Den 26 april 1937 klockan 16 på eftermiddagen började det. Utan förvarning. I över tre timmar höll det från skyn kommande infernot på.
Den nazistiska Kondorlegionen, i samverkan med italienskt flyg, vräkte bomber över den lilla staden Guernica i Baskien, lade staden i ruiner.
Det totala krig som Goebbels manade till, när Tredje riket i praktiken redan var förlorat, ”testades” i försvarslösa Guernica. 1.654 dödades. Utöver dessa många sårade.
Vi kliver, efter omkring en timmes resa genom ett kuperat landskap med högresta berg, av tåget från Bilbao på den anspråkslösa stationen i Gernika, som baskerna själva stavar namnet. Strosar upp mot Museo de la Paz Guernica.
Staden sägs tidigare ha präglats av en öppen och frisinnad atmosfär. Under Francodiktaturen genomsyrades atmosfären däremot av misstänksamhet och rädsla. Vem av oss är angivare? Vem kan jag lita på? Vilka ord vågar jag använda utan att råka illa ut?
Repressionen var stark. Ett skäl till att med Francos goda minne bomba just Guernica var dess stöd för republikanerna.
Denna lördag förefaller staden närmast letargisk, åtminstone fram till lunchtid. Då stiger samtalsnivån på uteserveringarna i takt med att rödvinet och sangrian sjunker i glasen. Utomordentligt läckra pinchos av alla de slag serveras.
Muséet dokumenterar med hjälp av talrika svartvita fotografier terrorbombningarna mot civilbefolkningen. Rysligt att inse den genomplanerade, ”rationella” kylan bakom bombfällandet.
Kopior på Pablo Picassos världsberömda konstverk dyker upp på flera ställen i museet. Picasso, som stödde republiken, har kanske mer än någon annan inpräntat ”Guernica” i vårt medvetande.
Omöjligt att inte tänka Gaza där i museet. 70 procent av de döda i Gazaremsan är kvinnor och barn.
Just nu läser jag Daniel Pedersens Natt och aska. Auschwitzöverlevaren Primo Levis undran vad är en människa driver boken. Hos Pedersen adresserad till förövarna.
Vilka var de i de tyska bombplanen? Vad utmärkte dem? Vilka är det som dödar kvinnor och barn i Gaza? Hur överhuvudtaget förmå sig till dylika, bestialiska dåd?
På TV4 just nu dansken Thomas Vinterbergs serie En familj som vår som gestaltar vad som händer om ett samhälle kollapsar. Med Vinterbergs ögon ett kulturellt sett ekonomistiskt samhälle byggt på egenintresset.
Glöm medkänsla och solidaritet. Varelser utan förmåga till empati, bry sig om andra än sig själva.
Likadant med tyskarna i bombplanen? Mengeles likasinnade? De på marken betraktades inte som människor av kött och blod.
Jag ställer i min förtvivlan frågor men förväntar mig inget svar. Jag tror inte att jag vill ha något.
Ja, berömda städer växer i särskilda händelser ibland blir man förvånad över en orts obetydlihet som ort, det som hände Guernika bekräftar ondskans yttersta handling och som du nämner aldrig lämnar mänskligheten.