KUNSKAPSRÖRELSEN!

Nu är den här, boken om kunskapsrörelsen. Den lyfter fram detta bortglömda skolhistoriska drama.

Det var mer än 30 år sedan. Många av er i närheten av eller redan i pensionsåldern minns säkert uppståndelsen. Men alla ni andra, ni som fortfarande sliter med skolfrågan, antingen som föräldrar till skolbarn, som lärare i selen eller som bara är intresserade hur det kunde gå så snett och som 1979 ännu inte hade börjat fundera på hur skolan borde vara utformad, för er kan det kanske vara intressant att läsa om kunskapsrörelsen och upptäcka hur lite som hänt i själva skoldebatten, men hur mycket som hänt med den då förhållandevis likvärdiga skolans totala kollaps.

Jag har som sagt inte kunnat släppa tanken på att det vi gjorde trots allt var viktigt. Vi såg något som låg dolt i tiden, men som – om man besvärade sig att glutta bakom en eller annan förlåt – framstod som helt uppenbart. Skolan höll redan då på att spåra ur.

Mig har det dessutom alltmer förundrat att ingen under de gångna 30 åren, av intensiva larm om sjunkande kunskapsresultat, dragit sig till minnes att visslan blåste redan 31 maj 1979.

Jag kan även med stort vemod meddela att inte heller jag får någon rätsida på frågan hur det kunde gå så illa och hur vi ”skolradikaler” – för kunskap, bildning och demokrati – kunde hamna i sådan djup fiendskap. Kanske var just denna olyckliga fiendskap en nyckelfaktor för att grundskolan så totalt kunde slås i bitar.

Här några reaktioner på boken:

Göte Rudvall:

”… Så vill jag också säga att jag är glad att boken kunnat få så fin baksidespresentation av Bengt Göransson! Verkligen hedrande!

Kapitlet om bakgrunden är mycket intressant och upplysande även för mig som tyckt att jag följt med skoldebatten på nära håll. Din beskrivning av Sols träffar och Utbildningsdagarna ”Skolan lever” var mycket intressant. Koncentrationen på två speglande böcker har också bidragit till att olika synsätt på ett tydligt sätt kunnat framträda.

Du lyckas göra splittringen inom Kunskapsrörelsen riktigt spännande och nyanserar min uppfattning av den. Som du nog märkt har jag väl enkelt fått för mig att ni vänstermänniskor bara aningslöst låtit er stängas in i ”högerburen”!

Hur socialdemokratins kluvenhet i folkbildningsfrågan går tillbaka ända till Oscar Olssons kontroverser med Saxon i Såningsmannen var nytt för mig.

Sammanfattningsvis vill jag säga ett stort tack för att du orkat så grundligt gå igenom skolutvecklingen och skoldebatten från 1960-talet och hjälper till att ge nytt bränsle till debatten om hur vi skulle kunna få tillbaka idén om en sammanhållen, likvärdig skola för alla. När allt nu lösts upp i valfrihetens sociala segregation.

Där kunde vi ses på samma barrikader!”

Henrik Linde:
”Nu har jag sträckläst din bok och är imponerad av allt du har att berätta. Särskilt tycker jag om ditt sätt att se på och värdera dina personliga insatser och åsikter när du tittar tillbaka på vad du gjort och vad som hänt. …

Hoppas att boken får den stora spridning den förtjänar.”

Donald Broady:
”Varmt tack för att du skickade din kunskapsrörelsebok som låg i brevlådan i morse och som jag redan sträckläst. Också jag har på sistone rotat i kvarlevor på jakt efter förklaringar till bland annat det som hände i skoldebatten under 1970-talet. Detta behov av att förstå vad man varit med om under viktiga tidigare faser av livet är nog ett ålderstecken. Så för mig var det fascinerande att ta del av din historieskrivning om förlopp i vilka jag var insyltad men där du och jag var placerade på olika ställen. I din bok lärde jag mig kolossalt mycket som jag inte känt till. Värdefullt att du räddat så mycket ur arkiven och dina egna hågkomster från glömskan.

Vid läsningen slogs jag ideligen av att outsiders gärna uppfattar ett åsiktsläger som homogent medan insiders uppfattar samma läger som sprängfyllt av motsättningar. Själv uppfattade jag när det begav sig – 1979 och åren därefter – er som stod bakom uppropet och föreningen för kunskap i skolan som en homogen krets vad gäller pedagogiska och skolpolitiska ställningstaganden. Din bok visar hur fel jag hade. Och omvänt uppfattade sådana som du säkert de kretsar där jag själv rörde mig som ganska homogena vad gällde ställningstaganden för progressivismen etc. medan det för mig var en himmelsvid skillnad mellan å ena sidan vad jag och mina kamrater ville och å andra sidan dem som förespråkade låtgåpedagogik eller statsprogressivism och som vi uppfattade som fiender.

Att också ni som stod bakom uppropet och föreningen dåförtiden för mig framstod som fiender berodde inte på att ni attackerade progressivismen utan att, tyckte jag, era argument var så dåliga. Här hade vi under en stor del av sjuttiotalet i olika sammanhang, bl.a. med tidskriften Krut, försökt att granska statsprogressivismen och peka på att en progressivistisk undervisning som blundar för sociala villkor missgynnar arbetarklassens barn etc, och så träder ni fram och förespråkar en återgång till skolan förr som patentmedicin – vilket vi tyckte var lika förenklat och svartvitt som Åke Islings och andras föreställningar med omvända förtecken om det gamla onda läroverket och den nya goda demokratiska skolan. Som sagt, jag uppfattade dåförtiden inte nyanserna i ert budskap utan drog er alla över en kam, från sådana som du som (har jag efteråt förstått) ville försvara en likvärdig skola till dem vars budskap var reaktionärt i betydelsen att de fantiserade om att en återgång till den skola de trodde fanns förr utan hänsyn till vare sig dåtidens eller samtidens samhälleliga förutsättningar.”

Han påpekar även en rad sakfel i boken:

På sidan 39 står att SOL (Socialistiska skolarbetare) ändrade sitt namn till ”Aktiv skola”, men SOL och föreningen Aktiv skola (som, DB menar, missade samhällsanalysen) existerade parallellt och representerade två motsatta positioner, en marxistiskt inspirerad och en där varjehanda alternativpedagogik hyllades.

På s. 234 står att Per Acke Orstadius skulle ha ingått i Krut-redaktionen, men han var en framträdandet företrädare för föreningen Aktiv skola, vill jag minnas.

På s. 45 blandat jag ihop Ulf P. Lundgren och Per Unckel och har förmodligen även blandat ihop Stellan Arvidsson med Åke Isling på s.62.

På sid 243 finns ett citat som sägs vara hämtat ur Mikael Börjessons avhandling, vilket är fel. Och de rader jag där tillskriver Börjesson tillhör Broady.

Fel är aldrig roligt. Ska se om de kan rättas till i nästa tryckning.

…

Beställ nu boken och se till att fler får reda på att man nu lättvindigt kan fylla detta tomrum och kanske bli lite klokare på kuppen. Klicka i den lilla rutan och fyll i de obligatoriska fälten så kommer boken med posten inom några dagar.

Bloggportalen: Intressant