Nu försöker Sverigedemokraterna att ta sig in också i skoldebatten. Deras utbildningspolitiske talesperson Stefan Jakobsson har idag en debattartikel i Aftonbladet där han redogör för partiets skolpolitik.
Sammanfattningsvis kan man säga att deras syn på skolans problem och förslag på lösningar sammanfaller med Folkpartiets och numera alla andra riksdagspartiers (utom V:s) politik. Det enda som möjligen sticker ut är att SD tycker att lärare ska kunna få löner över 45 000 i månaden om de är riktigt duktiga.
Sverigedemokraterna sticker alltså inte ut på något sätt i skolfrågan.
Vad innebär detta? Eftersom de inte har något eget att komma med, kommer de att agera stödparti till andra riksdagspartier, utom möjligen Vänstern – som ju fortfarande talar om problemen med fria skolval, skolpeng och friskolesystemet.
Detta gör att SD här liknar ett genuint borgerligt (nyliberalt) och ointressant parti och är alltså lika ointresserat av att göra något åt skolans etniska och klassmässiga segregation som alla de andra (utom möjligen Vänstern).
Aha, SD lägger sig nära de övriga. Det gör de inte beträffande förskolan. I deras motion till riksdagen 2014/15:2937, Ändringar i LpFö 98 (reviderad 2010), underskriven av Richard Jomshof tar man bladet från munnen. Här handlar det hela tiden om att ta bort de mångkulturella inslagen till förmån för, som man skriver, svensk identitet. Varför skriver man inte samma då det gäller skolan? Kan man undra.
Har kastat ett öga i deras officiella skolprogram från 2011. Där nämns inte ord om kyrka, psalmer, skolavslutningar, kultur, invandrare eller flykting en enda gång. De framstår som ett slags socialdemokratiskt folkparti. Alltså, lika ”harmlösa” och nyliberalt segregationsskapande som hela riksdagen (utom V då).
Jamen, bra. Då kanske vi på vår kant kan återlansera våra gamla paroller; folkets kultur + kunskap i skolan + ordning och reda!
Ok, jag är med!