Rapport berättade just nu att SD backar. Man kommer inte att stödja Vs förslag om en vilandeförklaring angående Värdlandsavtalet som ska upp i riksdagen imorgon. Suck, där blottas deras ”Sverigevänskap”.
Tillägg efter TV2-Aktuellt 21
Jimmy Åkesson och Jan Björklund gör samma bedömning; att KU inte kommer att godkänna en vilandeförklaring. Därför skulle fördröjningen av beslutet bara bli en eller ett par veckor.
Jonas Sjöstedt hade den bästa förklaringen till SDs svängning; att SD inte vill stöta sig med Allianspartierna (Moderaterna), de vill samregera. SD är ett utpräglat kappvändarparti.
Glädjen över det möjliga ettåriga uppskovet av riksdagsbehandlingen av Värdlandsavtalet blev tyvärr kortvarig. Men förvånad är jag trots allt inte.
1741 angrep svenska trupper Ryssland efter en intensiv ”russofobisk” propaganda (bl a ”Sinclairvisan”). Men kriget blev ett fiasko och Sverige fick skriva under ett fredsavtal.
När sedan svenska allmogen och stadsbefolkningen hotade med revolution (”Stora Daldansen”) på grund av det dåligt skötta kriget, lät samma styresmän i Stockholm som startat kriget, nu bjuda in 12 000 ryska soldater som milis, att hållas i beredskap mot det egna folket. Se min bok Den farliga hjälpen eller Herman Lindqvists kapitel om ”Frihetstiden” i hans Sverigehistorik.
Men antag nu att Historien upprepar sig och dagens russofobiska krigshetsare om 3-4 år vill bjuda in ryska trupper till Sverige, är då inte ”Värdlandsavtalet” giltigt för dem också?
Lögnen är inte ett redskap bara för nazismen, det är själva grunden för ideologin. De existerar för att dra ned mössan för ögonen på de svaga, när de upptäcker lögnen så är det för sent, då upptäcker de att det är Führerprinzip som gäller inom nazismen. Nazismen är aldrig de svagas redskap.
Det finns de som gått på lögnen, som nu blir varse att landsförrädaren är den ivrigaste flaggliftaren. De inser nu att nazisten, nu som då, är den första att låna sig som redskap till främmande makt. Först nu inser de att de lånat sig till klassförrädare och landsförrädare, för sent vaknar alltid den vilseledda förrädaren.
Det är nu dags för ett antal personer att begå självkritik. Men flirta med nazister är ingen liten sak, då räcker inte självkritik på långa vägar. Den klass de svek och det land de svek kan aldrig lita på dem igen. De bör nu fundera på ett Gulag, ett arbete de kan göra för att lindra nazismens skadeverkningar för sin klass och sitt land. Det arbetet bör de sedan göra, från nu och till dagen de dör. Något annat pris för nazistisk kollaboration finns inte, kan inte finnas, eftersom grunden för nazismen är lögnen så kan ingen försäkran från kollaboratören om bättring tas för sann. Bara livslång handling emot nazismen duger.
Låt mig föreslå antifascistiskt arbete eller något inom Refugee welcome, alternativt aktivt och självuppoffrande arbete emot Nato och krig.
Martin K!
Publicerar din kommentar ”Lögnen är inte ett redskap…” för att du är en återkommande kommentator här på bloggen. Men jag förstår den inte, fattar inte vad den har för bäring på det som nu händer.
Av SD väntar jag mig inte så mycket. Tyvärr inte av V heller. SD kommer, enl. egen utsago att rösta emot Världlandsavtalet. Åkessons argumentation, att inte begära ”bordläggning”, är ur deras synpunkt helt logisk. Det är bra att de avser rösta emot, men det hjälper föga. V har fört en helt opportunistisk politik i utrikesfrågor, kan inte skilja på stort och smått, och saknar all trovärdighet även om de nu röstar mot.
Sverige kommer nu att anslutas till NATO och vi kan konstatera att vi har en landsförrädisk statsledning. Först radarparet Carlsson-Bildt som lurade in oss i USA:s projekt EU. Och nu detta, och uppgiften är fullbordad.
På ett partistyrelsemöte hösten redan 1991 reste den socialdemokratiske partiordföranden frågan om den egna rörelsen hade ”haft sin politiska uppgift”. Detta var ett plötsligt infall av klarsyn, som emellertid inte uteslöt att det var en del jobb kvar för att gå storkapitalet till mötes. Jag minns att Carlsson satsade mycket på Mona Sahlin.
Partiet finns visst kvar men med oklar målsättning. ”Ordning och reda” har hörts som bärande ideologi. Nu återstår för svenska folket att ta sig ur både EU och Nato. Vi har en del jobb att göra…
Hoppas inte man skrämmer skiten ur England och får dem att kvarstanna i EU-träsket. Det vore uppfriskande om de tog sig ur. Man skall dock därvidlag inte hoppas för mycket. Som Calle XII Bildt sa före EU-valet: ”Nu gäller det att med alla medel få med Sverige i EU, sedan löser sig allt.”
Kommer att tänka på spindeln, som när den fått fast bytet i sitt nät, sprutar in en vätska som löser upp inkråmet så det kan sugas ut. Så är det att vara med i EU. Förkrigstid råder.
Jag tror att ”Värdlandsavtalet” är natoanslutningen. Eftersom vi knappast har något försvar har vi inte mycket att erbjuda Nato som normal medlem (till skillnad från Finland). Det vi har att erbjuda är det svenska fastlandet och Gotland som lämpliga baser. Och det får Nato nu. Mission accomplished.
På tal om Finland har det förvånat mig att enhetsfronten mot Natoanslutning inte uppmärksammat Janerik Larssons senaste blogg i SvD med ett kraftigt inlägg emot anslutning av en finlandssvensk läsare av Hufvudstadsbladet.
Så där, nu har ”vår” riksdag, även kallad ”riksdagis” beslutat överge den tvåhundraåriga, för Sverige så framgångsrika politiken, för att slå följe med Nato. Hultqvisten tycker att det är en administrativ fråga. Man tar sig för pannan!
Knut!
Din inbjudan av Mats Österholm och Karin Utas Carlsson till gästbloggare, publicerade 4 april respektive 16 april i år, ledde till diskussioner som blev mycket klargörande.
Jag citerar från en kommentarer till MÖ:
Björn Backegård (5 april):
”Ukraina ser ut som det gör efter en av Väst stödd statskupp. Krim röstade med stor majoritet för att återgå till Ryssland, och Ryssland satt inte med armarna i kors inför risken att till Nato förlora marinbasen i Sevastopol.”
Karin Utas Karlsson, gästblogg, 16 april:
”Ryssland höll på att få Nato in på knutarna i Ukraina och förlora sin stora flottbas i Svarta Havet, Sevastopol till fiendesidan. Är det då tecken på ”oberäknelighet” att de tog till sin krigsmaskin? Är det inte ganska märkligt att inte våra massmedia tar upp Sevastopol när de talar om Ukraina och Krim? Man lägger hela skulden på Ryssland och talar om rysk aggressivitet, ger Ryssland ensidigt skulden. Är det okunnigt eller vad är det? Enögdhet, man ser sig som del i väst och vill inte se den andra sidans perspektiv. Det är livsfarligt!”
Jag har självklart inga invändningar mot att Björn Backegård och Karin Utas Karlsson uttrycker dessa åsikter, vi har yttrandefrihet och fri opinionsbildning i Sverige. Men när de uttrycker större förståelse för Rysslands aggression mot Ukraina än vad Vitrysslands president Alexandr Lukasjenko någonsin har gjort, så är det inte förvånande att de inte hittar någon större resonansbotten.
Som strategi för Nato-motstånd var det dömt att misslyckas.
Fakta: I slutomröstningen i själva sakfrågan var det bara SD som röstade Nej. V avstod från att rösta. Gissa varför? Nu sprider man alltså myten att det var SD som tog in oss i Nato. I Norge har man börjat uppmärksamma denna falska rapportering från svensk vänster.
Alexandr Lukasjenko har väl sina skäl. Utan att förändra politiken har EU ändrat attityd till Vitryssland. DN har slutat att varje vecka demonisera diktatorn Alexandr Lukasjenko. Gissa varför?
Naturligtvis är godkännandet till Värdlansavtalet med Nato en allvarlig förlust när det gäller vårt nationella oberoende och vår säkerhet. Det som sker är att USA säkerställer vissa positioner i Europa i sitt eget säkerhetspolitiska intresse innan man tvingas fokusera på helt andra delar av världen, framför allt Stilla Havsområdet specifikt Sydkinesiska sjön.
I Europa anslutar amerikanarna fler aktörer till Natos verksamheter. Nu även dessvärre vårt land. Det riskerar nog att bli baser i Sverige och inte minst på Gotland. Det viktigaste för amerikanerna är utplacerandet av robotbaser över hela Europa som nu senast i Rumänien. Allt riktat mot Ryssland.
Ryssarna kan inte negligera denna hotfulla och aggressiva utbyggnad av robotsystem i dess närhet och tvingas göra strategiska förändringar för att i sin tur kunna möta upp hotet om det blir verklighet.
På så sätt blir stora delar av den ryska försvarsmakten centrerad i Europa fastlåst likt ett schackspel.
Huvudskälet till detta är USA:s oro för att ryssarna och Kina gör gemensam sak och samarbetar i den kommande, redan påbörjade storkonflikten kring Sydkinesisk sjön. Där riskerar nästa stora militära konflikt att segla upp. Mellan Kina och USA. Det var nära redan förra året, då USA tvingades backa och dra sig bort med sin flotta från området, efter att kineserna markerat att det annars blev direkt väpnad konflikt.
Militära bedömare från olika delar av världen gör anser att just i den här delen av världen skulle amerikanarna förlora en direkt väpnad konflikt med Kina.
I Europa tror jag inte på ett snart krig mot Ryssland, men däremot fler provokationer och aggression. Det sorgliga är ju att vi sålt ut vår alliansfrihet och därmed får därför ett antal Natobaser på sikt, vilket är allvarligt nog. Natotrupper som anfaller Ryssland är heller inte sannolikt.
Europa får på sikt ta över hela upplägget från amerikanarna som tar rollen som rådgivare och strateger i avgörande lägen, men jobbet får européerna göra.
Kostnader kommer också att vältras över på EU, som redan har gigantiska ekonomiska problem. USA, oavsett vem som blir president, har inte råd med några aktiva säkerhetsinsatser, framför allt inte ekonomiskt, alltså inte så mycket marktrupper i Europa.
Alla resurser som finns måste flyttas över till den växande konflikten kring Sydkinesiska sjön. Där finns världens mest lönsamma sjötrafikled, och framför allt med stor sannolikhet stora mängder fossila bränslen. Kontroll över detta maritima område är av största intresse för USA med tanke på de låsta positionerna i Mellanöstern efter deras totala misslyckande trots flera decenniers krigföring för att få kontroll över oljan.
Problemet är bara att Kina har fullständig kontroll över hela Sydkinesiska sjön. Såväl militärt som strategiskt behärskar och styr de över området, samt kommer att göra det fortsättningsvis.
Kina rustar sig till tänderna och USA försvarsbudgetar krymper och kommer att krympa ännu mer framöver då landet är bankrutt. Man kan nog säga att supermakten sitter på pottkanten. Ryssarna och kineserna är inte främmande för att bilda en försvarspakt på sikt, vilket gör det ännu mer akut för USA.
Mats L!
Var inte för hård i dina omdömen i kritiken från Björn Backegård och Karin Utas Karlsson. De, liksom jag, och många andra, har en ovana att ge uttryck för uppfattningar i olika frågor, utan att först kolla om de över- eller understiger vad Alexander Lukasjenko tycker. Kanske bör du ha en blogg per vecka där du håller oss a jour med vad Lukasjenko tycker i olika frågor?
Peter R!
Jag spetsade naturligtvis till lite genom att använda Alexandr Lukasjenko som referenspunkt.
Men jag tror du missar det viktigaste. Rysslands agerande i Ukraina har, som jag ser det, underlättat ratificeringen av Värdlandsavtalet. Att Nato-motståndare har uttryckt stor förståelse för Rysslands agerande gentemot Ukraina gav gratisammunition till Peter Hultqvist. Han sa det i klartext för några månader sedan, även om jag just nu inte hittar referensen.
Om den övergripande målsättningen är Sveriges säkerhetsintressen, så menar jag att man måste tala klartext även om vad Ryssland gör i vårt närområde. Genom att inte göra det, undergrävde man motståndet mot värdlandsavtalet, och nu sitter vi med facit.
Jag kan inte annat än tycka att detta var en dålig strategi, och menar att resultatet av riksdagens omröstning ger mig rätt.
Mats L!
När politiker strävar mot ett mål, eget eller utländsk makts, så hittar man alltid argument, ofta påhittade, och blåser upp dem i storlek/tyngd. Motargumenten däremot förminskas till obetydlighet. Jag vet inte i vilken värld du lever i Mats, men majoriteten Nato-motståndare finns i (S), (MP) och (V) och deras företrädare (Tage G. Peterson, Maj-Britt Theorin, Per Schori, Jonas Sjöstedt m.fl) har uttryckt samma kritik mot Ryssland som Allan Widman! Det är en gammal taktik att utmåla motståndare som krafter som har en dold agenda när man själv har det! En fullständigt odemokratisk process gav oss Värdlandsavtalet! Att du tar åt dig äran att ha fått rätt är ett cirkelresonemang!
Russofobin har nu eskalerat till sådana hysteriska proportioner att de blir kontraproduktiva. Vi vet att vår infrastruktur är eftersatt under decennier, när då Putin antyds ligga bakom allt strul ser folk det som ett dåligt skämt. Det kan bli en väckarklocka som öppnar folks ögon för all propaganda medierna serverar oss dagligen.
Mats L!
Du har rätt om Peter Hultqvist & Co hade varit lika mottagliga för kritik av USAs, Natos och EUs politik i olika sammanhang 1992-2016. Ett gammalt uttryck kommer till minnet om ”tjuven som ropar: Ta fast tjuven!”
Mats L!
Sedan tror jag att du har fel också rent logiskt. Att de flesta professorer i fysik har körkort innebär inte att de flesta som har körkort är professorer i fysik.
Att den minoritet som har uttryckt ”stor förståelse för Rysslands agerande gentemot Ukraina” också är motståndare till Värdlandsavtalet (och Nato-anslutning) innebär INTE att den majoritet som är motståndare till Värdlandsavtalet (och Nato) hyser ”stor förståelse för Rysslands agerande gentemot Ukraina”. Tvärtom – ifall man följer vad som står på deras huvudblogg alliansfriheten.se.
Erik S!
Du eskalerar dramatiskt vad jag faktiskt skrev från början. Jag citerade gästblogg/kommentar från namngivna personer på denna blogg och resonerade utifrån dessa.
Jag har inte uttalat mig om det totala Nato-motståndet; jag skrev ”Nato-motståndare har uttryckt…”.
Problemet med russofobin i Sverige, som utan tvekan finns, har lett till att de som så att säga ställer sig på Rysslands sida (om jag för enkelhetens skull får uttrycka mig så) har mycket lätt att ta till ”russofob” som motargument. Jag har själv råkat ut för det, trots att min fru har ryska som modersmål och med en mamma i Ukraina som har rätt till gratis vistelse på kurort eftersom hon är änka efter en veteran från det stora fosterländska kriget.
Jag har medarbetare som har vänner som strider vid fronten i östra Ukraina och som konfronterat burjater på motståndarsidan. Jag har tagit emot en stor delegation burjater i Stockholm vid ett tillfälle, och jag kan garantera att jag trots många resor i Ukraina aldrig sett en burjat (östligt mongolfolk från södra Sibirien). Frivilliga? Skulle knappast tro det.
Tage G sa ”vi ska tala med Ryssland”, och jag håller med. Jag håller just på att publicera en artikel i en av Rysslands främsta vetenskapliga tidskrifter, som jag vet kommer att väcka intresse eftersom jag föreläst i Ryssland om det ämnet. Nya resor till Ryssland är under planering.
Vad har du själv, Erik S, för förslag om hur Sverige ska nå en dialog med Ryssland?
Mats L!
Det förtjänar att påpekas att ehuru de som ”ställer sig på Rysslands sida” är motståndare till Värdlandsavtalet och Natoanslutning, är det bara en pytteliten minoritet som är motståndare till Värdlandsavtalet och Natoanslutning som ”ställer sig på Rysslands sida”. Personligen är jag motståndare till Värdlandsavtalet och Natoanslutning utifrån helt ”svenska” bevekelsegrunder.
Peter R!
Jag har aldrig uttalat mig om majoriteten av motståndare till Värdlandsavtalet. Jag är mycket väl medveten om alliansfrihet.se och tycker att Anders Björnsson talat klartext på ett välgörande sätt, t ex på denna blogg.
Jag citerade två personer som hederligt skriver under sina egna namn. Du kan hitta bloggar med motståndare till Värdlandsavtalet som skriver under alla möjliga underliga beteckningar. Men nu befinner vi oss på lindelof.nu, som jag ser som en av få där inte kommentarerna består av hejarklacken som sjunger med i refrängen. Vårt meningsutbyte, uppskattat från min sida, är väl ett exempel på det.
Ja, men du (Mats L) skrev ”Att Nato-motståndare har uttryckt stor förståelse för Rysslands agerande… Jag kan inte annat än tycka att detta var en dålig strategi, och menar att resultatet av riksdagens omröstning ger mig rätt.”
Det kan bara tolkas som ställningstagandet till Rysslands agerande var avgörande och därför gav dig rätt!
Det finns ingen avgörande kraft för linjen att börja tala med Ryssland. Tage G. och hans vettiga linje har inget starkt stöd i något riksdagsparti. När demoniseringen är så total krossas det parti som vågar yppa en avvikande mening. Enskilda personer med förnuft utmålas som ryska nättroll och presumtiva landsförrädare – rena McCartyismen råder. Se bara hur Åsa Linderborg hudflängs av kollegor i andra tidningar. Inte sedan 50-talet har Sverige haft ett liknande politiskt klimat.
När makthavare och medier nått sitt mål och baxat in oss i Nato kanske fientligheten mot Ryssland avtar och vi når viss avspänning. Vi får kämpa för vår överlevnad, som hänger på att krigshetsarna motas bort från tribunerna!
Intressant att följa duellerna er emellan. Inspirerar till en kommentar från min sida. När det gäller ryssarnas agerande med Krim, så faller den troligtvis in under brott mot folkrätten. Thage G och Anders Björnsson, båda motståndare till värdlandsavtalet är tydliga att de anser att det ryska agerande står i strid med folkrätten per definition.
Med viss tvekan kan jag nog ansluta mig principiellt till detta, men känner ingen förtvivlan över att ryssarna la beslag på Krim, så som de gjorde.
Inte på grund av den väl dokumenterade russofobin, utan för att det var bra för maktbalansen i Europa och världen. Att agerandet också hade stöd av en stor majoritet på Krim är otvivelaktigt.
På samma sätt som när någon slår någon på käften och formellt döms för misshandel i enlighet med brottsbalken. Ett måste naturligtvis i ett rättssamhälle. Men en och annan elak fan har ibland förtjänat en och annan smäll utan att folk legat sömnlösa för det.
Efter statskuppen i Ukraina var det absolut nödvändigt att ryssarna tog tillbaka det strategiska Krim och flottbasen. För Europas säkerhet.
När värnplikten togs bort, togs också det första steget mot någon form av militärt samarbete med Nato, nu genomfört i och med omröstningen i onsdags. Men samarbetet med jänkarna och Nato är etablerat sedan decennier, nu bara sista steget kvar d v s formellt medlemskap.
Det har alltså väldigt lite med den senaste omröstningen att göra, eller annekteringen av Krim och hur olika motståndare till värdlandsavtalet yttrat sig i Krimfrågan. Slutresultatet beror på en långsam slakt av vår värnplikt, alliansfrihet och neutralitet i händelse av krig.
Om 10 år kommer dock jänkarna att ha trappat ner sitt engagemang och sina aktiviteter, även ekonomiskt och medverkan av egna trupper. EU kommer att få ansvar för allt med visst stöd från höga amerikanska generaler och militära rådgivare.
USA:s fokus riktas nu dramatiskt om mot den akuta krigen i Stilla Havet och den kinesiska dominansen i området, såväl strategiskt som militärt. Förlorar de den maktkampen, går imperiet i graven.
Dagens Jan Guillou i AB är svag.
Den stora svagheten är JG:s ovilja att ta upp de drag i SD:s politik som inte kan avfärdas som dumhet eller nazism. Varför var SD det enda parti som röstade emot kriget i Libyen 2011? Varför är man förhållandevis mer emot Nato än de flesta andra partier? Är det sant att SD inte vill demonisera Ryssland? Och när SD har ”bra” förslag eller idéer – hur ska man förhålla sig då?
Guillou blir rent parodisk när han hoppas att ”Sverige blir lika antirasistiskt som invandrarlandet USA. Fram till Trump, vill säga…” Rasismen riktad mot den svarta befolkningen upphörde inte plötsligt på 60-talet och rasismen emot den spansktalande befolkningen fanns givetvis långt före Trump.
För övrigt anser jag att skåningar är mer benägna att rösta på SD beror på den kulturella närheten till Danmark. Skåningar är ju kulturellt ”danskar” (liksom finnar från västra Finland kulturellt är ”svenskar”).