Muralmålning i trapphuset i George Washington High School i San Francisco.
an Franciscos styrelse för skola och utbildning (Board of Education) röstade häromdagen enhälligt för att ta bort 13 berömda offentliga väggmålningar på grund av att dessa visar bilder av en död indian och slavar i arbete.
Efter beslutet uttalade sig styrelsens ordförande Stevon Cook på följande sätt:
”Det har länge pågått en diskussion om vittvättning av historien (whitewashing history) som om några muralmålningar vore enda sättet att se på historien, eller som om dessa bilder ger en riktig beskrivning av den samlade erfarenheten från människor från den tiden. Jag tror att det argumentet verkligen begränsar nyanserna i det dynamiska i den tiden och förminskar allt det som afrikanska slavar bidrog med till vårt land och som ursprungsamerikaner gav nybyggare. Att tro på båda dessa beskrivningar blir förvirrande.”
Redan i april 2019 uttalade sig en utredningsgrupp – utsedd av San Francisco Unified School District (SFUSD) 2018 vars uppgift var att komma med rekommendationer till hur man borde se på ett eventuellt avlägsnande av de 13 väggmålningarna “The Life of George Washington” – på följande sätt:
”Med tanke på ursprungsamerikaners och afroamerikaners pågående och historiska trauman blir vår rekommendation angående skildringarna i dessa fresker, som glorifierar slaveri, folkmord, kolonialism, ’manifest desteny’, vit överhöghet, förtryck mm. att se det som att dessa bilder inte representerar SFUSD:s värdegrund om social rättvisa, mångfald, gemenskap, studentinflytande. Det är inte studentinriktat om fokus ligger på konstnärers rätt mer än på studenternas egna erfarenheter. Utifrån SFUSD:s värdegrund så glorifierar freskerna förtryck istället för att bekämpa detsamma. De främjar fördomar genom stereotyper snarare än att motverka sådana. De främjar över huvud taget inte SFUSD:s egna värderingar om inkludering. Effekten av dessa väggmålningar är större idag än vad som någonsin var meningen. Det kan inte ses som en ’mot-berättelse’ om [väggmålningarna] traumatiserar elever och andra samhällsmedborgare.”
George Washington High School
Det rör sig alltså om inget mindre än 13 muralmålningar (fresker) “The Life of George Washington” som ännu pryder väggarna i George Washington High School i San Franciso. Det är en offentlig skola, offentligt finansierad och därför underställd stadens politiska ledning – ovan nämnda San Francisco Unified School District (SFUSD).
Skolan invigdes i augusti 1936 och har stolta, radikala och demokratiska traditioner. Freskernas upphovsman är den rysk-amerikanske konstprofessorn Victor Arnautoff, som tillsammans med två andra konstnärer; George Harris och Gorden Langdon, murare och snickare under tio månaders tid före skolans invigning utförde detta enorma arbete. Arnautoff samarbetade för övrigt med Diego Rivera under dennes tid i San Francisco (1930–1933), vilket jag tycker tydligt syns i bilderna. Arnautoff var alltså i sin tid en vänsterliberal konstnär, som i många offentliga verk gestaltade humanistiska motiv där perspektivet på klass, arbete och ojämlika maktförhållanden lyste starkt.
De berömda freskerna och några mycket speciella art-deco-friser motiverade 2017 att skolan förklarades som ett ”historiskt minnesmärke” i staden San Francisco. Både skolan och konsten i skolan är produkter av det progressiva USA under New Deal-perioden 1935–42. Skolans konst ingick i det så kallade Federal Art Project för att ge konstnärer arbete. Och Federal Art Project ingick i sin tur i Works Progress Administration (WPA), som sysselsatte miljoner arbetslösa i offentliga byggprojekt efter depressionen.
Många protesterar
Planerna på att radera konstverken har förstås mött motstånd. Konstens försvarare har organiserat åtskilliga protester. Namninsamlingar har genomförts. En grupp har gjort en film om freskerna.
Men, nu har man alltså beslutat att ta bort freskerna. Eftersom de är målade direkt i putsen är den enklaste lösningen att måla över dem med vit färg helt enkelt. Ett annat förslag var att spika panel över alltsammans, men det visade sig mycket dyrare.
Konst med ”fel” värdegrund
Det verkligt intressanta i denna konststrid är hur myndigheterna tänker och formulerar sig för att kunna göra sig av med den svårförklarade ”riktiga” historien, den som inte stämmer med USA:s aktuella värdegrund.
Extra hotfullt blir det när bilderna dessutom dominerar bland receptiva studenter, där tankar kan födas om de stora inbyggda lögnerna i det som skolböckerna och undervisningen och värdegrunden försöker förmedla.
Knepet att beskriva bilderna som glorifierande slaveri, folkmord, kolonialism, ”manifest desteny”, vit överhöghet, förtryck mm, är så bortom allt förnuft att det rent av kan komma att fungera. Det progressiva demokratiska USA är idag så fjärran från dagens unga USA-medborgare att några kanske tror på reptricket.
USA krisar således inte bara ekonomiskt utan även moraliskt och på kulturellt. Men det gäller förstås hela västvärlden, inte minst Sverige. Illusionerna om att skapa en ”gemensam värdegrund” finns överallt och ingår som en viktig komponent i nyliberalernas globalisering. MR-motiverat eller värdgrundat suddande i konsten och därmed i historien har vi sett också här hemma. Konst som speglar det gamla DDR ville flera Uppsalapolitiker helt sonika riva bort. Och negerkungar till exempel ska man sudda bort ur böckerna för att skydda barnen från n-ordet, till och med om självaste Astrid Lindgren är författaren.
Att tro på båda dessa beskrivningar är inte bara förvirrande, det är omöjligt.
Ja, det pågår både whitewashing och brainwashing i våra liberala länder, de som sägs kämpa för frihet och mänskliga rättigheter. De försöker ”hålla arbetarklassen dum”, som Jan Myrdal sa en gång när han varit på en gymnasieskola i Skellefteå. Att kämpa mot dessa dumheter är ett säkert sätt att hamna i fållan dit vithetsnorm och rasism har blivit förvisade. Vad bör göras? Kanske ska vi åter publicera de ökända bilderna från Sovjetunionen där Trotskij först står vid talartribunen och sen är borta, eller bilden där Jezjov vandrar bredvid Stalin men sen bara försvann, eller de bortretuscherade armbandsuren (stulna förstås) på soldaten som 1945 hissade den röda fanan på riksdagshuset i Berlin? Kanske någon vaknar upp när de ser i vilket mörkrum de befinner sig?
Läs också Diana Johnstones text The San Fransisco Murals and the ”Suicide of the Left” publicerad i Global Research den 30 juni 2019.
Tack Henrik för den! Sista stycket i Diana Johnstones artikel i min snabböversättning:
”Ett hälsosam samhälle bygger på en balans mellan respekt för individen, oavsett identitet eller ursprung, och medvetenhet om att tillhöra mänskligheten som helhet, med alla dess lidanden, glädje, tragedier och ambitioner. Att sluta sig till en begränsad identitetsgrupp blir en förnekelse av respekt för individer och medvetenhet om en universell mänsklighet. Det kan bara leda till en oändlig konflikt, ”mitt folk är bättre än ditt folk”, ”nej, mitt folk är bättre än ditt folk”. De som ”vinner” en kortvarig seger genom att stämpla andra identiteter som underorlägsna som enda nyckel till framgång, bekräftar bara sig själv som ”förlorare”.
Med en sådan uppdelning kommer det amerikanska folket att sugas upp i klanmässiga oändliga konflikter och bråk, medan deras kriminella härskare fortsätter att sprida förödelse runt om i världen.”
Det är välutbildade medelklass som driver ”dessa frågor” ofta som ett steg i sin egen karriär, ej arbetarklass. Snart så kommer väl också bokbålen att brinna från en välutbildad medelklass som ej engagerar sig för yttrandefrihets frågor och stöd för Julian Assange.
Leif S!
Har du inga färskare exempel? Och några vi aldrig hört talas om förut? Tidigare i år gjorde jag ett försök till förnyelse genom att dra fram två exempel där speciellt den ur den svenska upplagan av ”Peters Princip” är tankeväckande.
”MR-motiverat eller värdgrundat…” står MR för Mänskliga Rättigheter?
Det är kanske inte bara jag som undrar. Med åren har jag blivit trött på
förkortningstyranni. Klart språk, tack!
Vad gäller DDR konst i Uppsala, varför finns ingen bild? Här finns en.
Ingen missuppfattning, tack! Lindelof.nu är bestämt en av de bättre bloggar här i Sverige.
RT (Russian Television) har haft ett inlägg om Konststriden i San Francisco där själva den svarta kvinnliga juristen säger att man löser ingenting genom att måla över konstverket.
Tyvärr diskuterar man inte konstnär Victor Arnautoff som utmanade McCarthyismen. Han såg konst som ett medel att främja samhällsändring och samhällsomdaning.
Detta fall är inte unikt. En Thomas Hart Benton väggmålning är också kontroversiell.
André B!
Jag kan hålla med om att förkortningar ofta används i onödan. Men vissa är så etablerade att de kan skrivas ut utan förklaring. MR är självklart mänskliga rättigheter. Visst fanns en bild på Uppsalas DDR-konst bakom länken. Har också läst på SVT/Kultur om konststriden nu.
Kul att du gillar bloggen.
En presentation av Victor Arnautoff finns nu på Satirarkivet.se.
När jag letade bilder på nätet hittade jag en annan muralmålare, Anton Refregier, som liksom Arnautoff var född i Tsarryssland och emigrerade till USA. Han var också verksam i San Fransisco och ett av hans stora verk, ”History of San Fransisco” i Rincon Center, hotades liksom Arnautoffs ”Life of Washington” av utplåning från myndighetshåll.
En presentation av Refregier ligger nu på Satirarkivet.se. En lång essä av Gray Brechin om hur diskussionerna om förstörelsen av hans verk förlöpte i The House Committee on Public Works i Washington D.C. den 1 maj 1953 finns på nätet.