Eftersom jag inte följer de stora tidningarna och oftast missar Godmorgon världen på söndagar har kampanjen mot Ilmar Reepalu passerat i ögonvrån. Så är det nog för de allra flesta. Men i morse hörde jag i radion en sammandrabbning mellan Svante Weyler och Ilmar Reepalu som gav otäcka vibrationer. Med systematiskt lugn brände Weyler fast A-stämpeln i köttet på Reepalu, som försökte rentvå sig efter bästa förmåga.
Så satte jag mig till rätta med datorn och läste på i artikelfloden om bråken i Malmö efter tennismatchen mot Israel. Vad lärde jag mig? Jo …
att antalet anmälda hatbrott mot judar i Malmö har fördubblats från ca 35 till ca 75 på ett år
att Ilmar Reepalu var dåligt informerad om ökningen
att han har använt begreppet ”Israeliska lobbyn”
att Israels vänner har fört en kampanj mot Reepalu för att stämpla honom som antisemit
att Mona Sahlin har försökt mildra effekterna av detta
att Reepalu utan framgång försökt försvara sig, bland annat genom att erkänna några små misstag, och
att Svante Weyler framfört en famös anklagelseakt mot Reepalu i Godmorgon världen i söndags.
Ökningen av antalet anmälda hatbrott mot judar i Malmö är inte konstig. Judiska församlingar och andra judiska organisationer har ju i stor omfattning tagit på sin lott att försvara Israels politik mot Gaza. Att palestinier i Sverige då kopplar judar till övergreppen i Gaza borde inte vara svårt att förstå. När Reepalu visar förståelse för en sådan koppling blir han hudflängd för antisemitism.
Men dessa judiska organisationer har sig själva att skylla. Om de slutade att kalla all Israelkritik för antisemitism skulle hatbrotten minska till normalt låga nivåer igen. Att skylla ökningen på Reepalu är i bästa fall en missuppfattning orsakad av skygglappar.
Reepalu klandras även för att ha använt begreppet ”Israeliska lobbyn”. Det är märkligt. Att judar håller samman och organiserat verkar för sina intressen runt om i världen är inte uppseendeväckande. Det är när denna lobbys intressen helt sammanfaller med Israels krigspolitik som sammanblandning mellan judiskt och staten Israel lätt uppstår. Den dagen en judisk församling (inte bara judiska privatpersoner) tar avstånd från t ex Israels övergrepp mot Gaza, skulle den nödvändiga rågången mellan staten Israel och judendom i allmänhet bli lättare att urskilja för alla.
Svante Weylers krönika i Godmorgon världen 2010-02-28 var rent hotfull. Hans legitimering av en lång kampanj mot Ilmar Reepalu och kopplingen mellan massdödandet i Treblinka och Reepalus försiktiga palestinasolidaritet är sanslös. Han verkar själv inte förstå problemet, han är bara uppfylld av sin mission (som inte rymmer en enda palestinier).
_____________
Artiklar att läsa: Weylers blogg, Aftonbladet 2010-02-26, NewsDesk 2010-03-02, Expressen 2010-02-26, Skånskan.se 2010-03-02, Skånskan.se 2010-02-04, Kvälls-Posten 2010-03-02, SR 2010-03-02
Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: antisemitism, Gaza, Ilmar Reepalu, Svante Weyler
AIPAC, en av de mäktigaste lobbygrupperna i USA, kallar sig för ”America’s pro-Israel Lobby”. Om man får tro AIPAC självt är denna lobby allt annat än maktlös (se https://www.aipac.org/about_AIPAC/Learn_About_AIPAC/26832.asp).
Trevligt att du tog upp attackerna på Reepalu.
Han borde dock vara van vid det här laget. Det verkar som om dom judiska församlingarna tagit till uppgift att skuldbelägga alla som eventuellt kan ha en åsikt om Israel. Precis som du säger: ”ökningen av antalet brott är inte konstig”. Googla Fred Kahn och Fredrik Sieradzki tillsammans med Reepalu så finns massor av artiklar.
Vad som däremot är riktigt konstigt är organisationen Holocausttaskforce. En organisation på initiativ av Göran Person 1998. Organisationens hemsida hittar du här https://www.holocausttaskforce.org
Det märkliga inträffar då man läser organisationens deklaration att man inser att man inget förstått. Läs själv på
https://www.holocausttaskforce.org/about-the-itf/stockholm-declaration.html?lang=sv
Man vill dra igång nya möjligheter att forska genom att öppna arkiven. Detta samtidigt som man med all kraft vill förhindra att andra sanningar än den etablerade redovisas. Ett oerhört märkligt ställningstagande. I varje fall med den bakgrund vi känner till idag. Förintelsen är därmed det enda forskningsområde där det uttryckligen anges att objektiv forskning inte skall bedrivas. Ett oerhört nederlag för en nation som utger sig för att värna demokrati och konventionen om de mänskliga rättigheterna.
Båda dessa ”doktriner” Holocausttaskforce och dom mänskliga rättigheterna kan inte existera i en demokrati. Hedrande för alla finnar är att man ännu inte anslutit sig utan förbehåller sig rätten att fortsätta som ”hangarounds”. Vilket i sig är illavarslande.
”Turkiet fruktar både ekonomiska krav på kompensation och framtida territoriella krav från republiken Armenien som aldrig erkänt sin gräns med Turkiet.”
Av Svante CORNELL