”Omkring 1980 nådde vi högst och mådde som bäst. Då var lönerna för verkställande direktörer vid de 50 största företagen i landet ”bara” 4,9 gånger högre än industriarbetarlönerna. Numera är läget ett annat. De verkställande direktörerna tjänade år 2016 hela 18,7 gånger mer än en genomsnittlig arbetare och i de övre skikten inte mindre än 54 gånger så mycket.”
Mats Parner skriver en bra artikel 28/1 i Värmlands Folkblad >>
Bra artikel. Den korrelerar en del även med Therborns senaste bok Kapitalet, överheten och alla vi andra.
Lösningen ser, som Parner påpekar, ut att komma från Frankrike. Folkliga protester, som förhoppningsvis leder till folkliga demokratiska organisationer.
Jag läser i tidningen Proletären att KP skall ha möte i Malmö om hur man skall bygga en ny okorrumperad arbetarrörelse för 2000-talet. Hoppas på fler sådana möten på lite närmare håll och att fler än bara kommunisterna tar sig an diskussionen.
Utan organiserat motstånd mot högern och nyliberalerna går vi sannolikt en mörk framtid till mötes.
Mats P!
Men om den överordnade frågan inte är den socioekonomiska (inkomstskillnaderna) utan krigen (statssuveränitetens vara eller inte vara) hur intressant är då din problemställning. Ja, är det inte ointresset för den senare frågan som gör såväl dagens vänster som dess höger så irrelevanta.