Folket gillar modelljärnvägar, ja kanske man kan kalla det en folkets kultur. Den största i Europa finns i Speicherstadt som kejsaren lät bygga åt die Frei Hansestadt Hamburg 1880 för att muta dem att bli med i Kejsarriket. Där finns modelljärnvägen och strax intill Elbphilharmonnie, prestigekonsertsalen där det är två års väntetid för att få biljetter och där G20 prominenserna fick höra Beethovens 9a.
Det blev en del problem med att försöka se modelljärnvägen. På den första bron stoppade polisen oss, men över nästa bro kunde vi ta oss. Jag hamnade sedan på Landesbrücken med omfattande hamnaktioner mot toppmötet på ena sidan och sju vattenkanoner i insats mot demonstranter på andra. Därefter spärrades hela innerstaden av så mina försök att komma tillbaka var förgäves.
Dagen därpå blev kollektivtrafiken avspärrad. När jag till slut nådde fram till modelljärnvägen var den fullproppad med små plakat.
När alla från modelljärnvägsentusiaster till kyrkor, borgeliga partiet, pacifister, miljömuppar, flyktingar och alla andra är på plakatbärarhumör är Hamburg lite svårregerligt. Det tycks vara en folklets kultur här nere. Intressant nog beklagade sig få över plakat på modelljärnvägen berättade personalen, tvärtom deltog besökarna flitigt i att tillverka nya och granskade budskapen noga.
Medierna och demonstrationerna
Demonstrationsarrangörerna fick komma till tals i tysk public service-TV och motmötet fick också seriös täckning i många stora medier.
Samtliga folkrörelseföreträdare och aktivister som fick chansen talade emot splittring av demonstranter i onda och goda. Och medierna skyllde inte kravallerna på demonstrationsarrangörerna. Tvärtom så påpekades på att polisen startat eskaleringen.
Tyska medier tycks vara betydligt mer demokratiska än i Sverige. I Göteborg ändrade nyhetssändningarna i public service kronologin i toppmötesrapporteringen. Inte ens vänstern intervjuade demonstrationsledningen för Antikapitalistmarschen, utan spred falska rykten. Denna underdånighet tycks hålla i sig. Så mycket reaktionärt och okunnigt svammel om vad som hände i Hamburg på gatorna har jag aldrig hört efter ett toppmöte.
Jag minns efter toppmötet i Göteborg hur jag dagen efter i Helsingfors hörde hur utrikesminister Erkki Tuomija skällde ut svensk polis. Han litade till skillnad från det svenska polisstatsrövslickeriet på rapporter han fått från medlemmar i Attac som var i Göteborg.
Tur man får andas lite frisk luft bland 100 000 tyska folkrörelseaktivister och se på modelljärnvägar.
