Dagens arena har tagit in en artikel – Socialistisk flathet största hotet – av en Max Haienhjelm Andreasson, Ungsvenskarnas (SD:s ungdomsförbund) talesperson i försvarsfrågor. Det är såvitt jag kan se ett trendbrott; en uttalat socialdemokratisk publikation publicerar en sverigedemokratisk debattartikel – utan kommentar eller förklaring.
Man får utgå från att artikeln är ett uttryck för SD:s försvars- och säkerhetspolitik. Det är föga förvånande ett han (SD) pläderar för starkt svenskt försvar, som ska få kosta till och med mer än 2% av statsbudgeten (f ö USA:s minimikrav på alla Natoanknutna).
Ett mycket magert militärromantiskt och skruvar ”antisocialistiskt” resonemang förs om vårt relativt starka försvar under det kalla kriget. Det torde vara mycket enkelt att peta hål på, så det lämnar jag nu.
Men vad man bör notera är vad de inte ens nämner: Alliansfrihet, neutralitet, olika utlandsengagemang eller Nato-samarbete/medlemskap verkar inte finnas i SD:s försvars- och säkerhetspolitik. Värnplikt nämns inte heller. Man klagar bara på Moderaternas längtan efter ett yrkesförsvar och socialdemokraternas snålhet. SD:s politik kokar ner till mycket pengar för att kunna köpa mycket vapen.
Det här lär betyda att i frågorna om alliansfrihet, neutralitet, USA-/Nato-anknytning eller utlandsstyrkor kan SD komma att hamna var som helst. Det var kanske inte så förvånande, men bra att ha fått i svart på vitt.
Men, det faktum att SD-företrädare nu bereds plats i debatten är bra. Det för åsiktsmotståndare närmare varandra, gör det – så att säga – möjligt att vistas i samma rum. SD är idag ett etablerat politiskt parti med nära 20% av väljarkåren bakom sig och som nosar på statsrådsposter inom ett par år. Debatten måste nu kunna föras.
Det här lär oss ännu en sak, att det är klokt att öppna alla medier för politisk debatt, oavsett vilken beteckning som brukar vidhäfta dem; oberoende liberal, socialdemokratisk, oberoende socialistisk, oberoende moderat, värdekonservativ, Sverigevänlig, nationellt sinnad eller något annat. Därtill kan man lägga att vissa vänsterskribenter (Sigge Andersson, Robett Mathisson, Jan Myrdal…) vänt sig bort från sina gamla vänner bland de traditionella vänsterpublikationerna till nya mer populistiska skapelser som anser sig oberoende av etablissemangsmedier både på vänster- och högerkanten. Det gör de rätt i.
Jag välkomnar alltså detta och undrar förstås hur de resonerat på Dagens aréna här. Skulle vara kul med en förklaring. Tack vare detta blir det lättare att diskutera SD:s politik utan filter, gränsgaller och onödiga invektiv.
”Skulle vara kul med en förklaring.” Nu är du ute på svag is Knut. Måste en tidningsredaktion förklara varför debattinlägg tas in? Är det inte en politisk tidnings uppgift att spegla olika åsikter och lämna öppet för debatt utan att omedelbart för läsarna hamra in vilken åsikt som är ”den rätta”, eller korrigera faktafel?
Fibban gjorde för något år sedan det stora misstaget att mer eller mindre till och med be om ursäkt för ett inlägg.
Bertil C!
Den enda hållbara isen är att hålla hårt på allas rätt att yttra sig. Tidningar däremot väljer alltid själva vad man vill publicera. Efter de senaste årets samfällda utstötningslinje mot nya högerrörelser och ”Sverigevänner” inkl SD ser jag det här som ett trendbrott, en tillbakagång till en traditionell tidningsetiskt synsätt. Antar att man på Dagens aréna insett utstötningslinjens fördärvlighet.
Jag skrev ”utan att omedelbart för läsarna hamra in”…. Om jag förstår mig själv rätt, så är jag inte av någon annan uppfattning i sak, än du Knut.
Det är mycket intressant att se hur i sak okunniga företrädare för SD kan vara.
2011 blev jag positivt överraskad då Sverigedemokraterna som enda riksdagsparti motsatte sig svenskt deltagande i den militära attacken mot Libyen. Partiet har sedan dess haft åtskilliga chanser att positionera sig som ett folkligt alternativ till den svenska EU- och Nato-lobbyn. Som jag ser det har de missat tåget och istället valt att solidarisera sig med de USA närstående. Såvitt jag vet har de idag inget emot det s k värdlandsavtalet och tror uppenbarligen att svensk försvarsstyrka huvudsakligen är en fråga om hur stor del av BNP som bör avsättas för att göda militärindustrin. Tvåprocentsmålet är en Nato-idé man uppenbarligen anammat.
Men för all del, vi ska inte ge upp. En stor del av Sverigedemokraternas väljarbas är rekorderligt folk som önskar ett annat och bättre Sverige likt de flesta läsare av lindelof.nu, och visst är dialog med Sverigedemokraternas väljare bättre än det traditionella brunkortet.
Jan-Peter Stråhle!
Varför skulle SD göra upp med EU, när det är EU som göder dem?
Det var inte min mening att ge Bo Persson – eller ens någon – intrycket att jag sätter särskilt hopp till Sverigedemokraterna. Det gör jag alls inte, men min övertygelse är att partiet har en stor andel sympatisörer vilka precis som jag önskar ett alliansfritt Sverige och partier gör sig inte utan besvär helt oberoende av valmanskåren.
Jan-Peter Stråhle!
Är det kanske för att det är så många som slagit sig till ro med tanken att alla partier behöver ett väljarunderlag – precis som EU-medlemskapet ger SD:s etnifiering av politiken ett sådant underlag – som Sverige idag ser ut som det gör.