PRESIDENTVALET I USA 2020: Borgerlig demokrati möter global makt

Ett litet antal mycket rika män är ganska säkra på att de vet vad som är bäst för världens framtid och har tillräckligt med rikedom och inflytande för att tro att de kan få det att bli verklighet. De kan kallas oligarker, men termen är otillräcklig. De tillhör en särskild kategori, formare av den Globala makten som är avsedd att ersätta den borgerliga demokratin. Jag kan nämna två: en som är känd, ökänd även, men mycket gammal, och en annan som är en generation yngre, ännu inte så välkänd eller så rik, men förmodligen ännu mer inflytelserik.

De som styr världen globalt
Den gamle är naturligtvis George Soros, som inte behöver någon närmare presentation. Han tvivlar inte på att världen ska vara ett enda stort ”Open Society” – med ett ord, globalisering – i vilken gränser och nationalstater upplöses till en kalejdoskopisk blandning av kulturella identiteter där stora beslut fattas av briljanta finansiella oligarker som han själv.

Den yngre är, den käcka 59-årige Paris-födde sonen till en ledande konstsamlare. Han heter Nicolas Berggruen. Han innehar dubbelt amerikansk-tyskt medborgarskap och medlemskap i Rådet för Utrikesförbindelser, NYU-kommissionen för Globalt Medborgarskap, Brookings International Advisory Council, Leadership Council vid Harvard’s Kennedy School Center for Public Leadership, World Economic Forum – och så vidare. Han hjälpte till att få Emmanuel Macron vald till Frankrikes president och har vänskapliga förbindelser med Ursula von der Leyen som är chef för EU-kommissionen.

Denne miljardär har sin egen ”tankesmedja”, Berggruen Institute, för att främja sina intressen som är centrerade kring ”global styrning”. Han är särskilt intresserad av tekniska sätt att forma och vägleda framtidens värld. Framtiden tillhör enligt Berggruen digitaliseringen och framför allt transhumanismen. I en kort video, funderar han över huruvida den digitala tidsåldern gör oss ”mindre mänskliga” eller inte.

Vi är alla anslutna och ”inte så fria” men vi är alla ”en del av något större – samhällen, familjer, vänner” … Den digitala världen ”ser mindre mänsklig ut men den är i alla fall skapad av oss”. (Och vem är ”oss” exakt?) Berggruens modell av den framtida familjen kan ses i hans eget val: två moderlösa barn som tillverkats med donerade ägg och som fötts av två surrogatlivmödrar.

Liksom de i Europa födda Soros och Berggruen är framför allt USA västvärldens nuvarande kommando- och kontrollcenter, vilka fortsätter att sträva efter att bli kärnan i ett globalt imperium. Val i USA är viktiga för dessa världsvisionärer för att kunna hålla i omvandlingen av jorden. För bägge dessa män kan president Donald Trump bara ses som ett oacceptabelt tekniskt fel på skärmen. Detta måste korrigeras 2020. Hela den liberala eliten är i överväldigande samförstånd om det.

Projektet ”Övergångs-integritet”
Så det har varit lätt att nästan skapa panik i etablissemanget i Washington och vidare, över tanken att Trump inte skulle bli avsatt i valet i november 2020. Rädslan sprids mindre för att Trump kan vinna valet (för otänkbart att tro på) än att han kommer att förlora valet men vägrar att avgå. Denna möjlighet fick en stor genomslagskraft vid en unik social sammankomst som anordnades av professor Rosa Brooks vid Georgetown University, en ledande förkämpe för kvinnors deltagande i National Security State, samt historikern Nils Gilman, en chefsforskare vid Berggruen-Institutet.

Detta väl sammansvetsade par kunde lätt värva dussintals ”maktspelare” för att delta i vad tidningen The Boston Globe kallade ”en Washingtonversion av spelet Dungeons & Dragons”. Som modell har de planerare från Pentagon som bildar grupper vilka skall föreställa sig vad USA och Ryssland kan göra vid en konfrontation i ett kärnvapenkrig. De gav spelet namnet Transition Integrity Project (TIP), vilket tydligt tyder på att ”integritet” av den förväntade övergången från Trump till Biden var deras huvudsakliga oro.

Endast ett fåtal av de 67 deltagarna har identifierats: anti-Trump republikanen Michael Steele, tidigare president Bill Clintons stabschef för Vita Huset John Podesta, David Frum (spökskrivare av president George W. Bushs tal ”Ondskans Axel”), och den nykonservative politikanalytikern William Kristol.

Den 3 augusti kom Transition Integrity Project ut med sin rapport, med titeln ”Förhindra ett stört presidentval och en störd övergång”. Rapporten innehöll resultatet av de låtsasspelscenarier, som gav förväntat stöd till den växande hypotesen inom liberala ”demokratiska” partikretsar att Trump är fast besluten att stjäla valet i november.

”Liksom många auktoritära ledare har president Trump börjat lägga grunden för att eventuellt ignorera eller störa röstningsprocessen, genom att till exempel hävda att alla poströster kommer att vara falska och att hans motståndare kommer att försöka få icke-medborgare att rösta genom bedrägeri.” Det togs alltså hela tiden för givet att Trumps rädslor och anklagelser är falska, medan hans motståndares rädsla och anklagelser är välgrundade.

Rapporten från Transition Integrity Project gjorde ett lamt försök att verka neutral: ”TIP tar inte ställning till hur medborgarna i USA ska lägga sina röster, eller på den troliga vinnaren av det kommande valet; endera parten skulle kunna vinna vid valurnorna i november utan att tillgripa ’smutsiga tricks’” – en neutralitet som genomgående kränkts av hela övningen.

Övningen omfattade fyra scenarier: (1) ett tvetydigt röstningsresultat, (2) klar seger av den demokratiska utmanaren, förre vicepresidenten Joe Biden, (3) tydlig Trump-seger, (4) knapp seger för Biden. Spelet genomfördes av lag, främst ”Team Biden” och ”Team Trump”, men det är ganska tydligt att ingen av spelarna var för Trump, inte ens spelarna i ”Team Trump”. Men spelen påstods visa hur Trump-anhängare skulle reagera under ovan rådande omständigheter.

• ”Team Trump var genomgående mer hänsynslös än Team Biden – mer villig att ignorera befintliga demokratiska spelregler, att använda sig av desinformation, att sätta in federala myndigheter för att främja Trumps personliga intressen och valintressen och att delta i skrämselkampanjer.”

Men ”Team Biden” var mycket mera sympatiska:

• ”Team Biden kände sig i allmänhet begränsat av ett engagemang för normer och en önskan att begränsa våldet och minska instabiliteten.”
• ”Team Biden hade ofta majoriteten av allmänheten på sin sida, och hade förmågan att mobilisera ilskan över den strukturella stöld av rösträtt som finns i vårt [USA:s] sätt att genomföra presidentval.”

Russiagate inverkade på spelen på ett udda, och till och med skrattretande sätt: ”Det var en hel del spekulationer om att Trump kan […] försöka samla nationalistiska känslor krig sig själv, eller blidka utländska ledare som han kan känna sig skyldig inför, som Vladimir Putin.” Va?

Ingen vågar förlora
Ett särskilt alarmerande och oroväckande trovärdigt antagande från spelet TIP är att i detta val är ingen sida beredd att acceptera ett nederlag. Scenarioövningarna ”visade att för många demokrater och viktiga demokratiska valkretsar, utgör detta val en existentiell kris, sista chansen att stoppa en snabb och potentiellt oåterkallelig nedgång för USA i auktoritär och ohämmad nativism*.” Så, vad Trump beträffar, är många demokrater redo att inte hejdas av något för att vinna detta val – med de bästa av skäl; naturligtvis.

Trump framställs som lika desperat att vinna, och detta för att undvika att bli behandlad som en brottsling. Ett underliggande antagande i denna beskrivning är att när Trump en gång är ur tjänst, kommer han att arresteras och ställas inför rätta för några ospecificerade brott. Detta skulle verkligen vara ett incitament för honom att inte förlora.

I det här läget är det nödvändigt att påminna om att demokratiska val av nationella ledare är beroende av ett visst ömsesidigt förtroende som nu gått förlorat i USA. Från USA:s sida insisterar man regelbundet på att alla främmande länder ska välja sina ledare genom ”rättvisa och fria val”. Men det finns många länder där denna metod, någon gång under deras historiska utveckling, inte är tillrådlig eftersom en part, eller stam, fruktar för sitt liv om ett rivaliserande parti, eller stam, skulle ta makten.

I sådana stater är freden beroende av en kungs styre, en medlare eller en diktator. Förenta staterna kan för närvarande ses som en stat som har gått tillbaka till just ett sådant förhållande av ömsesidigt hat och misstro.

Inga kompromisser
Det förefaller mig som om det ”demokratiska” etablissemanget prioriterade ett fredligt val och en fredlig övergång, och jämför med möjligheten att Trump skulle kunna förkasta resultaten. I så fall skulle det smarta och rimliga vara att lugna honom på två punkter som de tror skulle kunna uppmuntra honom att slå bakut: anklagelser om bedrägeri vid poströstning och hotet om åtal mot honom.

När det gäller det senare: ”Deltagarna i scenarioövningen trodde allmänt att självbevarelsedrift hos president Trump med hans familj kommer att vara Trumps första och möjligen enda prioritet om han tvingas medge valnederlag.” Så det är lite märkligt att Transition Integrity Project fortsätter med att rapportera att: ”Under flera av TIP-övningarna, försökte Team Biden inleda förhandlingar med Team Trump om en benådning och hedersam avgång, men dessa utspel blev konsekvent avvisade.”

Eftersom det inte fanns några anhängare av Trump i något av dessa lag så återspeglar dessa spelresultat bara det demokratiska etablissemangets avsikt att anta att Trump kommer att åtalas för ”brott mot staten”, ännu ospecificerat vilka. Ingen kompromissöverenskommelse önskas.

När det gäller poströstning borde det vara begripligt att Trumps betänkligheter är berättigade. Trump är inte emot omröstningar för sådana som inte kan rösta i vallokaler och som måste identifieras på samma vis som de som går till valurnorna. Men det kräver just identifiering av dem, jämförbar med att gå till valurnorna, men han är misstänksam mot massutskick av valsedlar hit och dit.

I en tid då vem som helst kan kopiera alla dokument, när posten är långsam och när det finns många sätt på vilka valsedlar kan förstöras, är sådana betänkligheter inte långsökta. Faktum är att under spelet nr 1, ”någon skurkaktig person förstör valsedlar avgivna till Bidens favör”.

Varför kunde speldeltagare föreställa sig att valsedlar för Biden favör förstörs, men utesluta förstörelse av valsedlar till stöd för Trump?

Varför inte försöka hitta en kompromiss för inrikesfredens skull? Den demokratiska vice presidentkandidaten Senator Kamala Harris (D-CA) har infört lagstiftning för att möjliggöra poströstning. Varför inte istället förlänga omröstningstiden och öppna vallokaler inte bara andra tisdagen i november, utan också föregående lördag och söndag? Detta skulle ge tid att låta väljare som är rädda för Covid-19 att hålla avstånd från varandra, som de gör när de går till snabbköpet. Det skulle minska valfrånvaron, minska den tid som krävs för att räkna och framför allt minska misstankarna som knyts till poströstningen. Men ju mer krigisk Trump är med poströstning, desto hårdare insisterar demokraterna på att göra det generellt.

Det blir tydligare och tydligare att hat mot Trump har nått en sådan nivå att det inte räcker för det ”demokratiska” etablissemanget och dess anhängare att besegra Trump vid valet. De uppmanar honom praktiskt taget att tävla om valets genomförande. Då kan de få något mer spännande och avgörande: en verklig regimförändring.

Förberedelser för ändring av regimen
Det klassiska scenariot för regimförändring innebär att ett val blir omtvistat, massdemonstrationer inklusive civil olydnad och slutligen militärt ingripande.

Så till att börja med framställer spelarna en auktoritär ledare som inte avgår från sin tjänst. Denne är Trump.

Därefter kan ”ett antal demonstranter på gatorna – och handlingarna där – vara avgörande faktorer för att slå fast vad allmänheten uppfattar som ett rättvist och legitimt resultat”. I en intervju som betonar ”bristerna i vårt valsystem”, sade arrangören av TIP, Gilman, att vad vi behöver ”är människor beredda att ta sig ut på gatorna i en icke-våldsam protest”, om vädjanden till tjänstemän inte räcker.

”Vi har under de senaste månaderna lärt oss, alltsedan protesten från BLM verkligen tog fart igen i kölvattnet av mordet på George Floyd, att det är en metod att gå ut på gatorna och visa engagemang för en demokratisk process vid sidan av valurnorna och att det är en viktig del för att kunna åstadkomma förändringar.” Demonstrationerna måste vara fredliga, betonade Gilman.

Som TIP-rapporten uttryckte det, ”har omfattningen av de senaste demonstrationerna ökat insatserna för Demokratiska partiet att bygga starka band med gräsrotsorganisationer och vara lyhörda för rörelsens krav”. Vissa av dessa gräsrotsorganisationer – MoveOn och Black Lives Matter – har haft ekonomiskt stöd från Soros, eftersom Demokratiska partiet uppenbarligen försöker knyta upp protesterna till sig.

Enligt scenarierna skulle sådana protester kunna uppstå inte bara om Trump vägrade att erkänna en vinst för Biden, utan också i spel nr 3, i händelse av en “bekväm seger för president Trump vid val av elektorer (286 mot 252) men också en betydande allmän vinst i omröstningen (52 procent för Trump, 47 procent för Biden). Spelet slutade i en konstitutionell kris, med hot om utträde, och möjligheten för antingen ett förfall till auktoritärt styre eller en radikalt moderniserad uppsättning demokratiska regler som säkerställer att folkets vilja råder (avskaffande av valelektorer…)”

Kampanjen för Biden drog tillbaka sin ursprungliga eftergift och utnyttjade ”allmänhetens upprördhet över att för tredje gången på tjugo år så förlorade en kandidat folkröstningen men vann bland valelektorerna”. Bidens kampanj uppmuntrade Kalifornien, Oregon och Washington att avskilja sig ”om inte kongressrepublikanerna enades om en uppsättning strukturreformer för att fixa vårt demokratiska system för att säkerställa majoritetsstyre”. Kongressen stödde Biden. ”Det var oklart vad militären skulle göra i denna situation”.

I verkligheten vet demokraterna att de har lyckats hålla den ”permanenta” staten, inklusive militär- och underrättelsetjänster, på sin sida under hela Trumps presidentskap. Var är de styrkor som kan utföra en statskupp åt Trump?

Vems kupp?
”Under övningarna”, konstaterar rapporten, ”framkom det att ’äga berättelsen’” kunde vara en potentiellt avgörande faktor. Endera sidan kan öka eller minska ’kontroversens marginal’ om de lyckas väsentligt förändra hur viktiga beslutsfattare och allmänheten betraktar ’fakta’, riskerna för handling eller passivitet eller yttre händelser som civil olydnad”.

Att äga berättelsen verkar vara ett huvudsyfte för Transition Integrity Project, och de bistods snabbt av toppdemokrater i sina strävanden.

”Joe Biden borde under inga omständigheter vika sig, för jag tror att detta kommer att dra ut på tiden, och så småningom tror jag att han kommer att vinna bara vi inte ger efter en tum och om vi är så fokuserade och obevekliga som den andra sidan är”, sade Hillary Clinton i en intervju den 25 augusti.

Några dagar senare instämde Al Gore, den tidigare vicepresidenten och den förlorande presidentkandidaten för demokraterna år 2000. ”Trump”, sade han i en särskilt laddad beskrivning, ”försöker sätta sitt knä på demokratins nacke” genom att kritisera poströstning. ”Han verkar inte alls ha några bekymmer med att försöka riva sönder den sociala strukturen och det amerikanska folkets politiska jämvikt, och strategiskt planerar han att så tvivel i förväg.”

Folk frågar om Trump kommer att lämna presidentskapet 20 januari nästa år [enligt konstitutionen]. ”Tja”, sade Gore, ”det spelar ingen roll eftersom det inte är upp till honom. Eftersom vid middagstid den 20 januari så kommer, om en ny president väljs, … polisstyrkan, säkerhetstjänsten, militären, alla de verkställande officerarna i de olika vapenslagen att svara på kommandot och ledningen från den nya presidenten.”

Slutsats
Samtidigt kan medborgarna i USA lyssna på den extravaganta retoriken i de två fientliga lägren, som uppmanar dem att välja mellan ”auktoritär vit överhöghet” och ”radikal marxistisk socialism” och samtidigt bli erbjudna absolut ingenting i form av sammanhängande offentlig politik till nytta för Förenta Staternas folk och världen. Politikerna klamrar sig fast vid ett ineffektivt ämbete, medan framtiden planeras på annat håll.

Politiken kommer att utformas av de som styr globalt, till exempel vid nästa möte för World Economic Forum i Davos, ett möte som, enligt dess grundare och ordförande Klaus Schwab, kommer att lägga ut ”great-reset” agendan för den fjärde industriella revolutionen som är avsedd att omforma allas våra liv. Nicolas Berggruen kommer att vara där med sina idéer. Det kommer andra miljardärer också att vara.

De kommer inte att ”konspirera”, utan snarare lägga ut planer för vad de anser bäst för världen. Det finns inget politiskt system som gör det möjligt för oss att påverka eller ens till fullo förstå de projekt som de kommer att sponsra. Dessa projekt förtjänar verkligen att debatteras på allvar. Men de politiker som påstås representera oss är någon annanstans, kämpar rasande mot varandra över framkrystade frågor.

Elektorssystemet är inte den mest ödesdigra bristen i USA:s demokrati. Snarare är det monopolet på politisk diskussion i ett tvåpartisystem som huvudsakligen drivs av personliga ambitioner, med signaler av påverkan från lobbygrupper, det militärindustriella komplext, Wall Street och formare av den Globala makten.

---

* Högerextremism inkluderar vanligen auktoritarism, antikommunism, och nativism (en term som används av forskare för att hänvisa till etnocentriska uppfattningar).

Stort tack till Bertil Carlman för översättning av denna långa artikel!

Originalartikeln publicerades den 20 augusti på Consortium News.