Vinjettbild från Pearls and Irritations
Följande text av Jerry Grey * publicerades den 16:e december 2024 på den autstraliensiska webbsidan PEARLS AND IRRITATIONS.** Översättning till svenska av Henrik Linde.
Bidens administration överlämnar en tidsinställd bomb till Trump. USA tycks ha som målsättning att förlama Kina. Men effekten av detta kommer att studsa tillbaka och med största sannolikhet lamslå USA:s egen ekonomi.
Vi har det ena bakslaget ovanpå det andra. Sanktioner och krig. Och därefter krig och sanktioner. USA har under mycket lång tid, faktiskt ända sedan tillkomsten av Folkrepubliken Kina, arbetat för en regimförändring som absolut inte ligger i Kinas folks intresse eller önskan. Vi skall emellertid inte lura oss själva eller göra det lätt för oss. Det är inte bara Kina som USA vill utsätta för sanktioner. Det är alla som de inte är ense med eller som inte är ense med dem.
Ursprungligen skapades sanktioner (eller handelsförbud) för att stoppa krig men har mer och mer blivit det första vapen man väljer. De används för att försvaga en regering och förbereda den för chock och fruktan. Eller för att reta upp den till att skapa ett läge för inbördeskrig. Det är inte bara tvingande ekonomiska verktyg.
Det är förebud eller varningar till vad som komma skall, som medvetet används för att utsätta vanligt folk för maximal skada. Om du har oturen att vara född på Kuba eller i Iran, Venezuela, Folkrepubliken Kina eller i Kina under 1950, 60- eller 70-talet är sanktionerna de vapen som utvecklats för att döda så många av er som möjligt.
Libyen sanktionerades och är fortfarande invaderat. Irak sanktionerades och är fortfarande invaderat. Syrien sanktionerades och är nu också invaderat. Kuba sanktionerades, invaderades och är fortfarande sanktionerat då invasionen inte lyckades. Afghanistan är sanktionerat då återigen invasionen misslyckades men ingen kan komma ihåg varför! Det ursprungliga målet var att hitta Bin Laden som eventuellt hittades och mördades i Pakistan, som också är sanktionerat. De två ”huvudfienderna”, Ryssland och Kina, utsätts för kraftiga sanktioner. Dessa är det dödliga spel som USA i första hand bedriver när de inte är nöjda med de resultat de får – ibland också när de inte accepterar resultatet av själva demokratin de ville skapa.
För att få en bild av hur illa det är så finns det 26 länder mellan Afghanistan och Zimbabwe som för närvarande utsätts för USA:s sanktioner. Antalet personer benämnda Specially Designated Nationals (SDN), vilket betyder individer utsatta för sanktioner, kombinerat med antalet organisationer, har nu nått tiotusentals med Ryssland och Kina i täten.
State Department (USA:s utrikesdepartement) har gett ut en Master Sanctions List. Den omfattar 88 sidor men kommer att vara ännu längre vid nästa uppdatering. Och när vi tänker på Trump som kungen av sanktioner så har Bidens administration utfärdat långt många fler. År 2023 utfärdade Bidens administration 10 procent fler än föregående år. Och 2022 också 10 procent fler än föregående år.
Det finns nödvändiga aspekter att ta hänsyn till här. En är att sanktionerna fungerar bra för att förstöra ekonomier och som ett resultat av detta vanligt folks liv. Men i små nationer skapar de i verkligheten mer skada för USA och/eller deras allierade än vad de gör i större ekonomier som har möjligheter att finna sätt att komma förbi dem. Kina och Ryssland är precis detta – större ekonomier. De undviker dem antingen genom legal handel med andra länder som har produkter eller tjänster som de behöver, eller skapar själv produkterna inom sina egna gränser. Detta har den negativa effekten av stigande priser både i landet som utsätts för sanktioner liksom i landet som upprättat sanktionerna.
Det slutliga resultatet blir – i vissa fall, särskilt för länder som likt Ryssland trots sanktioner har sålt en stor del av sin gas och sitt uran till både USA och Kina – att källan för mycket av de resurser som behövs för att vidmakthålla en mäktig militär unilateralt har rätt till vedergällning, och att denna vedergällning kan bli till stor skada, vilket USA just har upptäckt.
Rysslands handel med USA har inte avbrutits. Den har bara hittat nya vägar, som får priset att stiga. Jamnagar raffinaderiet i Indien till exempel köpte ingen rysk olja för tre år sedan men får nu 30 procent av sin olja från Ryssland. Den raffineras, blandas och säljs till många länder inklusive USA. Precis för en månad sedan stoppade Ryssland försäljningen av anrikat uran till USA. Det var hela 30 procent av USA:s behov och USA är nu tvunget att hitta en ny leverantör.
Kina har på samma sätt ett omfattande monopol på gallium, antimon och superhårda material som är livsviktiga för USA:s industriella produktion. Kina har just slutat att leverera dem. Associated Press rapporterar missledande att denna ändring kom på grund av att Trump har trappat upp retoriken om taxor, men så arbetar inte Kina. Det är inte ett svar på någon retorik, det är svaret på ett växande antal illegala och ensidiga sanktioner som Bidenadministrationen har infört mot Kina. Beviset för detta är den Interim Final Report som släpptes av Bureau of Industry and Security Commerce, som konstaterade att från den 2 december i år skulle en rad nya sanktioner och restriktioner läggas på försäljning av minnen med hög bandbredd och verktyg för tillverkning av chips till Kina, inklusive verktyg tillverkade av amerikanska fabriker i utlandet.
För ett år sedan infördes restriktioner för Kinas mineralprodukter och speciella licenser krävdes. De kunde fortfarande exporteras från Kina till USA, men inte för användning för produktion av militärmaterial. Nu är de helt förbjudna. De förbjudna produkterna är absolut nödvändiga komponenter i många produkter. Detta kommer givetvis att skada USA:s militära industriella tillverkning. Men dominoeffekten kommer nu att påverka allt som tillverkas i USA. De används i bilar och viktigast av allt för ett land som producerar mycket stål och andra metaller. De används i smältprocesserna.
USA:s bekymmer förvärrades ytterligare för bara några dagar sedan. Separata men klart koordinerade uttalanden släpptes av China Semiconductor Industry Association (CSIA), China Association of Automobile Manufactures (CAAM), Internet Society of China (ISC), och China Association of Communication Enterprices (CACE) som sade att de starkt motsatte sig USA:s missbruk av metoder för exportkontroll. Som alltid vid uttalanden från Kina var ordvalet i uttalandena sådant att man välkomnade samarbete. Men om samarbete uteblir så får man söka efter produkter i hemlandet eller från icke sanktionerade företag. Ledande befattningshavare i USA:s halvledarindustri kommer att få arbeta övertid i veckan!
USA verkar ha för avsikt att försöka krossa Kina, men effekterna studsar tillbaka på ett besvärande sätt och kan lika gärna krossa deras egen ekonomi. Om Kina och kinesiska företag som svar på ensidiga och illegala sanktioner slutar att köpa halvledare som kontrolleras av USA och slutar att leverera material som behövs för tillverkningen av vardagsvaror så kommer USA inte bara att se en ökning av inflationen. Det kommer att bli mycket värre än så. Bidens administration lämnar över en tidsinställd bomb till Trump och denne tycks promenera blint och villigt emot den.
* Jerry Grey skriver en eller par artiklar varje månad på PEARLS AND IRRITATIONS och behandlar i dem kinesisk inrikes- och utrikespolitik. Jag har under en längre tid saknat information om var han publicerar sina texter men gläder mig nu över att ha hittat tillbaks till dem. Rekommenderar dem varmt till dem som är intresserade av det kinesiska samhället och kinesisk politik. Grey som jag tidigare skrivit om här på lindelof.nu och hans texter nås och presenteras här.
** PEARLS AND IRRITATIONS, John Menadues Public Policy Journal är en hemsida skapad av John Menadue som föddes i södra Australien år 1935. Han har gjort en lång karriär inom media, australisk statstjänst och flygbolag. Bland annat var han Australiens ambassadör i Japan åren 1977–1980. Januari 2013 skapade han sin inflytelserika hemsida, som nu har mer än 26.000 prenumeranter.
Första gången Jerry Grey presenterades i lindelof.nu läste jag en originaltext av Jerry G Jag ställde en fråga till honom och försökte diskutera med honom. Det gick inte att ha ett förnuftigt samtal med honom. Han var osaklig, och började tala om annat, när han inte hade några argument.
Intressant artikel och det här att bråka med Kina på det ekonomiska planet lär troligen gå illa för USA.
Rent allmänt så verkar USA ha övergivit sund industriell konkurrens och satsar sin energi på krig, hämndaktioner och sanktioner istället. Det i sin tur tvingar länder att överge dollarn och helt tappa förtroendet för USA som land.
Kanske kommer Trump att försöka vända den utvecklingen, men jag tror inte att han klarar av det.
Hur som helst så verkar Jerry Grey förnuftig och saklig och jag ser fram emot fler artiklar av honom.
Jag tror att jag måste förklara mig. Varför skrev jag en negativ kommentar 2025-01-05 klockan 11:15? Jo, Knut L:s ambition är att presentera en motbild till massmedias bild av världsläget. Massmedia har en uppsättning gängse tolkningar av världspolitiken, och massmedia har ett stall av favoriserade analytiker och kommentatorer. En motbild, som har andra analyser och presenterar andra intellektuella, får inte vara en spegelbild av mainstream – dogmatisk fast åt andra hållet. Motbilden måste intellektuellt fungera bättre.
Efter tidigare lovord i lindelof.nu om Jerry Grey tänkte jag, att jag skulle undersöka hans skrivande. Att inte undersöka andras argument är en form av osaklighet. Jag försökte att debattera med Jerry Grey. Han höll inte måttet. Det var ett begränsat men avslöjande försök.
lindelof.nu presenterar regelbundet en kavalkad av internationella tänkare, som aldrig skulle få utrymme i Dagens Nyheter. Det räcker inte, att sådana motröster säger motsatsen till mainstream. De måste också vara sakliga, annars är det ingen mening.
USA består av gamla skäggiga män och rika unga män som inte tas på allvar! Kanske är det så att Trump möter apokalypsen?
Ur led är tiden! Ett inte helt obekant citat det finns anledning att sätta som rubrik på skilda makters kamp om världsherraväldet.
Och inte är det folkets makt och intresse som finns i deras förgrund om framtidens långsiktiga målbild.
Nej, det är en annan intressesfär som driver ett fåtals intresse där våldskapitalets förödande metoder framkallar rädsla och en tyst underkastelse. Till stöd för denna maktordning finns det globala medielandskapet med sina försåtliga metoder att styra kunden/människans trygghetslängtan.
Ett märkligt förhållande i sammanhanget är också att världens mäktigaste krigsmakt USA skall styras av en person vars laglydiga omdöme är ifrågasatt av sitt eget lands domstolsväsende. Och denna stormakt stödjer inte minst med modernaste krigsutrustning också Israels olagliga ockupation av ett förtryckt palestinskt folks landområden. En ockupationsmakt vars företrädare är efterlyst av den internationella brottmålsdomstolen.
Till detta kommer den nya makten i Syrien som av FN anses vara terrorister, plötsligt blivit accepterad på den storpolitiska arenan.
Sammantaget vill jag mena ett minst sagt förvirrat tillstånd för folket att ta in och förstå. Ett förhållande när dessutom deras uppdragsgivare inte förmår att lämna en öppen och trovärdig information om vilka hotbilder som verkligen råder i vår omvärld. Inte minst vad avser att krig som svar, med tanke på vilka förödande konsekvenser detta innebär, absolut inte är en framkomlig väg för att lösa omfattande mänskliga framtidsfrågor.
Det är dags för den globalt, dominerande världsmakten att sluta investera sitt kapital i våldets metoder och inse att denna era är förbi och andra inte minst gemensamma alternativ som rättvisa måste stå i förgrunden om människan skall ha en framtid på denna fantastiska Jord som enda plats att vistas på.