![Maria- Pia Boëthius [Bild: Wikipedia]](https://www.lindelof.nu/wp-content/uploads/2015/08/maria-pia.jpg)
Hon skriver:
Jag är – tydligen till skillnad från ”yttrandefrihetsexperten” Nils Funcke och Publicistklubbens ordförande Björn Häger, liksom författaren Ulrika Knutsson – stolt över de aktivister som protesterade mot Sverigedemokraternas mot EU-migranter riktade reklam i den stockholmska tunnelbanan. Tack vare min intensiva upptagenhet av historia har jag alltid vetat att det kommer en dag då man måste protestera mot människor man respekterar – sådana som Häger, Funcke och Knutsson.
Därför måste jag nu protestera mot Maria-Pia Boëthius – som jag respekterar – bland annat på grund av ”min intensiva upptagenhet av historia”.
Yttrandefrihetsexperten (utan citationstecken) Nils Funcke har nämligen helt rätt när han i Metro den 5 augusti kallt och sakligt konstaterar att yttrandefriheten tillkommer även ens politiska motståndare, med undantag för de lagfästa begränsningarna; förtal, spioneri och hets mot folkgrupp. Men det är en sak som ska prövas i domstol, inte av någon grupp självutnämnda smakdomare med ”rätt” människosyn.
Problemet med diskussionen om (och med) Sverigedemokraterna tenderar alltid att handla om deras ”människosyn” – detta förfärliga ord som kan användas till vad som helst.
Jag minns när någon radikaliserad vän på 60-talet berättade för mig att maoisterna i Kina diskuterade ”kamratligt och uthålligt” med sina motståndare tills de övertygats om att partiets och Maos linje var den rätta. På så vis blev alla till slut överens och alla motsättningar upplöstes som när trollen kommer fram i ljuset. Jag tyckte det var en fantastisk idé, och såg då inte problemet med vem (och hur) som skulle utmejsla ”den rätta linjen”. Ganska snart lärde jag mig dock att demokrati är det enda rimliga beslutssystemet för att lägga fast ”den politiska linjen”, men att i krig och katastrof funkar demokratin dock inte. Då gäller undantagstillstånd.
Den ”rätta linjens människor” – de med ”rätt människosyn” (som det heter idag) – har jag med åren lärt mig betrakta med stor misstänksamhet. Det måste vara demokratin – som beslutssystem – som gäller och inte något diffust överordnat värdesystem (Maos linje, Guds ord, Koranen …).
Så länge SD inte bildar olagliga medborgargarden, milisgrupper och/eller föreslår direkt antidemokratiska ”reformer” måste de tas på allvar och bemötas med ord, precis som alla andra partier, trots att vi vet att ledningen har sina rötter i gammelnazi- och skinheadgrupper.
Boëthius målar upp en mycket idealistisk bild av läget där främlingsfientlighet och rasism nu hux flux frodas i Europa. Som om det inte funnes en ekonomisk och storpolitisk bakgrund till den politiska oron. EU, euron, överstatligheten, federaliseringen och militariseringen under Nato i Europa tycker folk inte om. Det senaste jag läste var liberalen (FP) Cecilia Wikström som i UNT pläderar för ett samlat militärt EU-försvar under Nato. Det är krigen (som denna utveckling skapar) som driver människor på flykt till det relativt välmående EU. Så länge denna brutala politik tillåts pågå kommer utsatta européer att rösta på dessa antietablissemangspartier (usch, vilket ord!). Man röstar emot, inte för!
Motsättningarna skärps oavbrutet på grund av dessa politiska beslut – som SD knappast kan göras ansvarigt för. SD är alltså – i mina ögon – ett resultat av dessa folkfientliga beslut, som sägs grunda sig på ”rätt människosyn”. Att skylla folkhemmets och demokratins förfall på EU-migranter är lika korkat som att skylla det på SD. Fienden måste identifieras och bekämpas med lagliga medel innan det är för sent.
Ytterligare förvillning av medmänniskan till nazisters fördel, låt oss lämna brottet emot enhetsfronten därhän för tillfället och peka på de direkta felaktigheterna i vad som påstås ovan.
Yttrandefrihet har överhuvudtaget aldrig kommit in i bilden här. Det är nämligen så att yttrandefrihet bara rör den statliga våldsapparatens agerande emot yttranden. När man försöker kalla individuell aktion för nån sorts yttrandefrihetsbrott. Då har man jämställt individen med statsapparaten och andra institutioner, trots att vi vet att de inte är jämställda alls. Om jag får en smäll på käften av att kalla yttrandefrihetsrelativister för idioter så har min yttrandefrihet inte inskränkts alls, men om en polisman hindrar mig från att be dessa yttrandefrihetsrelativister att hålla käften, så har min yttrandefrihet inskränkts i verklig betydelse, inte bara genom nått krystat argument som säger att jag är jämställd statsapparaten.
Dessutom är ”håll käften” ett alldeles acceptabelt yttrande från individer. Att hindras av polismakt från att gå på exempelvis en SD-demonstration och be Åkesson hålla käften är ett äkta övergrepp emot yttrandefriheten. Det är så att SD hade inte funnits i riksdagen idag om man inte systematiskt och med statligt övervåld sett till att inskränka yttrandefriheten för tiotusentals människor i vårt avlånga land.
Jag ber er därför sluta upp att urholka begreppet yttrandefrihet på det sätt ni gör.
Tänk, Deng Xiaoping måste slå sig för pannan i dessa dagar. Om han bara sagt att studenterna på Himmelska fridens torg störde ett KKP möte, då hade han fått köra över dem med hela den borgerliga pressens goda minne. (Och diverse småborgare på vänsterkanten.)
Martin Kullberg!
Jag tar nu till både för- och efternamn för att markera allvaret. Nu har du skrivit något riktigt okunnigt, ogenomtänkt och sakligt felaktigt.
Att ”yttrandefrihet bara rör den statliga våldsapparatens agerande emot yttranden” är fullständigt uppåt väggarna. Yttrandefriheten är en grundlag med några bärande principer som grund. Den bygger på en lång tradition och innebär att staten inte får ingripa mot yttranden annat än på det sätt som lagen anger.
I dessa principer ingår att man låter även sina motståndare framföra sina argument, vilket Nils Funcke förklarat i Metro. Alltså med argumenterande ord, inte med individuella våldsaktioner (inklusive burop, håll käften-tillmälen etc.) mot sina meningsmotståndare.
Att skapa kaos på gator och torg är precis vad fascisterna vill för att med hjälp av det bevisa att demokratin inte är säker för medborgarna.
I en riktig demokrati tjänar staten medborgarintresset. Om en grupp individer försöker stoppa en annan grupp att sprida sitt budskap är det en ordningsfråga, alltså en polissak.
Att Åkesson finns i riksdagen på grund av att polisen skyddat dem från vänsteraktivisters angrepp är fullständigt nonsens.
Ett mer förvirrat inlägg har jag aldrig tidigare haft nöjet att publicera här på bloggen. Tack för det Martin!
Art bilda väpnade garden är inte ok enligt dig. Men när SD hetsar mot romer, muslimer, invandrare och asylsökande så är det demokratiskt godtagbart och ska beskyddas av staten. Jo, du är en äkta liberal. Det är bara det att liberaler brukar aldrig stoppa fascismen. Det överlåter de med varm hand till kommunister. Som sedan utropas till lika goda kålsupare.
Hannu!
Hets mot folkgrupp ska beivras.
Tycker du som Martin att vi inom vänstern ska organisera folkförsvarsstyrkor och börja stoppa Sverigedemokraters lagliga framträdanden?
Tack för ett i huvudsak utmärkt inlägg Knut! Vänstern pratar gärna om yttrandefrihet, men bara om det gäller deras egen rätt. Vilket visas även i denna tråd. Vandalerna på tunnelbanestationen skall naturligtvis fördömas som den odemokratiska skränfock de är.
Idag vänder vanligt folk ryggen åt den officiella vänstern. Det gör de rätt i.
Intressant detta med yttrandefriheten och vad den egentligen innebär. Här får ni gärna hjälpa mig. Är det inte så att yttrandefriheten, såsom de regleras i vår grundlag, är just ett förhållande mellan individ och stat? Den reglerar inte förhållandet mellan individer? Ur en inskränkt juridisk synvinkel, så har nog Martin Kullberg rätt. Som alla vet är juridik och moral inte samma sak.
Jag skrev en drapa om Stefan Jarls film ”Godheten” här på bloggen förra året. När SVT stoppade sändningen av den före valdagen i höstas, så hävdade Jarl att hans yttrandefrihet var angripen. Jag menade att så inte var fallet. Filmen kunde ses av vem som helst på tuben och den hade redan spelats på många biografer runt om i landet. Yttrandefriheten är nog ingen enkel sak.
Men jag avskyr den vänsterpöbel som härjade och vandaliserade tunnelbanan på Östermalm. Kanske inte främst för vad de gjorde, utan för vad de står för. Den överklass som bor i dom krokarna satte nog både champagnen och snittarna i vrångstrupen när de tvingades genomlida detta attentat mot lag och ordning.
Enligt min mening har Martin rätt i att brott mot yttrandefriheten kan bara begås av staten emot medborgarna. Om UNT, DN o s v vägrar att ta in insändare eller intervjua personer som tycker annorlunda än deras ledarsida, så är de i sin fulla demokratiska rätt. Detta kan inte kallas ”censur”, som ofta händer. Istället borde det motivera upprättandet av andra dagstidningar än UNT, DN o s v.
Knut har (bortsett från hans känslomässigt starka ordval) rätt i att enskilda gruppers agerande för att tysta meningsmotståndare utgör också ett hot emot yttrandefriheten om de skyddas av den statliga våldsapparaten eller denna förhåller sig passiv.
Om SD:s plakat i T-banan var lagliga var det ett brott att söka riva ner dem och polisen borde ingripa emot dem som försökte. Om SD hittat något ”kryphål” kan det täckas över med lämpliga motåtgärder, t ex ny lagstiftning.
Motdemonstrationer och opinionsbildning emot åsikter man inte gillar är ju annars praxis. Detta kan också tillämpas emot SD. Martin har helt rätt i att ”vänsterns” attityd öppnar dörrar för att deras dåliga argument kan, lagstridigt, vändas emot dem själva.
Till sist kan jag inte annat än ruska på huvudet över mina landsmäns irrationella attityder emot SD. Vägen till helvetet lär vara kantat med goda föresatser, och jag är rädd för att den framtida historieskrivningen kommer att lägga skulden för SD:s maktövertagande inte så mycket på deras skicklighet som deras antagonisters enorma klantighet. Man kan ju vinna en fotbollsmatch tack vare motståndarlagets ideliga självmål.
”Hets mot folkgrupp ska beivras.” Bra, men hur och av vilka? Räcker det att överlämna det åt det s k rättsväsendet? Dem fintar SD lätt bort. Man är ju inte dummare än att man avstår från att skriva ut exakt vad man menar – alla vet ändå. Självklart skriver man ”tiggare” och inte ”romer från Rumänien”.
Eller måste de organisationer som hetsar också bekämpas politiskt? (Istället för att utmåla dem som faktiskt gör som ”vandaler” och ”vänsterpöbel” som det görs här ovan.)
Nu gäller ju frågan nedrivandet av affischer, vilket får liberal vän av ordning att gå i spinn, och jämföra med Roms förstörelse. ”Organisera folkförsvarsstyrkor”? Det kan nog bli nödvändigt i framtiden om våra ”demokrater” ägnar sig åt att försvara fascisters rätt att hetsa mot minoriteter i demokratins namn.
Fick denna kommentar på facebook från Knut Strømfors:
Godheten er enorm i Sverige. Godheten er det eneste rette menneskesynet. Spesielt på venstresiden. Ingen er mer opptatt av godhet enn venstresiden i Sverige. Der det er godhet blir det automatisk husrom, arbeid, toleranse og harmoni. Vi løser alle verdensproblemer med godhet.
Hitler ble bekjempet med ren godhet. Alle verdens ofre må komme til Sverige slik at vi kan vise frem hvor mye godhet vi har. En ekte venstreradikaler hater de som ikke har nok godhet. Har du ikke like mye godhet er du nazist.
Det er godhet og ha mange tiggere, minst en utenfor hver butikk. Gjerne i små tiggerleire midt i byen, parkene kan brukes til dette. Da blir det mer flyktningeleirstemning. Da kan vi være veldig gode.
Ingen har hørt om krisemaksimering. De som stemmer på SD trenger flere romfolk og muslimer i sitt nærmiljø for å bli like gode som venstresiden. Det er den eneste løsningen.
Hvis SD får flere stemmer i valg, er løsningen be inn flere å vare gode mot. Romfolk og muslimer er best, da får venstresiden vist at de er kompromisløse antirasister. De som kommer er veldig gode. De er de beste, vi trenger flere.
Klarer venstresiden å tvinge igjennom nok godhet til å få Medelsvensson til å velge Jimmy Åkeson til statsminister? Jeg tror vi klarer det. Yes we can 🙂
Henrik Arnstad (en av få liberala antifascister idag) berättar i AB om hur vårt s k rättsväsende fungerar idag: beskyddar nazister och gör ingenting mot deras hot. Det fungerar alltså precis som i Weimartidens Tyskland.
(Knut Strømfors hatar uppenbarligen allt till vänster. Det gjorde Hitler också. Har ni tänkt på det?)
Frågan här är ju hur yttrandefriheten ska tolkas rent konkret. När det gäller vandaliseringen av SD:s affischer i tunnelbanan ser jag det främst som en ordningsfråga. SD hade köpt reklamplats och fick sin reklamen nedriven. Jag anser att detta inte har så mycket med yttrandefrihet i grundlagens mening att göra.
Om jag till exempel skulle ogilla en raklamaffish i tunnelbanan och går fram och river den i stycken – bryter jag då mot grundlagen? Knappast. Jag bryter sannolikt mot någon annan lag. Man får inte som privatperson godtyckligt vandalisera sådant som man inte gillar, oavsett vad det gäller.
Sedan kan man, som jag tror att den snälle Knut menar, respektera sina meningsmotståndare. Låta dem framföra sitt budskap, även om man djupt ogillar det. Sen röstar man om saken vart fjärde år. När motsättningarna i samhället inte är så stora, så uppträder de flesta ganska civiliserat i politiska sammanhang. Nu har vi dock ett läge där motsättningarna i samhället ökar. Ett uttryck för detta är att SD växer. Ett annat uttryck för detta är den ”goda vänsterns” hat mot det som man betraktar som fascism. En engagerad och radikal vänster är ofta benägen att agera med demonstrationer. Nu har den även bestämt sig för att gå handgripligt till väga.
Jag tror att denna vänster vägleds av Niemöllers dikt:
För denna vänster gäller det alltså att protestera. Innan det är för sent. Jag tror att det är huvudmotivet för att den ”goda vänstern” idag beter sig som vandaler på offentlig plats. Ändamålet (att krossa fascismen innan det är för sent!) helgar medlen. Målet för denna vänster är demokrati, socialism, feminism och jämlikhet.
Att denna vänster inte har något reellt inflytande på den svenska politiska landskapet är mot den bakgrunden inte särskilt konstigt.
De romska tiggarna betraktas som djur.
Jo, instämmer säkert alla ”godhjärtade svenskar”. Du har så rätt Anders. Som vi alltid sagt: rasister, främlingsfientliga, SD:are o s v betraktar de romska tiggarna som djur.
Men gör ni inte också det själva? Ni kräver inget av dem, ni låter dem vara som de är, söker inte att påverka dem att ändra sin livsstil.
Avsigkomna svenska hippies eller nerdrogade bohemer eller andra som ni räknar som ”människor” ska ju räddas och reformeras genom samhälleliga ingripanden. Men inte de romska tiggarna, deras kultur ska respekteras.
Ty ni betraktar i grund och botten de romska tiggarna lika mycket som djur som rasisterna, de främlingsfientliga, SD:are o s v. Skillnaden är bara att ni tycker om dessa djur och gärna ger dem godsaker utanför Coopbutiken.
Ni ger dem godsaker som ni ger frön till fåglar och köttben till hundar, utan krav på att de ska lära sig svenska eller gå en kurs för att bli snickare.
Omkring senaste sekelskiftet bildades miliser (eller vad man skall kalla grupper av typ AFA och Revolutionära Fronten) som handgripligen jagade iväg farliga och våldsbenägna nassar. Taktiken fungerade då, men utsträckt till en långsiktig strategi blev den katastrofal. Det som fungerade mot skinnskallar med obefintligt stöd i samhället fungerar inte mot en växande känsla där alltfler helt enkelt är bekymrade för vad som händer i Sverige utan att för den sakens skull springa runt och skrika ’sieg heil’ och slåss. Idag vinner SD trots att den egna politiska kompetensen är rätt begränsad. Vad händer om/när partiet får in mer kompetent folk inom olika områden som inte bara handlar om invandring och brott? Ser man på kommentarerna i ’Avpixlat’ är förhoppningarna på framtiden höga, hur kommer det att se ut när nya opinionsundersökningar kommer …?
Björn!
Jag tror du har en poäng här (kanske fler!): d v s skrämselpropagandan emot SD som politiskt spetälska, vilket inte har så stor effekt på ”vanligt folk” kan vara ganska så effektiv på landets ”elit”.
Var en som tillhör, vad man i England kallar ”the chattering classes” (minglarna på cocktailparties?) ska veta att går de över till SD är de definitivt utfrysta ifrån ”innekretsarnas småmysiga braskvällar”.
Man kan dock se hur en del i ”eliten” redan nu väljer sina ord. För en tid sedan var det en politisk pamp som sade något i stil med att han blev illamående när han hörde en SD:are lägga ut texten. Ett sådant yttrande är lätt att slingra sig undan …
Jag och Knut har ibland haft kontroverser, men i den här frågan anser jag att han har rätt. Vilket framgår av min lilla artikel på denna blogg ”Vad tjänar yttrandefriheten”. Lackmustestet på yttrandefrihet är frågan ”Gäller även yttrandefriheten för motståndaren?”