Säpo sätter normen för våra medier

Bild klippt ur TV4-program där SÄPO-chefen von Essen lägger ut texten om Sveriges allvarliga säkerhetspolitiska läge.

---

Varje dag berättar våra stora medier (MSM) om hybridattacker, hackerangrepp, destabiliserings- och desinformationsaktioner, främst från ryskt håll. Alla våra stora medier trumpetar ut dessa berättelser i det närmaste helt okritiskt. Att det här i sin tur skulle vara västlig desinformation är inget någon ens vågar tänka sig. Sådant är definitivt förbjuden mark att beträda.

Säpo pekar i en rapport för 2023/2024 ut Ryssland, Kina och Iran som…

”de länder som utgör de största hoten mot Sverige. Alla tre bedriver underrättelseverksamhet och säkerhetshotande verksamhet i och mot Sverige. … Sverige är på flera sätt ett attraktivt mål för främmande makt… [med sitt] geografiskt strategiska läge, det starka skyddet för demokratiska fri- och rättigheter, en konkurrenskraftig högteknologisk sektor och stora diasporor… I syfte att förändra den rådande världsordningen verkar, och till viss del samverkar, Ryssland, Kina och Iran. Länderna har alla ett intresse av att vara en motpol till väst… [och främja] det gemensamma intresset att motverka USA:s ledande ställning… riktar in sig på en bredd av olika områden i Sverige för att inhämta information och kunskap. Denna inhämtning hotar Sveriges politiska och territoriella suveränitet, det ekonomiska oberoendet och välståndet samt grundläggande fri- och rättigheter.”

Det här kan uppfattas som en norm för hur myndigheter ska tänka och agera i vårt ”nuvarande allvarliga säkerhetspolitiska läge” – en officiell oomkullrunkelig svensk sanning.

Öst eller Väst, vem är bäst?

I alla tider har länder sysslat med spioneri, alltså underrättelseinhämtning om varandra. Den sker lagligt eller olagligt med utländska och inhemska agenter och genom studier av öppna källor. Man kan alltså utgå från att alla länder bedriver underrättelseinhämtning, som i krigstider intensifieras till höga nivåer.

Så kallad hybridkrigföring med påverkansoperationer av olika slag är en annan mer dold och mer eller mindre olaglig sida av denna verksamhet. Vilken part – i dagens stora konflikt, Öst eller Väst – som är den största syndaren, alltså i att påverka och vilseleda sina egna och sina fienders befolkningar, vore förstås en högst relevant frågeställning för all seriös journalistik. Men av detta märks ingenting i MSM.

Ryssland sprider efter bästa förmåga sin version av Ukrainakriget till Västvärlden, men når ut dåligt. De har sina mediekanaler via nätet, som delvis förbjudits i Väst (Sputnik och RT). Dessa medier, kontrollerade som de är av den politiska makten, är förstås tvingade att hålla sig inom givna ramar.

Men är det särskilt mycket annorlunda än i Västvärlden? Knappast. Likriktningen är mycket omfattande på båda sidor. Dock fungerar mediestyrningen på olika vis. I Väst har man dold ägarstyrning (via finansiering med rötterna i Wall Street), så även av alla NGO-er – alltså nära knytning till MIC – som i sin tur styr Vita husets politik. I Ryssland däremot är det politiken som direkt sätter ramarna med lagar och regler. De stora västmedierna (MSM) är minst lika hårt styrda som medierna i Ryssland.

I krig vet vi att sanningen är det första offret. Ukrainakriget är inget undantag. Man kan alltså utgå ifrån att propagandan är massiv från båda håll. För Ryssland går kriget bra, vilket gör att de slipper ljuga. De rapporterar bara lugnt och sakligt vad som händer, vilket nu och på sikt gynnar deras sak. Att slippa ljuga är en stor fördel för alla propagandister. För Väst är situationen den omvända. De tvingas newsfejka och ljuga friskt för att hålla modet upp på sina befolkningar och alla ekonomiska och militära bidragsgivare.

När det gäller våra svenska MS-mediers historier om ryska cyberangrepp, desinformationskampanjer och påverkansoperationer gör man klokast i att ta dem alla med en rejäl nypa salt. I den hatstämning mot allt ryskt som piskats upp i Sverige är vi farligt nära att börja misstänka att det finns Putinagenter lite varstans.

Några varnande exempel

Skådespelaren och regissören Richard Turpin har förlorat jobbet och hedern för att han hyser åsikten att USA/EU/Nato har provocerat fram Ukrainakriget och dragit med oss och hela EU i USA:s fight med Ryssland. I Uppsala agerade stadens tidning och pekade ut honom som putinist, varpå han motades ut i kylan. Är inte detta i själva verket resultat av en exempellöst effektiv påverkanskampanj med rötter i Wall Street, som nu tystar kritiska röster också i Uppsala?

Även jag kan nu anses vara ett offer för rysk påverkan – en Putins nyttige idiot. Att skriva som jag gör är att gå Putins ärenden. Därför är jag putinist. Saken är klar.

Men, sanningen är den att mycket av pratet om rysk hybridkrigföring, påverkansoperationer, cyberattacker och digital hackerinfiltration är ägnade att förvirra svenska medborgare. Min slutsats är att de absolut mest ljugande propagandisterna är Västvärldens MSM. De kokar villigt ihop giftiga soppor på små små spikar och skapar historier och vinklingar som passar och förstärker det övergripande västerländska narrativet. Det här är de tyvärr mycket skickliga på.

Med alla nya Internetburna medier, IT-system och inte minst AI – som snart genomsyrar allt – har oron och sårbarheten för manipuleringar ökat enormt. Läckor och intrång har blivit vanligare, och snart vågar man inte längre lita på någon eller någonting.

Ännu gäller dock i Sverige att yttrandefriheten ska skydda källan. Den som kan locka ut hemligheter ur systemet och informerar medier ska skyddas av yttrandefriheten. Varken Edward Snowden eller Julian Assange var spioner eller hemliga agenter. De var sanningssökande och ansvarstagande medborgare som ska skyddas av lagen.

Georgiens ”agentlag”

Till sist, Väst-intressen med enorma ekonomiska resurser pumpar in pengar i NGO-er i alla länder de vill destabilisera. De framställs som förkämpar för västerländska demokratiska fri- och rättigheter, vilket en del personer i dessa organisationer faktiskt är. Men utan sin finansiering vore de ingenting, de avspeglar inga stora breda opinioner i länderna de verkar. De får betalt för att destabilisera. Vi har sett detta mönster i decennier nu i de så kallade färgrevolutionerna i gamla frigjorda Sovjetrepubliker. Nu är det Georgien som står på tur.

”Upproret” i Georgien är en liten men högljudd proteströrelse mot att regeringen och parlamentet med stora majoriteter röstat igenom en lag mot för stor grad av finansiering från utlandet av georgiska organisationer. Lagen liknar för övrigt vad som diskuteras och vad som redan finns runt om i Väst för begränsning av rysk, iransk och kinesisk finansiering (investeringar) eller annat stöd (påverkansoperationer) till ”femtekolonnare” i västländer.

Alltså, larmandet om ryska desinformations- och påverkansoperationer mot Sverige och övriga Västvärlden är starkt överdrivet. Det kan däremot ses som ett led i en västlig propagandakampanj enligt den av Säpo fastslagna normen för synen på dagens Ryssland, Kina och Iran.