Religiösa människor har ofta en dualistisk tvådelad människouppfattning. Kroppen är skapad av evolutionen, beteendet är skapat av själen. Även Charles Darwins bortglömde medupptäckare av evolution genom naturligt urval, den religiöse Alfred Wallace, hade denna åsikt.
Många samhällsvetare, humanister, feminister och vänstermänniskor har en liknande dualistisk människouppfattning. Evolutionen har skapat människokroppen, men vårt beteende skapas av kulturen och samhället. Det gäller även könsrollerna, vilka ses som ”sociala konstruktioner”, som alltså kan ändras via politiska beslut och samhällsförändringar.
Detta är sant. Det visar de skillnader mellan människors beteende, och mellan könens beteende som olika länder, kulturer och tidsåldrar uppvisar. Det går därför att påverka människors, kvinnors och mäns beteende genom uppfostran, sociala normförändringar och värderingar.
Men är det hela sanningen? Nej, säger läkaren, psykiatern, hjärnforskaren och pappafeministen till två flickor – professor Markus Heilig vid Linköpings universitet, där han leder Centrum för social och affektiv neurovetenskap (CSAN).
I sin utmärkta, upplysande, spännande och mestadels lättlästa bok Hon, han och hjärnan (Natur & Kultur) visar han att könen delvis skiljer sig åt i hjärnan och därmed delvis i beteende. Enligt modern neurologisk hjärnforskning är detta nu svårt att förneka.
Men för att kunna argumentera för sin sak måste han, som alltid i dessa sammanhang, tröska igenom vissa självklarheter som har svårt att slå rot i den politiska debatten. Som ”det naturalistiska misstaget”; d v s det som rent faktiskt är i naturen (verkligheten) inte på något sätt därmed bör (åsikt, värdering) råda i samhället. Sjukdomar är delvis ”naturliga”, men inte därmed bra i samhället.
Vidare, det lika självklara att lika inte är samma sak som lika värda. Dagens dominerande likhetsfeminister menar att alla könsroller är kulturellt och social skapade och kan därför avskaffas för gott.
Särartsfeminister som Markus Heilig menar att könen delvis är olika i beteende av evolutionärt arv, vilket svårligen kan utplånas. Men könen är dock lika värda och kan komplettera varandra (forna tiders särartsfeminister talade om kvinnor som samhällsmödrar).
Vad är då den i nuet rådande vetenskapliga sanningen om könens hjärnskillnader och evolutionärt ärvda beteendeskillnader (vid sidan av likheterna)? Några könsskillnader i hjärnan är synliga i mikroskop, andra kan till och med ses med blotta ögat, berättar Markus Heilig.
En samhällsviktig skillnad är tonårspojkarnas senare mognad av frontalloberna (i jämförelse med de tidigare tonårsflickorna). I dagens lösligare ”självansvarsskola” innebär det att pojkarna klarar skolan sämre. Den gamla strukturerade ”pluggskolan” var bättre för dem.
Pojkarnas eftersläpande och/eller ofullbordade skolgång innebär att de hamnar efter flickorna i det senare högskole- och yrkeslivet. Därtill kommer att enkla ”muskelstyrkejobb” inte längre efterfrågas i det allt mer robotiserat arbetslivet. Författaren ser detta som en av orsakerna till den ökande manliga missnöjespopulismen i västvärlden.
Den stora könsskillnaden mellan manshjärnor och kvinnohjärnor rör främst kopplingarna inom och mellan hjärnhalvorna. Män har mer hjärnkopplingar inom varje hjärnhalva, kvinnor har mer kopplingar mellan hjärnhalvorna. Det ger männen mer spatial förmåga till rumsuppfattning (bra vid jakt och försvar) – och bättre mattekunskaper. Samtidigt ger det kvinnorna mer verbal, social och helhetstänkande förmåga. Det senare mer användbart i det moderna samhället.
Därför drar de alltmer välutbildade kvinnorna ifrån män, som i sin tur dröjer sig kvar i arbetslöshetsdrabbade gamla bruksorter med rostiga igenslagna fabriker bredvid sjaskiga barer, enligt Heilig.
Även sexuellt beteende är – knappast förvånande – könsolika. Män kan sprida sina gener via ett vidlyftigt sexualliv á la Don Juan (därför vill män i allmänhet ha mer sex). Kvinnor blir däremot sittande med en resurskrävande graviditet, en farlig födsel och en långvarig barnuppfostran.
96 procent av alla mord i världen begås av män, skriver Markus Heilig. Liknande siffror finns för våldsbrott, våldtäkt, krig och folkmord. Bara det är ju nog för att konstatera att könen är olika i beteende – men lika värda!
Kunskap om våra könsskilda hjärnor behövs i arbetet för att bekämpa kvinnoförtrycket och uppnå jämställdhet mellan könen, menar författaren. Kvinnan är mer social och samarbetande, mannen mer konkurrerande och aggressiv – i stort. Det är den verklighet vi har att hantera.
Det är en verklighet som inger mig stort hopp! Ge kvinnorna halva den politiska makten på alla nivåer i samhället – från stadsdelsnämnder till FN. Det måste bara leda till en bättre värld!
Två små anmärkningar om denna bok till sist. Kvinnoförtrycket har inte alltid funnits. Tvärtom var och är kvinnor ganska jämställda i de klasslösa jägarsamlarsamhällena. Samt, en sak författaren kunde ha nämnt är att inte bara flickorna gynnas i det som har kallats ”flumskolan”. Även medelklassens barn i allmänhet gynnas där.
