DEN RYSKA REGERINGEN visade nyligen upp ett projekt som kunde radikalt förändra transporten av varor inom landet, men som även skulle kunna ge avtryck geopolitiskt. Det finns globalt en strävan att förbättra transportsystemen. Som det verkar idag, om man ser tillbaka på förra århundradet, förefaller teknologin vara densamma som under början av Kalla Kriget. Det finns lastbilar på motorvägarna, tåg, båtar och flygplan. Det är sant att alla de huvudsakliga transportformerna av varor har blivit effektivare, det finns redan tåg som går mycket fort, och till sjöss är alla transporter billigare än de nånsin har varit. Det har bidragit till framväxten av dagens Kina. Utan billiga sjötransporter skulle landet vara en annorlunda och inte lika välmående nation, vilket förklarar varför Washington med vänner, ingår avtal som AUKUS, och så gott de kan försöker påverka regionen runt Sydkinesiska sjön.
Washington önskar att Kina ringas in, för att vid behov kunna påverka Pekings möjligheter att fortsätta sin lukrativa handel. Det är bakgrunden till den kinesiska uppbyggnaden av vad som kallas ”Belt and Road Initiative”. Detta, ett av mänsklighetens största och mest kostsamma projekt genom tiderna, ”plan B” gör det möjligt för Kina att kringgå de försök till inringning som landet är utsatt för.
På andra sidan klotet pågår en sorts grön pseudorevolution där stjärnan Elon Musk har en framträdande roll med sina förslag till den vetenskapligt okunniga allmänheten. Självkörande långtradare och den mystiska ”HyperLoop” håller värdet på aktierna i hans imperium på en behagligt uppblåst nivå. Trenden som i sig är rätt intressant, för ”waporware” eller med andra ord annonserade produkter som ännu inte finns eller fungerar, är vanlig förekommande i väst, där känslor och upprymdhet över en viss teknologi, lätt bortser från dess funktionalitet eller om den är praktiskt genomförbar.
Konceptet ”Green New Deal” – den gröna omställningen – är uppenbarligen höjdpunkten av betraktelsesättet ”känslan = verkligheten” och ses som det bästa sättet att se på teknologi och utveckling. Även om den metoden är minst sagt osäker, är ändå ansträngningarna att söka utveckla västländernas transportsektor helt nödvändig.
Med andra ord, Kina söker att maximera och diversifiera handelsvägarna, Väst letar efter nån sorts grön framtidslösning med nollutsläpps på ett problem som kanske inte ens existerar, och Ryssland lägger nu en stora resurser på att utveckla en i det närmaste medeltida form av transportväsen – flodtrafik. Vi lever verkligen i en intressant tid.
Den ryska regeringen överväger att investera motsvarande 10.3 miljarder dollar på att uppdatera kapaciteten på landets inre vattenvägar (floder, kanaler). Med tanke på att flodtrafiken i det närmaste är utdöd som fenomen i större delen av världen, eller åtminstone mycket begränsad, synes den här tanken underlig, för att uttrycka saken milt.
Projektet Ohio & Erie Canal nära platsen där jag föddes, är ett perfekt exempel på den saken. Kanalresan gick långsamt och hade begränsad kapacitet, vilket gjorde det till ett förvånansvärt dyrt sätt att flytta varor, samt var mycket beroende av en ”organisk” infrastruktur runt om, känslig för översvämningar, torka och en lång rad faktorer som tåg eller lastbilstransporter slapp. Man skulle kunna beskriva det som en blandning av långsamma tågtransporter med låg kapacitet och stor väderkänslighet, alltså en kombinantion av det sämsta från två världar. Varför skulle Ryssland lägga så mycket pengar på en teknologi som var utdöende i Amerika redan före första världskriget?
Om vi försöker skärskåda det hela så ser logiken ut så här. Med vissa modifieringar, inkluderande vidgningar och fördjupningar av vissa passager samt förnyelse av anslutande infrastruktur, så kunde den mirakulöst låga prisnivån på frakter med fartyg på havet möjligen kunna skapas i det inre av Ryssland. Idén är således att ta den kinesiska modellen och så att säga tillämpa den på redan existerande floder och kanaler, vilket skulle kunna ske relativt billigt i statlig regi. Den enorma omfattningen av det ryska flodsystemet skulle kunna innebära fördelar för vissa nationer i nivå med Suez och Panamakanalen.
Det här projektet kanske inte låter så märkvärdigt och det berör egentligen endast Ryssland, men det har potential att få ett stort genomslag i världen, geopolitisk sett. Det har talats om att efter modernisering av dessa gamla befintliga vattenvägar, kan en ny sorts stora fraktfartyg segla mellan Azovska sjön (Svarta havet), Kaspiska havet, Östersjön och Vita havet. Det innebär att Iran inom överskådlig tid skulle bli granne med Europa, transportmässigt sett, vilket skulle ge Teheran andrum, då landets geografi gör det enkelt för dess motståndare att skapa en blockad. Även Kazakstans problematik, vilken är att inte ha tillgång till en hamn, skulle kunna lösas.
Turkiet och Ryssland har historiskt sett haft skilda intressen, och Turkiets möjlighet att blockera Svarta Havet har alltid varit ett problem för Ryssland. Därför vore det till rysk fördel att ha alternativa rutter för sin godstrafik.
De sibiriska floderna har potential att föra ut regionens varor och transportera dem på containerbåtar runt jorden, beroende på om båtarna kan ta sej upp till den Norra ishavet och inte fastna. Putin har länge önskat utveckla området, det gäller inte minst handeln. Sibirien är känt för sina mineraltillgångar och virke, men området producerar även mycket mat och denna nya infrastruktur skulle hjälpa Ryssland att växa än mer, som den redan gigantiska matproducent landet är, vilket också kommer gynna det redan utmärkta förhållandet mellan Moskva och Peking. Möjligheterna att producera mat i södra Sibirien är helt obegripligt stora, men de har aldrig utnyttjats eftersom regionen är svårtillgänglig och saknat effektiva transportvägar.
Rätt utförda kan moderniseringen av Rysslands stora floder och redan befintliga kanaler med viss uppgradering få betydelse för internationell handel samt skapa helt nya fraktrutter. Det kommer inte ske över en natt, men är något för dem som har geopolitik som favoritämne att hålla ett öga på. För länge sedan, från Ryssland födelse fram till Sovjetunionens fall, var det de tunga flodtransporterna som byggde upp och gjorde landet starkt. Ryssland föddes med det mesta av denna mer eller mindre naturligt befintliga infrastruktur, nu är det dags för ryssarna att få igång transporter med dessa jättelika containerfartyg.
