Sedan snart tio år finns Folket i Bild/Kulturfronts presentation av nutida och äldre satirtecknare på satirarkivet.se. Där har jag och andra arbetat med urval och publicering av nära fyrahundra satirtecknare från hela världen. Just valet av de åtta bilder som skall presentera en tecknare har varit ett problem i sig. Satirtecknare är i allmänhet är mycket produktiva. Ofta pressade av arbetsgivaren att ständigt komma med nya teckningar.
För Ragnvald Blix del förenklades vårt arbete i någon mån av en tillfällighet. Under andra världskriget tvingades Blix att arbeta under synonymen Stig Höök. Det gav oss möjligheten att visa inte bara åtta utan sexton av hans teckningar. Publicerade i Satirarkivet under namnen Ragnvald Blix respektive Stig Höök.
När Rikke Petersson nu publicerar sin stora biografi, RAGNVALD BLIX Karikatyrtecknaren som utmanade Hitler, på Folkuniversitetets Akademiska Press, har hon haft ett liknande problem. Men på en avsevärt högre nivå. Boken är rikt illustrerad med omkring tvåhundra bilder. Men när man vet att Blix brukade rita en teckning i veckan, och levde ett långt liv, förstår man att det som visas är långt mindre än tiondelen av hans rika produktion.
Men Rikke Petersson har gjort ett fantastiskt urval. Och dessutom vinnlagt sig om att vid varje bild ge bakgrunden och omständigheterna kring vad bilden visar. På så sätt har hennes bok också blivit en lärobok i en stor del av nittonhundratalets historia.
För Ragnvald Blix var bildtexten minst lika viktig som själva bilden. Han arbetade in i det sista med att finslipa formuleringen av den ofta mycket korta texten. När han hittat den rätta tonträffen i texten gick det sedan snabbt för honom att utföra teckningen.
Under andra världskriget publicerades hans teckningar varje vecka i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (under pseudonymen Stig Höök). På tidningen hade Herbert Wärnlöf som uppgift att översätta bildtexten från norska till svenska. En nog så krävande uppgift att på svenska hitta ”samma eller åtminstone en likvärdig poäng eller snärt” som Blix hade formulerat på norska. Ibland fick han nöja sig med en nödlösning.
Ofta skickade Blix med två textförslag med olika skärpa i formuleringen. Handelstidningens redaktör Torgny Segerstedt kunde sedan välja vilket alternativ han vågade publicera utan att riskera att tidningsupplagan skulle bli indragen. Under hela krigstiden refuserade Segerstedt bara två av Blix teckningar.
Som nioåring lärde Rikke Petersson mot slutet av 1940-talet känna Blix då hon med sina föräldrar bodde på Guö i Blekinge, där Ragnvald Blix ända sedan 1914 tillbringat sina somrar. I boken beskriver hon hur deras relation utvecklades och födde ett livslångt intresse för Blix´ arbete som så småningom ledde till att hon arrangerade en rad utställningar av hans bilder i flera länder.
Det arbetet har hon nu följt upp med en sällsynt initierad bok om en stor konstnärs liv och verk. Några år in på 1900-talet inledde Blix sin karriär med ett antal porträtt av nordiska kulturpersonligheter som inte mottogs nådigt av de avbildade.
Bjørnstjerne Bjørnson sade:
”Det var en dålig tegning av meg men alle de andre var forresten faen så gode.”
”Det samme siger alle de andre”, svarade Blix.
Som tecknare hade Blix den unika förmågan att visa fram de egenskaper hos den karikerade som alla, utom den avbildade själv, så väl kände igen.
Väldigt bra blogg med väldigt intressanta artiklar! Tack för en jätte bra blogg!