Det där med klass, stil och subtila signaler slutar inte att fascinera. Kom att tänka på Bertil Kihl häromdagen. Honom kände jag mellan januari och oktober 1967 – en mycket kort tid. Sedan har vi aldrig setts och jag vet inget om hans fortsatta liv. Men han gjorde av vissa skäl intryck.
Vi ryckte in på samma pluton i MUL-divisionen* på KA4 i Göteborg och hamnade på samma lucka. Bokstäverna K och L ligger ju nära varandra i alafabetet. Han rörde sig slängigt och energiskt och var bland de första att komma i uniformen. Någon berättade att han just dömts i en rättegång och fått välja mellan fängelse och militärtjänst. Han älskade detta ordnade liv. Mat på bestämda tider, tydliga regler och massor av kompisar. Minsta snedsteg markerades direkt. Åtminstone de första veckorna.
Vi skulle nu alla vara lika, leva under samma förhållanden, äta samma mat, lyda under samma regler och bära samma uniform. Men trots att Kihl gjorde sitt allra yttersta för att anpassa sig och vara till lags, kunde han inte motstå frestelsen att skapa en fånig stuk på mösskärmen som ingen förut sett. ”Rätta till mösskärmen Kihl!” sa plutonchefen efter ett par dagar då det stod klart att det inte var en tillfällighet som åstadkommit skärmstuken. ”Ja sergeant!” sa Kihl, vek ner skärmen i allas åsyn och satte på mössan igen. Efter ett par minuter hade emellertid skärmen liksom automatiskt intagit sin uppstudsiga stuk igen. Den verkade sitta inbyggd i mössan, men bara i hans mössa.
Veckorna gick och samma sak upprepade sig nästan varje morgonuppställning, med en aning stegrad irritation från plutonchefens sida varje gång. Å ena sidan var ett veck på mösskärmen inget att bry sig om. Det kanske rent av var fel på mössan. Men å andra sidan såg hela soldaten Kihl med sitt nollställda ansikte under den fånigt uppvikta mösskärmen djävligt uppkäftig ut. Utan tvekan gjordes plutonchefen förbannad och förlorade en gnutta auktoritet varje gång.
Måndagsmorgonen i fjärde veckan bytte plutonchefen taktik. ”Kihl, byt mössa på fredag i samband med tvättbytet!” sa han lugnt men bestämt under visitationen. ”Ja sergeant!” sa Kihl. Och så blev det. Till och med fredag kunde nu Kihl bära sin uppstudsiga mössa utan att bli kommenterad.
Måndagen i femte veckan, efter en för Kihls del ganska andefattig helgpermis, var det åter morgonuppställning med visitation. Vi minglade som vanligt på MUL-divisionens lilla kaserngåd, Kihl med sin nya mössa – fast med samma uppstudsiga stuk som den gamla. Kihl tvekade inte en sekund. Han njöt av situationen. Han hade alla gubbarna med sig och kände stödet. Vi väntade på att befälen skulle komma ut från sin expedition och starta veckans krig. Spänningen steg. Hur skulle plutonchefen reagera?
”Uppställning!” kommenderades av en furir som kollade närvaro och ledens rättning. Så lämnades av till putonchefen som kommenderade ”Givakt! – kort paus – Gomorron soldater!” ”Gomorron sergeant!”, skallade i perfekt talkör i retur. ”Manöver!”, kommenderade plutonchefen, varpå vi vant intog denna något mer avspända ställningen. ”Visitation!”, fortsatte plutonchefen.
Det som nu följde var en total seger för Bertil Kihl. Han vann alla kompisarnas hjärtan, steg kraftigt i status och visade plutonchefen att Bertil Kihl sätter man sig inte på, och gör man det riskerar man själv att bli svårt sårad och helt tappa sin auktoritet.
Plutonchefen började sin planmässiga genomgång gubbe för gubbe och närmade sig Bertil Kihl som stod långt bak. Vi andra kunde inte motstå att vända oss om och betrakta det kommande dramat. Där stod han nu plutonchefen med en mycket koncentrerad uppsyn och en alldeles spikrak mösskärm framför Kihl med sitt vanliga nollställda ansikte under sin uppstudsigt uppvikta mösskärm. De stirrade varandra rakt i ögonen. Vi andra väntade några andlösa sekunder på den detonation som måste komma.
”Bra Kihl, det ser bra ut!”, så gick han vidare. Han var besegrad, men försökte låtsas som att det inte gjorde ont.
Alltså, med ett veck på skärmen kan man ta makten. Kanske är det därför så många gillar mössor med skärm.
*MUL-divisionen = minutläggningsdivisionen
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: KA4, Bertil Kihl, lumparminne
