Visst har Björklund skruvat upp, friserat och förenklat undersökningsresultat. Vad vore annat att vänta? Det vi nu ser är precis samma sak som vi såg under den förra regeringens tid. Då fick vi bara höra talas om de undersökningsresultat som stödde deras politik, medan dåvarande oppositionen försökte lyfta fram andra sidor som talade i annan riktning. Så går det till i politik.
Pedagogik är viktigt. Till pedagogiken hör också ordningsfrågor. Björklund hade rätt i att pedagogiken i skolan hade drivits långt åt fel håll. Officer som han är, passar det honom att tala om ordning och reda i skolan. Där har han varit framgångsrik. Nu när allt rasat samman, trots alla ordningsreformer, har Björklund problem. Vad vi nu ser efter radioprogrammet Kris i skolan är den förra regeringens supportrar som försöker visa framfötterna inför besättandet av höga skolbefattningar efter nästa val. För Alliansen får säkert bara sitta en period. De andra partierna har inte heller någon förnuftig skolpolitik. Ingenting pekar hittills emot att man tänker ta itu med grundskolans verkliga problem – friskolesnaran.
För sanningen är att alla riksdagspartier från Vänstern till Moderaterna under 30 år har varit med om att förbereda och genomföra rivningen av grundskolan som en sammanhållen likvärdig skola för alla svenska barn. Det är ett historiskt bottenennapp. Det här segregerar i största allmänhet, skapar klassklyftor, etniska klyftor och religiösa klyftor av tidigare okända dimensioner. Själva idén om en ”folkskola”, att en sådan kan vara som ett samhällskitt – de uppväxandes gemensam erfarenhet och referens – där alla olika sorter får träffas och lära gemensamma saker på ungefär samma sätt, är helt utanför allas tankesfär. Man talar därför inte längre om den. Underförstått är att den är omöjlig, totalitär och odemokratisk. Generationer av svenskar kommer att få leva med detta elände tills en dag …
Läs även andra bloggares åsikter om friskolor, grundskolan, jan björklund, kris i skolan, skolan
