I sitt debattinlägg ”Det finns ingen bolsjevism i Kommunistiska manifestet” (VF 26 juni) hamnar Mats Parner fel nästan från början när han skriver: ”med kommunism avser vi så gott som undantagslöst den politiska meningsriktning som blev känd och ökänd världen över, när Vinterpalatset i Petrograd stormades den 25 oktober 1917 (7 november enligt vår kalender) och Lenins bolsjeviker grep regeringsrodret.”
Anders Persson svarar Mats Parner i Värmlands Folkblad >>
2006 började Knut Lindelöf fylla denna databas, först som en personlig och hemsnickrad blogg. 2008 fick den WP-tema och nu är den en webbtidning med många medarbetare, präglad av framför allt Folket i Bild/Kulturfronts ”vänsterprofil”.
På senare år har frågorna om USA:s/Natos "Drang nach Osten" tagit allt mer utrymme.
Sedan mars 2014 har bloggen utgivningsbevis och är därmed en journalistisk produkt under yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Kontakt: kontakt@lindelof.nu
© Copyright lindelof.nu – Newspaper by TagDiv
Perssons kommentar på Parners inlägg om bolsjevism förefaller mig rimligt. Omvälvningar väntar inte på att teoretikerna skall ha färdiga ritningar innan klasskampen tvingar utvecklingen in i ett akut läge. Att bolsjevikerna lyckades hänga med och formulera aktuella och samlande paroller i de nya faser som hela tiden uppstod, är väl det stora och historiska i deras insats. Det centrala i Perssons text är för mig: ”För arbetare och bönder gällde det att hålla fast vid det som erövrats och därifrån försöka göra det bästa möjliga.”
Utmärkt bra skrivet av Anders Persson! Läs mer i boken Resa in i det okända av Anders Carlsson.
Intressant vore att få synpunkter om utvecklingen i Sovjet/Östblocket/Kina visar att det inte går att bygga socialism i ett land. Trycket, hotet från en dominerande kapitalistisk/imperialistisk omvärld tvingar det socialistiska landet till inskränkningar i demokratin, till stora försvarskostnader, till ständig vaksam, het/övervakning osv.