Vinjettbild från Altstadts krönika i Bulletin.
Jag läser med stigande förfäran en artikel av den alltid lika skarpa, och denna gång skräder hon sannerligen inte orden, Ann Charlott Altstadt om höga polischefen Carin Götblad.
En statstelevisionens kelgris som mer än gärna framträder i rutan. Framstår varje gång som en klok och förutseende myndighetsperson.
Vem kunde tro något annat om denna uppburna kvinna? Rena Sigge Fürst som rättskaffens polis i Kalle Blomkvistfilmerna.
Vi brukar ju prata om gängvåld och kriminalitet. Men då åsyftas helt andra gäng än dem Altstadt riktar strålkastarljuset mot. Hon vänder på kuttingen.
Hon driver tesen om en uppifrån, bland samhällets toppar, demokratin undergrävande verksamhet som pågår. Lika farlig vad undergrävandet angår som den som gatans gäng brutalt ägnar sig åt. ”Klägget” talade Juholt om sedan han ofrivilligt (?) lämnat politiken. Men här handlar det inte om symbiosen mellan huvudstadsjournalister och politiker.
Utan om korruption, eller förödande mygel om man vill uttrycka det mildare, inom statsförvaltningen. Och där går inte ens högsta polisledningen fri. Platons ödesfråga skriver sig själv: vem skall vakta väktarna?
Jag minns osökt Ebbe Carlsson, Hans Holmér och de sanningen mörkande turerna efter Palmemordet. Fram skymtade ett maktens informella nätverk som förhindrade att mordet utreddes som det borde enligt konstens alla regler.
Villospår lades ut, det pekades medvetet åt fel håll. Fejkades misstänkta förövare. En salig röra, orkestrerad uppifrån.
Och nu har många år hunnit gå. Min teori är att de – jag använder pluralis eftersom jag inte köper teorin om en ensam mördare – bakom mordet aldrig kommer att gripas. Inte under min livstid i alla fall.
Intet nytt under solen. Minns en furiös Vilhelm Moberg under 50-talets rättsskandaler. Med samhällstoppar, inklusive det homosexuella majestätet själv, som aktörer i ett smutsigt spel.
Jag tror att många av oss sedan barnsben har indoktrinerats med uppfattningen att i Sverige är det annorlunda, moraliskt ”renare” på något sätt än i andra länder. Statsbärarna är oförvitliga. Den bilden har krackelerat.
Men vad kommer sedan? Ett demoraliserat folk som tänker ”kan dom så kan jag”? Sko dig om du kan. Se bara till så att du inte blir upptäckt. Glöm allt vad samvete och rättrådighet heter.
Fråga inte vad samhället kan göra för dig, fråga vad du kan göra för dig själv. Götblad och de som langar knark, skjuter och dödar kan ta varandra i hand. Vad samhällsundergrävande beträffar. Altstadts illusionsbefriade artikel gör faktiskt direkt ont.
Var finns motkrafter på ett sjunkande skepp?
En polischef som målar ”AINA” på sin polisbil har för länge sedan tagit ställning – för fel sida.
Jag märker också hur prisade s k kriminalreportrar lägger sig nära det kriminella språkbruket.
När överjaget luckras upp rusar rövarna in.
Är man som undertecknad fortfarande djupt intresserad av Palme-mordet vill jag rekommendera en läsning av Marjasin-kommissionens förhör med DN-journalisterna Cecilia Steen-Johnsson och Olle Alsén som Sven Anér fick utlämnat och publicerade i sin skrift Palme-nytt.
Det var för övrigt samma Cecilia Steen-Johnsson som skrev ett helt kapitel om att “NATO och de västliga underrättelsetjänsterna har stort inflytande över tillsättningen av höga tjänster på de svenska företag som tillhör totalförsvaret, och även i offentlig förvaltning och i massmedia. Personer som anses ’opålitliga’ av politiska eller andra skäl bör inte få sådana befattningar, det låter man svenska beslutsfattare förstå.” Detta i sin bok Ett folkbedrägeri – DC 3:an och svensk säkerhetspolitik – Sverige och NATO.
Klicka på länkarna för att hämta ner och läsa dokumenten.
Ang Palmemordet är ju detta ”polisiärt” uppklarat och för alltid löst efter Christer Petterssons famösa, av Palmes ättlingar hett efterlängtade, presskonferens för drygt tre år sedan! Därför kommer vi aldrig att få något annat officiellt besked om dådet än som lämnades då.
I veckan kommer Gunnar Walls nya bok ut. Den analyserar bl a Petersons utredningsarbete. Jag kommer att recensera den här på lindelof.nu.
Är det bara jag som inte vet vad eller vem ”AINA” är. För det är väl inte Tage Erlanders hustru, kemiläraren Aina, som hedras?
Aina är förortsslang för polisen, ungefär som att säga snuten. Tycks härledas från turkiska.
Och det är väl självironi men lite glimt i ögat som man sätter Aina på bilen. Inget att bli upprörd över…
I dagens upplaga av P1-programmet Norsken, Svensken och Dansken tar man upp hur moralen ser ut i dessa 3 länder.
I Norge där Erna Solbergs man har begått skumma aktieaffärer och i Sverige på väg in i ett Maffiasamhälle och vad det kostar statskassan.
Lennart P!
Jo, det är mycket upprörande när väktaren (enligt Platon) leker att de är något annat än vad det är. En väktare, ett överjag, ett NEJ, är en vägg, inte en dörr (skulle Wittgenstein säga). ”A wall – not a door.”
Leif Strandberg!
Nej jag ser det som en gnutta humor! Aina är inte värre än att säga snuten och vill man ha en dialog med ungdomar på glid kan det kanske vara kul med lite självironi och närma sig dom med deras eget språk.