Mikael Nilsson heter en militärhistoriker på Försvarshögskolan som skriver i en uppseendeväckande frispråkig artikel på SvD Brännpunkt 2009-12-02 Ny doktrin sätter freden på spel om den solidaritetsförklaring med länder i vårt närområde t ex i Baltikum, som smögs igenom i riksdagen 16 juni. Då slogs fast att vi ”ska kunna ge och ta emot militärt stöd”.
Nilsson menar att vår försvarspolitik nu är direkt hotfull mot vårt eget territorium. Samtidigt som vi omvandlat vårt territoriella försvar till ett insatsförsvar signaleras till omvärlden att vi ska ingripa i baltiska länder om de hotas. Underförstått är att det är Ryssland som hotar. Slutklämmen är:
Sverige har nu inlemmats i ett … system av semiallianser och solidaritetsutfästelser som i värsta fall kan få … ödesdigra konsekvenser. Solidaritet är vackert och bra, men det får inte bli fredens och det nationella välbefinnandets baneman. Säkerhetspolitiken måste göras till en valfråga så att svenska folket får en chans att ta ställning till den omdaning av Sverige som nu pågår endast i det fördolda.
Vad gör Socialdemokraterna? Är (S)-toppen så EU-ropeiserad och så Nato-integrerad att de fått både munkavle och skygglappar? Då är det dags för ett riktigt uppror bland Socialdemokrater innan det är för sent. Vem börjar?
Andra bloggar om: Intressant, solidaritetsförklaring, regeringen, nato, eu, sveriges försvar
Samtidigt är det ju slirigt:
1. ”…inte förhålla sig passivt …” kan ju betyda både det ena och det andra.
2. ”Sverige bör ha förmågan att kunna …” Alltså ”bör”,”förmågan”,”kunna”. Inte ”Sverige betraktar ett angrepp på en medlemsstat som ett angrepp på Sverige”
Men visst är det ett exempel på ”de små stegens tyranni”.
Jo, alla civilisationer riskerar att gå under av ett eller annat skäl. Ett starkt nationellt värnpliktsförsvar skulle kunna vara ett segt och uthålligt försvar i händelse av ett angreppskrig.
I vår tid är t.ex. Göteborg i stort sett utan fast försvarsmakt. Inte ens oljecisternerna på Hisingen är ordentligt skyddade vad jag kan förstå.
På jobbet har vi legat på en inomhustemperatur denna veckan på kanske 16-17-18 grader och ett fack har hotat med att t o m stänga arbetsplatsen.
Denna temperatur skulle dock lätt bli ”den gamla goda tiden”, om ett ordentligt attentat skulle genomföras mot oljedepåerna. En politiker profilerade sig i Göteborg förra valet och vann nog en hel del röster på den manövern.
Utan ett yttre tryck tror jag inte att det finns några förutsättningar för ett återupprättande av den traditionella neutralitetsdoktrinen.
Från ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”, som det fortfarande hette för tjugo år sedan, fram till den aktuella skrivningen från den 16 juni i år har det ju tagits massor av små steg utan att vi sett skymten av uppror i något svenskt riksdagsparti.
Ja, skulle ens ett rejält nederlag för USA och NATO i Afghanistan räcka om det inte fanns en organiserad utomparlamentarisk opinion, som hade möjlighet att utnyttja detta?
Som enskild person är Mikael Nilsson i sin fulla rätt att uttrycka vilka udda åsikter som helst. Problem uppstår då man noterar hans hemvist – FHS; vårt högsta lärosäte för officerare och en rad andra personer med uppgift att utöva en ledande funktion i vårt samhälle. FHS ledning har stor anledning att närmare intressera sig för vilka budskap som M.N ger kursdeltagare vid FHS. I vårt nuvarande samhällsklimat med spretande politiska budskap och en försvarsmakt som svajar i diverse riktningar är det viktigt att, bl a officerare grundar sin uppfattning på bästa möjliga vetande och därur följande värderingar. Ett sätt för M.N att skaffa sig vetande beträffande solidaritet som värdegrund vore att besöka krigskyrkogårdar från VK 1 och VK 2 i Europa; att läsa texterna på ett hundratal gravstenar och därefter sitta ner – helst i ensamhet – och reflektera över vad som är solidaritet. Ã…tgärden kräver endast visst historiskt vetande rörande de båda världskrigen. Vad gjorde inte UK, Frankrike och inte minst USA under rubriken solidaritet?
Stig A!
Mikael Nilsson får väl svara för sig. Det intressanta här är din egen logik. Alltså av det faktum att det finns massor av krigskyrkogårdar runt om i Europa från de senaste två hundra åren följer det att den säkerhetspolitik vi i Sverige haft under dessa två hundra åren (”alliansfriheten”) har varit felaktig.
Är det inte det du säger? Men är det inte också så att under folkstyret följer av ett empiriskt faktum ingen politik alls? Folkstyret är ju som bekant majoritetsstyre.
Hur många procent?
Enligt en alldeles färsk opinionsundersökning från SKOP svarade 68% nej på frågan om â€Sverige bör ingripa militärt till de baltiska staternas försvar vid ett anfall från Ryssland†(Svenska Dagbladet 18/1).
I den rödgröna plattform för Sveriges säkerhets- och försvarspolitik som också offentliggjordes den 18/1 – på Folk och Försvars årliga konferens i Sälen – ställer man sig bakom det riksdagsbeslut från i somras – 16/6 – som ger riksdag och regering mandat att sända svensk trupp till de baltiska staterna i den i SKOP-undersökningen aktuella situationen.
På konferensen hette det också att det var viktigt att den svenska säkerhets- och försvarspolitiken hade en bred folklig förankring. Men när skall man säga att â€en bred folklig förankring†föreligger? Hur stor del av svenska folket får man då maximalt ha mot sig?
Ja, 70 % går tydligen bra. Men kan inte då också 80 gå bra? Och varför då inte också 90?
Sannerligen, ”something rotten in the state of Sweden” måste det vara.
Det jag vill säga med denna kommentar är förstås att i precis samma mening som dagens regering är en säkerhetsrisk så kommer en rödgrön att vara det. Efter Sälen 2010 vet vi det.