Bild: Eleanor H Porter (1888–1920), författarinnan som skrev de två böckerna om flickan Pollyanna.
Min hustru Marie-Louise och jag satt och samtalade om böcker vi läst som barn. Då plockade hon fram ett antal böcker ur sin bokhylla. De var instoppade bakom en rad andra böcker så man hade inte kunnat se dem. Jag blev genast intresserad av den äldsta boken. Det var Polyanna skriven av den amerikanska författarinnan Eleanor H Porter (1868–1920). På originalspråket först utgiven år 1913 och på svenska år 1914.
Marie-Louises exemplar var utgivet 1936 och på försättsbladet står det Ingrid Ekman i blyerts med stor stil. Det var hennes mammas flicknamn, som 1915 var 21 år gammal när hon fick boken. Eleanor Porter skrev två böcker om Pollyanna. Den andra kom år 1915 med titeln Pollyanna grows up. På svenska Pollyanna växer upp. De blev mycket populära och förlaget uppmanade efter Eleanor Porters död en annan författare, Harriet Lummis Smith, att skriva ytterligare fyra böcker om Pollyanna, som kom ut mellan 1924 och 1929, men aldrig nådde samma popularitet.
Pollyanna är tio år gammal när den första boken börjar och har just mist sin far. Modern hade dött flera år tidigare. Nu skall moderns syster Polly Harrington, som lever bitter och ensam efter en gammal kärlekshistoria, ta hand om Pollyanna. Hon skickar sin tjänsteflicka Nancy för att möta Pollyanna vid tåget.
… Det dröjde ej länge, förrän Nancy fick syn på en spenslig liten flicka med två tjocka gula hårflätor, som hängde långt ned på ryggen.
Under halmhatten syntes ett vaket, fräknigt litet ansikte, som vände sig till höger och vänster, alldeles som om hon sökte någon.
Nancy kände genast igen flickan, men det dröjde en stund, innan hon fick nog kraft för att kunna gå fram till henne. Benen riktigt ”vek” sig under henne. Den lilla flickan stod alldeles ensam på perrongen, då Nancy äntligen tilltalade henne.
”Är detta Pollyanna?” frågade hon.
Nästa minut kippade hon efter andan, halvkvävd av två bomullstygsklädda armars omfamning.
”O, jag är så glad, så glad åt att träffa dig” ropade en röst ivrigt tätt intill örat på henne.
”Naturligtvis är jag Pollyanna, och jag är så glad, att du kom och mötte mig. Jag hoppades att du skulle göra det”. …
Pollyanna missuppfattar situationen och tror att det är hennes moster som kommer och möter henne. Nancy, liksom många av det lilla samhällets invånare, drabbas genast av Pollyannas charm och öppenhet för allt nytt. Boken är ett härligt porträtt av en liten frejdig flicka som tror alla om gott och så småningom får kontakt även med samhällets mest enstöriga invånare. Boken om Pollyanna är, mer än hundra år efter att den skrevs, en fantastisk läsupplevelse.
De två böckerna om Pollyanna kom snart ut i stora upplagor och ges fortfarande ut. År 1920 gjordes en stumfilm Pollyanna med Mary Pickford i huvudrollen och 1960 gjorde Disney filmen Pollyanna. Filmatiseringar har också gjorts för TV.
Böckernas optimistiska Pollyanna har också gett namn åt Pollyanna-principen. Att alltid fokusera på det positiva i livet. Men då har man kommit långt från Pollyannas av naturen glada sinnelag och intresse för andra människor som skildras i den första boken.
Den andra boken, Pollyanna växer upp, har inte samma naturliga charm. Första halvan av den tilldrar sig i storstaden Boston där den snart trettonåriga Pollyanna inackorderats hos Ruth Carew, en änka som mist sin lille son som försvunnit tillsammans med fadern.
En söndag när Pollyanna blivit lämnad ensam ger hon sig ut på en promenad i Boston. Hon kommer till stadsparken där en pojke sitter i en rullstol och läser. Hon försöker få kontakt med honom men han är helt fängslad av boken. I stället börjar hon samtala med en flicka som sitter på en bänk. Därmed har två nya huvudpersoner introducerats.
Pollyanna fortsätter sin promenad på Bostons gator men upptäcker att hon nu inte vet var hon är. Hon har gått vilse och börjar förtvivlad att gråta. ”Hej, unge vad tjuter du för?” hörs en munter röst. Det är en tidningsförsäljande pojke som upptäckt hennes belägenhet och därmed är en tredje huvudperson introducerad.
De kommer alla från enkla och fattiga förhållanden och ger författarinnan anledning att skildra det elände som många lever under i Bostons slumkvarter. För mig är dessa skildringar av livet för dem som har de allra sämst i den välmående storstaden den stora behållningen av boken.
Mitt i boken flyttar sig handlingen plötsligt sju år framåt i tiden då Pollyanna kommer tillbaka efter att ha varit på resor i Europa med sin moster Polly. Det blir nu en ungdomsbok där vi får följa Pollyanna och hennes jämnåriga vänner.
