Bild: Klipp ut TV-programmet Drag-Race-Sweden
När jag som ung gymnasist närmade mig den socialistiska vänstern fanns ett antal ovedersägliga byggstenar: arbete, arbetare, makten åt dem som arbetar. Denna begreppstrojka vilade stadigt på Karl Marx och historiematerialism. Vi satt på Folkets Hus i Gävle; vi studerade Marx, vi samtalade och vi lärde oss något viktigt.
En gammal berättelse
Grunden för mänskligt liv är den nödvändiga ämnesomsättningen med naturen – arbete. Människan producerar sina egna livsförnödenheter, vi producerar våra egna liv. Vad människan är ”sammanfaller alltså med deras produktion, såväl vad de producerar som också med hur de producerar det. Vad människorna är, är alltså avhängigt av de materiella betingelserna för deras produktion.”
De som bär upp produktionen (=jobbar) ska också kunna tillgodogöra sig frukterna av arbetet. De ska icke stjälas av några som inte jobbar (=kapitalister, men även andra latmaskar).
När de som jobbar tar chansen (gör revolution) och därefter organiserar produktionen på ett förnuftigt sätt blir vi alla, efter förmåga, arbetare. Vi klarar därmed av den nödvändiga ämnesomsättningen med naturen under några morgontimmar för att sedan under eftermiddag och kväll kunna träda in i frihetens rike: bada, fiska, jaga och skriva artiklar.
Detta lärde jag mig av de gamla farbröderna på Folkets Hus i Gävle. De var kommunister. Och sedan den tiden (i slutet av 1960-talet) har jag försökt tänka och agera så: Heder åt dem som arbetar!
Även då valen är svåra försöker jag komma ihåg att i valet ”mellan den bibelläsande torparen och den voltairianskt fritänkande greven så är det torparen som har rätt även om han talar med Jesu liknelser och profeterna” som Jan Myrdal skrev.
Nya narrativ
I dag heter det att min berättelse ovan är ett narrativ bland andra narrativ. Det är okej. Marx är alltid möjlig att diskutera. Men bland de narrativ som idag kallar sig vänster är en sak väldigt tydlig, begreppstrojkan arbete – arbetare – makten åt den som arbetar, är helt borta. De som idag kallar sig vänster är inte alls intresserade av arbete. Uttolkarna av denna nya vänster lever sina liv väldigt långt ifrån det som vanligt folk genom åren har kallat arbete.
Dessa de nya vänstermänniskorna har speciella kännetecken: De är framgångsrika, ofta väldigt rika. De bor i storstad, inte på landsbygd. De är influerare, artister och läkare utan gränser. De jobbar med media. De är HBTQI+certifierade akademiker. De företräder inte olika fackförbund, utan olika etniska grupper. De är intresserade av identitet och individ, inte klass och kollektiv.
De lever hela tiden i de där eftermiddagstimmarna som vi marxister kallar Frihetens rike. De är för total öppenhet och gränslöshet (intill psykosens rand) på både nationell och individuell nivå. Därför är de paradoxalt nog öppna för att i sin postmodernism famna (eller i varje fall inte kommentera) medeltida tankevärldar som oreformerad islam, ojämställdhet, klanvälde, förtryckande klädkoder och hedersbegrepp – bara de kommer från utrikes håll. Förmåga att härbärgera dessa helt motstridiga livsstilar får näring ur den egenartade förställningen de har – att de alla är förtryckta. Så rika och framgångsrika de än är så är de förtryckta! Lika förtryckta som afrosvenskar, samer, romer. Därför ropar de åt världen som vore de MLK (Martin Luther King): ”How dare you”. Pekoral, javisst. Men är man förtryckt och har man rätten på sin sida, är allt möjligt. Den gamle MLK:aren (Marxist-leninistiska kampförbundet) Schyman kämpar därför för att våtmarkerna ska återuppstå. Allt är ju möjligt. Så varför inte.
Vi som förtrycker!
Och de som förtycker dem mest är människorna bakom det narrativ jag lärde mig för 50 år sedan på Folkets Hus i Gävle: Vi vita gamla heterogubbar (och en och annan gumma kanske). Men, intet ont som inte har nåt gott med sig, med hjälp av dessa gubbar kan den nya så kallade vänstern skapa teater.
Lajv
Dessa så kallade vänstermänniskor lever i en fantasivärld, en lekvärld, där allt går att föreställa sig. Deras favoritsysselsättning är därför att lajva. Före valet lajvade de Weimarrepubliken, Uffe blev Franz von Papen och Jimmy blev Adolf Hitler. Själva var de väl Rote Frontkämpferbund eller kanske en Rosa Luxemburg. Ofta lajvar de medborgarrättsmarschen mellan Selma och Montgomery och ibland slår de på stort och lajvar Noaks ark och syndafloden.
De lajvar och larvar sig men är inga stollar.
Vore de enskilda stollar (som rebellrörelsen i Uppsala våren 1968) vore det väl ingen fara. Men så är det inte. Dessa stollar med sitt stolliga narrativ har lagt beslag på problemformuleringsinitiativet under de senaste tio-femton åren (kanske mer). De är de härskande tankarna, de är den härskande klassens tankar. De har i dagsläget ett hegemoniskt övertag. För dem finns inget krav på den där armbågsluckan. De är ju själva armbågen. De säger med Göring, vem som är armbåge, bestämmer jag.
Sluta huka
Det är dags att sluta huka inför dessa stollar med makt. De får kalla sig vad de vill, i slutändan är de ändå arbetarklassens och folkets fiender. De föraktar allt som har med arbete och arbetare att göra. Det är dags för oss som har rötter på Folkets Hus, alla gamla gubbar och gummor, att ta bladet från munnen, räta på ryggen och vara stolta över det vi är.
Att läsa: Bricken på Svartvik, Vibeke Olsson, Libris förlag. Romansviten om Bricken på Svartvik består av åtta delar. Vibeke har fått många fina pris (Stig Sjödin, Birger Norman, Ivar Lo, Moa Martinson m fl).
En makalös femetta av Leif Str!
Träffsäkert – som sagt – med väl avvägt patos och en nypa humor därtill. Den texten livade upp, styrkte och gjorde mig glad denna måndagsförmiddag.
Tack Leif!
En Femetta!
Behövs egentligen inte några fler kommentarer mer än att det blir inte mycket vänster kvar när sociala klasser ersätts med kön och etnicitet, m m, snarast en slags frihetlig liberalism som i sin konsekvens blir reaktionär.
Skulle dessa krafter bli regering med ett påstått vänsterprogram blir de ett lätt byte för storkapitalet.
Det blev en fin läsupplevelse, vill jag mena.
Träffsäker och en bra beskrivning av vänstern irrvägar där arbetets mening inte sällan dessvärre reducerats till något utan egentligt värde.
Jag vill också notera vad arbetaren producerar, inte enbart är av allmän betydelse utan det finns också ett gemenskapsperspektiv som bidrar till samhällets uppbyggnad.
Det var utifrån denna fina sociala idé att organisera utifrån demokratiska strukturer, därtill främja teoretisk utbildning som våra pionjärer lade byggstenarna om frihet, rättvisa och jämlikhet.
I sammanhanget vill jag också slå ett slag till försvar för varje folkrörelse och arbetarrörelsearkiv som riskerar tappa samhällets stöd och uppbackning, där inte ens ett liberalt parti orkar stå emot.
Och då för att lägga till ett undantag vill jag gärna uppmärksamma Landskronas Stadsmuseum som alldeles förträffligt presenterar Stadens stolta industrihistoria. Detta görs med väl uppbyggda installationer som bland annat visar hur den tidens flygplan med mästerlig hantverksskicklighet byggdes utifrån flygpionjären Enoch Thulins framtidsvisioner och entreprenörsanda.
Så visst borde arbetaren uppmärksammas och tillmätas ett högre värde i betydelsen att bli uppskattad och belönad, samtidigt som människan i henne växer till stöd för samhällets utveckling.
Tack för kommentarer!
Till Olle P.
Sedan åren på Folkets Hus i Gävle har jag vidgat mitt perspektiv över vad en arbetare kan vara. Precis som du, är jag imponerad över de ingenjörer som ”uppfann och ritade” Sverige. Vi har ett litet torp där Ljusnan rinner genom sjön Bergviken. Där skapade ingenjör Ekman en unik sulfitfabrik redan 1874. Nu är fabriken ett minne blott. Men det finns ett fint museum, med sommarkafé, i Bergvik.
Trösten för oss gamlingar i denna tid verkar vara muséer och Öppet arkiv på SVT-play.
Men låt oss ”ej förbittras i denna bittra tid” som Biermann sjöng (svensk text av PO Enquist!)
De som står till vänster
brukar i vart fall vara överens
om vad som är höger…
Vad som sedan är
vänster brukar bara dom till
höger vara överens om…
Hej Leif Str!
Det är ju bara att buga och tacka för en avslöjande text om vår vilsna vänster.
Under en period besökte jag olika sportbarer och kom då i kontakt med delar av ”krogvänstern”. Då fick man höra, ”nationer finns inte, allt är natur, kurder, transpersoner är mycket mer värda än vit arbetarklass”. Jag frågade på vilket sätt dessa var mer värda än en pensionerad arbetarklass född i Trollhättan. Fick aldrig något svar.
Enligt min människosyn är den radikala ståndpunkten ”människors LIKA värde och strävan mot jämlikhet”. Det är ju inte lika häftigt som invandrarfestivaler i grälla utstyrslar.
Här kommer ett ytterligare boktips: Svensk mångfaldspolitik. En kritik från vänster (Arx, Malmö 2014), av sociologen Göran Adamsson.
Leif Str!
Du nämnde ingenjörerna som var med och det Sverige som vi lever i nu. Min första association går som född i Trollhättan till och Baltzar von Platen 1766-1829 grundläggare av Göta kanal. Nere vid slussarna (Skoftebyn) besökte jag och min 2 år äldre kusin och beskådade när båtarna steg eller sänktes i slussen fantastiskt skådespel. Fyra av slussarna i Trollhättan har en lyfthöjd på ungefär 32 meter.
Man kunde i Göteborgs Posten på sista sidan läsa vilka båtar som skulle slussa antingen syd eller nord. Min kusin skulle heja på en bekant sjöman.
Vi såg också kanalbåtarna ”Juno & Diana”.
Sjövall/ Wahlöö skrev en deckare som utspelas på Göta Kanal ”Roseanna”.
Här kommer en dikt av Tage Danielsson. ”De händer som grävde på Göta Kanal”
Även berömda personer har nyttjat Göta Kanal.
Med Friedrich Engels på Göta kanal.
Tommy S!
Tack för inlägg. Jag har samma associationer som du:
Sjöwall&Wahlöö
Ingenjör von Platen och inte minst alla händerna som grävde Göta kanal.
Och helt nyligen, vetskapen om att Engels gjorde en resa på kanalen (fint att Stefan Lindgren uppmärksammade oss på denna resa).
Som f d norrbottning är jag även imponerad över all den kunskap och alla händer som byggde Porjus kraftverk.
Jag glömde och ta med Jan Lööf som är född i närheten av slussarna i Trollhättan. Han är ju känd av äldre ”Fibbare” med seriefiguren Bellman och en massa andra figurer. Även TV-serie. För två år sedan lånade jag en samling av hans serier på Stenungsunds Bibliotek. Dom böckerna finns nog på andra bibliotek också.
Jan Lööf : 75 år av dumheter Självbiografi[9] (2015)
Skulle vara häftigt om han upptäckte lindelof.nu och berättar om FiB, Bellman och sin uppväxt vid slussarna som han måste ha vistats vid som ung.
Vi som kommenterar eller skriver artiklar på denna blogg arbetar ju med det skrivna ordet. Därför vill jag rekommendera en bok jag måste lämna tillbaka 16 Juni. Det är inte bara en språkfråga utan leder ibland till nya småföretag m m.
Bok
Kåppi pejst : [copy paste] : hur vi härmar USA mer än ever
av Nilsson, Mats-Eric
År: 2022
Språk: Svenska
Bok
Förlag: Ordfront
Resurstyp: Fysiskt material
ISBN: 9789177752837
Övrig information:
inbunden
Originaltitel: Kåppi pejst
Omfång: 247 sidor. Format: 22 cm
Leif Str!
Jag vaknade mycket tidigt idag och satte på radion som finns på armlängds avstånd. Då hörde jag att man pratade om Trollhättan som är en stor kraftproducent. Även Porjus nämns. Här kommer programmet.
Har även nyheter om Sjöwall/Wahlöö:s ”Roseanna”. Här kommer versionen från 1993 med Gösta Ekman som Martin Beck.
Men det gjordes även en version 1967. Hittade tyvärr inget på nätet. Den lär finnas på DVD. Med Keve Hjelm som Martin Beck. Roseanna 1967, Sverige 104 min IMDb
Liket av en ung kvinna hittas i Göta kanal. Martin Beck och hans kollegor får det svåra uppdraget att lösa mordet och fånga gärningsmannen.
Originaltitel Roseanna
Alternativ titel Beck – Roseanna
Regissör: Hans Abramson
Manus: Hans Abramson
Genre: Kriminalare, Thriller, 60-tal
Skådespelare: Gio Petré, Tor Isedal, Keve Hjelm, Mona Malm, Hans Ernback, Leif Liljeroth, Kerstin Tidelius, Diane Varsi, Michael Tolan, Hans Bendrik