Varje dag bjuder DN på godbitar. Jag kan i egenskap av redaktör inte låta bli att kommentera. Det är mycket enkelt, som att smasha in en enkel lobb… Det blir säkert fler framöver…
”Om vi har bevis för att det är en stat som har gjort detta, och som vi kan namnge, så ska vi inte vara rädda för att göra det”, säger Tobias Billström i en DN-artikel idag av den mycket erfarna journalisten Ewa Stenberg, som inte får ur sig en enda vettig följdfråga. Det handlar om det avslutade Nato-toppmötet i Washington.
”Om vi har bevis” ja. Men det är ju det man inte har. Bevis är bevis, inte gissningar.
Billström nämner ”ryska mordbränder och dåd som leder till att människor dör”, som tycks snurra runt i rykteskarusellen. Men alltså utan att bevis presenteras! (Vilket snarare verkar tas som ett tecken på hur infernaliskt farligt Ryssland är än som en osäkerhetsfaktor).
Men kära läsare, vad vi kan vara alldeles säkra på i dagsläget är att Väst-ministrar inte är att lita på. Snarare tvärt om. Det är sorgligt men sant. De rör sig i ett sammanhang där kokpunkten närmar sig och därmed desperation. De måste ideligen befästa bilden av att Ryssland för mycket lång tid framåt kommer att vara vår fiende, de tror säkert på vad de säger.
– Ryssland kommer att försöka testa gränserna därför att det är så den ryska statsledningen fungerar, säger Billström […] Vi behöver is i magen, kallt huvud men en medvetenhet om att vi lever i nya tider med en granne som kommer att vara antagonistisk framöver. Och detta gäller även om Ryssland förlorar kriget i Ukraina. Ryssland kommer under de kommande decennierna vara revanschistiskt inställd mot omvärlden. Och vi måste också anpassa våra egna samhällen och vårt eget tänkande efter detta.
Alltså, hur det går i kriget spelar inte längre någon roll. Förlorar Ryssland – vilket tidigare var enda tillåtna tanke – hotar de oss ändå – för oöverskådlig tid. Denna nya tanke är något nytt, de vågar nu tänka den. Avskräckningen, med Nato-medlemskap och DCA-avtal, som hittills varit de stora räddningsoperationerna, verkar inte ha hjälpt. Den store Satan övertrumfar allt.
Desperationen kryper dem upp efter ryggraden. Viktor Orban måste till varje pris stoppas i sina fredstrevanre! EU måste se ut att hålla samman! Principen om Putin som dagens Hitler får inte undermineras! Joe Biden gjorde egentligen en bra presskonferens, bara några små slips! Trump och Putin är de eviga hoten. Och bakom dem den stora kinesiska draken!
Sammanbrottet närmar sig…
Citatet av Tobias Billström är anmärkningsvärt på fler sätt. Har inte Sverige bevis för att det var en stat som låg bakom sprängningen av Nord Stream-ledningarna men räds att namnge den?
Så långt från Palmelinjen vi färdats! Den 25 april 1982 antog den oberoende kommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor – allmänt känd som Palmekommissionen sin första slutrapport. Den publicerades samma år, under titeln ”Common Security”, och introducerade därmed en ny term.
Grundidén om gemensam säkerhet är inte komplex. Det är att inget land kan uppnå säkerhet, i det långa loppet, bara genom att ta ensidiga militära beslut. Detta beror på att säkerheten också beror på potentiella motståndares agerande och reaktioner. Säkerhet måste hittas gemensamt med dessa motståndare. Med orden i Palmekommissionens rapport: ”Stater kan inte längre söka säkerhet på varandras bekostnad; det kan endast erhållas genom samarbete”.
Hur gick det i praktiken? Sovjetunionen upplöstes och accepterade samtidigt att Öst-Tyskland skulle bli medlem av Nato i utbyte mot att Nato inte skulle expandera en tum österut. Därefter blev trots detta Albanien, Bulgarien, Ungern, Polen, Tjeckien, Slovakien, Rumänien, Litauen, Lettland och Estland, Finland och Sverige medlemmar. Ryssland skickade 2021 inbjudan till en diskussion om gemensam säkerhet vilken Sveriges regering inte ens svarade på eftersom det var en förolämpning.
Ryssland markerade redan 2008 efter Natos beslut att bjuda in Georgien och Ukraina till Nato att de såg detta som ett hot mot Rysslands säkerhet. Få brydde sig och i februari 2022 inleddes kriget.
Ryssland har både vunnit och förlorat på kriget. Vinsten är att Ukraina och Georgien inte kommer att bli medlemmar av Nato på väldigt länge. Därigenom blir Ryssland inte instängda i ett Nato-Svarta Havet. Rysslands kanske viktigaste isfria hamn och örlogsbas ligger ju på Krim sedan nästan tre sekel. Förlusten för Ryssland blev istället att hela Östersjön nu är ett Nato-hav. Och redan nu kommer krav på att ryska fartyg skall hindras på olika sätt (mot internationell lag) att nå hamnarna i St Petersburg och Kaliningrad. Kontakterna mellan EU/Nato är samtidigt icke existerande vilket aldrig har hänt förr. Ungerns president Orban hade fräckheten att ta av sig munkaveln och inledde samtal med alla inblandade parter (tyvärr med undantag för Biden). För detta skall nu Ungern straffas verkar det som. I mitt tycke verkar det som om Orban arbetar i Palmekommissionens anda: ”Stater kan inte längre söka säkerhet på varandras bekostnad; det kan endast erhållas genom samarbete”.
D v s Europas säkerhet måste gälla alla parter även Ryssland. Östeuropa har fått en inbillad känsla av säkerhet genom sitt Nato-medlemsskap men verklig säkerhet fås bara om även Ryssland känner sig säkert. Minnet av 27 miljoner döda under 2:a världskriget är alltför starkt i Ryssland för att de skall ta lätt på säkerheten.
Bäste Knut L!
Du menar att västpolitiker och västliga massmedia håller igång en rykteskarusell om Ryssland utan god bevisning. Men det är ju vad du och majoriteten av lindelof.nu-skribenter gör mot Ukraina?
Jan Arvid G!
Hur menar du nu? Menar du att t ex det är lösa rykten att Ukraina håller på att förlora kriget? att Rysslands anfall var provocerat? att det är ont om ukrainska soldater? att Ryssarnas krig inte är fullskaligt? att Zelensky är på väg att ersättas? att Ukraina är ett svart hål av korruption? att Ukraina styrs från USA? att demokratin knappast ens kan skymtas? att ledarskiktet är kontaminerat med banderister? m m.
Nog vill jag mena i förhållande till övriga dagliga etablerade medier att såväl rubricerad textmaterial som kommentarer på lindelof.nu håller en god och informativ ton med tanke på hur stormakter i allmänhet ignorerar mindre staters enda värn, nämligen folkrätten. Och Rysslands invasion mot Ukraina är inget undantag.
När jag läste artikelrubriken så hade jag förväntningen, att äntligen skulle vi få reda på vad det det var för en stat, som låg bakom sprängningen av Nord Stream-ledningarna!
Men uppenbarligen räds Billström att namnge den staten!
Det är en märklig värld som politiker och media lever i. Man framställer Ryssland, Kina och Iran som det stora hotet mot vår säkerhet och som garant för Sveriges säkerhet går vi med i Nato som innebär upprustning och avskräckning med kärnvapen. Man bortser från att USA och flera Natoländer understödjer Israel med vapen så att de kan fortsätta sitt dödande av Palestinier. Sverige har indirekt genom avsaknad av handling godtagit vad många betecknar som folkmord. På annat sätt kan man inte tolka de svaga svenska protesterna. Förvisso röstade man till sist för ett vapenstillestånd i FN, men sen har det varit ganska tyst, trots att man säger sig ha goda förbindelser med Israel och kunde därmed gjort allvarliga försök att protestera mot detta fruktansvärda krig.
Den ansedda medicinska tidskriften The Lancet har beräknat hur många palestinska liv kriget hittills kostat om man inkluderar de som dött indirekt d v s som inte dött i av krigshandlingar. The Lancet kommer fram till, lågt räknat, en siffra på 168.000 dödsfall. Avsaknad av rent vatten, mat och bränsle och stoppandet av förnödenheter in i Gaza dödar fler än striderna.
Hur Sverige kan gå med i en allians och teckna DCA-avtal med de som försörjer Israel med vapen är ett moraliskt sammanbrott.