Vladimir Putin hos Xi Jinping i förra veckan. (Foto: Kreml)
USA ville slå in en kil mellan Ryssland och Kina. I stället kommer amerikansk eskalering i Ukraina att besvaras av Kina – och med mer än bara sabelskrammel. Det menar den pensionerade CIA-analytikern Ray McGovern i en artikel publicerad på Consortium News 17 maj. Redax har med McGoverns tillstånd översatt den till svenska.
Kinas president Xi Jinpings extremt varma mottagande av president Vladimir Putin i Peking 16 maj befäste det alltmer imponerande strategiska samarbetet mellan Ryssland och Kina. För världens maktbalans utgör det en kontinentalförskjutning.
Med den rysk-kinesiska ententen klämtar även klockan för troskyldiga amerikanska utrikespolitiska försök att slå in en kil mellan de två länderna. Triangelrelationen har blivit två-mot-en, med allvarliga följder, särskilt för kriget i Ukraina. Om den amerikanske presidenten Joe Bidens utrikespolitiska snillen fortsätter att blunda för verkligheten blir en eskalering nästan ofrånkomlig.
I en intervju med Xinhua inför besöket noterade Putin ”den oöverträffade nivån i våra länders strategiska partnerskap”. Han och Xi har personligen eller virtuellt träffats mer än fyrtio gånger. I juni 2018 beskrevs Putin av Xi som ”en gammal vän till det kinesiska folket” och, på ett personligt plan, som hans ”bäste vän”.
För sin del noterade Putin på torsdagen att han och Xi ”står i ständig förbindelse för att personligen hålla uppsikt över alla angelägna frågor på den rysk-kinesiska och internationella dagordningen.” Putin tog med sig försvarsminister Andrej Belousov såväl som veteraner som utrikesminister Sergej Lavrov samt viktiga ledare i affärslivet.
Xi och Putin undertecknade på torsdagen en kraftfull proklamation, lik det märkvärdiga uttalande de kungjorde 4 februari 2022 i Peking. Då beskrevs deras relation som ”överlägsen de politiska och militära allianserna under kalla krigs-eran. Vänskapen mellan de två staterna har inga gränser, inom samarbetet finns inga ’förbjudna’ områden …”
Den fulla vidden av det uttalandet framgick inte förrän tre veckor senare då Putin inledde den militära specialoperationen i Donbass. Kinas nedtonade reaktion skakade de flesta analytiker, som avfärdat möjligheten att Xi skulle ge sin ”bäste vän” Putin vad som i praktiken var en dispens från Kinas grundmurade utrikespolitiska princip om icke-inblandning.
Under de följande veckorna gjorde officiella kinesiska uttalanden klart att westfaliska principer fick ge vika för ”vart lands behov att försvara sina kärnintressen” och att varje situation måste bedömas ”i sitt eget sammanhang”.
Torsdagens proklamation uttryckte oro över ”ökande strategiska risker mellan kärnvapenmakter”, syftande på fortsatt eskalering i kriget mellan det Nato-stödda Ukraina och Ryssland. Den fördömer ”utvidgandet av militärallianser och skapandet av militära brohuvuden nära andra kärnvapenmakters gränser, särskilt med framskjuten placering av kärnvapen och deras bärsystem, liksom andra objekt.”
Putin har säkert informerat Xi om de robotbaser USA redan har i Rumänien och Polen där de kan avfyra vad Ryssland kallar ”offensiva anfallsmissiler” med en flygtid till Moskva på mindre än tio minuter. Säkert har Putin också berättat för Xi om motsägelserna i amerikanska uttalanden kring nukleära medeldistansrobotar.
Exempelvis känner Xi till – lika säkert som att västliga mediekonsumenter inte känner till – att Biden under ett telefonsamtal med Putin 30 december 2021 försäkrade att ”Washington inte hade någon avsikt att placera offensiva anfallsvapen i Ukraina”.
I Kreml gladdes man den nyårsaftonen, då Bidens försäkran var det första tecknet på att Washington skulle kunna erkänna Rysslands säkerhetsbekymmer. Ja, vad Biden tagit upp var faktiskt en nyckelfråga i åtminstone fem av de åtta punkterna i det ryska avtalsutkast som hade överlämnats till USA 17 december 2021. Den ryska glädjen blev dock kortlivad.
Utrikesminister Lavrov avslöjade förra månaden att då han hade träffat Antony Blinken i Geneve i januari 2022, låtsades den amerikanske utrikesministern att han inte hade hört talas om Bidens löfte till Putin. I stället framhärdade Blinken i att amerikanska medeldistansmissiler skulle kunna placeras i Ukraina, medan USA bara möjligen kunde tänka sig att begränsa deras antal, berättade Lavrov.
När Biden tillträdde som president 2021 försäkrade hans rådgivare honom om att han kunde spela på Rysslands rädsla för Kina och driva in en kil mellan dem. Detta blev pinsamt tydligt när Biden lät förstå vad han hade sagt till Putin under deras toppmöte i Geneve 16 juni 2021. Det mötet bekräftade för Putin att Biden och hans rådgivare var fast i en bedrövligt förlegad uppfattning om rysk-kinesiska relationer.
På det här bisarra viset beskrev Biden sin inställning till Putin när det gällde Kina:
”Utan att citera honom [Putin] – vilket jag inte tycker vore lämpligt – så låt mig ställa en retorisk fråga: Man har en gräns med Kina som är flera tusen miles. Kina eftersträvar att bli den mäktigaste ekonomin i världen och den största och mäktigaste militären i världen.”
På flygplatsen efter toppmötet gjorde Bidens medhjälpare sitt bästa för att få honom ombord på planet, men lyckades inte hindra honom att dela med sig av fler visdomar om Kina:
”Ryssland är i ett mycket, mycket svårt läge just nu. De blir åtklämda av Kina.”
Efter de kommentarerna ägnade Putin och Xi resten av 2021 åt att försöka ta Biden ur villfarelsen att Kina ”klämmer åt” Ryssland. Det var inte ett åtklämmande, utan en broderlig omfamning. Denna gemensamma ansträngning kulminerade med ett virtuellt toppmöte mellan Xi och Putin 15 december det året.
Videoinspelningen av den första minuten av deras samtal vidareförmedlades av New York Times, liksom av andra. Ändå verkade de flesta kommentatorer inte förstå dess betydelse.
Putin:
”Käre vän, käre president Xi Jinping. Kommande februari förväntar jag mig att vi äntligen kan träffas personligen i Peking så som vi kommit överens om. Vi kommer att hålla samtal och sedan delta i öppningsceremonin vid de vinterolympiska spelen. Jag är tacksam för er erbjudan att närvara vid detta betydande evenemang.”
Xi:
”Käre president Putin, min gamle vän. Jag är glad att nu i slutet av detta år få träffa er via videolänk, för andra gången detta år, vårt 37:e möte sedan 2013. Ni har hyllat kinesisk-ryska relationer som en förebild för internationellt samarbete i det 21:a århundradet, gett starkt stöd åt Kinas position i säkrandet av dess kärnintressen, och bestämt motsatt er försök att driva in en kil mellan våra länder. Det uppskattar jag mycket.”
Är Biden fortfarande ovetande om detta? Har hans rådgivare berättat för honom att Ryssland och Kina aldrig har varit närmare, i vad som nu faktiskt motsvarar en militärallians?
Putin har sagt sig vara medveten om att Washingtons politik gentemot Ryssland ”framförallt påverkas av inrikespolitiska processer”. Ryssland och Kina bedömer säkerligen att Bidens Ukraina-politik influeras av det politiska imperativet att synas stå emot Ryssland.
Om hetsporrarna i Natos medlemsländer skickar ”instruktörer” till Ukraina finns alltid en utsikt till militär konfrontation. Vad Biden behöver veta är att om det blir öppna fientligheter mellan Ryssland och Väst så lär han stå inför mer än bara sabelskrammel i Sydkinesiska sjön: faran för ett tvåfrontskrig.
Kineserna vet att de står näst på tur för ett östligt Natos omsorger. Ja, det är ingen hemlighet att Pentagon ser Kina som fiende nummer 1. Enligt försvarsdepartementets Nationella försvarsstrategi är ”försvarets första prioritet att försvara hemlandet, anpassat till det växande multidomänhotet från Kinesiska folkrepubliken.”
Pentagon kommer att vara sist att hålla själamässa för den saligen hädangångna unipolära världen.
Ray McGovern
