Margareta Zetterström
Jan Myrdal försvarar sin medverkan i Nya Tider med att denna tidning inte är nazistisk eller rasistisk utan ”identitär”. Och det låter ju inte så farligt, speciellt när han definierar detta begrepp som att det är någonting som har med ”hembygd och kulturspecificitet” att göra. Men i själva verket är hans beskrivning ofullständig, för att inte säga vilseledande. Den visar åtminstone att han i detta fall inte följt sin egen, ofta upprepade, uppmaning om att ”gå till läggen!”.
Den identitära rörelsen uppstod inom fransk extremhöger vid senaste sekelskiftet. Rörelsen är brokig och vittförgrenad, med avläggare i flera olika länder. Men det gemensamma är att den är islamofobisk, muslimhatande och kritisk mot speciellt utomeuropeisk invandring och det som förr i tiden kallades ”rasblandning”.
De identitära kallar sig ofta för ”etnopluralister” och predikar åtskillnad mellan olika ”kulturer”, vilket i praktiken är liktydigt med segregering. Men eftersom vetenskapen visat att det inte finns något sådant som mänskliga ”raser” och dessa högerextremister heller inte vill bli stämplade som rasister, så talar de i stället om olika ”kulturer”, där sådant som religionstillhörighet då spelar en avgörande roll. ”Rasism utan raser” har någon kallat denna företeelse.
Myrdal prisar tidningen Nya Tider för att den inte är i tjänst ”hos någon oss hotande imperialistmakt” (d v s USA), men glömmer att berätta att den är utpräglat Putinvänlig och ofta har en konspirationsteoretisk och pseudovetenskaplig slagsida.
Den ideologi Nya Tider stödjer sig på är föreställningen om att muslimerna håller på att ta över Europa och att det just nu pågår ett gigantiskt ”folkutbyte” där européer ersätts av utomeuropeiska invandrare. Denna bisarra tanke sägs härröra från fransmannen Renaud Camus som myntat begreppet ”Le Grand Remplacement” (det stora utbytet) och som hävdar att Frankrike håller på att begå självmord som nation. Och inte bara Frankrike för övrigt. Nyligen publicerade Nya Tider en artikel av denne Camus betitlad ”Folkutbytet och det tragiska fallet Sverige”. Det är för övrigt samma tanke som den tyske ekonomen och politikern Thilo Sarrazin 2010 framförde i sin bok Deutschland schafft sich ab (Tyskland avskaffar sig självt). Och som Karl-Olov Arnstberg nyligen framförde i Nya Tider (i artikeln ”Vår tids kättare”). Enligt Arnstberg föder svenska kvinnor alldeles för få svenska barn, vilket i sin tur, enligt honom, beror på att feminismen har ”gjort veklingar av PK-samhällets män” och att det förekommer barnalstring över de etniska gränserna.
Ja, på den nivån befinner sig dessa ”identitärer” för vilka begreppen höger och vänster förlorat sin mening och fienden alltid är invandraren och muslimen, aldrig finanskapitalet och den reellt härskande klassen.
Och en sådan högerextrem rörelse tycker Myrdal att det är okej att samarbeta med. Det är tragiskt på ett personligt plan, men också oroväckande i ett vidare politiskt perspektiv. Ja, någonting som riskerar att försvaga kampen mot svenskt Natomedlemskap, mot imperialismens krig och mot de växande klassklyftorna även i vårt eget land.
Det går inte att förneka att aborterna av 1,2 miljoner potentiella medborgare sedan 1974 har skapat en uppochnervänd befolkningspyramid där allt färre ska försörja allt fler. Vem ska annars laga vår mat, diska våra tallrikar och ta hand om våra gamlingar brukar vara ett standardargument från dem som förespråkar ökad invandring.
Jag ser inte att Myrdal förskönar den identitära rörelsen, lika lite som den nazistiska. Hela denna sak rör från hans sida var man kan publicera sina ord och med vilka man kan gå samman i kortare eller längre allianser för att undvika kriget. På denna punkt tänker han lika skrupelfritt som Stalin och andra fältherrar.
Problemet med hans hållning är att den förstärker den ideologiska miljö där de som verkligen är identitära (och dessa är oändligt många fler än de biologiska rasisterna) befinner sig. Många på vänsterkanten är på glid in i denna miljö.
Men vart bör man gå för att motverka kriget och den identitärt grundade fascismen? Varför inte åt andra hållet?
När jag i våras bodde och arbetade i St Petersburg på ett stipendium av Svenska Institutet skulle jag också stå upp för ”svenska värderingar”. Det gjorde jag bl a genom att, vid behov, påminna om att Rysslands annektering av Krim var folksrättsligt olaglig, att ryssarna nog fick lära sig att komma på god fot med balter, ukrainare och vitryssar i deras självständiga nationer samt att jämställdhet mellan könen och avfallsåtervinning och annan miljörvård inte var så dumt.
Men hälften av alla diskussioner om Sverige handlade om vår invandringspolitik som ryssarna, liksom många andra folk, förfasar sig över. Jo, sade jag, det är inte en riskfri politik, men väldigt ”svensk”. Visserligen lär Gustav III:s morbror, Fredrik den Store av Preussen (1712-86), ha sagt att Sverige är världens starkaste nation: ”Det har i 250 år arbetat på sin egen undergång utan att ännu ha lyckats.”
Nu 250 år senare kanske det ser ut som om vi äntligen håller på att lyckas, men det trodde jag inte, sade jag till mina ryska vänner. Om allt går i lås, och det tror jag att det gör, kommer det tvärtom att göra Sverige till ett ännu starkare land för de kommande 250 åren.
Det kan hända att prominenta svenskar som syns och hörs, också utomlands, kanske inte alltid har blå ögon, blont hår och läser Luthers katekes, men de kommer att vara dj-gt ”svenska”, se bara på paradexemplet, den där bosniske fotbollsspelaren från invandrarstadsdelarna i Malmö.
Ryssarna sade det inte, men finnar och ester jag känner, är mer öppenhjärtiga och kan oförblommerat utbrista att ”ni svenskar” överlag är ”naiva”, ”godtrogna” och kanske till och med ”lite dumma”.
Jag har sökt övertyga dom om att så inte är fallet. Svenskarna är enormt smarta och i denna ”smartness” ingår att få högst egennyttig och självisk politik att framstå som ”idell” och ”altrusitisk”. De få utlänningar som genomskådat detta tvekar inte att använda ord som ”double-dealing” och ”hypocritical” om oss.
PS: Både MZ, JM och många andra med hjärtat på rätta stället har medverkat i SvD, DN, Expressen och andra tidningar utan att därmed solidarisera sig med deras eller andra bidragsgivares politiska åsikter.
Myrdal har såvitt jag kan se inte förnekat det du skriver om de ”identitära”. Han gav en förklaring till vad de sysslar med. Detta gör emellertid inte att det inte går att läsa vad de skriver, själv tog jag en gratis provprenumeration på Nya Tider för att själv se vad de skriver.
Jag kommer då också fram till att Dagens Nyheter med hästlängder övertrumfar som krigshetsare. Tråkigt, men sant. Putin älskar jag väl inte, känner honom inte, men har gör sitt jobb i den historiska situation han befinner sig. Låt dig inte skrämmas, Margareta. Vi lever i en rätt grisig tid, nu när Trump kanske blir chef för AB USA. Man kan bli lite trumpen för mindre.
Dagens polariserade samtalsklimat leder tankarna till Orwell. I det amerikanska presidentvalet betecknas Hillary Clinton som ”vänster” men har lierat sig med finanskapitalet på Wall Street och stödde det framväxande IS mot Kadaffi i Libyen medan Donald Trump betecknas som ”höger”, men har lierat sig med arbetarklassens kamp mot globaliseringen och är beredd att inleda förhandlingar med Ryssland.
Krig är fred och vänster har blivit höger.
Då man inom Clarté verkar vara helt vilse i pannkakan i fråga om enhetsfronten, har Stefan Lindgren gett dem rådet att ta sig en rejäl diskussion i saken. Jag hoppas att de följer det rådet och att Margareta Zetterström gör slag i saken och blir medlem i Clarté, som hon aviserat och deltar i denna diskussion. Hon tycks nämligen vara lika vilse i samma pannkaka.
Om vi nu till exempel skulle försöka skapa en enhetsfront för återupprättandet av vad Jan Myrdal i sitt inlägg ”Var står fienden?” på den här bloggen häromdagen kallade ”Bernadottepolitiken”, så är det självklart att det i denna front skulle finnas plats för identitärer.
Lika självklart som det i FNL-rörelsen på på sin tid fanns rum för såväl Sovjetfans som Kinafans. Eller som det i Svenska Afghanistakommittén på 80-talet fanns plats för USA-fans.
Medan vi i Vietnamfallet angreps från höger för detta och i Afghanistanfallet från vänster, så skulle vi i den tänkta enhetsfronten för ett återupprättande av ”Bernadottepolitiken” komma att angripas såväl från höger som från vänster.
Anders Persson! Svar på ditt P.S.
Det går inte att jämföra medverkan i tidningar som SvD, DN, Expressen m fl med medverkan i Nya Tider. Det är inte jämförbara storheter helt enkelt. Och det handlar inte enbart, eller ens i första hand, om storlek.
Bra, Margareta!
Klokt att precisera våra ståndpunkter och lyfta diskussionen. Jag är väl inte helt säker på den här ”identitära” jargongen, men läste i varje fall artikeln av Renaud Camus, som (i vart fall enligt dig) är en grundtext för den ideologi som ligger bakom Nya Tiders strävanden. Min reaktion sammanställde jag i en textkommentar till artikeln.
Det mest frapperande i Camus artikel är den hialösa eurocentrismen där han på något sätt försöker framställa barbarregionen Västeuropa som en sorts civilisationens högsta stadium. När vi alla vet att ljuset inte kom från öster (även om de civilisationerna fanns och frodades tusentalet år innan folk lämnade tillvaron i skogarna på våra breddgrader) utan söderifrån i tidernas begynnelse.
Appendix ang ”jämförbara” tidningar:
Både SvD och DN såväl som Nya Tider är inblandade i det specifikt svenska systemet med statligt presstöd. Därför är de givetvis jämförbara (i vart fall enligt Åsa Linderborg, som menar att detta är ett grundargument för Nya Tiders medverkan på bokmässan).
Alla tre tidningarna har en fast ideologi till grund för sin utgivning. Att krypa för den amerikanska supermakten eller det europeiska kapitalet kanske kan gå på ett ut?
Den 5 december 1936, d v s snart för 80 år sedan infördes i Sovjetunionen, den s k ”Stalinkonstitutionen”. Den var på sin tid den kanske mest demokratiska författning som kunde uppbringas – d v s på pappret. Ty de som sökte verka i dess anda hade en tråkig tendens att försvinna, hämtad av några NKVD-män (föregångarna till KGB).
I Sverige har vi också en fin författning, kanske inte lika fin som Stalins, men å andra sidan riskerar de som använder sig av den inte att försvinna. Inte heller kommer det några poliser. Här är det istället den vanlige medborgaren som ser till, inte bara att det inte förekommer några förgripliga yttranden, utan också att ingen uppehåller sig i närheten av ”olämpligt sällskap”.
För några år sedan medarbetade jag på en sajt som hade en klimatskeptisk agenda. Mina populärvetenskapliga inlägg var inte klimatskeptiska, tvärtom, men handlade mest om annat, som förhoppningsvis skulle skingra villvarelser om hur väderprognoser fungerade m m.
Men, liksom med JM så var det inte det jag skrev som upprörde vissa tunga personligheter i den meteorologiska samfälligheten, utan att jag skrev ”där”. Med mina icke-klimatskeptiska artiklar ökade jag intresset och läsbarheten hos sajten.
Eftersom den meteorologiska samfälligheten är den enda som har en del ”hållhakar” på mig, var jag tvungen att sluta.
Att Europa håller på att begå självmord är en vanlig idé bland kongressens ledamöter i Washington och bland mediernas opinionsbildare och politiska kommentatorer. Dessutom att europeerna inte har viljan att ”försvara” sig. Ingen annan stans har jag hört så många stereotyper om olika stater, hur en ”riktig” svensk, tysk, fransman o s v ser ut. ”Alla” här i USA som frågar mig om Sverige, är djupt bekymrade över den stora invandringen. Inte direkt de ekonomiska följderna, utan det där som benämndes ovan som ”folkutbyte”. Det vore intressant att höra vad svenska politiker har att säga om dessa sina amerikanska kollegers idéer om Europas framtid.
Häromkvällen talade jag med en gammal vän och pensionerad socialarbetare. Även hon var djupt bekymrad över Europa. ”Varför släpper de in alla dessa muslimer?”. (Här blir det som bekant(?) ett ramaskri, när Texas åläggs att ta emot en syrisk flyktingfamilj). Hon ser inget samband mellan sitt lands många krig och den svåra flyktingsituationen.
För att bibehålla en konstant befolkningsstruktur i ett land krävs det statistiskt sett ett födelsetal på 2.1 barn per kvinna. I vår tid uppnås inte detta födelsetal i något västerland. Att föda barn är för den västerländska kvinnan något dubiöst; ett hinder för hennes självständighet och karriärmöjligheter. Samtidigt satsar svenska skattebetalare stora pengar på att begränsa barnadödligheten i Afrika, där det också förekommer barnäktenskap och polygami, och där en kvinna kan föda upp till åtta barn innan hon ens fyllt 30.
Det säger sig självt att denna nativitet leder till överbefolkning vilket också bekräftas i FN:s rapport 2015; ”Revision of world populations prospects”, som förutspår att den afrikanska kontinenten kommer att ha fördubblat sin befolkning fram till 2050 vilket sannolikt kommer att leda till konflikter om vattentillgångar och andra naturresurser, samt till en fortsatt migration till Europa som vi redan idag har svårt att hantera.
Tyvärr missade jag den sista meningen i min kommentar igår kl 14.39 på den här tråden. Så läs gärna denna en gång till och då med följande slutkläm: Medan vi i Vietnamfallet angreps från höger för detta och i Afghanistanfallet från vänster, så skulle vi i den tänkta enhetsfronten för ett återupprättande av ”Bernadottepolitiken” komma att angripas såväl från höger som från vänster.
(Nu även tillagt i gårdagens kommentar)
Som av en händelse skriver Ola Larsmo i dagens DN (2 nov -16) om Sartres skrift Tankar om judefrågan från 1944 – om hur rasisters åsikter relativiseras till åsikter bland andra i en diskussion som aldrig kan föras på sunda villkor. Vi ser denna fråga i debatten mellan Helin och Josefsson i SVT, där den förmenta objektiviteten blir en trojansk häst eller ett anständiggörande av vad slags åsikter som helst.
Men vi ser den även i de trådar som diskuterar Jan Myrdals publicering i Nya Tider. Att många i vänstern relativiserar rasisters och identitära radikalers åsikter som rätt och slätt ”åsikter” är beklämmande att skåda.
Diskussion förs i en gruppering som redan från början är diminutiv och vilkens numerär i pågående process sannolikt har reducerats ytterligare.
Men i botten finns den allvarliga frågan om krigshotet och vår säkerhetspolitik samt frågan om hur arbetarklass och lägre medelklass ska förmås stanna utanför de fascistiska rörelser som nu växer. Jag tycker att man ska ta Jan Myrdals ståndpunkter i sitt bagage och vända sig 180 grader. Eller som den intelligente Stikkan Ljunggren uttrycker saken: varför inte skriva i Tiden istället för Nya Tider?
Enligt MZ har vetenskapen kommit fram till att det inte finns några mänskliga raser. Min uppfattning är att rasbegreppet är politiskt och ideologiskt.
Begreppet ras och rasism handlar mer om ideologi och politik än om vetenskap. Däremot är det fullt möjligt att diskutera huruvida det är skillnad på olika etniskt homogena folkgrupper – pygméer, aboroginer och kaukasier till exempel.
För några år sedan sände norska public service, NRK, en serie program om brännande frågor som inte ”får” diskuteras i det intellektuella finrummet. Ett av programmen handlade om begreppet ”Ras”. Just det faktum att det genetisk är mindre skillnader mellan olika ”hundraser” än mellan olika grupper av människor ställer rasbegreppet i intressant belysning. Vem ifrågasätter att vi talar om hundraser? Fråga kennelklubbens företrädare. Här är länk till det norska programmet Hjernevask om rasbegreppet som sådant. Trots att ämnet är så känsligt är det mycket underhållande. Och naturligtvis osändbart i svensk public service.
Tom Sahlén skrev:
”Eller som den intelligente Stikkan Ljunggren uttrycker saken: varför inte skriva i Tiden istället för Nya Tider?!
Måhända eftersom ämnet för artikeln var tryckfrihet där affären Nya Tider blixtbelyste problematiken? Ingenstans i artikeln kan jag läsa någon antydan om samarbete med identitärer eller rasister. Och inte heller kan jag se att någon i debatten på allvar har föreslagit en enhetsfront samman med dessa, eller ens antytt en sådan.
Tillfälliga stöd i en eller annan sakfråga där åsikterna råkar sammanfalla, eller publicistiska öppningar för att nå ut är något helt annat. Den beröringsskräck som MZ ger uttryck för blir i praktiken förlamande.
Heder åt Margareta Zetterström som vågar tänka själv i denna krets där det lite för ofta är lite si och så med den saken.
Det är inte så konstigt att viss kult uppstår kring en person som så länge varit så kunnig och radikal i samtidsdebatten. Men inga meriter kan uppväga allvarliga feltänk.
Extra sorgligt är det att tänka på Myrdals kanske enskilt största bidrag till den svenska debatten, det är nu mer än femtio år sedan – hans pionjärinsats som en antieurocentrisk skildrare och analytiker av utomeuropeiska kulturer och förhållanden.
Idag lierar han sig med eurocentriker och islamofobiker av mörkaste kulör.
Sorgligt är det.
Erik W!
Försöker hålla diskussionen inom anständiga ramar. Kan också känna besvikelse och sorg, men det är känslor som står för sig själv och är svåra att bemöta.
Margareta Z!
Så bra att du talar om så förhållandevis tydligt vilken skada du anser att Myrdal ställer till med sitt gästspel i Nya tider. Debatten blir mer konkret, på det sättet. Den skada Myrdal gjort gäller alltså, om jag fattat dig rätt, förutsättningarna för det du kallar kampen mot svenskt natomedlemskap, imperiekrig och vidgade sociala klyftor…
Men, du! Först måste jag ställa dig en fråga. Saken är den att jag för egen del från din synpunkt sett måste vara att anse som något mycket värre än Myrdal, nämligen ett slags ”identitär”: Jag anser att den svenska nationen är verklig, viktig – och hotad. Jag högaktar V V Putin; jag är så tacksam för den ryska hållningen och insatsen i Mellanöstern så det anar du bara inte. Jag anser att slagordet om sammanhållning bland världens alla proletärer är en skenhelighet och ett bedrägeri. Jag är kristen. Jag tror att patriarkatet inte tvunget är vad man sagt oss att det är och inte tvunget en dålig sak. Jag klickar varje vecka med iver in mig på RT och på Alain Sorals ”sajt”. Jag anser att George Soros är en förfärlig skumraskfigur. Och jodåvars – jag antar att det ligger åtskilligt i en hel del konspirationsteori: reformationen, revolutionen 1789, la Terreur, kungamordet 1792, statsvälvningen 1809, kongressen i Wien 1815, inbördeskriget i USA, ”anarkismen”, revolutionen 1917, Titanic, FED, världskrigen, Kennedymordet, oljekrisen, Palmemordet, kredit- och valutaavregleringen 1985, ”systemskiftet”, Jugoslavienkriget, EU-anslutningen, elfte september, Syrienkriget…
Vi lever i en oligarki kallad monarki, aristokrati, demokrati… sedan många hundra år tillbaka. Och oligarki är i sig ett slags konspiration…
Min fråga till dig är: Kan du tänka dig att trots allt inlåta dig på lite debatt med en sådan som mig?
Erik W!
Ditt angrepp på Jan Myrdal är lite besynnerligt och inte tvunget ett tecken på att du tänker själv så mycket mer än andra.
Sakligt sett anklagar du Myrdal för att vara homofobisk och otidsenlig.
Är det ett brott att vara otidsenligt när man är 90? Det kan jag inte tro att du anser. Är det ett brott eller ett övergrepp mot de homosexuella eller någon annan att tro och yttra att man inte anser homosexualiteten vara någon identitet; att man med en tidigare generation psykoanalytiker (bl.a. Reich) anser homosexuella handlingar vara beteende (inte personlighet) och symtom på en sexualpsykologisk störning som kan behandlas med terapi; att man tycker att man också bör kunna se politiskt på den politiska rörelse som den sexuella identitetspolitiken antas vara? För det är ju detta som är Myrdals hållning; inte att människor ska förföljas och förhånas för sina sexuella beteenden; inte att de ska påföras tvångsvård; utan att de dras med ett problem som man kan göra något åt; och att den politik de deltar i eller blir föremål för möjligen inte alls är så progressiv som många tror just nu.
Myrdals hållning är möjligen sakligt sett oriktig. Men den är varken brott eller övergrepp. Det borde du inte heller kunna tycka. Och varför nöjer du dig då inte med att be Myrdal förklara varför han anser homosexualiteten vara en rubbning och hur en terapi för den rubbningen skulle kunna ta sig ut? Jag tänker mig att det skulle kunna bli en mycket intressant diskussion. Jan Myrdal vet ju åtskilligt om den saken. Be Myrdal berätta om Wilhelm Reich. Be honom berätta om sin egen såvitt jag förstår reichianska terapi hos Nic Waal/Hoel. Gör du det så gör du en kulturgärning i stället för, som nu, en nedrighet.
Margareta! Erik!
Det blir lite underligt att förutsätta att vi är en massa förvirrade människor som följer Jan Myrdal med näsan i gruset hur han än rör sig. Och det är ju det ni förutsätter, inte sant? Det är ju därför ni och Mikael Nyberg och KP anser er manade att säga ifrån efter Myrdals gästspel i Nya tider. Ni tror att ni måste återkalla Myrdal till ordningen och normen för en massa lätt vilseledda vänstermänniskors skull… Annars kan ”kampen” komma i fara.
Har ni tänkt på att ni kanske inte har rätt i er förmodan? Myrdal är kanske inte ledare för någon nystalinistisk strömning? Kanske är han i stort sett bara en svensk kändis och författare som fortfarande är föremål för lite nyfikenhet. En person som kan ha rätt i något och fel i annat – som vilken annan människa som helst. Och skulle det i så fall vara saklig grund för sådana manifestationer som de ni gett er hän åt? Jag tycker inte det.
Ni är författare, goda sådana, såvitt jag vet. Men frågan är om ni inte i det här fallet gör en våldsam överskattning av det skrivna ordets verklighet på bekostnad av den verkliga världens verklighet.
Om Jan Myrdal tycker att man i kampen för ett återupprättande av den säkerhetspolitiska Bernadotte-linjen kan samarbeta också med identitära så riskerar han ”att försvaga kampen mot svenskt Natomedlemskap, mot imperialismens krig och mot de växande klassklyftorna också i vårt eget land”, skriver Margareta Zetterström. Men om man accepterar det sättet att resonera så omintetgörs ju allt enhetsfrontsarbete…
Att återupprätta den traditionella svenska neutralitetspolitiken är en förträfflig sak. Men kan någon förklara för mig varför detta måste innebära att man har förståelse för åsikten att utomeuropeisk härstamning är oacceptabel?
Allianser med skummisar kan ibland vara nödvändiga. Ungefär som alliansen mellan UK och Sovjet under andra världskriget, som faktiskt kunde fungera utan att någondera parten nödvändigtvis accepterade den andres samhällssystem. Råkar man ha gemensamt intresse i en fråga så har man. Helt oavsett vad man har i andra frågor. Och gemensamma intressen kan utgöra grund för samarbete i handling – men för den skull är det inte nödvändigt att hyckla förståelse för dumheter.
Snarare gäller det väl att försöka dra identitetshögerns uppmärksamhet ur identitetsträsket (liksom att dra identitetsvänsterns dito).
T ex genom aktioner för offentliga investeringar, så att arbetslösheten minskar och därmed lockelsen för andragenerationens arabiska invandrare att gå med i sekteristiska identitetsrörelser på sin kant. Eller genom aktioner mot WTO-pådyvlade förbud mot industripolitik som gör det nödvändigt för afrikaner och västasiater att söka sig hit för att åtminstone ha någon chans att få ett jobb.
Båda har ju ett värde i sig.
Jan W!
Vem har sagt att man i en enhetsfront måste hyckla förståelse för åsikter man inte har. Det som definierar en enhetsfront är ju att man där inte diskuterar frågor i vilka åsiktsskillnader föreligger. Punkt slut.
Varför detta förakt?
Det är nästan två veckor sedan jag försökte fråga Margareta Z om hon kunde tänka sig att diskutera Nya tider, Myrdal, Camus, Arnstberg med mera med en sådan som mig. Jag antar att svaret är nej…
Men jag vill gärna nämna vad jag i gunstigt fall skulle ha velat ta upp med Margareta Z och andra delar av altvänstern, som möjligen resonerar som hon.
Jag skulle ha frågat vad det är för en rörelse som Margareta Z anser att Myrdal gör sådan skada på med sitt initiativ och av vilken art den skadan är. Att det finns frågor och ämnen i tiden som hon anser angelägna att ta itu med, det har jag förstått. Men var finns den där vänsterrörelsen som gör det? Vem ägnar sig åt att förhindra Nato-anslutningen och att brygga över klyftor? Och på vilket sätt har vederbörande lidit skada av Myrdals inhopp i Nya tider?
Jag skulle ha frågat vad det är i Arnstbergs artikel i Nya tider som kommer Margareta Z att anse den så undermålig. Arnstberg tar upp tron och det kritiska tänkandet, islam och den politiska korrektheten, demografin och invandrings- och flyktingpolitiken. Han för ett resonemang som även jag anser djupt feltänkt. Men varför måste vi dessutom anse att Arnstberg håller ”en låg nivå”? Och varför måste det fram i debatten att vi anser det? Räcker det inte att göra ett bemötande i sak? Varför måste Arnstberg och Myrdal och de andra bemötas med ett sådan förakt?
Varför tillskriva mig förakt bara för att jag inte omedelbart besvarat några frågor som ställts till mig på denna blogg? Det skulle ju kunna finnas en mängd anledningar: att jag inte uppmärksammat, alternativt inte förstått, kommentarerna i fråga, att jag varit sjuk, bortrest, upptagen av arbete eller familjeangelägenheter eller haft datorhaveri. Varför utgå från att min ”tystnad” förorsakas av något slags högfärdigt förakt för ”sådana som” Mats Loman?
Jag har inget emot diskussion. Jag går inte omkring och föraktar folk. Däremot är jag starkt oenig med högerextremistiska Nya Tider och den ”identitära” rörelsen, av det enkla skälet att jag är motståndare till rasism, islamofobi och främlingsfientlighet.
Margareta Z!
Eftersom du nu är tillbaka i diskussionen har jag en fråga till dig. Den 5/11 påstod jag på den här tråden att ditt sätt att resonera är oförenligt med enhetsfrontslogiken. Eller om man så vill: ett argument mot bildandet av enhetsfronter.
Om du inte håller med om det skulle jag gärna vilja veta hur du motiverar detta.
Bo Persson!
Jag måste (återigen) göra dig besviken, men jag förstår inte riktigt meningen med din fråga. Den tycks mig alltför teoretisk och skruvad. Vad är det för enhetsfronter jag omöjliggör genom att ta avstånd från rasism, islamofobi och främlingsfientlighet?
Margareta Z!
Det du säger i de rader jag citerar i min kommentar på den här tråden den 5/11 uppfattar jag som ett argument för att en enhetsfront för ett återupprättande av Bernadottelinjen också måste omfatta en front mot ”de växande klassklyftorna också i vårt eget land” och dessutom en front mot ”imperialismens krig”.
Alltså inte en (1) enhetsfront, utan tre. Och om det inte är så, vill jag gärna veta vad det du säger verkligen är argument för.
Bo P!
Margareta Z levererade, på din näst intill obegripliga fråga, ett bland de bästa svar jag någonsin sett på denna blogg. Räcker inte det?
Margareta Z!
Så roligt att du svarar, till sist. Jo, jag säger ”till sist” därför att jag nog tycker att två veckor är ett dröjsmål så långt att det inte kan anses som ett övergrepp från min sida att förmoda att du nog inte skulle komma att svara på mina frågor. Tro mig! Jag vet att folk har annat för sig i livet än att skriva inlägg här på lindelof.nu. Jag hör inte själv till dem; men jag vet att de finns…
Föraktet känns du inte vid, förstår jag. Och då ska jag förstås inte vara så ogin att jag inte kan ta tillbaka min förmodan och medge att den kanske var förhastad och oförsynt. Jag tycker själv mycket illa om att bli föremål för en massa gissningar om vad jag egentligen har för motiv och vad jag ”egentligen” känner och tänker och avser. Och skyltbehängning. Att man egentligen är det ena och det andra, fast man inte inser eller medger det. Och då ska jag förstås inte göra så mot dig. Förlåt för det, alltså.
Jag vill dessutom i förbigående nämna att hur det nu än kunde förhålla sig med föraktet så skulle det i alla fall inte ha varit det enda jag noterat mig om dig. Jag läste dig med stor förtjusning inte minst under åren 1993-94 och försöket att förhindra anslutningen till EU. Du är en av de skribenter jag minns sen den tiden och med aktning och förtjusning. Du och Mikael Nyberg och Joachim Israel. Och så Myrdal. Bland andra.
Jag tänker att om man nu inte vill nöja sig med gissningar om vad andra känner och tänker, så får man fråga. Jag ställer alltså en fråga i stället. Du är motståndare till rasism, islamhat och främlingsfientlighet, skriver du. Varken Myrdal, Arnstberg, Camus, Bo P eller jag tycker, tror jag, att det är kampen mot de här missförhållandena som har prioritet just nu. Och vi kan nog också, var och en på sitt sätt, tänka oss samarbeten, i alla fall i konkreta fall, med till exempel människor som faktiskt är rasister eller antimuslimer, om det är fråga om att ena så många som möjligt mot EU och USA och den kapitalistiska ekonomin. Anser du att vi för den skull också själva är att anse som rasister, antimuslimer etc?
Det där var första frågan. Nästa fråga är den jag ställde högre upp i den här tråden: Var finns den folkrörelse som du anser att Myrdal skadar med sin rasism/oaktsamhet/dåliga omdöme/taktlöshet (vilket det nu är)? Jag har för egen del väldigt svårt att få syn på den. Jag ser den inte i facket, inte i SAP, inte i V. Definitivt inte i SAC/Autonomrörelsen. Inte ens i KP, där jag ändå tycker att man klarar att ge ut en till stora delar bra tidning. Och problemet är ju då också att på alla de här ställena där man borde kunna påträffa ett arbete mot kapitalismen, EU och USA, där håller man på med något annat. I stället. Nämligen: antirasism etc…