hot.
Flyget har under flera år med klimathot, pandemirestriktioner och stigande (ånyo) bränslepriser verkat i en ytterst turbulent (sic!) miljö. De strejkande har fått igenom sitt huvudkrav, vilket Dan K klokt påpekar. Att detta skulle varit möjligt utan eftergifter på någon annan punkt är blott önsketänkande. De som tror det är svaret skyldiga: Vad skulle pilotfacket ha erbjudit i stället för fredsplikt, som i rådande läge nog var ett kraftigt krav från arbetsköparen utöver den femprocentiga lönereduceringen. Alternativet kunde väl bara vara fortsatt strejk till SAS’ undergång. Vem hade tjänat på detta?
En hädisk tanke; kanske SAS ska gå under?
Ja, på något sätt ligger ju det i korten. En kan fråga sig: Under de senaste sisådär 40 åren, hur många olika flygbolag av den gamla ”fullservice”-typen och med tungt statligt delägande har det startats? Hur många av denna typ har köpts upp, konkat eller lagts ner? Det går också bra att fråga sig: Hur många av den ”nya”, kostnadsjagande, kund- och medarbetarplågande ”lågpris”-varianten har startats under samma tid och hur många av dessa har konkat respektive lever vidare?
Samma frågor kan ställas om hyfsat många gamla och nya branscher i den ekonomiska världen. Lever vi en ”ny” ömsningsperiod för den världsomspännande kapitalismen, vars tentakler trängt in i snart sagt varje por i världens olika samhällen. Krävs inte en hyfsat ny analys för den nuvarande situationen?
Och krävs inte radikalt nya lösningar för att bevara några uns stabilitet i alla samhällen i världen? Måste vi nu kasta alla gamla skygglappar på sophögen och lyssna till de som verkligen har något viktigt att säga oss?
”Jag säger det igen: pilotfacket har varit dåliga på att kommunicera vad strejken handlade om.” skriver Lasse E. Jag skulle vilja vända på det. Vårt så totalt av nyliberala ideér dominerade Sverige är skickligt på att framhäva kapitalistklassens ståndpunkter och samtidigt trycka ner det arbetande folkets uppfattningar.