Under vår vistelse i Tversted invid Vesterhavet, runt tre mil väster om Frederikshavn, ser vi, som vi även brukar hemmavid, på morgon-TV till frukosten (morgonmaden som det heter här).
Och, liksom hemma i Gefle, för det mesta med ljudet avslaget. När det förefaller påkallat, på med ljudet.
DR, dansk TV, har de senaste dagarna upprepat två toppnyheter. Det handlar för det första om en ny fastighetsvärdering som för många husägare innebär en mycket kraftig höjning med efterföljande markant höjning av fastighetsskatten.
DR gör som SVT, ytlig hantering. Man får inte närmare veta vilka indikatorer som styr värderingen. Människor som intervjuas är chockade, uppger att de satte kaffet i halsen när de nåddes av det barska beskedet.
Det blir ”bra” TV som de publiksiffror jagande cyniskt brukar säga. Spiller någon en tår, ännu bättre. Kan de drabbade överklaga till sin fördel? Tveksamt.
Där jag sitter med min ymer (filen) tänker jag att offentlig sektor, liksom i Sverige, är underfinansierad. Efterfrågan större än utbudet, för att låta som en marknadsekonom.
Och inkomstskatten höjer politikerna inte gärna, inte för medelklassen i alla fall. Så någon annanstans måste pengarna hämtas.
Samtidigt presenteras i DR ett antal nya, flotta stridsplan som köpts in. Höga militärer smiler belåtet. För hur mycket pengar? Miljarder. Hänger det ena ihop med det andra? Värderingen ihop med planen? Jag bara undrar.
Stödet till Ukraina fortsätter dessutom, även från detta lilla land med sviktande välfärd.
Socialdemokraterna håller landsmöte i Aalborg. Den andra toppnyheten. Osökt associerar jag förstås till Juholt, ”klägget”. Journalisterna behöver politikerna. Och vice versa. En symbios.
Statsminister Mette Frederiksen (MF) i talarstolen. Energisk. Till synes utan manus. I salen jublas det i högan sky vad hon än säger. Innehållsligt är talet magert.
Men hon uppträder som om det inte vore det. Och som om hon ägde auktoritet och statsmannaskap. Det är skådespeleri, skickligt genomfört. Kanske föregånget av spin doctors, förlåt rådgivares, regi.
Hur många av de jublande är funktionärer, försörjningen avhängig partimedlemskapet? Huruvida det, liksom i Sverige, är skattebetalarna som håller de politiska partierna finansiellt under armarna är mig obekant.
MF är yrkespolitiker, medierna är oerhört viktiga ur det perspektivet. Det är som i den hyllade TV-serien Borgen. Det är mot medierna hon direkt vänder sig, avgörande hur de förmedlar hennes magra budskap.
Det handlar om legitimitet. Ingenting annat för en yrkespolitiker. För att kunna bli omvald. Få stanna vid köttgrytorna. Njuta av det goda livet som en dansk forskare en gång uttryckte det. Fjärran från verklighetens folks levnadsvillkor.
I Sverige som här. Samma yrkespolitiker, oavsett politisk färg. Samma beteende.
Sädesärlan på verandan, som genom det varma vädret senarelagt sin vinterresa till Afrika, behöver ”bara” bekymra sig om det finns mat. Vi lägger ut bröd.
Mette Frederiksen maler på. Ljudet får förbli avstängt.
Hur vet du vad Mette säger när ljudet är avstängt.
Man ska inte ge bröd till fåglar, dom får inte i sig vitaminer och mineraler som när de själva söker sin kost.
En liten fin verklighetsbeskrivning från vårt grannlands morgontidiga stund där TV-n står på medans frukosten avnjutes. Samma händelse kan som nämnts liknas vid vårt eget lands vardagsnära umgängesform.
Och inte sällan talas det också om politiska frågor som skatteuttag och annat, liksom att försvarsfrågor numera är en uppmärksammad verklighetsbild på båda sidor om Öresund.
Jag tänker i närtid på medierapporteringen och folkets uppslutning bakom Ukrainas utsatta läge där såväl flyktingmottagande som hjälp på plats förekommer med en behjärtansvärd inställning, liksom leverans av mängder med kraftfull krigsmaterial.
Något de flesta sannolikt stödjer för den goda sakens skull. En behjärtansvärd gest som inte ännu har gröpt ur våra privata bankkonton till den grad att framförallt (tillagt med en stänk av ironi) medelklassen måste reglera svångremmen.
Men om nu kriget drar ut på tiden och och vår avsikt – kan jag tänka mig – är att fortsätta leverera än mer av ekonomisk hjälp och krigsmaterial, till följd av stor ekonomisk nackdel för oss själva, vad kommer då att hända?
Blir det som talesättet säger ”när krubban är tom, bits hästarna”.
Samtidigt har här hemma brottsligheten och gängrelaterade mord ökat i en sällan skådad omfattning. Detta tillsammans med en allmän ekonomisk nedgång med konsekvenser av än mer generellt ökade klasskillnader.
Hur kommer vår beredvillighet till hjälpsamhet för Ukraina att påverkas av detta? Kommer vi tillsammans att värna vårt redan sargade solidariskt uppbyggda välfärdssamhälle och samtidigt vara beredda att dela med oss än mer till dem svaga såväl här hemma som övriga nödställda och hungrade världen runt. Nödställda bortom Europa vilka dessutom kan vara fruktansvärt hårt drabbade av den mycket svåra klimatkris som råder och påverkar fattiga delar, världen över.
I min tanke vill jag mena, det är av oerhörd vikt att lyfta fram dessa globala framtidsfrågor. Detta med fattigdomsfrågan i ett förhållande till klimatet, är den absolut viktigaste försvarsfrågan världen står inför. Framförallt den rika delen av världen måste ta initiativ genom ett samlat FN och driva denna ödesfråga i ett humant och brett, livskraftigt perspektiv.
Vårt gemensamt svåra omvärldsläge som råder akut kan inte enbart handla om stridsfrågan mellan Ryssland och Västvärlden. Förvisso ett krig där kärnvapen ligger nära till hands men detta stora problem får inte helt överskygga den ödesmättade klimatfrågan mänskligheten riskerar helt mista kontroll över.
Lennart P!
Sanningen bor i detaljen. Kanske kan jag lugna dig med att vi även ”serverar” solrosfrön? Nå, sedan flera dagar lyser fåglarna med sin frånvaro, kanske har de förflyttat sig söderut. Krøyerland blir allt mer kallt och höstlikt. Vad beträffar Mette F. kanske kommer hon bäst till sin rätt om man behåller ljudet avstängt. Men jag kunde inte låta bli att lyssna, misstänkte att hon är Danmarks motsvarighet till Magdalena A vad retorik beträffar.