De skickliga satirtecknarna har en efter en försvunnit ur dagspressen. Min granne Aake Nystedt var den siste som regelbundet hade teckningar på ledarsidan i Strengnäs Tidning. En lokalupplaga av Eskilstuna Kuriren, men det är många år sedan dess.
Den andra dagstidning vi håller, bland annat för korsordens skull, Svenska Dagbladet, har regelbundet teckningar av Berglins men de intresserar mig inte. Deras ältande av svenska vardagsbekymmer befinner sig långt från de vassa politiska angrepp som karakteriserade gångna tiders politiska satirtecknare.
Jag går just nu igenom de böcker jag hade som referensmaterial när jag arbetade med Satirarkivet. Ett program med bred genomgång av satirtecknandets historia som för närvarande inte kan nås på nätet. Men det arbetar vi med att få ändring på.
En bok, som jag nu särskilt fastnade för vid min genomgång, var Lamm och vargar från september 1963 och i dess förord läser jag:
”Den riktiga politiska teckningen står för sig själv, den skall inte behöva stöttas upp av ord, den kräver ingen bruksanvisning. När vi samlats kring uppgiften – ett svep över året i tusch och text – har vi därför inte strävat efter att låta orden agera hjälptrupper. Det är två uttrycksmedel som talar oberoende av varandra, även om de marscherar i takt och mot samma mål”.
Här kommer därför några av den skicklige Martin Lamms teckningar, som var införda i Dagens Nyheter under året 1963.
Ja vart tog dom vägen, det här har ju nästan helt försvunnit. Magnus Bard i DN har ju nästan helt försvunnit. Berglins tycker jag är underbara, men det är ju som sagt tillvarons vardagsbekymmer snarare än de stora politiska frågorna. En som finns på högerkanten är annars Steget efter, men oavsett vad man tycker om den politiska åsikten (typ alla media är S,V eller Mp) är de dåligt tecknade, stereotypa, övertydliga och överdrivna. Alla har uttryckslösa ansikten och tomma fyrkantiga glasögon. Men högklassisk tecknad satir typ EWK saknas.
Här är en som fortfarande kan…
Henrik L!
Tack för den berättelsen och då landar mitt minne på EWK och hans satirteckningar – då det begav sig, i bland annat i tidningen Arbetaren.
Visst ägde han en unik berättande tecknarförmåga i tiden där det fanns ett kärnfullt och vasst politiskt innehåll.
EWK torde ju vara oslagbar på området, blev väl rentav världsberömd med teckningen på den gravida kvinnan där magen är halva jordklotet. Finns mycket att titta på i EWK-sidan. Titta på skräckkabinettet, även om Idi Amin förvisso var en hemsk figur undrar jag om teckningen, en utpräglat apliknande figur, skulle accepteras i dag.
Sedan som enskild teckning finns ju Hillersbergs snudd på oslagbara demonstrant på marken: ”aj, aj, snälla konstapeln jag är ju antikommunist” ”jag ger väl fan i vad slags kommunist du är, jag ska slå ihjäl dig din djävul”.