Så skrev en gång Vilhelm Moberg när han granskade överhetens agerande under andra världskriget. Det gäller även idag när överheten med enormt stöd av media vill ha in Sverige i Värdlandsavtal och Natomedlemskap. Man påstår att det är för freden och vår trygghet, men hur är verkligheten? I radio nyligen klargjorde Hans Corell, FN:s tidigare rättschef, att IS föddes när Natoländerna USA & England invaderade Irak. Corell påtalade vidare att Irakinvasionen var ett av de allvarligaste brotten mot internationell rätt.
Militärhistorikern, överstelöjtnant Jan Forsberg skrev nyligen om hur Natolandet Turkiet smugglar vapen till olika terroristorganisationer i Syrien och köper olja av IS – det är ju därför journalister, som avslöjar detta, fängslas i Turkiet! Natos allierade Saudiarabien har länge backat upp IS via sina kanaler.
I Sverige har överheten rustat ner vårt försvar för att istället skicka soldater utomlands att stödja Nato i Afghanistan med förödande resultat. Lika fel var det när JAS Gripen sattes in i för att stödja Natoländers angrepp på Libyen. Där är livet idag sämre för folket på alla områden än innan Gaddafi mördades och dessutom har Libyen blivit en fristad för IS!
Överheten och media försöker hela tiden inbilla oss att nationalism är lika med rasism. Vår regering ska värna vårt land och inte underordna sig varken EU eller Nato. Däremot vill jag att Sverige ska verka för fred och avspänning genom samarbete inom Europa och i världen, framför allt genom FN. Återinför värnplikten, försvaret ska skydda vårt land. Nato är en krigsallians som bidrar till terrorismen.
Man kan vara nationalist utan att vara rasist!
Man kan försvara Sveriges nationella oberoende utan att vara rasist. Man kan erkänna alla andra länders rätt till nationellt oberoende… Man kan erkänna rätten till nationellt oberoende som princip, inte bara reagera mot brott mot det nationella oberoendet i efterhand.
Men ordet ”nationalism”?
Ett av resultaten av VKII var att det inte längre gick för kolonialmakterna att ”lägga locket på” nationella antikoloniala ofta socialistiska upprorsrörelser i den tredje världen. Nazisternas judeutrotningar i Europa och segrarmakternas men främst USAs fördömande av detta i Nürnbergrättegångarna, gjorde det i längden omöjligt att av moraliska och demokratiska skäl fortsätta med det koloniala förtrycket. Det gick inte längre att förvägra de ”lägre stående folken” i de franska och brittiska m fl imperiernas koloniala områdena deras mänskliga, nationella och demokratiska rättigheter.
Men utan ”nationalism”, väpnat motstånd och kolonialmakternas försvagande i VKII hade den antikoloniala revolutionen aldrig lyckats. Den antikoloniala revolutionen var emellertid inte bara socialistisk, den hade som främsta samlande kitt, idén om rätten till nationellt oberoende, vilket också stöddes av USA och Sovjetunionen och kom att formuleras i grundsatserna för det nybildade FN. USA hade segrat i kriget och var en uppåtstigande imperialistisk världsmakt men med en egen historia av antikolonial kamp, ur vilken den relativt unga nationen var skapad. Så USA stödde på olika sätt antikoloniala rörelser och spelade en avgörande roll 1956 för att Storbritannien, Frankrike och Israel fick dra sig ur anfallet på Egypten och acceptera Egyptens ”nationalisering” av Suez-kanalen.
Givetvis profiterade USAs imperialistiska intressen och uttalade antikommunism på stödet till denna ”antikolonialism” och de imperialistiska intressena växte sig allt starkare på bekostnad av stödet till den antikoloniala kampen (Se Kina, Indokina m fl). Men länge förekom amerikanskt stöd till ”nationalistiska” nationella befrielserörelser som USA trodde sig kunna kontrollera och utnyttja för imperialistiska mål och syften. (Se befrielsekrigen i de portugisiska kolonierna och det motsägelsefulla stödet till kurdernas nationella befrielsekamp idag!)
Den reaktion som också följde på den nationalistiska, antikoloniala, antiimperialistiska kampen blev nykolonialism och en växande USA-imperialism som i mångt och mycket kom att krossa och neutralisera de progressiva elementen i den nationalistiska antikoloniala rörelsen.
Tack Ulf för Ville!
Varje land har en armé – sin egen eller någon annans. Så löd en gång en utmärkt slogan för det svenska försvaret. Jag skulle vilja utvidga denna mening till att även gälla identitet. Varje land har en identitet – sin egen eller någon annans. Men i mitt fina land Sverige har en helt osannolik självplågar-attityd bitit sig fast – alla andra (än svenskar) har tydligen rätt att definiera oss. Och det officiella Sverige står som ett mähä och tar emot klander och spott och spe – och allvarligare – angrepp på en sådan viktig landvinning som det sekulära samhället. Det angreppet hotar inte bara politiken utan även vetenskap och skola (kolla bara de religiösa förskolorna och skolorna).
Jag vill att Sverige ska stå upp för det fina som gjorts (oftast av folket i kamp mot överheten) i vårt i land. Bara så, med rak rygg, kan vi diskutera mångfald. Därför: Leve nationen! Leve Sverige! Leve den internationalism som bygger på den ömsesidiga solidariteten. Och naturligtvis: Nej till Nato! Bygg upp det svenska försvaret igen! Som värnpliktig officer ställer jag mer än gärna mina erfarenheter till förfogande.
På ett privatpsykologiska plan så finns det en ”sanning” som kan överföras på relationer mellan nationer och stater; ”om du inte kan uppskatta och älska dig själv så kommer du också att få svårt att älska andra”! Om du lider av självförakt och din identitet svajar är det också risk för att du får problem i relationer med andra…
Därför är en icke chauvinistisk demokratisk nationalism och identitet så viktig att stödja och upprätthålla. Det är dessutom också grundvalen för demokrati och folkstyre. Och det är också något som av olika skäl är satt under attack i Sverige!
Man behöver inte ansluta till nationalismen för att dela uppfattningen om nödvändigheten av att upprusta svenska nationens försvarsmakt. Nationalismens konkreta uttryck kan verkligen variera åt många olika håll.
I bästa fall utifrån dess altruistiska förespråkare, kan den bidra till att minska på friktionen i samhället o likrikta positiva krafter som ger en positiv samhällsutveckling.
Nationalismen har dock historiskt ställt till mycket elände, inte minst när det handlar om etnicitet. I forna Jugoslavien fanns en stark nationalistisk anda som inte omfattade albanerna, som konsekvent förtrycktes. När väl västmakterna och USA drog igång kriget utnyttjades konsekvent nationalismen för att slå sönder landets struktur. Kroatiskt nationalistisk folklig hets ställdes mot serbisk och så vidare.
Driv nationens viktiga frågor konkret i sak och dämpa och bekämpa alla överdrivna nationalistiska tendenser.
Rusta upp den svenska nationens försvarsförmåga.
Nej till värdlandsavtalet.
Nej till Nato.
Sverige bör lämna EU
Fortsatt Nej till euro.
Vad sägs om patriot som alternativt begrepp?
En annan sanningssägare.
Ordet ”nationalism” är inte det samma som ”chauvinism”. Nationalism kan ta sig inskränkta och just chauvinistiska uttryck men nationalism var också drivkraften bakom FNs bildande och den antikoloniala frigörelsen. För att nationalism ska kunna uppfattas positivt måste den vara kopplad till kampen för nationellt oberoende, nationellt självbestämmande och demokrati.
Imperialism i olika former slår ner alla nationalistiska frigörelseförsök då det ju hotar ”imperiet”!